Detta med samsovning (med partner)

[Ajda]

Jag använder vanlig kirurgtejp. Den tunna, vita sorten. Har testat annan men de släpper om nätterna (förmodligen pga all buffé jag försöker äta ). Kirurgtejpen har mycket mer klister så måste ha lypsyl.
För mig har det varit fantastiskt faktiskt. Sover mycket sämre utan! Trodde jag skulle vakna av det då jag alltid blivit täppt i näsan när jag sover men det blir man tydligen inte när man andas genom nästan

Berättade om tejpen för sambon nu som brukar snarka (och jag ligger och sparkar på honom). Han ville inte testa

 

[Sofie.S]

Min man sover i källaren på soffan - han får inte plats i sängen. Vi har en 160 cm säng och barnen kommer upp på natten och lägger sig. Jag sover gärna trångt och delar täcke men mannen kan inte sova så. Jag kan nuförtiden inte sova utan barnen som sparkas och fäktas i sömnen.

Inget konstigt att man har olika behov och rutiner!

 

[GardenAngel]

Berättade om tejpen för sambon nu som brukar snarka (och jag ligger och sparkar på honom). Han ville inte testa

Vet inte om det hjälper på snarkning dock.. sambon snarkar ibland men han har ju stängd mun

 

[Umbria]

Varför blir det ett jäkla ifrågasättande så fort man inte delar säng eller ens rum med sin partner? Jag har tänkt på det länge.

Vi slutade sova i samma rum för flera år sen pga helt olika sömnrutiner. Jag ville ha datorn på och somna till den. Han ville ha mörkt och knäpptyst. Det kraschade alltså.

Självklart måste vårat val skämtas lite om också. Typ.
- hur blev erat barn till om ni inte sovit i egen säng? Hihi
- höhö, har ni varit gifta i 50 år eller?
Ungefär som vi tröttnat på varandra. För alla människor gillar att sova med andra människor, eller?

Det är normer. Så fort man inte beter sig enligt gängse familjenormer går folk igång, vare sig man är särbo, har skilda sovrum, har en partner som är mycket yngre/äldre än man själv, väljer att inte skaffa barn, skaffa många barn, får barn tidigt/sent etc.

 

[MayGrace]

Jag har inget i mot att sova tsm med min sambo MEN han snarkar något kopiöst vilket gör att jag ibland kör ut honom på soffan. Jag är otroligt lätt väckt och har problem med sömnen sedan barnsben vilket gör att vi har helt olika behov när vi ska sova. Så egentligen borde vi ha varsit sovrum men de går inte just nu pga av för liten lägenhet. Hade gärna haft en extra säng i ett annat rum och sova i när de är som värst.

 

[Viva]

Jag fixar inte monotona ljud när jag ska sova. Inte klockor, snarkningar eller andetag. Däremot lyssnar jag gärna på Tv:n eller ljudbok. Så tyvärr sover jag sällan bra när jag sover med andra. Öronproppar fungerar bara om personen inte är allt för högljudd och vid långvarig användning får jag ont i öronen. Ett ex. påstod att jag inte älskade honom tillräckligt eftersom jag inte stod ut med hans snarkningar.

Hundarna fungerar, ibland snarkar tiken lite men lyckligtvis är hon okej med att jag vrider på henne tills hon slutar. Det togs absolut med i beräkningen under prövoperioden när jag funderade på om jag skulle behålla henne.

 

[Killaloe]

Jag och sambon har sagt sen vi flyttade ihop att vi behöver ha två sovrum. Jag sover jättedåligt på nätterna och läser/lyssnar på ljudbok för att kunna somna, sambon blir tokig på det och kan inte somna ibland på grund av detta. Dessutom går sambon upp tidigt, vilket gör att jag ofta vaknar till (då har jag sovit typ två timmar max), samt att sambon snarkar så det är svårt att somna även av den anledningen.

Lösningen är då att vi kommer ha två sovrum (det har tagit lite tid att komma dit) så någon av oss kan gå dit om vi behöver Jättebra tycker jag för då slipper någon, oftast jag, sova på soffan i perioder.

Det bästa är dessutom att jag kan få sova själv när jag har migrän! Har varit jättesvårt att begära att sambon ska sova på soffan och förstöra sin nattsömn innan jobb, så att kunna få ett bätrre alternativ nu är heöt underbart faktiskt!

 

[Unafraid]

En reflektion, jag måste somna till ljudbok, sambon måste ha helt tyst. Jag har löst det med hörlurar, fungerar utmärkt!

 

[Badger]

Varför blir det ett jäkla ifrågasättande så fort man inte delar säng eller ens rum med sin partner? Jag har tänkt på det länge.

Vi slutade sova i samma rum för flera år sen pga helt olika sömnrutiner. Jag ville ha datorn på och somna till den. Han ville ha mörkt och knäpptyst. Det kraschade alltså.

Självklart måste vårat val skämtas lite om också. Typ.
- hur blev erat barn till om ni inte sovit i egen säng? Hihi
- höhö, har ni varit gifta i 50 år eller?
Ungefär som vi tröttnat på varandra. För alla människor gillar att sova med andra människor, eller?

Jag trodde nog de äldre generationerna sov ofta i olika sängar om än kanske bara i olika rum om de hade så stort boende. Typ morföräldrar (säger kanske jag bara för att mina hade varsin säng i samma rum).

 

[Umbria]

Sambon och jag har varsitt rum som vi har inrett efter egen smak. Skönt att sova ostört och skönt att ha en egen vrå där man har det som man vill. Jag skulle inte stå ut om jag inte fick ha något eget.

 

[Petruska]

Alltså. Det fins personer som gillar att sova ära och personer som ine alls vill sova nära. Det finns personer som vill ha knäpptyst när de ska somna och pesoner som vill ha lite bakgrundsljud då.

Jag vill sova med hudkontakt. Exet ville ligga nära. I den aspekten var vi en perfekt match.

Tror inte det har med personlighetstyp eller kön att göra. Eller normer?

Normer spelar in. Det är jag övertygad om. Bostäders planlösningar har ofta ett av sovrummen markerade som föräldrasovrum eller det töntiga "master bedroom".

Och det säljs ju dubbelsängar, och i marknafsföringen och tex Ikeas exempelrum, är de vanligen bäddade för två personer. Inte som en bred enkelsäng.

Nog tror jag att sådant bidrar till att befästa gemensamt sovrum som normalt och rätt.

 

[et_flickan]

Jag och sambon har sagt sen vi flyttade ihop att vi behöver ha två sovrum. Jag sover jättedåligt på nätterna och läser/lyssnar på ljudbok för att kunna somna, sambon blir tokig på det och kan inte somna ibland på grund av detta. Dessutom går sambon upp tidigt, vilket gör att jag ofta vaknar till (då har jag sovit typ två timmar max), samt att sambon snarkar så det är svårt att somna även av den anledningen.

Lösningen är då att vi kommer ha två sovrum (det har tagit lite tid att komma dit) så någon av oss kan gå dit om vi behöver Jättebra tycker jag för då slipper någon, oftast jag, sova på soffan i perioder.

Det bästa är dessutom att jag kan få sova själv när jag har migrän! Har varit jättesvårt att begära att sambon ska sova på soffan och förstöra sin nattsömn innan jobb, så att kunna få ett bätrre alternativ nu är heöt underbart faktiskt!

När vi letade hus var vi helt överens om att tre rum behövde vi. Ett rum till barnets hundramiljoner leksaker, ett till oss och ett till sambon. Det var då oftast kommentarerna kom. Duger det inte med två sovrum, ni vuxna sover väl tillsammans

 

[SaraMara]

Normer spelar in. Det är jag övertygad om. Bostäders planlösningar har ofta ett av sovrummen markerade som föräldrasovrum eller det töntiga "master bedroom".

Och det säljs ju dubbelsängar, och i marknafsföringen och tex Ikeas exempelrum, är de vanligen bäddade för två personer. Inte som en bred enkelsäng.

Nog tror jag att sådant bidrar till att befästa gemensamt sovrum som normalt och rätt.

Tror också att det spelar in att få bor i lägenheter med så många rum att det, utan att försöka t.ex. soffa/matbord, går att ha två sovrum. T.o.m. jag som själv gärna sover i gästrummet just nu pga vild unge som vill sova i vår säng skulle nog reagera över om man gjort om en tvåa till kök och två sovrum, och försakat gemensamma, sociala ytor. De flesta jag känner som bor i lgh som inte har barn bor i tvåor eller små treor där ett rum är arbetsrum och där det inte finns plats för både arbetsrum och ett extra sovrum.

 

[Diabetikern]

En reflektion, jag måste somna till ljudbok, sambon måste ha helt tyst. Jag har löst det med hörlurar, fungerar utmärkt!

Jag tränade sambon så nu kan inte han heller somna utan det

 

[tuaphua]

För mig är det ett krav att vi har mer än ett sovrum om vi ska bo ihop. Sambon snarkar väldigt och jag har grava sömnbesvär. Så både för att jag ska få sova och för att jag inte ska väcka honom en massa om jag inte kan det så har vi ett gemensamt sovrum och ett som är mitt där jag också har kontor/målarprylar etc dit jag kan rymma in om jag behöver sova ostört eller inte kan sova och slippa ligga still och tyst och dö av uttråkning om jag inte kan sova.
Vi tycker ju om att sova ihop. Men ibland behöver jag få sova lite ostört.
Jag tycker jag känner många som har det liknande. Och ingen har sett det som relationsdöden att folk inte alltid sover ihop.

Som yngre har jag bott i 2:a med sambo och det har funkat fint att sova ihop för det mesta. Men de har inte snarkat så.

 

[sjoberga]

För mig är det ett krav att vi har mer än ett sovrum om vi ska bo ihop. Sambon snarkar väldigt och jag har grava sömnbesvär. Så både för att jag ska få sova och för att jag inte ska väcka honom en massa om jag inte kan det så har vi ett gemensamt sovrum och ett som är mitt där jag också har kontor/målarprylar etc dit jag kan rymma in om jag behöver sova ostört eller inte kan sova och slippa ligga still och tyst och dö av uttråkning om jag inte kan sova.
Vi tycker ju om att sova ihop. Men ibland behöver jag få sova lite ostört.
Jag tycker jag känner många som har det liknande. Och ingen har sett det som relationsdöden att folk inte alltid sover ihop.

Som yngre har jag bott i 2:a med sambo och det har funkat fint att sova ihop för det mesta. Men de har inte snarkat så.

Snarkningar är ofta symptom på sjukdom så det bör man kolla upp. Men det finns väl tusen anledningar till att man väljer att sova i samma rum eller inte. Jag ser inte det som ett relevant mått på relationskvalitet. Det verkar inte heller alltid smart att närstående i onödan ska lida av andras symptom.

 

[Killaloe]

När vi letade hus var vi helt överens om att tre rum behövde vi. Ett rum till barnets hundramiljoner leksaker, ett till oss och ett till sambon. Det var då oftast kommentarerna kom. Duger det inte med två sovrum, ni vuxna sover väl tillsammans

Vi tänkte typ samma när vi letade (fast utan barn då) ett rum för sambons trummor, ett extra sovrum där vi kan ha gäster ibland (sådär en gång om året) men med huvudsyfte att ha varsitt sovrum plus ett sovrum gemensamt. Som tur är har ingen sagt något om det, antar att jag kanske mest haft tur men också vänner/bekanta som har lite förståelse för att det inte alltid går att sova ihop

 

[tuaphua]

Snarkningar är ofta symptom på sjukdom så det bör man kolla upp. Men det finns väl tusen anledningar till att man väljer att sova i samma rum eller inte. Jag ser inte det som ett relevant mått på relationskvalitet. Det verkar inte heller alltid smart att närstående i onödan ska lida av andras symptom.

Jasså? Jag trodde många började snarka med åldern utan sjukdom?

 

[Luff]

Vi sover i samma rum men med sängarna isär. Jag snarkar och han spasmar med sina ben. Och jag tycker det är mysigt med hund i sängen en stund på morgonen....Och jodå, jag får kommentarer av bekanta när dom ser hur sängarna står. Jag tycker det verkar vara vanligare än man tror dock. Eller så är det med stigande ålder omgivningen oftare särsover.

 

[clusia]

Min farmor brukar säga att lyckan till ett långt äktenskap är separata sovrum.

Vi har två sovrum och sover i separata rum ibland. Om någon av oss är sjuk, ska upp extra tidigt eller av någon annan anledning behöver få sova ostört. Det är sååå skönt.