Detta med att skaffa barn...

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Kom på en sak till.

Innan jag fortsätter skriva, vill jag bara säga att barn det vill jag ha för min och sambons skull, för att VI TILLSAMMANS vill, inte för ngn annans skull.

Så här är det. Slutet på förra året, och början på detta, har inte varit helt lätt. Jag vill inte gå in på detaljer, men mkt tråkigheter har hänt bland nära släkt, och vänner.
Nu är allt lite bättre, förhoppningsvis är det slut på tråkigheter, även om det tar tid att bearbeta sorg.
På ngt vis känns det som om allt detta har ett samband med mitt barnsug. Det låter antagligen totalt rubbat i andras öron, men så känner jag.
Efter allt detta, och nu när jag fått fast jobb, vill jag gå vidare, se en ljus framtid. Det är där barnbiten kommer in. Det är inte en dans på rosor att vara gravid, och sen få sitt första barn, det förstår jag mkt väl. Men det ger otroligt mkt kärlek och glädje, som sprids bland alla.
Barnsuget kom som sagt som blixt från klar himmel. Jag kan absolut inte förklara sambandet på ngt vis, men jag har en känsla att om jag ska prata med detta med sabon, om vi ska ha barn, ja då är det rätt tid nu.

Som sagt, detta låter antagligen rubbat, men hoppas endå att ni på ngt vis kanske förstår lite utav det jag skriver.

Kram

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Hmm, fick mitt barnsug i sensomras/höstas, o började vi "chansa" tidigt (utan gummi, hormoner gör mig crazy), kanske korkat men inget jag ångrar än iaf

"Man ångrar inte det man gör, bara det man inte gör"

Så snacka med karl nu o få med han på tåget. Klockan verkar ju ticka högt!
Är fö 21, så 23 är ju värsta tanten

Så vill jag också göra. Inte planera, pricka in ägglossning på pricken osv, utan ja, hur ska jag skriva, älska då lusten faller på, och blir det då att det tar sig, och det är ju helt underbart.

Men som sagt, nu ska jag inte sitta här och planera. Steg nummer ett är att prata med sambon, jag vet absolut inte hur han kommer att reagera och svara.

Hö! Tant! Nej verkligen inte

 

[Mammas]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Kan det inte ha att göra med att dels som du skrev med ljus framtid, men att du velat ha barn länge (så jag tolkar det du skrivit tidigare) men tyckt att man ska ha fast jobb innan - och därför kommer det nu när du fått fast jobb? Fast du egentligen velat "hela tiden"? En teori bara, hur låter den?

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Kan det inte ha att göra med att dels som du skrev med ljus framtid, men att du velat ha barn länge (så jag tolkar det du skrivit tidigare) men tyckt att man ska ha fast jobb innan - och därför kommer det nu när du fått fast jobb? Fast du egentligen velat "hela tiden"? En teori bara, hur låter den?

Jo men ungefär så menar jag. Men helt plötsligt känns det så starkt, så rätt på ngt vis. Det är där jag känner sambandet, som jag absolut inte förstår mej på lr förklara.

Har funderat kring detta, ja jag funderar på allt. Att suget inte dök upp direkt då jag fick jobbet, då det plötsligt inte var ngt hinder med ekonomin. Då var det inte rätt, nu känns det rätt, ngt i min kropp säger det. (antagligen mina hormoner som strömmar till så här på vårkanten).

 

[Mammas]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Tycker du verkar ha tänkt på det mkt, o har det hållt i sig ett par månader lär det inte slå om helt, lr hur?

Ta mod till dig o prata med han nu.

 

[Mammas]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Låter som klockan tickar tydligt

Pratar du med han om det kanske det blir klarare också?

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Nej detta kommer antagligen inte att släppa som det känns nu.

Så lugn som jag är just nu, det har jag inte varit på länge. Om sambon hade varit hemma, tror jag att samtalet hade ägt rum på direkten.

Ja antagligen kommer det kännas mkt bättre då vi pratat om detta.

Hur sa du till din sambo när suget helt plötsligt dök upp?

Du klockan tickar inte, den ringer som en gammal ilsken väckarklocka!

 

[Mammas]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Jag vet inte. Hade ett brejko blev ihop igen i somras efter 2 mån isär o då sa jag som det va: att jag såg mitt liv tillsammans med hono o barn o hela grejen. Sen började folk bli med barn till höger o vänster, och då pratade vi väl mer om det. Hade 2 v sen mens i vintras o blev jätteledsen när mensen kom, sen dess har vi kört på för fullt. Men han anser det som oplanerat (av någon anledning, har man pratat om att man vill ha barn, kör utan kondom och jag säger att nu har jag nog ÄL och vi kör ändå utan gummi så ser inte jag det som oplanerat, men det är ju bara jag ). Så även om man pratat om det kan de se det annorlunda...

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Okej.
Jo alla ser man det ju olika. Jag skulle se det som att vi försökte bli gravida. Och bara det vore helt underbart för mej just nu.

Så ni försöker nu? Lr är du gravid?

 

[Mammas]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Jo, jag såg det ju helt klart som att vi försökte.

Är gravid nu, fick värsta nojan först, lyckorus samtidigt som jag började "var det verkligen det här jag ville" men det är nog normalt. Ovanligt lycklig fortfarande, men man vill bara att tiden ska gå vill ha min bebis nu nu nu!

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Åhh grattis! Vilken vecka är du i?

 

[chrysler]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Jag tycker de flesta funderar hit & dit, de ska göra karriärer, de ska klättra liiite högre, de ska bara, de ska bara, de ska bara.
& en dag är 35-40 & inga barn.
Inget fel med äldre mammor men om man verkligen inte vill missa chansen till barn så bör man veta att det finns en risk att man kanske inte kan få barn den dagen man väl bestämmer sig.

Nu är du visserligen bara 23 år så du har som sagt tid på dig, men ville skriva att du inte alls behöver vara för ung, det beror ju på hur just du är som person & hur du mognat.
Det finns 40 åringar som aldrig borde ha skaffat barn & så finns det 22 åringar som är superbra föräldrar.
Jag känner en sån 22 åring.
Jag blev gravid strax innan jag fyllde 24, när jag var på sjukhuset på kontroll tyckte läkarna "jamen du är faktiskt 24, det är dags att skaffa barn nu", så enligt dem var det en bra ålder, eller så tyckte de redan jag var gammal
Det var en lustig kommentar iaf.

Ni verkar ha varit ihop tillräckligt länge för att ha lärt känna varandra oxå & förhoppningsvis vet ni var ni har varandra, har pratat eller akn prata om barn, ansvaret & uppfostran.
Många skaffar nämligen barn med män som sedan inte gör ett skit & mest ställer till det än hjälper till.

 

[Mammas]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Tack tack. Är i v 10...

Chrysler skriver ett bra inlägg o la fokus på en grej jag inte tänkt på nu men tycker. Detta med att man ska tycka ung lika om uppfostran osv. Bäddar för konflikter om man inte pratat om uppfostran o sen visar det sig att am ntycker totalt olika om allt, en tycker man ska få ränna ute o supa när man är tolv, den andra tycker man kanske får va ute till 22 när man är sjutton... Lite överdrivet men budskapet går fram? Har båda starka åsikter som ligger långt fram varann i fråga om barnuppfostran kan man få problem senare, om man inte pratat om det tidigare. Ngn plan för o ta upp det med karl än?

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Jag tycker de flesta funderar hit & dit, de ska göra karriärer, de ska klättra liiite högre, de ska bara, de ska bara, de ska bara.
& en dag är 35-40 & inga barn.
Inget fel med äldre mammor men om man verkligen inte vill missa chansen till barn så bör man veta att det finns en risk att man kanske inte kan få barn den dagen man väl bestämmer sig.

Nu är du visserligen bara 23 år så du har som sagt tid på dig, men ville skriva att du inte alls behöver vara för ung, det beror ju på hur just du är som person & hur du mognat.
Det finns 40 åringar som aldrig borde ha skaffat barn & så finns det 22 åringar som är superbra föräldrar.
Jag känner en sån 22 åring.
Jag blev gravid strax innan jag fyllde 24, när jag var på sjukhuset på kontroll tyckte läkarna "jamen du är faktiskt 24, det är dags att skaffa barn nu", så enligt dem var det en bra ålder, eller så tyckte de redan jag var gammal
Det var en lustig kommentar iaf.

Ni verkar ha varit ihop tillräckligt länge för att ha lärt känna varandra oxå & förhoppningsvis vet ni var ni har varandra, har pratat eller akn prata om barn, ansvaret & uppfostran.
Många skaffar nämligen barn med män som sedan inte gör ett skit & mest ställer till det än hjälper till.

Hej, och tack för ditt svar!

Jo klart att alla funderar hit och dit, men jisses sicka funderingar jag kan ha, om precis allt som rör detta ämne.

Nej, det är absolut inget fel i att bli mamma som lite äldre, absolut inte. Men jag har alltid velat bli en ung mamma, aldrig över 30 har jag sagt, men självklart har jag ju haft i bakhuvudet att barn det ska jag skaffa med den jag älskar, inte med ngn bara för att få barn.
Jag har unga föräldrar, och unga mor och farföräldrar. Man kan aldrig spå vad som sker i framtiden, men drömmen finns att barnet jag kanske får en dag, ska få en sådan uppväxt som både jag och sambon har haft, med unga mammor och pappor, och pigga och fräscha mor och farföräldrar.

Jo, tid på mej, det har jag. Vill väldigt gärna ha barn, suget är stort. Ser babisar, barnvagnar, bebiskläder, gravida precis överallt. Men samtidigt måste jag komma ihåg att det är ju inte bråttom, men det är svårt att tänka så.

Nu har jag inte pratat med sambon om hur jag känner än. Jag måste reda upp mitt egna känslosvall. Vill ta det vid passande tillfälle, utan press. Men jag är alldeles säker på, att skaffar vi barn ngn gång, så kommer han vara en kanonpappa. Finns inga som helst tvivel på det, och det känns iaf skönt att vara så säker på den saken.

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Tack tack. Är i v 10...

Chrysler skriver ett bra inlägg o la fokus på en grej jag inte tänkt på nu men tycker. Detta med att man ska tycka ung lika om uppfostran osv. Bäddar för konflikter om man inte pratat om uppfostran o sen visar det sig att am ntycker totalt olika om allt, en tycker man ska få ränna ute o supa när man är tolv, den andra tycker man kanske får va ute till 22 när man är sjutton... Lite överdrivet men budskapet går fram? Har båda starka åsikter som ligger långt fram varann i fråga om barnuppfostran kan man få problem senare, om man inte pratat om det tidigare. Ngn plan för o ta upp det med karl än?

Åhh så roligt! Ha ni varit på första besöket än, lr är det snart dax?

Ja chrysler`s inlägg var verkligen bra. Just den frågan är jag himla säker på. Han kommer bli en kanonpappa, och jag tror han och jag är ganska lika uppfostrade, och har samma syn på uppfostran. Men självklart är det ngt att disskutera, när (om) man kommer så långt.

Nix, ingen plan än.....Blir nervös av bara tanken, men för att jag ska kunna lugna mej, och sluta måla upp fantasibilder, så måste jag prata med honom, ganska så snart, för att få veta hur kan tycker och känner i denna frågan.

 

[Mammas]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Nej, har itne vart där än, bli om 1½ vecka. Spännande!

Det är bra att du känner så, det är viktigt! (Sen kan såna åsikter alltid ändras, men man ska tycka det känns rätt i början iaf )

Nej, som det låter på dig bör du ta upp det med honom snart, innan du blir knäpp haha, nej men det är lätt att få för sig saker om man går och funderar på något mkt, då får man för sig att han tycker si eller så. Bättre att prata om det o se vad han säger att han tycker Men jobbigt och ta upp, jag förstår det.

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Nej, har itne vart där än, bli om 1½ vecka. Spännande!

Det är bra att du känner så, det är viktigt! (Sen kan såna åsikter alltid ändras, men man ska tycka det känns rätt i början iaf )

Nej, som det låter på dig bör du ta upp det med honom snart, innan du blir knäpp haha, nej men det är lätt att få för sig saker om man går och funderar på något mkt, då får man för sig att han tycker si eller så. Bättre att prata om det o se vad han säger att han tycker Men jobbigt och ta upp, jag förstår det.

Åhh så spännande! Då får du rapportera här hur det har gått, vore jätte kul att höra. Lycka till på besöket!

Ja, som sagt, steg ett måste tas snart, att prata om detta.
Inte träffats på hela dagen idag, träffades en snabbis nu på kvällen och käkade ihop. Nu jobbar han igen. Han undrade vad det var med mej, inget sa jag så klart. Inte alls bra att han börjar undra varför jag är konstig. Hua, får fundera över detta inatt.

Kram på dej!

 

[Mammas]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Uppdateringsrapport kommer!
Hmm, låter som mitt liv det där, ses en snabbis över middan emellanåt
Nej men tror inte du ska behöva va nervös, utan ta det när ni har tid o snacka om det. I soffan vid tvn eller när ni ska sova o ligger o snackar typ Det blir nog bra.

O vet du, det är bara du som hör det där skrällande biologiska klockan i bakhuvudet, så du behöver inte skrika när du pratar med folk! Om det var det grabben märkte skillnad på.

 

[russel]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Uppdateringsrapport kommer!
Hmm, låter som mitt liv det där, ses en snabbis över middan emellanåt
Nej men tror inte du ska behöva va nervös, utan ta det när ni har tid o snacka om det. I soffan vid tvn eller när ni ska sova o ligger o snackar typ Det blir nog bra.

O vet du, det är bara du som hör det där skrällande biologiska klockan i bakhuvudet, så du behöver inte skrika när du pratar med folk! Om det var det grabben märkte skillnad på.

Ja så har vi det rätt ofta. Båda jobbar skift, så vissa perioder syns vi mindre.

Nej, nu har jag funderat en massa. Varför vara nervös innan? Jag tar det när jag känner att det passar, och då kan jag väll vara nervös då, inte nu, mår inge vidare av det.

Aha!!! Så du menar att det verkligen bara är jag som hör klockan skrälla så förbannat?! Jaha du, ja det var antagligen därför sambon märkte skillnad, jag kanske gormade en aning....

 

[Mammas]

Sv: Detta med att skaffa barn...

Jag känner igen det där, nu jobbar vi i princip samma skift så det är rätt lugnt, förut kunde det gå en vecka utan att vi kunde ses mer än nån timma på eftermiddan innan de ena eller båda skulle o jobba. Har du funderat på hur det skulle lösas vid barnankomst? Skulle det funka?

Bra tänkt, att noja behövs inte, klart du komemr vara lite nervös precis innan du säger nåt, men det går ju över när du börjat snacka... Och speciellt när han säger "JAA"

Ja, jag vet, gjorde själv samma misstag. Men det är bra o veta, när man hör nån börja skrika vet man att man kan förvänta sig knodd om nåt år