Detta med att skaffa barn...

[jerseyko]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Har bara skummat igenom svaren och de är jätte bra.

Jag och sambon sket fullständigt i vår ålder, de är bara ett par siffror som inte säger ett skit!

Vi hade en lista, med bla fungerande bil vi kan ha i flera år, fast boende, fats jobb med bra löner, inga planer på plugg eller resor vi vill göra där barn är ett hinder eller gör det svårare osv osv.

Sambon fyllde 22 år typ 2½ vecka efter vår son föddes och sen 1 månad efter honom fyllde jag 22 år.


Jag jobbar som slaktare och sa till tidigt till min chef eftersom jag svimmade! Gick sen på havandeskapspenning när jag var i v.26.

Hästen hade jag kvar till sonen blev 2 månader, hade ingen direkt motivation ens att åka till stallet och rida, jag vill gosa bebis! Dessutom blir min häst väldigt understimulerad av att bara ridas på banan. Och ridningne styrs av om Rasmus sover i vagnen när jag ska rida eller inte. Planerar att ta hem henne efter sommaren.

Red hela graviditeten trots problem och de har jag fått sota för nu


Att vara osäker tror jag alla är, jag vet inte hur många gånger jag undra vad tusan vi håller på med för att i nästa stund störtböla av de hemska tankarna. Fullt normalt!


Och hur det ska gå vet man inte först det är klart, för varenda graviditet och förlossning är unik! Ingen är den andra lik till 100%.


Jag tjata väldigt på min sambo när jag blev bebissugen, fick sen en ordentlig utskällning av bananabambi, jag minns det så väl fast det säkert är 3 år sen och efter bara några månader så ville sambon också!


Rasmus blir 6 månader om 9 dagar och vi är redan sugna på en till!

 

[bananabambi]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Va, vad har jag nu gjort

 

[jerseyko]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Sagt till på skarpen Att antingen så lägger jag ner allt j*vla tjat och väntar ut min sambo om det är han jag vill ha barn med eller så lämnar jag honom och raggar upp en kille på stan som vill ha barn nu om det ska vara som himla viktigt

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Har bara skummat igenom svaren och de är jätte bra.

Jag och sambon sket fullständigt i vår ålder, de är bara ett par siffror som inte säger ett skit!

Vi hade en lista, med bla fungerande bil vi kan ha i flera år, fast boende, fats jobb med bra löner, inga planer på plugg eller resor vi vill göra där barn är ett hinder eller gör det svårare osv osv.

Sambon fyllde 22 år typ 2½ vecka efter vår son föddes och sen 1 månad efter honom fyllde jag 22 år.


Jag jobbar som slaktare och sa till tidigt till min chef eftersom jag svimmade! Gick sen på havandeskapspenning när jag var i v.26.

Hästen hade jag kvar till sonen blev 2 månader, hade ingen direkt motivation ens att åka till stallet och rida, jag vill gosa bebis! Dessutom blir min häst väldigt understimulerad av att bara ridas på banan. Och ridningne styrs av om Rasmus sover i vagnen när jag ska rida eller inte. Planerar att ta hem henne efter sommaren.

Red hela graviditeten trots problem och de har jag fått sota för nu


Att vara osäker tror jag alla är, jag vet inte hur många gånger jag undra vad tusan vi håller på med för att i nästa stund störtböla av de hemska tankarna. Fullt normalt!


Och hur det ska gå vet man inte först det är klart, för varenda graviditet och förlossning är unik! Ingen är den andra lik till 100%.


Jag tjata väldigt på min sambo när jag blev bebissugen, fick sen en ordentlig utskällning av bananabambi, jag minns det så väl fast det säkert är 3 år sen och efter bara några månader så ville sambon också!


Rasmus blir 6 månader om 9 dagar och vi är redan sugna på en till!

Tack för ditt svar!!

Jo jag skiter i åldern. Sambon har ju mera "åldern inne" lr hur man nu ska säga, finns ju ingen rätt lr fel ålder, men du förstår.

Ja, det där med listan är kanonbra!
Jag har som sagt skaffat nytt nick, brukar finnas på buke under ett annat, så jag har läst allt () nästan, om din graviditet och lilla Rasmus, ja jag har läst det mesta om allas gravitidet här om jag ska vara ärlig. Och just det där med den listan, den har jag tänkt en del på.
Jag har ju hela tiden sagt att prio ett : Fast jobb. Där är jag nu, fast jobb, med fast inkomst, som räcker kanon.
Vi bor fint, har båda fast jobb, båda har bra bilar, jag har ingen kombi men det har sambon. Underbara föräldrar har vi, som vi skulle få mkt råd och stöttning av om det skulle behövas.
Och ang plugg och resor, det vet varken sambon lr jag vad det betyder

Det där med jobbet har jag funderat mkt på. När "måste" man berätta? Som jag känner nu (vilket självklart kan ändras fort men..) så vill jag hålla det som min och sambons underbara hemlighet ett tag, den allra första perioden. Men sen, när berättar man? Jag vill ju inte att folk ska börja fundera på om jag är gravid, lr om jag bara lagt på mej. Så mkt konstiga funderingar jag har!

Att ha kvar hästen under graviditeten, det är inga som helst problem. Har kanonfolk, och även en mor som rider, så det skulle lösa sig bra. Det som oroar mej är efteråt. Just nu är hästen mitt allt, ja förutom sambo och familj då. Jag kan absolut inte tänka mej att sälja, men tänk om tiden inte finns? Självklart finns många lösningar, skötare lr fodervärd, men endå. Som sagt, många funderingar.

Nej, hur det ska gå under graviditeten och förlossningen, det funderar jag inte spec mkt på. Det ligger så otroligt långt fram i tiden. Jag har ju inte ens berättat för sambon vad jag känner än. Men som jag tidigare skrivit, finns en del jag måste reda ut med mej själv, innan jag pratar med honom.

Vill absolut inte tjata på honom, det skulle förstöra direkt. Han är en funderare, det tar ett tag innan han kan säga vad han tycker och tänker. Att pressa honom slutar i katastrof, och det gäller allt det mesta, vilket jag har stor respekt för. Han tänker alltid två steg längre än mej. Jag är en impulsmänniska, han har "räddat" mej många gånger ska jag erkänna, genom att komma med sina funderingar och förslag.
Att prata med honom om detta, det kommer lugna mej, hur han säger. Som sagt, han tänker mkt längre, har bättre syn på saker och ting, så chansen är stor att han skulle reda ut alla mina funderingar.
Men som sagt, jag har ju inte pratat med honom än, vet fasen inte när jag ska göra det. Vill så gärna, men blir nervös av bara tanekn.

Tack igen för ditt svar!


Förresten, nu ska jag snart se på reprisen av barnmorskorna!!

 

[jerseyko]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Vill du läsa bokstavligen allt har jag bloggat väldigt aktivit från *hrm* 2006.

Jag ville hålla det hemligt men svimmade ju som sagt.
Frågorna började direkt:
- Har du skurit dig?
- Nej
- Har du supit i helgen?
- Nej
- Har du ätit ordentligt?
- Ja
- Är du gravid?
- ...............Nej

Berättade för min förman, speciellt eftersom jag måste springa iväg till barnmorskan!

Kunde inte hålla mig och berätta för min enda kvinliga kollega.

Sen kom det allt eftersom till de kollegor jag haft bäst kontakt med, sen berättade jag för min chef


Jag tycker absolut du ska berätta tidigt för din chef, h*n får inte skvallra till dina kollegor. Vet din chef om din graviditet så blir det så mkt enklare även om det skulle gå snett i början.

Min kollega berättade inte, fick missfall i v.12 och det märktes ju direkt på henne psykiskt och hur skulle de andra veta?
"Harú mens eller?" Kanske inte är det roligaste att höra efter ett MF


Jag skulle inte heller sälja min häst, men nu funderar jag på det. Mest för vi köpt hus, vill ha 1 barn till och jag plugga. Men även för när hon skulle iväg till fodervärden visa hon reaktion på ett framben, och jag vill hoppa. Och hon har tydligen riktigt bra stam.

Jag kommer väl ta hem henne efter sommaren som sagt, ha henne och träna och se lite vad hon håller för, satsa mest på dressyren och sen sälja henne. Mkt för hon kräver mer än jag kan ge henne med mkt motion och varierande ridning.


Man har en relation till bebisen i magen, sen ska man lära känna den på nytt när h*n kommer ut, och när jag lärde känna Rasmus, så åkte min häst låååååångt ner på min prio lista

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Huu, nu har jag som sagt just sett barnmorskorna. Går bara inte att hålla tårarna borta!!!
Det går bra att se hela förlossningen och när bebis hamnar på magen, men när den nyblivne pappan gråter, då kan jag inte hålla emot, tårarna sprutar, det är så otroligt vackert och känslosamt.

Jo, att berätta för chefen tidigt, det är ju ngt jag ska göra (om det nu blir ngn graviditet), men visst måste dom hålla tyst om det?
Jo, och går det illa i början, finns det ju ngn (chefen) som vet vad om graviditeten sen innan, blir lättare så kan jag tro.

Jo jag förstår att det är otroligt mkt som ändras då bebis kommer ut. Man kan ju aldrig veta vad man känner då, det är det som gör mej lite orolig.

Ja ja, tack för dina svar, det hjälper att ha ngn att bolla tankar och funderingar med. Startade ju denna tråden igår, och sov riktigt gott efteråt, för första gången på länge. Hoppas på ennu en sådan natt. Ska jobba i morgon, och det är riktigt tufft där nu, så att vara utvilad imorgon vore kanon.