Rie
Trådstartare
Det var en gång en liten blå bil som ägdes av en äldre dam.
Damen hade under vintern bestämt sig för att sluta köra bil.
Då hon inte hade lust eller ork att hålla snö borta från och runt bilen eller hålla på med försäljning av bilen, så frågade hon sonen om han kunde ta hem bilen till sig och sälja den till våren.
Sonen kom då till sin mamma, hämtade bilen och körde de 25 milen hem.
Bilen stod på hans gård i omkring 2 månader. Då ringde grannen och frågade vad sonen hade tänkt med den lilla blå bilen.
Det ska säljas till våren sa sonen, mamma ska inte köra bil mera.
Grannen undrade då om han fick komma och titta på bilen om ett tag så de började behöva ytterligare en bil i familjen och den lilla blå bilen borde passa bra.
Det går bra, sa sonen.
Det gick någon dag, så fick sonen ett telefonsamtal.
En kvinna, som bor mittemot hans mamma, ringde och undrade vart hans mammas bil hade tagit vägen.
Hon berättade att hon hade bestämt sig för att hon skulle fråga den äldre kvinnan om hon fick köpa hennes bil när kvinnan inte skulle köra bil mera.
Så upptäckte hon att bilen saknades på parkeringen och inte verkade ha gjort det på ett tag, varpå hon ringde kvinnans son.
Hon hade inte hittat mammans telefonnummer men hittade sonens.
Sonen berättade att bilen skulle säljas och att grannen var intresserad och skulle komma och titta på den när som helst.
Kvinnan sa då att hon skulle köpa bilen.
Hon skulle bara ha bilen!
En överrumplad man insåg när han hade ”lagt på luren” att han sålt bilen och att den nu skulle återvända till ”hemtrakten” och stå
50 meter från den plats den stått på de senaste 20 åren…..
En liten omväg på 50 mil bara.
Bilen står nu hos den nya ägaren och den äldre damen ser bilen från sitt köksfönster.
Så kan det bli ibland.
Har ni några liknande berättelser?
Damen hade under vintern bestämt sig för att sluta köra bil.
Då hon inte hade lust eller ork att hålla snö borta från och runt bilen eller hålla på med försäljning av bilen, så frågade hon sonen om han kunde ta hem bilen till sig och sälja den till våren.
Sonen kom då till sin mamma, hämtade bilen och körde de 25 milen hem.
Bilen stod på hans gård i omkring 2 månader. Då ringde grannen och frågade vad sonen hade tänkt med den lilla blå bilen.
Det ska säljas till våren sa sonen, mamma ska inte köra bil mera.
Grannen undrade då om han fick komma och titta på bilen om ett tag så de började behöva ytterligare en bil i familjen och den lilla blå bilen borde passa bra.
Det går bra, sa sonen.
Det gick någon dag, så fick sonen ett telefonsamtal.
En kvinna, som bor mittemot hans mamma, ringde och undrade vart hans mammas bil hade tagit vägen.
Hon berättade att hon hade bestämt sig för att hon skulle fråga den äldre kvinnan om hon fick köpa hennes bil när kvinnan inte skulle köra bil mera.
Så upptäckte hon att bilen saknades på parkeringen och inte verkade ha gjort det på ett tag, varpå hon ringde kvinnans son.
Hon hade inte hittat mammans telefonnummer men hittade sonens.
Sonen berättade att bilen skulle säljas och att grannen var intresserad och skulle komma och titta på den när som helst.
Kvinnan sa då att hon skulle köpa bilen.
Hon skulle bara ha bilen!
En överrumplad man insåg när han hade ”lagt på luren” att han sålt bilen och att den nu skulle återvända till ”hemtrakten” och stå
50 meter från den plats den stått på de senaste 20 åren…..
En liten omväg på 50 mil bara.
Bilen står nu hos den nya ägaren och den äldre damen ser bilen från sitt köksfönster.
Så kan det bli ibland.
Har ni några liknande berättelser?
