Det värsta som kan hända under en förlossning?

[Evenstar]

En god vän till familjen (min systers bästa vän) fick sitt första barn för över tio år sen. Barnet fastnade och fick syrebrist och dog. De lyckades återuppliva bebisen när de väl lyckats få ut den, men med men för livet. Läkarna trodde att barnet bara skulle leva ett par år. Nu är barnet över 10 som sagt men kan inte gå/prata, har ingen sugreflex, och kräver assistenter dygnet runt.

Jag har också minst tre vänner/bekanta som fått problem med förlossningsskador (tre jag vet om). Mvc säger ”det är normalt”, ”det är bara att knipträna”. När de sökt specialisthjälp har de sen behövt opereras för att muskulaturen inuti nästan varit söndertrasad En annan jag känner fick så stora bristningar vid förlossningen att hon har problem med sex två år senare...

Plötsligt känner jag mig tacksam att mina största problem efter graviditet och förlossning är lite delade magmuskler och ett ärr på magen...

 

[Is]

Du frågade om att svimma av smärta. Jag hade visserligen en helt problemfri förlossning så klarade av den med hjälp av lustgas men man kan omöjligt inte vara imponerad över kvinnokroppen förmåga att handskas med omänsklig smärta.
Jag har varit påväg att svimma 2 gånger i mitt liv. Den ena gången då systor på äggstockarna sprack och den andra gången när jag första gången drog axeln ur led. Men under förlossningen va jag så sjukt fokuserad på uppgiften så att svimma av smärta va liksom inte med på världskartan. Andra som har varit med om sämre förlossningar har säkert upplevt annat - jag uttalar mig bara utifrån min upplevelse.

Till värsta förlossningen skulle jag lägga till en väninnas förlossning. Akut havandeskapsförgiftning gjorde att barnet förlöstes 3 månader tidigt och mamman svävade mellan liv och död i närmare en vecka. I 3 dagar vaknade hon bara till i korta (yrande) frekvenser utan att veta hur det gått för hennes bebis.
Men Båda överlevde och mår bra. Detta är nu 12 år sedan och några fler barn blir det inte för dom. Kanske skulle hon fysiskt kunna bli gravid men dom vill inte riskera att utsätta sig för den risken igen. Så där satte förlossningen skräck för livet. Rädsla för mamman att själv dö, rädslan att förlora sitt barn, och pappans rädsla innan läkarna äntligen kunde meddela att läget va stabilt för både mor och barn.

OT
Men även jag kan vittna om lite hur nonchalant omvärlden är till förlossningsskador. Jag lyckades med konststycket att krysta så hårt att hela rummet hörde knäppet när jag (troligtvis) fick en spricka i bröstbenet. Det tog länge innan det läkte och vi va på vippen att sambon skulle vara hemma längre, än de 10 dagar som vi först tänkt, för att kunna avlasta - så började kolla upp med mina gravidförsäkring och min vanligt försäkring om dom kunde gå in med någon som helst ersättning men blev nekad eftersom skadan inte är listad som förlossningsskador som kan uppstå och inte ansågs vara så allvarlig att det skulle påverka min vardag nämnvärt.

 

[vix]

Planerat kejsarsnitt där bedövningen inte tog. Jag fick sövas akut och på uppvaket visste jag ju inte ens om det fanns något barn. När vi skulle åka hem från bb var han i för dåligt skick (hjärtfel) så vi hamnade på neo. Mitt första barn var prematur och sa inte ett ljud när de slet ut henne (också kejsarsnitt) Snabbt till respiratorn och upp på neo. Jag hade ingen aning hur det gått för henne, pappan följde med henne så jag var ensam kvar för att bli sydd. Ovissheten var fruktansvärd.

En fruktansvärd förlossning upplevde en av mina bästa vänner. (den korta versonen)Hon hade GBS i urinen, då ska man få antibiotika (vid förlossningen) för att det inte ska sprida sig till barnet och barnet ska förlösas inom 12 timmar. Allt det struntade sjukvården i. 27 timmar efter vattnet gått ordinerade läkare antibiotika och ansvarig barnmorska missade att ge det. Min vän fick väldigt sjuk med hög feber och höll inte på att överleva. Barnet föddes med akut snitt när sjukvården vaknade till. Då hade ändå min vän sagt att hon hade gbs vid inskrivningen på förlossningen. Stod även i hennes journal. Barnet föddes med svåra hjärnskador och efter två veckor så stängde de av alla maskiner. Det som varit en normal graviditet och ett friskt barn blev hennes värsta mardröm.

 

[BernT]

Planerat kejsarsnitt där bedövningen inte tog. Jag fick sövas akut och på uppvaket visste jag ju inte ens om det fanns något barn. När vi skulle åka hem från bb var han i för dåligt skick (hjärtfel) så vi hamnade på neo. Mitt första barn var prematur och sa inte ett ljud när de slet ut henne (också kejsarsnitt) Snabbt till respiratorn och upp på neo. Jag hade ingen aning hur det gått för henne, pappan följde med henne så jag var ensam kvar för att bli sydd. Ovissheten var fruktansvärd.

En fruktansvärd förlossning upplevde en av mina bästa vänner. (den korta versonen)Hon hade GBS i urinen, då ska man få antibiotika (vid förlossningen) för att det inte ska sprida sig till barnet och barnet ska förlösas inom 12 timmar. Allt det struntade sjukvården i. 27 timmar efter vattnet gått ordinerade läkare antibiotika och ansvarig barnmorska missade att ge det. Min vän fick väldigt sjuk med hög feber och höll inte på att överleva. Barnet föddes med akut snitt när sjukvården vaknade till. Då hade ändå min vän sagt att hon hade gbs vid inskrivningen på förlossningen. Stod även i hennes journal. Barnet föddes med svåra hjärnskador och efter två veckor så stängde de av alla maskiner. Det som varit en normal graviditet och ett friskt barn blev hennes värsta mardröm.

Hade också kejsarsnitt där bedövningen inte tog, sjuk smärta när de öppnar magen... Mitt var akut och fick med sövas på en gång. Låg på uppvak i fem timmar då febern inte ville gå ner under 41 grader. Jag ville dock ha snitt från början (men orkade inte ta strid om det) så jag var glad ändå.

Hemsk upplevelse för din vän

 

[cirkus]

En vän till mig som fick urinblåsan sönderskuren under ett kejsarsnitt. Upptäcktes inte direkt