Ditt största misstag

Har du vägt in de potentiella elräkningarna i ångrandet av slottet? O_o :nailbiting: (eller det kanske hade ingått i grevedealen att sådant som räkningar sköts av tjänstefolket, och att privatekonomi utgör ett Ämne Som Det Ej Talas Högt Om. Men samtidigt - elräkningarna är ju en alldeles för tacksam/enkel grej att gnälla om för att avstå....)

Nej men redan då gnälldes det ENORMT på hur orimligt dyrt det är med slott
 
Men betyder ångra att man går och ältar? Jag tänker att det är saker som man bara kan tänka ”Äsch, där hade man kunnat välja bättre”, och så går man vidare. Men att man liksom erkänner för sig själv att där gjorde man inte det bästa valet. Det var dumt gjort, och man kan lära och gå vidare.

”Jag ångrar inget!” låter för mig som ”Allt jag gjort hela mitt liv har varit perfekt! Jag har aldrig gjort fel!”.

Nej det är väl upp till var och en att förhålla sig till vad en ångrar. Jag menar nog mest att om man lägger tid på att tänka på det faller det nog lätt in i ett ältande.
 
Känner ni aldrig att andra har krav på er vad ni borde ha lyckats med i livet, att ni inte lever så som någon annan önskar eller att ni borde tagit andra beslut eller lyssnat mer på andra?

Det fick mig att fundera på om jag ångrade något, om jag kunnat leva mitt liv på ett bättre sätt. Men nä, jag är nöjd med den jag är och var jag hamnat. Det jag inte är nöjd med har legat/ligger utanför min kontroll. Tyvärr är det rätt mycket jag inte kunnat göra ett skit åt.
 
Att jag inte slutade med hästar tidigare och la den tiden på hundarna istället. Många av dom sista åren mådde jag bara dåligt av hästeriet och det var ju då ett väldigt slöseri med tid och pengar. Jag vågade inte ta steget tidigare då jag inte visste vem jag var utan hästar. Nu vet jag hur roligt jag tycker det är att lägga tid på träning med hundarna, dessvärre har dom varit allt för åsidosatta pågrund av hästarna. Nu tål jag knappt att se en häst, och det är synd. Hade jag inte kört så in i kaklet med dom så kanske jag fortfarande hade kunnat känna lite glädje av dom.
 
Känner ni aldrig att andra har krav på er vad ni borde ha lyckats med i livet, att ni inte lever så som någon annan önskar eller att ni borde tagit andra beslut eller lyssnat mer på andra?

Det fick mig att fundera på om jag ångrade något, om jag kunnat leva mitt liv på ett bättre sätt. Men nä, jag är nöjd med den jag är och var jag hamnat. Och det jag inte är nöjd med har legat/ligger utanför min kontroll.
Nej. Jag bryr mig inte om vad andra tycker, jag kör mitt eget race.

Det enda krav jag känt att jag haft på mig har varit att skaffa mig en akademisk utbildning, min mammas förhoppning eftersom det i hennes värld är ett tecken på intelligens och självklart är hennes barn intelligenta. Sen jag klarade av det för 25 år sedan har jag inte känt av några krav.
 
Känner ni aldrig att andra har krav på er vad ni borde ha lyckats med i livet, att ni inte lever så som någon annan önskar eller att ni borde tagit andra beslut eller lyssnat mer på andra?

Nej, andras eventuella tyckande och tänkande om hur jag enligt dem borde leva mitt liv, har aldrig framförts och även om det hade gjorts så hade det inte varit något jag lagt nån energi på.
 
Nej. Jag bryr mig inte om vad andra tycker, jag kör mitt eget race.

Det enda krav jag känt att jag haft på mig har varit att skaffa mig en akademisk utbildning, min mammas förhoppning eftersom det i hennes värld är ett tecken på intelligens och självklart är hennes barn intelligenta. Sen jag klarade av det för 25 år sedan har jag inte känt av några krav.
Har också kört mitt race. Det uppskattas inte av andra. Och det är jobbigt.
 
Jag tänker att om jag vetat vissa saker då jag var ung, så skulle jag ha fattat andra beslut än jag gjorde. Men det är ju alltid lätt att vara efterklok.

Nu har jag börjat plugga igen för att jag insett att den utbildning jag valde efter gymnasiet inte var det smartaste valet och inte är det jag vill göra tills jag går i pension. Så det går ju att ändra sig.

Känner inte att andra människor har speciellt många krav på hur jag ska leva mitt liv, åtminstone inga specifika krav. Familjen och vännerna är inte ens speciellt engagerade, det är mest på nivån "öhm ja du håller väl på med nåt som ger en lön och som du tycker är intressant". Men jag lever ett ganska vanligt liv, inga stora utsvävningar åt något håll.

De som har en massa krav på andra brukar vara människor som har väldigt högt ställda krav på sig själva också. Man får ha överseende med väldigt krävande människor — är det ett sätt att få trygghet i en otrygg värld eller varför ska man kräva en massa saker hela tiden? Dessutom kan ju folk kräva bäst de vill, JAG behöver inte gå med på mer än jag vill för det.
 
Ska man tillfredsställa andra så lär man ha fullt upp.

INGEN har nåt med mina val oh mitt liv att göra. Jag kan prata om det men beskäftiga kommentarer eller ogillande undanber jag mig!

Jag förstår att det kan vara tungt om andra har åsikter. Själv har jag alltid gått min egen väg och aldrig låtit andras åsikter tynga ner mig.
Svårt när man inte duger för sin förälder. Har nyligen insett det.

Redan när jag var liten knodd sa barnskötaren att jag var en viljestark person som skulle "peppra mångas soppa". Jag har alltså gått min egen väg redan som liten. Och mamma säger att jag inte lyssnar. Fortfarande. Efter 49 år. Vet ju också att många Bukemedlemmar varit frustrerade när jag inte lyssnar på goda råd (som jag verkligen inte bett om) och som stjälpt mer än det hjälpt. Jag känner att skulle jag lyssna på alla goda råd så skulle jag tappa bort mig själv. Tror det skulle skapa onödigt mycket ångest att försöka leva efter andra människors vilja.

Det finns ett ordspråk som lyder "följ ditt hjärta så går du aldrig vilse". Och det har jag gjort.

Det finns ett annat ordspråk som säger "En man kan leda en häst till vattnet, men tio man kan inte tvinga den att dricka". Och jag känner mig som hästen som folk har försökt tvinga att dricka.

Det beror ju lite på vad "mitt race" betyder, tänker jag. Är det beslut och livsval som BARA påverkar mig själv, eller påverkar det också andra?
Man lever ju inte som en isolerad enhet så klart att ens val påverkar andra, men det behöver inte alls vara på ett negativt sätt. Och jag har inte skadat andra.
 
Känner ni aldrig att andra har krav på er vad ni borde ha lyckats med i livet, att ni inte lever så som någon annan önskar eller att ni borde tagit andra beslut eller lyssnat mer på andra?

Det fick mig att fundera på om jag ångrade något, om jag kunnat leva mitt liv på ett bättre sätt. Men nä, jag är nöjd med den jag är och var jag hamnat. Det jag inte är nöjd med har legat/ligger utanför min kontroll. Tyvärr är det rätt mycket jag inte kunnat göra ett skit åt.
Jag kan känna så ibland, men rannsakar jag dom tankarna så är jag inte lika säker på att andra faktiskt har dessa krav på mig. Utan att det handlar om mig själv så att säga, vad jag tror att folk tänker. Och vad spelar det för roll egentligen?
 
Känner ni aldrig att andra har krav på er vad ni borde ha lyckats med i livet, att ni inte lever så som någon annan önskar eller att ni borde tagit andra beslut eller lyssnat mer på andra?

Det fick mig att fundera på om jag ångrade något, om jag kunnat leva mitt liv på ett bättre sätt. Men nä, jag är nöjd med den jag är och var jag hamnat. Det jag inte är nöjd med har legat/ligger utanför min kontroll. Tyvärr är det rätt mycket jag inte kunnat göra ett skit åt.

Nej inte än i alla fall, har dock alltid vetat att jag vill utbilda mig till något, så det är något jag håller på att göra - jag vet att jag kommer ångra mig om jag inte gör det.
 
Jag har bara en sak jag ångrar i livet. Den saken är dock något jag inte kunnat säga till någon och är något jag bär runt med mig som en mörk, äcklig, kladdig hemlighet och påminns om minst 2 gånger varje dag (tack hjärnan!)
Den saken jag gjorde hände dock på grund av en lång spiral ner i någon form av psykisk ohälsa, svårt att säga om det var depression eller vad. Det är jag dock av med nu. Men saken jag gjorde får jag dra runt på hela livet.
 
Man kan köra sitt race på olika sätt beroende på situation och ens egna personlighet.

Vissa är mer ångvältar, andra mer smidiga och vissa mittemellan.
Responsen på racet hänger nog mycket på vilken typ av race man kör.
Mina val har inte gått ut över andra. Men andra ska ändå lägga sig i vilka val jag gör. Och jag upplever att min mamma aldrig accepterat att jag blivit vuxen.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
21 804
Senast: Whoever
·
Hästmänniskan Hej! Jag skaffade min älskade häst för snart 2 år sen och är i stallet varje dag och älskar det. Tyvärr är det konstant någonting i...
Svar
14
· Visningar
1 138
Övr. Hund Hej alla! (Längre inlägg) Jag har i många år längtat efter en hund men har pga omständigheter inte haft den möjligheten förrän ett år...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
7 754
Senast: Mabuse
·
Juridik & Ekonomi Lite kort: dottern köpte en års-"prenumeration" från Adobe, då hon skulle gå en onlinekurs i digital kommunikation och behövde...
2
Svar
20
· Visningar
1 448
Senast: Tonto
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp