Sv: Detta fanns på förstasidan på Barometern idag...
Min tik tog an kattunge hos grannen, framför ögonen på dennes barnbarn. Nej kattungen dog inte direkt, ja kattungen plågades innan dess liv avslutades av människohand. Ja jag kan fortfarande se skräckbilderna framför mig. Nej, jag har inte lyckats eliminera risken att det skulle kunna hända igen. Ja det var mitt fel.
INGEN sa ett ljus om att min hund borde avlivas. INGEN sa ett ljud om 'mördarhund' eller liknande?
Och nej, jag lastar inte hunden för det. Det är ingen skillnad i hennes värld på att ta mattes tamkanin, en hare eller grannens kattunge. Det är bytesdjur. Hon skulle göra om det utan att tveka om hon fick chansen. Hon är avlad för, uppfödd för och tränad för just de egenskaperna.
Hon är helt frisk mentalt, hon bord med katter hos mig, hennes uppfödare hade kattuppfödning. Men det ÄR skillnad på 'våra' katter och andras katter. Andras katter är bytesdjur, på samma sätt som harar, kaniner osv är det.
Rasen? Greyhound, en av få raser som har goda odds att får fatt i och nypa en katt. Och eg skillnaden till varför hon har ett kattliv på sitt samvete och inte andra hundar som jagar katter har det i samma grad. Om hon skulle ta en katt i koppel låter jag vara osagt, mest troligt inte men det kan nog isf enbart tillskrivas att det är en kattvan hund uppvuxen med katter, och att en katt i koppel inte kan fly och trigga jaktreflexen.
Att hunden i länken var en kamphund är för mig HELT irrelevant. Hunden är helt utan skuld, ägaren däremot bär hela skulden och har ovillkorligen brustit grovt i sitt ansvar. Precis som jag gjorde.
