Detta med samsovning (med partner)

[sjoberga]

Jasså? Jag trodde många började snarka med åldern utan sjukdom?

Det finns många anledningar och har man kollat upp det ordentligt och inte hittat en lösning kanske man får acceptera det. Jag önskar bara att jag sökt vård tidigare eftersom det hjälpte så bra och inte gått omkring och tänkt just ”det är naturliga åldersförändringar”. Från trött och snarkande, störandes medboende oavsett rumsval, till pigg, vaken fler timmar, helt snarkfri och en känsla av många års föryngring i kroppen. Nu snarkar jag vare sig med behandling eller utan, det är som kroppen vant sig bort helt från det. Men sure, bara för att jag blivit frälst betyder det inte att motsvarande problem är orsaken för andra. Jag rekommenderar mest bara att kolla upp det om man upplever att trötthet, sömn och snarkningar är problem.

 

[myzzan]

antingen så sover jag i samma säng och rum som särbon och då är de en bra natt. Vi kan sova med Tv:n på bägge två

Är de en dålig natt då jag har både skördetröska och sågverk sidan om mig(öronproppar i öronen) så går jag lätt ut till soffan och bäddar ner mig i den . Jag skiter i om jag väcker han då

 

[Angel]

Jag skulle väldigt gärna sova ensam efter att jag jobbat. Då kommer jag hem mellan fyra och sju på morgonen och sambon har ställt alarmet på halv sju. Det första alarmet då, resterande fem, sex stycken ringer fram till kvart över sju eller så. Alltså vaknar förstås jag också . Inte alltid jättekul då jag behöver all sömn jag kan få.
Jag gillar normalt sätt inte heller att sova nära trots att jag alltid sover tungt men samma säng går bra så länge jag får en egen sida.
I nuvarande bostad finns inte utrymme nog till ett sovrum till men sambon är dock en närhetsälskare och skulle inte alls uppskatta om jag sov någon annan stans även om det fanns utrymme.

 

[Cattis_E]

Varför blir det ett jäkla ifrågasättande så fort man inte delar säng eller ens rum med sin partner? Jag har tänkt på det länge.

Vi slutade sova i samma rum för flera år sen pga helt olika sömnrutiner. Jag ville ha datorn på och somna till den. Han ville ha mörkt och knäpptyst. Det kraschade alltså.

Självklart måste vårat val skämtas lite om också. Typ.
- hur blev erat barn till om ni inte sovit i egen säng? Hihi
- höhö, har ni varit gifta i 50 år eller?
Ungefär som vi tröttnat på varandra. För alla människor gillar att sova med andra människor, eller?

Ptja, för att folk tror att det som är rätt för "majoriteten" är rätt för alla eller något?

Lustigt nog känns det som att särbo är mer accepterat? Det är i och för sig bara min känsla, för egentligen har jag ingen aning.

Förstår inte att folk ska lägga sig i andras val överhuvudtaget.
Skämtandet ser jag bara som brist på förståelse för saker som bryter normen. Det skämtas ju i alla möjliga situationer där man borde kunnat inse att man inte bör lägga sig i.
Vi har inte separata sovrum konstant, men vi har en möjlighet till det om den ena stör den andra. Rätt skönt när det kan behövas av olika skäl. Sömnbesvär, sjukdom osv. Vår extrasäng är kombinerad gästsäng. Har vi nattgäster så finns den alltså inte tillgänglig.

Ingen av oss har problem med att sova i samma säng som den andra. Men vi sover inte gärna med hudkontakt och så. I alla fall inte jag då det blir för varmt. Är jag frusen ligger jag nära men rullar iväg senare på natten..

 

[Cattis_E]

Jag skulle väldigt gärna sova ensam efter att jag jobbat. Då kommer jag hem mellan fyra och sju på morgonen och sambon har ställt alarmet på halv sju. Det första alarmet då, resterande fem, sex stycken ringer fram till kvart över sju eller så. Alltså vaknar förstås jag också . Inte alltid jättekul då jag behöver all sömn jag kan få.
Jag gillar normalt sätt inte heller att sova nära trots att jag alltid sover tungt men samma säng går bra så länge jag får en egen sida.
I nuvarande bostad finns inte utrymme nog till ett sovrum till men sambon är dock en närhetsälskare och skulle inte alls uppskatta om jag sov någon annan stans även om det fanns utrymme.

Det förstår jag verkligen!
Min man brukar vara snäll och gå upp tidigare än han normalt gör på helger när jag jobbat natt för att jag ska få sova ensam. På vardagar har han redan åkt då jag kommer hem (slutar några timmar senare än du).

Men ibland när jag jobbat kväl stör jag mig på hans larm då jag vill sova 1-2h längre än så då. Och han är en snoozare...
Men oftast går han upp rätt fort de dagarna med. Så fort han är vaken nog, av hänsyn.

Och jag lys as ändå störa mig de gånger han inte går upp och jag råkar vakna till när han senare ska gå upp. Man behöver obruten sömn så mycket mer vid nattjobb. I alla fall jag.

 

[Sirap]

Vilken tejp använder du? Har en beställning på apotea men de har bara näsplåster, (vilka jag tejpar en rynka med på natten) . Har varit nyfiken på att testa ett bra tag!

Tejpar en rynka?

 

[SaraXX]

Jag skulle väldigt gärna sova ensam efter att jag jobbat. Då kommer jag hem mellan fyra och sju på morgonen och sambon har ställt alarmet på halv sju. Det första alarmet då, resterande fem, sex stycken ringer fram till kvart över sju eller så. Alltså vaknar förstås jag också . Inte alltid jättekul då jag behöver all sömn jag kan få.
Jag gillar normalt sätt inte heller att sova nära trots att jag alltid sover tungt men samma säng går bra så länge jag får en egen sida.
I nuvarande bostad finns inte utrymme nog till ett sovrum till men sambon är dock en närhetsälskare och skulle inte alls uppskatta om jag sov någon annan stans även om det fanns utrymme.

Fast det tycker jag var rätt kasst gjort faktiskt, att hålla på och snooza när du uppenbarligen behöver sova.

 

[Monkie]

Tejpar en rynka?

Jaa.. Tejpar mellan ögonbrynen. Sök på frownies om du vill veta mer

 

[aleksis]

Jag trivs väldigt bra med att sova nära min sambo. Han är en sån som somnar på 3 sekunder och har aldrig träffat någon som sover så tyst som honom. Däremot kan det ibland av olika anledningar vara skönt sova ensam, om någon är sjuk osv. Då finns det ett gästrum och en soffa att tillgå

Tycker inte att det är något konstigt alls med att folk vill ha separata sängar/sovrum, vare sig man är nykär eller varit tillsammans i 50 år. Folk har olika behov, konstigare än så är det inte!

 

[Petruska]

Fast det tycker jag var rätt kasst gjort faktiskt, att hålla på och snooza när du uppenbarligen behöver sova.

Lite beroende på hur lätt/svårt man har att vakna, är det inte säkert att man riktigt kan låta bli att snooza.

Både min sambo och jag hade gjort likadant, och vi hade så klart också båda tyckt att vi inte borde göra så. Men vad hjälper det när handen snoozar av sig själv och hjärnan inte har startat för dagen.

 

[tuaphua]

Jag skulle väldigt gärna sova ensam efter att jag jobbat. Då kommer jag hem mellan fyra och sju på morgonen och sambon har ställt alarmet på halv sju. Det första alarmet då, resterande fem, sex stycken ringer fram till kvart över sju eller så. Alltså vaknar förstås jag också . Inte alltid jättekul då jag behöver all sömn jag kan få.
Jag gillar normalt sätt inte heller att sova nära trots att jag alltid sover tungt men samma säng går bra så länge jag får en egen sida.
I nuvarande bostad finns inte utrymme nog till ett sovrum till men sambon är dock en närhetsälskare och skulle inte alls uppskatta om jag sov någon annan stans även om det fanns utrymme.

För mig är det bara något man inte gör, snooza när någon behöver sova. Min sambo gjorde det någon gång i början av vår relation. Han har ju noll problem att somna om och antog liksom att andra störs lika lite av sånt som han. Jag förklarade att jag inte kan somna om då och MÅSTE sova. Nu snoozar han inte mer.
Jag hade blivit förbannad om han fortsatte.

 

[krus]

I vår familj har vi ”sovsal” med sängar från vägg till vägg. I dubbelsängen sover mannen med ena barnet (båda förtjusta i att dela täcke och ligga nära, i nästa säng sover andra barnet och i sista sängen sover jag. Jag drar ut i barnens rum om mannen är förkyld och snarkar.

Normer så klart och någon misstanke om att separat sovande innebär att man har tröttnat på varandra fysiskt. När jag får bekymrade blicken av någon som bryr sig om hur vi sover så brukar jag bara säga att vi inte brukar nuppa med barnen bredvid och att det går bra att göra det innan man ska lägga sig för att sova. Brukar inte bli några följdfrågor...

 

[et_flickan]

Jag trodde nog de äldre generationerna sov ofta i olika sängar om än kanske bara i olika rum om de hade så stort boende. Typ morföräldrar (säger kanske jag bara för att mina hade varsin säng i samma rum).

Sambons farfar och farmor sov i varsitt rum.

Ptja, för att folk tror att det som är rätt för "majoriteten" är rätt för alla eller något?

Lustigt nog känns det som att särbo är mer accepterat? Det är i och för sig bara min känsla, för egentligen har jag ingen aning.

Förstår inte att folk ska lägga sig i andras val överhuvudtaget.
Skämtandet ser jag bara som brist på förståelse för saker som bryter normen. Det skämtas ju i alla möjliga situationer där man borde kunnat inse att man inte bör lägga sig i.
Vi har inte separata sovrum konstant, men vi har en möjlighet till det om den ena stör den andra. Rätt skönt när det kan behövas av olika skäl. Sömnbesvär, sjukdom osv. Vår extrasäng är kombinerad gästsäng. Har vi nattgäster så finns den alltså inte tillgänglig.

Ingen av oss har problem med att sova i samma säng som den andra. Men vi sover inte gärna med hudkontakt och så. I alla fall inte jag då det blir för varmt. Är jag frusen ligger jag nära men rullar iväg senare på natten..

Vi började faktiskt först med att jag sov i våra soffa när sambon hade förmiddag eftersom både han och jag hade stora sömnproblem. Vi stressade bara upp varandra. Sen började jag sova där när jag var sjuk och hostig. Sen blev jag kvar där

Det var betydligt mer smidigt att sova var för sig. Nu tycker jag det kan vara mysigt att sova ihop någon gång när dottern sover borta.

Jag har problem med att jag också blir varm som ett element, sambon tvärtom så han vill gärna ligga nära. Ingen bra kombo.

 

[et_flickan]

I vår familj har vi ”sovsal” med sängar från vägg till vägg. I dubbelsängen sover mannen med ena barnet (båda förtjusta i att dela täcke och ligga nära, i nästa säng sover andra barnet och i sista sängen sover jag. Jag drar ut i barnens rum om mannen är förkyld och snarkar.

Normer så klart och någon misstanke om att separat sovande innebär att man har tröttnat på varandra fysiskt. När jag får bekymrade blicken av någon som bryr sig om hur vi sover så brukar jag bara säga att vi inte brukar nuppa med barnen bredvid och att det går bra att göra det innan man ska lägga sig för att sova. Brukar inte bli några följdfrågor...

Jag brukar säga att sex kan man ha överallt, inte bakom stängd dörr med lampan släckt. Det blir rätt så tyst då också.