Sv: "Djurplågare" i "mitt" stall?!
Jag tycker du ska flytta, SNABBT!
Det är inte många timmar du är där på dygnet och har alltså absolut ingen koll på vad som händer i stallet, då måste man kunna lita på människorna där.
För några år sen var mamma med om en hemsk grej med hennes sto(numera min gamling i stallet
), mycket snäll men väldigt känslig häst. Typiskt sto med alla grejer som hör till
Mycket lirkande är hennes medicin och blir man det minsta otålig ser man verkligen hur stressad hon blir. Mycket mycket känslig men ändå ack så härlig, jag var rookie runt åtta när jag red runt på henne i hagen utan träns och så länge man behandlar henne värdigt och respektfullt är hon en gudagåva. Det finns nästan inget hon är rädd för eller hoppar till för, men människor som beter sig konstigt är det värsta hon vet, antagligen för att hon har ett väldigt dåligt självförtroende skapat av osäker kontakt med människor från början.
Stallet hon stod i var bra, inte konstigare fasoner och mer skitsnack än på andra ställen, mamma var osäker på att andra skulle ha att göra med henne för det är lätt hänt för vissa att.. ja ni vet...oj oj nu går du åt fel håll-missförstånd och så -lyssna hästjävel!=hårt smäll i huvudet, och stoet är inget big fan av händer i huvudet överlag om inte människan i fråga säger snälla..
Hur som helst, vi hade löst det med att det bara var mamma som åkte dit på morgonen och tog ut samt tog in. Tyckte det var säkrast så då stallägaren var lite "hårdhänt" gentemot hästarna.
Men blint trodde vi inte det var någon fara för h*n hade inte ingen anledning att ens pilla på vår häst då vi skötte i princip allt i samband med henne.
Var det något speciellt ringdes mamma upp och hon åkte iväg direkt till stallet eller någon annan som hon litade på.
Dock ringdes hon en eftermiddag av att det hade hänt en liten "olycka", stallägaren hade tagit in henne och bestämt sig för att rycka hennes man av någon konstig anledning, tyckte väll den var lite ovårdad
och ville kanske göra en god gärning eller nått, vad vet jag, men mamma kom i alla fram till en häst som var både skärrad och slagen på, som hade åtskilliga stygn att SYS längs med hela vänstra bak på grund av att hon försökt hoppat ur boxdörren(gallerfronter av normal typ med liten öppning som alltid var öppen)
iväg från den hemska människan i boxen som var taskig(hon är annars super snäll att ryckta manen på), eftersom hon satt fast
i boxväggen tog det ett tag att få ut henne med svets men mamma kunde tydligt se spånspåren i bädden efteråt(grova spår, typ ridhusspår) som gick runt boxen och tydligt visade hur hon hade sprungit runt runt runt i den stora boxen, utan att stallägaren gav sig. I hennes stall skulle det minsann inte finnas några indianhästar
Hon hade antytt för oss att den var lite väll ojämn (några av mina första manrycknings försök, det är svårt när man är liten, haha och mamma tyckte inte det var så viktigt liksom)
H*n varken förnekade och förklarade vad som hänt annat än varför hon stod i boxen med vår häst men jag tror ju att
Trots att det här inte har jättemycket med dig att göra så handlar det lite om samma sak. Tillit, du MÅSTE kunna lita på personerna du lämnar din häst omkring, även om du inte gillar dem alls kan de ju ändå vara människor du vet inte skulle göra något alldeles upp i nattmössan som skulle kunna skada din häst, har man en känsla som larmar..lyssna då på dina onda aningar! för att oroa sig en gång för mycket och göra slag i saken än att vänta och fundera på om det kanske händer något..
Vi flyttade snabbt efter det.. nu är det eget stall vilket är super skönt, lämna sina älsklingar är det värsta som finns nu kan jag se att de har de bra hela tiden, *lycka och massa skryt* :P
