Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

[moiran]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Du måste ha kommunikation med killen. Det här handlar faktiskt inte bara om dig hur gärna du än vill ha barn.
Bland det värsta jag vet är när kvinnor behåller barn som inte är önskvärda från mannens håll. Usch och fy kan ni tänka er vilken ångest man skulle ha om man var killen.

Rent krasst; Vill killen inte ha barn får han hålla koll på sina spermier. Vill kvinnan inte ha barn får hon hålla koll på sina ägg. Det är inte synd om män som får barn mot sin vilja, även män får stå för sina misstag. Kvinnor har fördelen att få välja utgång när misstaget är ett faktum. Det är, som tråden är ett bevis på, inte alltid ett så trivialt beslut. Och med det faktum att det är kvinnans lott att vara dräktig så i ryggen så får klantiga killar finna sig i tjejens beslut av hur hans och hennes misstag skall hanteras.

 

[Ginne]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Det är väl så jag känner just nu. Om jag gör abort, kommer jag ångra mig resten av livet? Tänk om jag faktiskt inte får barn, jag skulle ju förevigt vara arg på mig själv för att denna aborten. Och det kan ju faktiskt hända vad som helst, jag kan vara med i en bilolycka som gör att jag inte kan få barn senare, jag kan få cancer.. visst det är verkligen att tänka ut värsta tänkbara scenarion, men det KAN hända och skulle jag då nånsin förlåta mig själv? Eftersom jag nu innerst inne känner att jag verkligen inte vill göra abort. Och jag har dessutom sagt dom senaste åren att skulle jag bli gravid nu så skulle jag inte kunna göra abort.. ingenting är dock lika självklart när jag väl sitter här.

I och med att du tänker så redan nu, så tror jag att en abort skulle ta oerhört hårt. Så OM du väljer abort, se till att du verkligen är helt och håller övertygad om att det är det enda alternativet. Jag talar av egen erfarenhet, och jag valde det som var rätt för mig.

 

[AgentCarter]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Om jag hade varit du hade jag kontaktat en läkare (din gynekolog om du har en) och diskuterat dina chanser att få barn och sedan bestämma utifrån det.
Eftersom du har en sjukdomsbild och vill få barn så hade inte abort varit mitt första val.

 

[dressyrteamet]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag tycker inte du ska gör abort. vill DU verkligen ha ett barn och det finns risker att chansen inte kommer åter så ska du ta den. Funkar förhållandet så funkar det, funkar det inte så funkar det inte. Det du ska prioitera först är dig själv och vad du vill. Man ser ju att du vill ha barn. Kan du klara det även ensam sen? Dåså...då ser jag inga problem med det.

Det är inte alltid så lätt att dölja en abort heller. jag gjorde själv en när jag var väldigt ung, blev sjukskriven 3 månader (fick en infektion) och dom sa då att jag inte kunde få barn igen pga det. Nu är jag gravid, många år senare och valde denna gång att behålla barnet. Just för att jag vet att risken finns att jag inte blir gravid igen och jag vill inte ångra mig senare i livet.

 

[NotlikeI]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

I och med att du tänker så redan nu, så tror jag att en abort skulle ta oerhört hårt. Så OM du väljer abort, se till att du verkligen är helt och håller övertygad om att det är det enda alternativet. Jag talar av egen erfarenhet, och jag valde det som var rätt för mig.

Jag tror absolut inte ts kommer välja abort. Låter som något hon inte ens funderar seriöst över. Vilket jag tycker är vettigt, hon vill ju ha barnet! Så jag säger spontant behåll, allt tyder på att du (ts) vill ha barn.

Dock vill jag också säga att ens tro eller hoppas på en framtid med pappan är dumt (känslomässigt) när allt är så nytt. Jag hade ställt in mig på att klara det själv, eftersom mannen i fråga redan har barn tror jag absolut att han kommer ta sitt ansvar. Men det verkar dumt att redan efter 6 veckor hoppas på att det kan bli något i framtiden. Klart det KAN, men tänk så förkrossande om det inte blir det!
Man ska absolut inte försöka hålla ihop det bara för att man råkar få barn ihop.

 

[morgaine]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Sannolikheten att det är min enda chans kanske inte är så stor. Men risken finns ändå, jag har haft jätte problem med cystor i flera år(endometrios) som försvårar chanserna att bli gravid, det kan hända nånting om något år eller när som helst som innebär att jag inte kan få barn. Visst kan man väl kanske inte tänka så heller, men jag har velat ha barn så länge jag kan minnas och jag har trott att jag inte kan få barn mycket pga cystorna.


Visst vore ett alternativ att bara göra abort och inte säga något till killen och skulle det vara så att jag bestämmer mig för abort så vore kanske det det bästa..att inte säga något. Hade det vart något random engångsligg så hade jag nog inte ens övervägt att berätta det för honom.


Jag är väl inte emot abort, men jag har alltid nånstans känt att jag nog aldrig skulle klara av att göra en abort. Och allting annat stämmer, jag har fast jobb, bostad, bil osv. Det enda som inte stämmer är att det är så nytt med killen.
Självklart vill jag egentligen också ha ett stabilt förhållande, det är ju drömmen att leva ihop med den man skaffar barn med och att det kanske är någorlunda planerat iallafall.

Förnuftet säger att jag ska göra abort, men hjärtat kan inte låta bli att vara lite glad..just för att jag velat ha barn så länge och har levt med den oron jag gjort.

Med den sjukdomen hade jag inte gjort abort. Jag vet flera som inte kunnat bli gravida när den sjukdomen framskridit för långt, och därför blivit barnlösa. Du säger ju att du vill ha barn, då får du kanske acceptera att du inte fick bestämma tidpunkten själv bara.
Om du väntar tills 30-årsåldern kan det vara för sent, beroende på hur allvarlig form du har.

 

[morgaine]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Rent krasst; Vill killen inte ha barn får han hålla koll på sina spermier. Vill kvinnan inte ha barn får hon hålla koll på sina ägg. Det är inte synd om män som får barn mot sin vilja, även män får stå för sina misstag. Kvinnor har fördelen att få välja utgång när misstaget är ett faktum. Det är, som tråden är ett bevis på, inte alltid ett så trivialt beslut. Och med det faktum att det är kvinnans lott att vara dräktig så i ryggen så får klantiga killar finna sig i tjejens beslut av hur hans och hennes misstag skall hanteras.

Ba skrivet! Jag har verkligen antipatier mot inlägg av typen "stackars man som inte får bestämma". Det får han ju, men inte när det är försent
Använd kondom då om det är så hemskt att bli pappa.

 

[sjoberga]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Fast utgången av valet kanske ter sig annorlunda beroende på hur pappan ställer sig till det hela. Förutsättningarna ändras liksom.

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Rent krasst; Vill killen inte ha barn får han hålla koll på sina spermier. Vill kvinnan inte ha barn får hon hålla koll på sina ägg. Det är inte synd om män som får barn mot sin vilja, även män får stå för sina misstag. Kvinnor har fördelen att få välja utgång när misstaget är ett faktum. Det är, som tråden är ett bevis på, inte alltid ett så trivialt beslut. Och med det faktum att det är kvinnans lott att vara dräktig så i ryggen så får klantiga killar finna sig i tjejens beslut av hur hans och hennes misstag skall hanteras.

Bra svar på stackars killar som får barn mot sin vilja!!

 

[ameo]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Med den sjukdomen hade jag inte gjort abort. Jag vet flera som inte kunnat bli gravida när den sjukdomen framskridit för långt, och därför blivit barnlösa. Du säger ju att du vill ha barn, då får du kanske acceptera att du inte fick bestämma tidpunkten själv bara.
Om du väntar tills 30-årsåldern kan det vara för sent, beroende på hur allvarlig form du har.

Här är jag faktisk enig.
Jag hade tänkt flera varv extra med tanke på endometriosen.

Till TS
Jag tror att det kan spela roll hur du lägger fram det för mannen ifråga.
Kommer du och säger att "jag blev visst gravid och tänker behålla det oavsett vad du tycker" så kommer han förmodligen sparka bakut och vara negativt inställd från början. Provar du med "jag trodde jag var säker, men insåg idag att jag ändå är gravid och jag har ingen aning om hur sjutton jag ska bete mig" (och ha endometriosen som argument i nästa andetag) så är det nog lättare att påbörja en bra diskussion om saken.
(ett PM kommer också)

 

[Rialavargen]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Rent krasst; Vill killen inte ha barn får han hålla koll på sina spermier. Vill kvinnan inte ha barn får hon hålla koll på sina ägg. Det är inte synd om män som får barn mot sin vilja, även män får stå för sina misstag. Kvinnor har fördelen att få välja utgång när misstaget är ett faktum. Det är, som tråden är ett bevis på, inte alltid ett så trivialt beslut. Och med det faktum att det är kvinnans lott att vara dräktig så i ryggen så får klantiga killar finna sig i tjejens beslut av hur hans och hennes misstag skall hanteras.

Så sant.
Det sorgliga är bara tredje part, barnet, som kanske får växa upp med en frånvarande pappa.
Men som jag har hört en gång: alla talar om de frånvarande papporna, få talar om de närvarande mammorna...
Säkert kommer det blivande barnet få en alldeles förträfflig uppväxt, med sin mamma, med eller utan sin biologiska pappa.

Till trådstartaren, välj barnet. Du kommer att få så mycket lycka med det.

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Fast frånvarande förälder får många leva med även om föräldrarna planerat att skaffa barn.

 

[ajdidodii]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Du måste ha kommunikation med killen. Det här handlar faktiskt inte bara om dig hur gärna du än vill ha barn.
Bland det värsta jag vet är när kvinnor behåller barn som inte är önskvärda från mannens håll. Usch och fy kan ni tänka er vilken ångest man skulle ha om man var killen.

Min pojkvän har gjort klart för mig att han inte är redo för barn. Jag har gjort klart för honom att jag aldrig skulle klara att gå igenom en abort och att jag gärna skulle vilja ha barn. Varje gång det finns minsta lilla risk att jag är fertil (om jag glömt plåster eller liknande) berättar jag det för honom, oftast på en gång när vi träffas (så att han inte byggt upp någon förväntning), har han då oskyddat sex med mig (avbrutet) har han gjort sitt val där och då, vilket han är mycket väl medveten om.

 

[Skjøldur]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag har læst att førsta gången man blir gravid men en ny partner så ær risken før missfall større æn senare dærfør att kvinnan inte har vant sig vid den nya och kroppen uppfattar fostret som något fræmmande som bør bort... Eller hur man nu ska førklara det. Men det innebær ju inte att risken, chansen att det blir ett barn ær liten, bara att den inte ær fullt så stor som då man varit tillsammans med någon længre och redan haft ett missfall.

Jag kan inte låta bli att førundras øver att så många killar blir så øveraskade då tjejen blir gravid. Sex ær biologiskt sett førøkning! Alla vet hur barn blir till. P-piller, speciellt mini-piller ær inte hundraprocentiga och det vet också alla. Och alla har væl hørt att det finns en och annan som luras, sæger att hon anvænder p-piller men inte gør det. Så vill dom absolut inte ha barn så bør dom både vara sækra på att tjejen tar starkare sortens p-piller och anvænda kondom. Før øvrigt så ær ju vaginalt sex inte enda sættet... Så dæfør tycker jag på ett vis att han inte ska klaga om du inte tar abort och å andra sidan kænner jag før honom som redan har ett barn men ingen familj. Visa honom mycket medkænsla, var kærleksfull mot honom. Men som någon tidigare sa, ni behøver inte flytta i hop. Det kan vara lættare att bo grannar eftersom ni inte kænner varandra væl och en graviditet ær en jættestor omstælling før en kvinna. Alla ær ju inte lætta att leva med då, fast det ær vældigt olika. Hur du blir som gravid och bebismamma kan du ju inte veta på førhand. Var rædd om din væn hur det æn blir. Det ær mitt råd.

 

[Centaur]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Du vet att det finns ¨ på norska/danska tastatur?

TS Behåll barnet om det är viktigt för dig med barn och du tror att du kanske inte får fler chanser. Men räkna ej med att ni skall bli ett par pga barnet.

 

[Ajda]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Jag känner 2 st med endometrios och båda har svårt att få barn.
Jag hade behållt barnet om jag vore dig.

 

[aprilmaj]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Ta hjälp av professionella inom vården:
# Skaffa information från läkare hur endometriosen kan påverka dig framöver.
# Prata därefter med en kurator om ALLT i din situation.

Kort sagt, skaffa dig information och ta hjälp av en professionell att fundera över alla aspekter, för och emot. Så att det beslut som du sedan fattar är väl underbyggt, både känslo- och faktamässigt. Använd både hjärta och hjärna.

 

[VLMF]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Rent krasst; Vill killen inte ha barn får han hålla koll på sina spermier. Vill kvinnan inte ha barn får hon hålla koll på sina ägg. Det är inte synd om män som får barn mot sin vilja, även män får stå för sina misstag. Kvinnor har fördelen att få välja utgång när misstaget är ett faktum. Det är, som tråden är ett bevis på, inte alltid ett så trivialt beslut. Och med det faktum att det är kvinnans lott att vara dräktig så i ryggen så får klantiga killar finna sig i tjejens beslut av hur hans och hennes misstag skall hanteras.

Fast det här är ju inte rätt i TS killes fall. Han har haft koll på att hon ätit p-piller, och den lilla risk som finns trots det har han tydligen accepterat. Sen har HON ätit medicin som tar bort pillrens effekt utan att ha koll på detta, trots att det står i biverkningspapprena på askarna, och det är därför han nu eventuellt ska bli pappa. Visst hade det kunnat hända ändå men risken blev ju mycket mycket större. Det vet ju alla som äter p-piller eftersom det står i bipacksedeln. Läser inte folk den på piller de tar varenda dag??

Säger absolut inte att pappan inte har något ansvar men i detta specifika fall har ju risken ökat brutalt för graviditet och han har inte fått ta del av den informationen. Typ som att TS slutade äta sina piller i en vecka men inte berättade det för honom.

 

[OutOfService]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Fast det här är ju inte rätt i TS killes fall. Han har haft koll på att hon ätit p-piller, och den lilla risk som finns trots det har han tydligen accepterat. Sen har HON ätit medicin som tar bort pillrens effekt utan att ha koll på detta, trots att det står i biverkningspapprena på askarna, och det är därför han nu eventuellt ska bli pappa. Visst hade det kunnat hända ändå men risken blev ju mycket mycket större. Det vet ju alla som äter p-piller eftersom det står i bipacksedeln. Läser inte folk den på piller de tar varenda dag??

Säger absolut inte att pappan inte har något ansvar men i detta specifika fall har ju risken ökat brutalt för graviditet och han har inte fått ta del av den informationen. Typ som att TS slutade äta sina piller i en vecka men inte berättade det för honom.

Jag är mycket väl medveten om att jag missat den detaljen om att pencillin och minipiller motarbetar varandra. Jag hade inte en susning och visst jag kankse borde läst bipackssedeln.. men jag tror helt seriöst inte att många lusläser den och jag tycker nog att det är lite läkarens uppgift också att informera om sådant också.

 

[lady_mike]

Sv: Det största problem jag nånsin ställt mig inför... :S

Fast det här är ju inte rätt i TS killes fall. Han har haft koll på att hon ätit p-piller, och den lilla risk som finns trots det har han tydligen accepterat. Sen har HON ätit medicin som tar bort pillrens effekt utan att ha koll på detta, trots att det står i biverkningspapprena på askarna, och det är därför han nu eventuellt ska bli pappa.

Vill en man inte ha barn så drar han på gummihatten! Enkelt!