TheRedLightning
Trådstartare
Jag har ett litet dilemma, min häst drar sina tänder mot boxväggen. Jag har en stark känsla att det beror på understimulans då hon är under igångsättning. Står på box ganska länge (längre än jag egentligen vill själv, men ingen häst får lämnas själv ute och de andra tas in tidigt nu så här års). Hagarna är inte så stora men inte små heller, typ större paddock-format.
Letar efter stall närmare där jag bor, men inte hittat något än som har plats ledig.
Dilemmat nu är att jag kan inte rida/gå med hästen när det är så kallt, förvandlas fort till en isbit. Därför jag alltid brukat ha hästens vila under vinter istället för på sommaren. Jag vet inte riktigt vad jag kan göra för att hon inte ska gå lös på väggen, det känns inte riktigt bra i mattehjärtat.
Hästägarlivet är inte speciellt roligt just nu och har inte varit de senaste månaderna. Jag vill kunna rida och hoppa, men det går inte. Är inte speciellt motiverad att behöva göra i ordning hästen i kylan för att enbart skritta 20 min, får inte ut något av det. Det ger mig ingenting.
Tankarna far och flyger, ena stunden vill jag sälja men samtidigt känns det ovisst också, då jag inte vet vart hon hamnar och vem som skulle vilja köpa en häst som inte är helt återställd än. Även funderat på avlivning, men samtidigt känns inte det rätt heller. Det är så sjukt svårt, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Hade tänkt ta och gå på någon ridskolelektion och se om det kanske får tillbaka motivationen, att få rida på en häst, som man kan rida på fullt ut. Känner mig lite halvt om halvt uppgiven och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Har spanat på lite hästannonser och drömt mig bort lite, men har definitivt inte råd med en häst till.
Utan hästen skulle jag snabbt kunna spara ihop till de sakerna jag vill göra, men samtidigt känns det inte riktigt rätt att tänka på pengarna på något sätt. Kan inte riktigt förklara hur.
Hur hittar man motivationen igen? Jag vet att det finns några i stallet som säger medryttare, men jag har jättesvårt för att lite på folk och även om jag hade en medryttare, skulle inte det bli någon avlastning för mig snarare en belastning. Känns även ovisst om jag nu skulle ha en medryttare om igångsättningen går som det ska eller om det blir tillbaka på ruta ett igen och igen och igen.
Svårt detta - ett riktigt dilemma och en ond cirkel.
Letar efter stall närmare där jag bor, men inte hittat något än som har plats ledig.
Dilemmat nu är att jag kan inte rida/gå med hästen när det är så kallt, förvandlas fort till en isbit. Därför jag alltid brukat ha hästens vila under vinter istället för på sommaren. Jag vet inte riktigt vad jag kan göra för att hon inte ska gå lös på väggen, det känns inte riktigt bra i mattehjärtat.
Hästägarlivet är inte speciellt roligt just nu och har inte varit de senaste månaderna. Jag vill kunna rida och hoppa, men det går inte. Är inte speciellt motiverad att behöva göra i ordning hästen i kylan för att enbart skritta 20 min, får inte ut något av det. Det ger mig ingenting.
Tankarna far och flyger, ena stunden vill jag sälja men samtidigt känns det ovisst också, då jag inte vet vart hon hamnar och vem som skulle vilja köpa en häst som inte är helt återställd än. Även funderat på avlivning, men samtidigt känns inte det rätt heller. Det är så sjukt svårt, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Hade tänkt ta och gå på någon ridskolelektion och se om det kanske får tillbaka motivationen, att få rida på en häst, som man kan rida på fullt ut. Känner mig lite halvt om halvt uppgiven och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Har spanat på lite hästannonser och drömt mig bort lite, men har definitivt inte råd med en häst till.
Utan hästen skulle jag snabbt kunna spara ihop till de sakerna jag vill göra, men samtidigt känns det inte riktigt rätt att tänka på pengarna på något sätt. Kan inte riktigt förklara hur.
Hur hittar man motivationen igen? Jag vet att det finns några i stallet som säger medryttare, men jag har jättesvårt för att lite på folk och även om jag hade en medryttare, skulle inte det bli någon avlastning för mig snarare en belastning. Känns även ovisst om jag nu skulle ha en medryttare om igångsättningen går som det ska eller om det blir tillbaka på ruta ett igen och igen och igen.
Svårt detta - ett riktigt dilemma och en ond cirkel.