Sv: Dissikera ridning
Håller med i ovanstående. Att om hästen blir längre och lägre fram av en skola, då är man inte rätt ute. Sen kan det såklart finnas en "inskolningstid" av ryttare och häst (betydligt längre för ryttaren...) där det inte är bra, men förståeligt, om man inte får till det, och jag tror att om tanken är god och ambitionen och kunskapen runtomkring finns, då brukar det ändå bli bra till slut utan att hästen hinner ta någon skada. (större risk med mycket annat man kan tänkas experimentera med tänker jag)
kl
Sen tänker jag att det finns "träna skolor" och så finns det "rida skolor", alltså både med lite olika syfte och utifrån olika scenarion.
Man pratar ju om bogen in som ett första steg, och det ser jag personligen också gärna som ett första steg, å andra sidan kan det vara svårare att få till än genom att ex. börja lära in tvärningen fram och därefter spinna vidare till att vilja ha lite mer effekt bak, rent allmänt oavsett tvärning/böjning (bara som exempel) att det blir lite allt eller inget för att rakriktningengs träningen verkligen behövs
, eller lättare för ryttaren att märka att det händer något om man får till för mycket tvärning, tills man till slut hittar lagom läge utifrån ekipaget och hittar känslan. Lite samma med böjning upplever jag. Från början gör man gärna för mycket för att man ska märka att det händer något, till slut när det börjar bli bättre blir böjningen lite mindre för att man hittat ett bra, lagom läge där man har hittat och klarar av att hålla en bra linjering. För att sen kunna öka det lite mer och kunna bibehålla en bra linjering.
Sen tänker ju jag att även "rumpan in" kan vara bra att börja träna tidigt med vissa hästar. För att börja få koll på höfterna och lite bättre linjering på en häst som från början är svår-rakriktad. Helt enkelt att man lär sig hitta knapparna för att kunna flytta framdelen på bakdelen. Inte som det absolut första jobbet, men ändå att man känner på det ganska tidigt för att sen ha det med sig under utbildningens gång. Då bör såklart rakriktningen fokuseras på i mer än bara skolorna, och huvudfokuset inte ligga på att rida skolor, (kanske inte alls rida skolor, beroende på utgångsläge) men jag tycker ändå man kan ha nytta av att ha fått prova på och att träna på olika moment för att successivt få ihop en bättre helhet genom att använda olika verktyg.
Det allra svåraste tycker jag personligen är att hitta det där optimala läget. För ju svårare hästen har att gå bra linjerat och rakriktat i kroppen, desto svårare kommer det ju också bli att få till en någorlunda rakriktning, och särskilt då i skolorna när man börjar med dom så tycker jag det är lätt hänt att komma till det läge där man kommer åt en bra helhet och rätt muskelanvändning - men inte för mycket, så hästen känner att den måste kompensera för att klara av det. Kräver man bara ett par steg i taget tycker jag iofs inte heller det är hela världen om det råkar bli för mycket, kanske lite beroende på hästens mentalitet, men då får man ju också inse att man ligger på gränsen till vad man klarar av och inte använda skolorna för mycket (och att risken är rätt stor att det inte blev så bra kvalitet som man hoppats). Har man tur/bra känsla för hästen kanske den ändå känner att den klarar av att ta i bara de få stegen trots att det är på gränsen, till skillnad för om man rider en långsida i taget flera gånger under ett pass.
Hursomhelst - jag tycker bara skolorna är ett verktyg, för att få till en bra helhet gäller det ju att träna upp alla grunder gärna parallellt, angripa saker och ting från olika vinklar.
Skolorna är till för att förbättra rakriktningen, volter är till för att förbättra rakriktningen, volterna kan hjälpa till att förbättra skolorna, men det kan också bli tvärtom - att skolorna underlättar att formge hästen på volten. Bara för att dra ett exempel!
Visst kan man tänka att för att få till kvalitet i rörelser som skolor behövs det redan en viss grund. Och det håller jag med om, men å andra sidan tror jag inte att jobbet måste vara fel och slitande för att det inte är en till synes kvalitativ rörelse det rör sig om - helt beroende på upplägg, och framförallt - huruvida man får någon effekt i rätt riktning, vilket inte alltid märks efter första försöket utan snarare om man utvärderar en- ett par månader senare, funkade det här träningsupplägget? Har helheten förbättrats något? Bör vi lägga om strategi? Förhoppningsvis har man en bra tränare som kan bedöma om det går åt rätt håll, har man inte det kan man försöka få filmat med jämna mellanrum så man kan titta och utvärdera, eller låta någon/några opartiska som inte sett hästen på ett tag bedöma om det ser ut att ha gått åt rätt håll.
Tillägg: själv tittar jag alltså på vad som händer bakifrån. Används rätt muskulatur? Strävar bakbenen i rätt riktning? Är svaret ja på det, ja då kan jag acceptera ganska många fel i övrigt jämfört med det optimala och ändå tänka att jaja, det kommer! Då har man kommit åt rätt jobb även om det är i embryo-stadie.
Om det däremot INTE syns att hästen jobbar rätt bakifrån, då kan jag ha svårt att acceptera att det är en bra skola det är frågan om. Hur ska en sån skola ge effekt? Lösgörande, men knappast stärkande av eventuella svagheter.
