Sv: Djurskyddets anmälan Bökeberg
Knapplån: Men nu får ni väl ge er! Vi har tanke-åsikts- och yttrandefrihet i Sverige. Det är bara att konstatera att åsikterna går isär. De flesta verkar vara överens om att det är nåt fel när/om sånt här är ok. Andra har en mer luttrad inställning. Det är bara att acceptera att folk tycker och tänker olika och man kan inte tvinga på någon annan sin åsikt hur gärna man än skulle vilja ibland. Vi är alla "offer" för våra värderingar, på gott och ont. Och värderingar kastar man inte bara av sig lätt som en plätt. Dom sitter i ryggmärgen och om möjligt ännu djupare. När folk i allmännhet argumenterat någorlunda sakligt tillräcklig länge, utan att ha fått önskad effekt (varför kan han/hon inte fatta/köpa att jag har rätt...) då börjar de osakliga.
Vet ni vad jag tror: Den här debatten - inte bara här, utan på många olika nivåer och i olika sammanhang, kommer att få effekt! Några kommer att skriva till FEI (eller vem man nu skriver till), många kommer att kritiskt granska sin egen ridning, flera kanske kommer att byta tränare, eller ställa krav på andra träningmetoder osv. osv. Processen är igång, medvetenheten har ökat, och med många bakom sig vågar flera visa ett starkare civilkurage. Var och en som kallar sig westernryttare oavsett diciplin kan dra sitt strå till stacken för att återge sporten ett bra rykte: Välj schyssta tränare, rid med känsla - både kroppslig och mental, använd schyssta bett, se till att din häst är glad och villig, var en pedagogisk ledare i din ridning och handhavande av hästen - både hemma på ridbanan, på skogsstigen och i tävlingssammanhang. Ingen av oss kan göra något för alla hästar. Vi skulle bli totalt nedbrutna om vi ständigt tvingades tänka på, visste om , såg och kände till allt det hemska som sker världen över, just nu. Men alla kan göra något lite. Och om många gör lite så blir det mycket....
Knapplån: Men nu får ni väl ge er! Vi har tanke-åsikts- och yttrandefrihet i Sverige. Det är bara att konstatera att åsikterna går isär. De flesta verkar vara överens om att det är nåt fel när/om sånt här är ok. Andra har en mer luttrad inställning. Det är bara att acceptera att folk tycker och tänker olika och man kan inte tvinga på någon annan sin åsikt hur gärna man än skulle vilja ibland. Vi är alla "offer" för våra värderingar, på gott och ont. Och värderingar kastar man inte bara av sig lätt som en plätt. Dom sitter i ryggmärgen och om möjligt ännu djupare. När folk i allmännhet argumenterat någorlunda sakligt tillräcklig länge, utan att ha fått önskad effekt (varför kan han/hon inte fatta/köpa att jag har rätt...) då börjar de osakliga.
Vet ni vad jag tror: Den här debatten - inte bara här, utan på många olika nivåer och i olika sammanhang, kommer att få effekt! Några kommer att skriva till FEI (eller vem man nu skriver till), många kommer att kritiskt granska sin egen ridning, flera kanske kommer att byta tränare, eller ställa krav på andra träningmetoder osv. osv. Processen är igång, medvetenheten har ökat, och med många bakom sig vågar flera visa ett starkare civilkurage. Var och en som kallar sig westernryttare oavsett diciplin kan dra sitt strå till stacken för att återge sporten ett bra rykte: Välj schyssta tränare, rid med känsla - både kroppslig och mental, använd schyssta bett, se till att din häst är glad och villig, var en pedagogisk ledare i din ridning och handhavande av hästen - både hemma på ridbanan, på skogsstigen och i tävlingssammanhang. Ingen av oss kan göra något för alla hästar. Vi skulle bli totalt nedbrutna om vi ständigt tvingades tänka på, visste om , såg och kände till allt det hemska som sker världen över, just nu. Men alla kan göra något lite. Och om många gör lite så blir det mycket....