Detta med sex...

[MissFideli]

Jag är och har nästan alltid varit singel. Kanske inte helt frivilligt men ändå självvalt kan man säga.
Problemet är att jag sen typ alltid, har väldiga problem med min syn på sex. Eller kanske mer på min kropp. Det är så illa att psykiatrin undrade om jag blivit utsatt för övergrepp, vilket jag inte har. Jag skäms så mycket över mig och min kropp, min prestationsångest kickar in och allt blir pannkaka. Inte så att jag inte kan njuta, men jag kan i princip inget annat än ligga där och hålla för ansiktet. Jag har varit ärlig mot tidigare pojkvänner som nog inte förstått riktigt hur illa det varit, framför allt inte den första. Vilket inte gjorde det hela bättre. Det har också varit påverkande att läsa diskussioner om hur man ska se ut där nere, att det är äckligt om man är hårig osv.
Jag tycker helt enkelt att det är äckligt. Eller snarare att jag är äcklig i den sexuella situationen. Jag har sett och lyssnat mycket på erotiska böcker och filmer och tycker det är fint. Vill också uppleva den där intima, mysiga stämningen.

Jag har kommit på att jag nog vill dela mitt liv med någon, även sexuellt. Men jag vågar inte dejta pga detta. Hur ska man hitta en kille som förstår och kan rätta sig efter detta tills det går över?
Vad vill jag med denna tråd egentligen? Vet inte. Men det slog mig häromdagen att det nog är just sexet som håller mig ifrån att dejta.

 

[parellikusken]

Jag känner igen mig lite i det du berättar, äckelkänslor ligger nära njutning när det gäller sex. Det är en fin gräns.
Jag blev hjälpt av samtal min duktiga psykolog, reda ut hur jag känner, hur jag fungerar och sånt.

 

[MML]

Har du fått någon hjälp och stöd i att hantera dina tankar och känslor just kring sex och din syn på dig själv? Eller har det mest varit något som nämnts i förbifarten, men aldrig riktigt "fått ta plats"?

Jag tror att det är det bästa du kan göra för dig själv. Få hjälp med att reda i tankarna och känslorna, varför du känner som du gör, och hur du kan förhålla dig till det. Jag är absolut ingen expert, men jag tror inte att något som sitter så pass djupt rotat kommer att "bara gå över" helt av sig själv.

Jag tror också att du gör bäst i att försöka undvika diskussioner om vad som är "äckligt" och hur man "ska" se ut. Det finns inga "ska", vi är alla unika och så länge kroppen fungerar som den ska, så är det inget fel. Läs/lyssna på/titta på erotiska noveller etc. om det känns bra för dig. Kan du ha intima och mysiga stunder med dig själv? Jag tror att det också är ett bra steg på vägen, att du kan slappna av och ha en fin stund med dig själv innan du bjuder in en eventuell partner.

Du behöver givetvis inte svara på frågorna här om du inte vill, jag skrev dem mest som något du själv kan fundera kring och se om något kan vara till hjälp för dig

 

[MissFideli]

Har du fått någon hjälp och stöd i att hantera dina tankar och känslor just kring sex och din syn på dig själv? Eller har det mest varit något som nämnts i förbifarten, men aldrig riktigt "fått ta plats"?

Jag tror att det är det bästa du kan göra för dig själv. Få hjälp med att reda i tankarna och känslorna, varför du känner som du gör, och hur du kan förhålla dig till det. Jag är absolut ingen expert, men jag tror inte att något som sitter så pass djupt rotat kommer att "bara gå över" helt av sig själv.

Jag tror också att du gör bäst i att försöka undvika diskussioner om vad som är "äckligt" och hur man "ska" se ut. Det finns inga "ska", vi är alla unika och så länge kroppen fungerar som den ska, så är det inget fel. Läs/lyssna på/titta på erotiska noveller etc. om det känns bra för dig. Kan du ha intima och mysiga stunder med dig själv? Jag tror att det också är ett bra steg på vägen, att du kan slappna av och ha en fin stund med dig själv innan du bjuder in en eventuell partner.

Du behöver givetvis inte svara på frågorna här om du inte vill, jag skrev dem mest som något du själv kan fundera kring och se om något kan vara till hjälp för dig

Nej, jag har aldrig fått hjälp. Det har inte varit nått prio pga andra saker och det är nog egentligen först nu jag förstått att det gått ut över hela pojkvänsletandet. Jag kan ha mysiga stunder med mig själv, absolut! Även om jag ofta känner att jag inte vet hur man gör... Det är väl mycket då, och i samband med erotiska filmer/böcker, jag kommer på hur mycket jag skulle vilja ha nån att ha roligt i sängen med.

Jag har inte direkt problem att prata om sex, på så vis är jag inte pryd.

 

[MissFideli]

Jag känner igen mig lite i det du berättar, äckelkänslor ligger nära njutning när det gäller sex. Det är en fin gräns.
Jag blev hjälpt av samtal min duktiga psykolog, reda ut hur jag känner, hur jag fungerar och sånt.

Tack!! Det är så skönt att få veta att jag inte är ensam om detta "tokiga" tänk

 

[MML]

Nej, jag har aldrig fått hjälp. Det har inte varit nått prio pga andra saker och det är nog egentligen först nu jag förstått att det gått ut över hela pojkvänsletandet. Jag kan ha mysiga stunder med mig själv, absolut! Även om jag ofta känner att jag inte vet hur man gör... Det är väl mycket då, och i samband med erotiska filmer/böcker, jag kommer på hur mycket jag skulle vilja ha nån att ha roligt i sängen med.

Jag har inte direkt problem att prata om sex, på så vis är jag inte pryd.

Då skulle jag absolut rekommendera att försöka få hjälp av en samtalskontakt, kring hela den här biten runt sex och allt som hör till! Jag tror att det kan hjälpa dig mycket.

Jag känner till viss del igen mig i det du beskriver, från när jag var ung. Uppväxt inom en kyrka som, i alla fall då, inte var särskilt öppen till samtal om sex och relationer, och med föräldrar som ogärna pratade om sådant, kände jag mig helt enkelt obekväm och okunnig, lite så som du skriver - att jag inte "visste hur man gör". Jag hade dock aldrig några direkta äckelkänslor kring det hela.

För mig var hjälpen att prata med någon, både för att få bekräftelse i mina tankar och känslor, och för att helt konkret få "lära mig". Då tänker jag inte i huvudsak runt själva sexet, utan att med mer kunskap om min egen anatomi t. ex. blev jag också mer trygg i att utforska och prova på, vilket i sin tur gjorde sexet mindre främmande. Är man trygg och bekväm med sig själv och i sin egen kropp, är det också i regel lättare att känna sig trygg och bekväm tillsammans med en partner.

Sedan vill jag också bara slänga in att "någon att ha roligt i sängen med" inte behöver vara synonymt med en partner. För många känns det bättre/lättare/tryggare i en fast relation med någon man tycker om och känner väl och är bekväm med, men för andra kan det kännas bättre med en annan typ av relation som kanske "bara" handlar om sex. Det är något man nog behöver känna efter själv, hur är jag och i vilken situation skulle jag känna mig mest bekväm? Vill jag ha en relation med allt som hör till, eller vill jag ha en ömsesidigt sexuell relation och "bara" ha kul och utforska den biten på ett tryggt sätt, utan förbindelser i övrigt? Så länge båda/alla parter är med på upplägget, och trygga i situationen, så finns det inga rätt eller fel där heller.

 

[MissFideli]

Då skulle jag absolut rekommendera att försöka få hjälp av en samtalskontakt, kring hela den här biten runt sex och allt som hör till! Jag tror att det kan hjälpa dig mycket.

Jag känner till viss del igen mig i det du beskriver, från när jag var ung. Uppväxt inom en kyrka som, i alla fall då, inte var särskilt öppen till samtal om sex och relationer, och med föräldrar som ogärna pratade om sådant, kände jag mig helt enkelt obekväm och okunnig, lite så som du skriver - att jag inte "visste hur man gör". Jag hade dock aldrig några direkta äckelkänslor kring det hela.

För mig var hjälpen att prata med någon, både för att få bekräftelse i mina tankar och känslor, och för att helt konkret få "lära mig". Då tänker jag inte i huvudsak runt själva sexet, utan att med mer kunskap om min egen anatomi t. ex. blev jag också mer trygg i att utforska och prova på, vilket i sin tur gjorde sexet mindre främmande. Är man trygg och bekväm med sig själv och i sin egen kropp, är det också i regel lättare att känna sig trygg och bekväm tillsammans med en partner.

Sedan vill jag också bara slänga in att "någon att ha roligt i sängen med" inte behöver vara synonymt med en partner. För många känns det bättre/lättare/tryggare i en fast relation med någon man tycker om och känner väl och är bekväm med, men för andra kan det kännas bättre med en annan typ av relation som kanske "bara" handlar om sex. Det är något man nog behöver känna efter själv, hur är jag och i vilken situation skulle jag känna mig mest bekväm? Vill jag ha en relation med allt som hör till, eller vill jag ha en ömsesidigt sexuell relation och "bara" ha kul och utforska den biten på ett tryggt sätt, utan förbindelser i övrigt? Så länge båda/alla parter är med på upplägget, och trygga i situationen, så finns det inga rätt eller fel där heller.

Jag är ingen sån som bara vill ha nån för natten eller en kk. Jag vill ha ett kärleksförhållande i så fall. Har fått många råd om att gå ut och hitta ett one night stand, men det har aldrig varit nått för mig.
Jag vet hur jag ser ut, men jag kommer nog aldrig bli bekväm med min egen kropp utan nån annan inblandad. Eller hur man ska uttrycka det.

 

[Nepenthe]

Känner igen mig.
Är en av de som inte kunnat njuta och även haft sex när jag kanske inte helt och hållet vill?
När en va yngre matades en med ganska konstiga och skeva uppmaningar i tidningar som riktade sig till yngre. Att göra lite mer än en vill? Att killar behövde sex. Att han skulle lämna en om en inte gick med på det och det.

Tog ett par år och me too innan jag insåg att det som jag varit med om när jag va yngre, i sex"debuten" inte var ok.
Jag tänker att du skriver du inte varit med om övergrepp men de kan ske i tystnad. I ett obehag en hoppas att bli av med.

Jag märkte en skillnad med rätt män.
Män som hade känsloregistret påkopplat i sex. Som såg mig och inte stressade.

 

[Rie]

Det finns ett program på TV4Play som heter Den kvinnliga orgasmen som kan vara intressant att se och förhoppningsvis ge något ledtråd till att lära känna dig själv.

 

[Rosett]

Vid övergrepp kan man även dissociera, så man minns inte sen. Dissociativ amnesi kallas det. Hjärnan eller kanske själen skyddar en för att man inte ska "braka ihop".
Har hänt mig, minns saker före och efter som väldigt starkt tyder på sexövergrepp men minns inte så mycket som är direkt sexuellt.
Började minnas nåt våldsamt (ej sexuellt) när jag var ca 22, senare i samband med flytt till ort långt borta och andra förändringar i livet så började fler minnen av våldsamma händelser komma tillbaka.
Är tydligen rätt vanligt att man, om man varit utsatt för våld och dissocierat, börjar minnas händelser senare när man gör stora förändringar i livet, som t.ex. en flytt långt bort.

 

[MissFideli]

Vid övergrepp kan man även dissociera, så man minns inte sen. Dissociativ amnesi kallas det. Hjärnan eller kanske själen skyddar en för att man inte ska "braka ihop".
Har hänt mig, minns saker före och efter som väldigt starkt tyder på sexövergrepp men minns inte så mycket som är direkt sexuellt.
Började minnas nåt våldsamt (ej sexuellt) när jag var ca 22, senare i samband med flytt till ort långt borta och andra förändringar i livet så började fler minnen av våldsamma händelser komma tillbaka.
Är tydligen rätt vanligt att man, om man varit utsatt för våld och dissocierat, börjar minnas händelser senare när man gör stora förändringar i livet, som t.ex. en flytt långt bort.

Vi har funderat på det, men nu är jag 46 år och har varit med om endel saker som i så fall borde väckt nått till liv. Så jag är 99% säker på att det inte har hänt nått sånt.

 

[Asko]

Jag är och har nästan alltid varit singel. Kanske inte helt frivilligt men ändå självvalt kan man säga.
Problemet är att jag sen typ alltid, har väldiga problem med min syn på sex. Eller kanske mer på min kropp. Det är så illa att psykiatrin undrade om jag blivit utsatt för övergrepp, vilket jag inte har. Jag skäms så mycket över mig och min kropp, min prestationsångest kickar in och allt blir pannkaka. Inte så att jag inte kan njuta, men jag kan i princip inget annat än ligga där och hålla för ansiktet. Jag har varit ärlig mot tidigare pojkvänner som nog inte förstått riktigt hur illa det varit, framför allt inte den första. Vilket inte gjorde det hela bättre. Det har också varit påverkande att läsa diskussioner om hur man ska se ut där nere, att det är äckligt om man är hårig osv.
Jag tycker helt enkelt att det är äckligt. Eller snarare att jag är äcklig i den sexuella situationen. Jag har sett och lyssnat mycket på erotiska böcker och filmer och tycker det är fint. Vill också uppleva den där intima, mysiga stämningen.

Jag har kommit på att jag nog vill dela mitt liv med någon, även sexuellt. Men jag vågar inte dejta pga detta. Hur ska man hitta en kille som förstår och kan rätta sig efter detta tills det går över?
Vad vill jag med denna tråd egentligen? Vet inte. Men det slog mig häromdagen att det nog är just sexet som håller mig ifrån att dejta.

Åh vad jag känner igen mig! Jag har alltid varit singel och just sex har hindrat mig en hel del. Jag har inte haft sex men den enda gången jag hånglade med en kille kände jag bara att det inte var trevligt alls, även om det beror nog mycket på att jag saknade känslor för honom.

Men just det har gjort att jag inte riktigt vågat ta steget ut, då det känns ovanligt att vara så oerfaren Jag har inte ens någon aning om hur jag skulle reagera i en sådan situation, tänk om jag inte gillar sex övht - lurar jag in någon i ett asexuellt förhållande då?

Jag är inte så stolt eller glad över min kropp heller så den biten hjälper inte direkt.. Men jag har också börjat fundera på om jag ändå vill ha någon att dela livet med.

 

[Asko]

Hjälper inte heller när jag försökte prata med en terapeut(? Minns inte exakt vad hen hade för titel) om att jag var ev asexuell eller liknande så kände jag mig lite avfärdad när hen sa att jag skulle bara ge mig ut i dejtningsvärlden, som om det vore så enkelt

 

[Fjordfrälst]

Jag känner igen mig lite i det du berättar, äckelkänslor ligger nära njutning när det gäller sex. Det är en fin gräns.
Jag blev hjälpt av samtal min duktiga psykolog, reda ut hur jag känner, hur jag fungerar och sånt.

Håller med här. Att just känslan av äckel och njutning är så nära, kan bero på det jag varit utsatt för innan. Antar jag. Men blir allt bättre ju längre tiden från äckelaset (karln) gått.

 

[parellikusken]

Håller med här. Att just känslan av äckel och njutning är så nära, kan bero på det jag varit utsatt för innan. Antar jag. Men blir allt bättre ju längre tiden från äckelaset (karln) gått.

Tror inte det behöver bero på om man utsatts för något, utan att det ofta ligger nära varandra ändå.

 

[Fjordfrälst]

Tror inte det behöver bero på om man utsatts för något, utan att det ofta ligger nära varandra ändå.

Kan det säkert! Jag svarade att jag tror det gör det i mitt fall- svårt att veta- men att det säkert kan vara tämligen normalt ändå och ptja vi är ju olika individer så vissa fungerar nog så mer än andra, men det är vad jag gissar på

 

[parellikusken]

Hjälper inte heller när jag försökte prata med en terapeut(? Minns inte exakt vad hen hade för titel) om att jag var ev asexuell eller liknande så kände jag mig lite avfärdad när hen sa att jag skulle bara ge mig ut i dejtningsvärlden, som om det vore så enkelt

RFSL har kuratorer i min stad där man kan komma och få hjälp med sexuell läggning/identitet. Kanske finns det även där du bor, isf kan det vara bra att få hjälp att reda lite i det med någon som har koll.

 

[Svartkatt]

Jag har egentligen inget konkret tips att komma med, men vill ändå skriva för att visa att du absolut inte är ensam. Jag har samma problem. I mitt fall grundas problemet delvis i att jag var ganska barnslig och omogen när jag växte upp, jag var helt ointresserad av killar ganska högt upp i åldrarna och den där perioden när man kanske kärar ner sig i någon man ser på tv eller liknande hade jag först på högstadiet. Mina kompisar var å andra sidan tidiga på den fronten och sexdebuterade väl där nånstans i åttan-nian och då var jag fullt upptagen av att vara kär i någon fotbollsspelare på tv.

Sen blev det liksom en ond cirkel. Jag kände mig konstig och annorlunda eftersom jag inte hade haft sex och var rädd att killarna skulle tycka att det var konstigt. Var jättekär i en kille när jag var 21, men han var 31 och hade barn så jag vågade aldrig och till slut orkade han inte vänta. Träffade en annan kille när jag var 22 och då tvingade jag mig själv att istället gå med på allting för att han inte skulle tröttna. Det var en 35-årig fyrabarnsfar som endast och åter endast var intresserad av egen njutning och sexdebuten blev fullständigt vidrig. Han hetsade och tryckte på och det gjorde ont och jag blev rädd. Sen spände jag mig och det gjorde ännu mer ont och han pressade ännu mer och sen var jag nästan panikslagen.

Ett par år senare träffade jag en annan kille som jag låg med ett par gånger och det blev bättre under tiden vi träffades men inte helt bra. Det hade nog kunnat bli bra om vi fortsatt ses ett tag till men det rann ut i sanden.

Det är tio år sen och jag har inte varit med någon sen dess. Var kär i en kille i många år som inte kunde lämna sitt förhållande och vi gjorde ingenting men jag var känslomässigt låst vid honom och vill inte bara ligga utan ha ett förhållande. Och nu har det liksom gått så lång tid att jag är rädd att allt ska vara på ruta ett så jag vågar inte. Plus att ingen jag blir intresserad av blir intresserad tillbaka så det händer liksom aldrig något och jag vågar inte investera känslor i någon igen som aldrig kommer vilja ha mig ändå.

 

[Ramona]

Det har också varit påverkande att läsa diskussioner om hur man ska se ut där nere, att det är äckligt om man är hårig osv.

Alltså, kommer man så långt med en kille att man är naken är det vääääääldigt sällan en man backar för att man skulle vara äcklig eller konstig, så länge man är hygienisk förstås. Och såklart ser vi alla annorlunda ut där nere och resten av kroppen med. Jag tror att de allra flesta av oss, oavsett hur mycket erfarenhet vi har och hur många vi legat med, så är man alltid lite nervös med en ny kontakt.

Det är väl heller inte svårare än att man faktiskt pratar med sin partner/sexuella kontakt om hur man känner och tänker. En vettig kille stöttar ju upp i det där osäkra. Men när det kommer till sex tycker jag att ärlighet varar längst.

 

[Asko]

Nyligen tänkte jag plötsligt att det vore trevligt med någon som man kunde betala för att få en trevlig sexdebut som en bestämmer helt över själv och därmed kan känna sig trygg med. Så man kan bestämma hur långt man vill gå utan att behöva känna att man behöver tänka på hur långt partnern vill gå.

Bara det, det är liksom olagligt