Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

[OutOfService]

Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag har dejtat en kille i 6 veckor ungefär och idag så tog jag ett graviditetstest.. jag är gravid! Jag käkar minipiller, men har ätit penicillin precis och har inte haft en tanke på att det kan göra att minipillrena inte verkar som dom ska, INGEN har sagt det.. läkaren sa inte ett ord om det!!


Jag vet fan inte vad jag ska göra, en liten del av mig är glad.. har velat ha barn så länge, men det är såå fel och jag tycker verkligen om den här pojken!

 

[Sonic76]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Råkade ut för samma sak för 11 år sen. Gjorde misstaget att flytta ihop med pappan. 7 års helvete blev det och inte är det över.
Vill du behålla barnet gör det, men du vet ju inte hur pappan kommer reagera och tar han emot det bra så stressa inte in i samboskap för det.
har vänner som är föräldrar men bor på varsitt håll, det funkar det med

 

[Ramona]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Kommunicera, kommunicera, kommunicera. Du måste prata med pappan och komma fram till en lösning. Vad händer ifall...? Hur känns det? Hur skulle det fungera? Prata, prata, prata. Älta, älta, älta.

Jag visste inom 7 veckor att min sambo var mannen jag ville leva med. Vi har spenderat lite drygt 7 år tillsammans nu och still going strong. Så det behöver inte alls vara som Sonic76 hävdar heller.

 

[Sonic76]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Missade att skriva att jag inte hade känslor för pappan på det viset blev lite konstig då

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Ja jag ska verkligen prata med honom, måste bara själv smälta det lite först. Vi funkar verkligen jätte bra ihop och allt känns toppen, känns så dumt att något sånt här ska dyka upp och ställa till det. Allt annat är bra.. jag har fast jobb, boende, kombi och lever ett stabilt liv.. det enda som felar är att det är så nytt med killen. Och han har även ett barn sen innan och han sa för 2 veckor sen att han största skräck är att skaffa barn igen med någon som det inte kommer hålla med så att han sen står där med två barn men ingen familj. Så det känns som att jag just vart hans värsta mardröm.
Och vi är båda ganska trasiga sen tidigare förhållanden så vi skyndar verkligen långsamt.. men jag känner ändå att han mycket väl kan vara killen med stort K..

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Missade att skriva att jag inte hade känslor för pappan på det viset blev lite konstig då

Jag förstår vad du menar så jag tog inte illa upp

 

[Hyacinth]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag hade gjort abort, om jag inte kände att det var sista chansen och att pappamaterialet spelade mindre roll. Det är dock jag.
På sex veckor hinner jag inte utvärdera hur någon är, och jag blir superlätt förälskad i kreti och pleti och saknar då omdöme totalt.

 

[Rugge]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Hej
Var varit i en liknande situation.
Gjorde abort.

Sen var det nog lättare för mig att fatta beslutet om abort, eftersom jag verkligen inte vill ha barn

 

[Gammeln]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Kommunicera, kommunicera, kommunicera. Du måste prata med pappan och komma fram till en lösning. Vad händer ifall...? Hur känns det? Hur skulle det fungera? Prata, prata, prata. Älta, älta, älta.

så dax då

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Men om det är sista chansen vet man ju aldrig? Man kan ju aldrig veta vad som händer, det här kan ju i framtiden visa sig var min enda chans att få barn.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Vad är sannolikheten att det är sista chansen? Är du 45 år känns det ju som det kanske är sista tåget, är du däremot 22 år finns det ju rimliga chanser att bli gravid igen.

Jag hade absolut gjort abort, men det kan du inte gå på med tanke på att jag inte vill ha barn.

 

[zalleg]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Detta är ju något som är helt och hållet upp till dig.

Jag hade gjort en abort, men jag är å andra sidan inte emot abort. Hur ställer du dig till abort?
Jag hade inte velat börja ett förhållande med allt vad en graviditet innebär och innan jag känner killen.
Jag vill hinna leva ihop med killen, se så man inte går varandra på nerverna när man bor ihop.

Men jag vet många som bliv gravida efter ett par veckor/månader, och behåller barnet.
Flyttat ihop mitt under graviditeten och klarat sig fint.

Men jag är precis som någon annan sa, en sån som kärar ner sig i varenda karl som är trevlig mot mig.

Detta är mina tankar och reflektioner, vad du än gör så gör det som käns bäst för dig.
Men prata med killen förs och låt han smälta det innan ni tar något beslut.

 

[Petruska]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag hade sett frågan om graviditeten som en sak och frågan om förhållandet som en annan, särskilt när det är så nytt. I praktiken betyder det att jag hade gjort abort, kanske utan att ens berätta det för dejten.

Om jag sen hade gått vidare med dejten eller inte, skulle inte ha med aborten att göra.

Kort sagt: jag hade helt enkelt inte sett problemet som särskilt stort eller svårt. Aborter är inte särskilt dramatiska, som jag ser det.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Sannolikheten att det är min enda chans kanske inte är så stor. Men risken finns ändå, jag har haft jätte problem med cystor i flera år(endometrios) som försvårar chanserna att bli gravid, det kan hända nånting om något år eller när som helst som innebär att jag inte kan få barn. Visst kan man väl kanske inte tänka så heller, men jag har velat ha barn så länge jag kan minnas och jag har trott att jag inte kan få barn mycket pga cystorna.


Visst vore ett alternativ att bara göra abort och inte säga något till killen och skulle det vara så att jag bestämmer mig för abort så vore kanske det det bästa..att inte säga något. Hade det vart något random engångsligg så hade jag nog inte ens övervägt att berätta det för honom.


Jag är väl inte emot abort, men jag har alltid nånstans känt att jag nog aldrig skulle klara av att göra en abort. Och allting annat stämmer, jag har fast jobb, bostad, bil osv. Det enda som inte stämmer är att det är så nytt med killen.
Självklart vill jag egentligen också ha ett stabilt förhållande, det är ju drömmen att leva ihop med den man skaffar barn med och att det kanske är någorlunda planerat iallafall.

Förnuftet säger att jag ska göra abort, men hjärtat kan inte låta bli att vara lite glad..just för att jag velat ha barn så länge och har levt med den oron jag gjort.

 

[Masse]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag har gjort bägge delarna + att jag egentligen inte ville ha barn alls.
Det första när jag behöll barnet var lite som Sonic, vi hade visserligen bott ihop ett tag men nu blev det bröllop. Som ju då inte höll ens ett år och som fick stora efterverkningar på min ekonomi.
Nummer två var när jag precis hade träffat min nuvarande och inte tyckte att jag ville riskera samma sak igen. Så det blev abort.
Men med facit i handen så även om det är med fel man jag har barnet och rätt som jag gjorde abort så att säga. Så ångrar jag inte barnet för hon är det bästa som hänt mig. Däremot har det varit perioder som jag verkligen ångrat aborten. Så i ditt fall som verkligen vill ha barn hade jag nog tänkt ett par rundor till innan jag hade fattat beslut om abort.

 

[Mabuse]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag hade sett frågan om graviditeten som en sak och frågan om förhållandet som en annan, särskilt när det är så nytt. I praktiken betyder det att jag hade gjort abort, kanske utan att ens berätta det för dejten.

Om jag sen hade gått vidare med dejten eller inte, skulle inte ha med aborten att göra.

Kort sagt: jag hade helt enkelt inte sett problemet som särskilt stort eller svårt. Aborter är inte särskilt dramatiska, som jag ser det.

Fast om man vill ha barnet så är det ju rätt dramatiskt att göra abort. Vill man inte ha det håller jag med dig. Om ts dessutom ska göra abort mycket för att mannen inte verkar vilja ha barn just nu, så skulle jag definitivt prata med honom först. Oavsett vilket skulle jag berätta, vem vill ha en sån hemlighet i en nära relation? Då får man ju också hitta på någon lögn om varför man är lite frånvarande dagarna runt aborten, det är ju inte som att klippa tånaglarna precis.

 

[kol]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag blev gravid efter en natt med en ny kille, skulle aldrig kunna göra abort så jag bestämnde mig genast att behålla, jag var 21. Tog snacket med killen om vad som hänt och gav honom ett val, antigen bryter vi eller så prövar vi, vi hade inget att förlora på att försöka vara tillsammans, så vi prövade(hade dejtat i 2 veckor)I dag har vi en 24 årig dotter och ett förhållande som vi firar den 9/9 på 25år. Lycklig och fortafarande min soulmate, så i ditt läge hade jag inte gjort abort. Presentera olika lösningar med killen och diskutera vad som blir bäst, att sen bli singel med ett barn är inte hela världen idag och ditt barn kommer ge dig så mycket
Jag kan läsa i dina inlägg att du inte vill göra abort, gör då inte det, jag tror du kommer att ångra aborten.
Glömde skriva, försök att tänka just nu som om mannen inte är närvarande så du verkligen kan tänka själv om DU vill ha barn nu, sen kan du ta in mannen i ekvationen, och då har du en ståndpunkt som funkar för dig och resten löser sig efterhand.

 

[Skogstrollet]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Och han har även ett barn sen innan och han sa för 2 veckor sen att han största skräck är att skaffa barn igen med någon som det inte kommer hålla med så att han sen står där med två barn men ingen familj. Så det känns som att jag just vart hans värsta mardröm.

Han är i så fall sin egen värsta mardröm som inte använder kondom (vilket jag tolkar som att ni hoppade över). Ville han verkligen vara säker så är det så han borde gjort, han chansade och NI gjorde ett misstag. Inte bara du alltså.

 

[Thera]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Samma sak hände oss.. Vi hade dejtat i tre månader när jag blev gravid. Killen hade barn sen innan, såg det som ett stort misslyckande att bli singelpappa och ville absolut vara så säker det går innan han gav sig på barnalstrande igen.

Först blev det totalt kaos. Grät, grät, skrattade och grät. Första tanken var abort, men ju mer jag tänkte på det desto mer kände jag att jag inte skulle fixa en abort. Var närmare 30, singel länge, fast jobb, bil och boende. Tänk om jag gjorde abort och aldrig mer fick chansen att bli gravid. Om jag skulle bli singel eller om det inte tog sig. Då hade man ju ångrat ihjäl sig.

Efter att vi haft ett långt snack om våra känslor så bestämde vi oss för att köra på. Blev sambos sex månader senare.

Nu är vår lille snart 2 år och min största kärlek i livet. Tillsammans med sin far..

Nä, men har man en barnlängtan så hade jag kört på. Om blivande pappa känner samma såklart och man har ett stabilt läge i livet. Man vet aldrig vad som händer, det kan lika gärna skita sig om man varit ihop i tio år.

 

[engill]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Du måste ha kommunikation med killen. Det här handlar faktiskt inte bara om dig hur gärna du än vill ha barn.
Bland det värsta jag vet är när kvinnor behåller barn som inte är önskvärda från mannens håll. Usch och fy kan ni tänka er vilken ångest man skulle ha om man var killen.