Det står still

Allt inom vården står still p.g.a. semester. Så jag sitter här och tankarna snurrar. Enligt den information jag fått så ska jag göra en NP-utredning i höst. Jag känner på mig att det blir åtminstone en add-diagnos, även om det inte är klockrent. Men det är ju en hel del som stämmer med det ändå.

Jag kan ju inte låta bli att undra hur livet kommer att bli med en bekräftelse på att jag permanent "defekt", att jag liksom inte kan vissa saker och aldrig kommer att lära mig heller. Kommer jag alltid att sitta med en rastlös känsla i kroppen? Kommer jag alltid sitta med beslutsångest över vilken uppgift jag ska ta tag i och blir det alltid svårt att ta tag i tråkiga uppgifter och slutföra dessa? Kommer mitt liv alltid kännas kaotiskt?

Som vuxen så borde jag ju klara mig på egen hand och tanken att jag inte kan lösa saker själv känns jobbig.

Sen funderar jag på det här med mina föräldrar. Att farsan var knäpp insåg jag tidigt. Tyvärr verkar morsan också vara det. Vad är då sannolikheten att jag själv har klarat mig från att vara knäpp? Lika med noll skulle jag tro. Jag kan nog inte riktigt låta bli att vara lite bitter över mina gener, men tyvärr går det inte att göra något åt.

Och med de förutsättningarna så kan jag inte se särskilt positivt på framtiden.

 

[Alexandra_W]

TS gör det uppenbarligen.

Jag tror man utan problem kan sluta sig till att det är TS sjukdom och kanske en viss rädsla som gör det.

Absolut har Magiana uttryckt sig på ett sätt som kan väcka anstöt. Som kan tolkas som nedvärderande. Tar man det helt ur sitt sammanhang är det absolut så. Men jag har inte en enda gång sett Magiana gå in i en tråd och "hoppa på" en annan användare på grund av dennes funktionsförmåga eller brist på sådan. Inte en enda gång. Det jag däremot upprepat sett och vilket är otroligt tråkigt, är Magiana prata kring sin rädsla och oro för att få en diagnos då det för henne är ekvivalent med att få en bekräftelse på att hon är "defekt". Dvs att få sin låga självkänsla och sin självkritik bekräftad, och vad det skulle innebära. Det jag då ser är en rädsla, en låg självkänsla, viss okunskap samt en deprimerad hjärnans tankemönster. Jag tror faktiskt inte det är personen Magiana egentligen. Och framförallt ser jag det inte riktas mot andra.

Sen har jag all förståelse I världen för att man, särskilt om man har en NPF-diagnos, kan ta illa upp. Och har berättigad anledning att ta illa upp. Men jag skulle önska man försökte och om man kan då valde att försöka se mer än formuleringar och ord, och istället hela bilden. Magiana slår hårt på sig själv, men jag tror inte det indirekta som slår på andra är meningen egentligen.

 

[tuaphua]

Jag tror man utan problem kan sluta sig till att det är TS sjukdom och kanske en viss rädsla som gör det.

Absolut har Magiana uttryckt sig på ett sätt som kan väcka anstöt. Som kan tolkas som nedvärderande. Tar man det helt ur sitt sammanhang är det absolut så. Men jag har inte en enda gång sett Magiana gå in i en tråd och "hoppa på" en annan användare på grund av dennes funktionsförmåga eller brist på sådan. Inte en enda gång. Det jag däremot upprepat sett och vilket är otroligt tråkigt, är Magiana prata kring sin rädsla och oro för att få en diagnos då det för henne är ekvivalent med att få en bekräftelse på att hon är "defekt". Dvs att få sin låga självkänsla och sin självkritik bekräftad, och vad det skulle innebära. Det jag då ser är en rädsla, en låg självkänsla, viss okunskap samt en deprimerad hjärnans tankemönster. Jag tror faktiskt inte det är personen Magiana egentligen. Och framförallt ser jag det inte riktas mot andra.

Sen har jag all förståelse I världen för att man, särskilt om man har en NPF-diagnos, kan ta illa upp. Och har berättigad anledning att ta illa upp. Men jag skulle önska man försökte och om man kan då valde att försöka se mer än formuleringar och ord, och istället hela bilden. Magiana slår hårt på sig själv, men jag tror inte det indirekta som slår på andra är meningen egentligen.

Plus att om någon gör något man tycker är fel, dumt etc så kan väl en vuxen människa låta bli att ge igen och försöka trycka till med motiveringen ”den började/var dum först/etc!”

Det är ju om man nu vill att folk ska lära sig, veta mer om vad det nu än handlar om ett jäkligt effektivt sätt att få folk att inte lyssna.
Det är ju ingen som mår bättre av att man slänger skit på varann.

 

[karamelldrottningen]

Jag tror man utan problem kan sluta sig till att det är TS sjukdom och kanske en viss rädsla som gör det.

Absolut har Magiana uttryckt sig på ett sätt som kan väcka anstöt. Som kan tolkas som nedvärderande. Tar man det helt ur sitt sammanhang är det absolut så. Men jag har inte en enda gång sett Magiana gå in i en tråd och "hoppa på" en annan användare på grund av dennes funktionsförmåga eller brist på sådan. Inte en enda gång. Det jag däremot upprepat sett och vilket är otroligt tråkigt, är Magiana prata kring sin rädsla och oro för att få en diagnos då det för henne är ekvivalent med att få en bekräftelse på att hon är "defekt". Dvs att få sin låga självkänsla och sin självkritik bekräftad, och vad det skulle innebära. Det jag då ser är en rädsla, en låg självkänsla, viss okunskap samt en deprimerad hjärnans tankemönster. Jag tror faktiskt inte det är personen Magiana egentligen. Och framförallt ser jag det inte riktas mot andra.

Sen har jag all förståelse I världen för att man, särskilt om man har en NPF-diagnos, kan ta illa upp. Och har berättigad anledning att ta illa upp. Men jag skulle önska man försökte och om man kan då valde att försöka se mer än formuleringar och ord, och istället hela bilden. Magiana slår hårt på sig själv, men jag tror inte det indirekta som slår på andra är meningen egentligen.

Har läst tråden men inte kommenterat något. Men precis så här uppfattar jag det också. Tycker det kommer fram när beskrivning av ordet och även i andra trådar att @Magiana inte menar det som mindre värd eller sämre såsom den vanliga uppfattningen av ordet är.

Annars har jag inte så mycket att tillägga än att kämpa på och stor kram @Magiana !!

 

[annmarg]

Vet att några har kontakt med TS ibland. Har ni haft det efter hennes senaste meddelande här?

 

[bettysmatte]

Om man går tillbaka till det som behöver akutgöras nu, dvs vindskivorna, så tror jag att ett viktigt moment är att inte "övertänka" det som ska göras. Ta en halvtimme (sätt en timer) till att sitta ner och tänk på vad som ska göras, och hur det ska göras. Gå sedan ut och GÖR! Ofta kommer man ju på under arbetets gång att det hade varit ännu smartare att göra si och så, men då lägger man det på minnet och ändrar det till nästa gång i stället. Allt går inte att förutse. Viktigt att inte fastna i tanken, tror jag. Så är det i alla fall ofta för mig.

 

[annmarg]

Att bara komma igång är toppen. Men ibland är den tröskeln hög.

Jag skilde mig för några år sen. Jag och min exman har fixat, hjälpts åt i torpet vi hade tillsammans. Nu står jag här själv. Saker som tog 1 timme att göra tar nu 3-6. Det blir tungt, trassligt osv när man är själv.
Det händer ofta att jag känner mig uppgiven.

@Magiana, skulle det funka om en "patrull "kommer och röjer? Typ sånt som ska till sopor, vindskiva, större saker som ska flyttas. Om du gör en plan innan.

Jag hoppas du kan få ett nätverk och vänner.
Och sluta hamna i försvarsställning på bukefalos. Du behöver inte svara på frågor, påståenden, tips. Du är du, och vet bäst om din kapacitet.

 

[Magiana]

Att bara komma igång är toppen. Men ibland är den tröskeln hög.

Jag skilde mig för några år sen. Jag och min exman har fixat, hjälpts åt i torpet vi hade tillsammans. Nu står jag här själv. Saker som tog 1 timme att göra tar nu 3-6. Det blir tungt, trassligt osv när man är själv.
Det händer ofta att jag känner mig uppgiven.

@Magiana, skulle det funka om en "patrull "kommer och röjer? Typ sånt som ska till sopor, vindskiva, större saker som ska flyttas. Om du gör en plan innan.

Jag hoppas du kan få ett nätverk och vänner.
Och sluta hamna i försvarsställning på bukefalos. Du behöver inte svara på frågor, påståenden, tips. Du är du, och vet bäst om din kapacitet.

Jag vet inte. Tveksamt. Vissa saker tar tid hur man än gör, t.ex. när något måste målas och färgen måste torka mellan varven. Så kommer det ju bli med vindskivorna. Sen är jag lite beroende av att saker hamnar där jag hittar dem. Att behöva leta efter saker stressar mig. Jag är själv ganska bra på att slarva bort saker. Varje sak ska vara på sin plats. Men nu har jag slarvat bort en hel hink med bevattningsutrustning som jag inte kan komma på var jag lagt. Hinken är inte liten direkt men jag kan inte komma på var jag lagt den. Om andra hjälper mig med att fixa saker så behöver jag vara delaktig så jag inte står där och inte hittar en enda pryl sen.

Jag skrev svar tidigare på en del inlägg här men postade det aldrig. Att skriva svar här bäddar för så mycket stress och ångest att jag inte orkar med det. I går kväll hade jag ytterligare en ångestattack som varade i ett par timmar. Jag äter lugnande i en mängd jag aldrig trodde jag skulle göra. Min dos theralen är höjd men jag är ju rädd för att ta så många också, men tog 3 tabletter igår. Någon annan medicin för att förebygga har jag inte. Tidigare fick jag Anksilon, men den var tyvärr verkningslös för mig. Ångestattackerna fortsatte att komma i samma eller värre intensitet som tidigare. I går kväll tänkte jag att jag nog vill bli inlagd på psyket på nätterna. Jag orkar inte med de här massiva ångestattackerna var och varannan kväll. Men tyvärr är rådgivningen på psykmottagningen på morgonen och jag sov bort den tiden. Så nu har jag en hel helg framför mig att försöka överleva.

 

[mandalaki]

@Magiana Varje gång du skriver så möts du av en störtskur av tips som du inte bett om. Du måste definitivt inte svara på dem. Men eftersom det händer i varje dagbokstråd du startar är det kanske bättre om du inte startar dem? Utan i stället bara skriver om helt vardagliga saker.

Blir det för jävligt under helgen, ring psykakuten igen.

 

[Hyacinth]

Jag vet inte. Tveksamt. Vissa saker tar tid hur man än gör, t.ex. när något måste målas och färgen måste torka mellan varven. Så kommer det ju bli med vindskivorna. Sen är jag lite beroende av att saker hamnar där jag hittar dem. Att behöva leta efter saker stressar mig. Jag är själv ganska bra på att slarva bort saker. Varje sak ska vara på sin plats. Men nu har jag slarvat bort en hel hink med bevattningsutrustning som jag inte kan komma på var jag lagt. Hinken är inte liten direkt men jag kan inte komma på var jag lagt den. Om andra hjälper mig med att fixa saker så behöver jag vara delaktig så jag inte står där och inte hittar en enda pryl sen.

Jag skrev svar tidigare på en del inlägg här men postade det aldrig. Att skriva svar här bäddar för så mycket stress och ångest att jag inte orkar med det. I går kväll hade jag ytterligare en ångestattack som varade i ett par timmar. Jag äter lugnande i en mängd jag aldrig trodde jag skulle göra. Min dos theralen är höjd men jag är ju rädd för att ta så många också, men tog 3 tabletter igår. Någon annan medicin för att förebygga har jag inte. Tidigare fick jag Anksilon, men den var tyvärr verkningslös för mig. Ångestattackerna fortsatte att komma i samma eller värre intensitet som tidigare. I går kväll tänkte jag att jag nog vill bli inlagd på psyket på nätterna. Jag orkar inte med de här massiva ångestattackerna var och varannan kväll. Men tyvärr är rådgivningen på psykmottagningen på morgonen och jag sov bort den tiden. Så nu har jag en hel helg framför mig att försöka överleva.

Ikväll har vi inget planerat, jag kan ringa en sväng om du vill.

 

[Magiana]

@Magiana Varje gång du skriver så möts du av en störtskur av tips som du inte bett om. Du måste definitivt inte svara på dem. Men eftersom det händer i varje dagbokstråd du startar är det kanske bättre om du inte startar dem? Utan i stället bara skriver om helt vardagliga saker.

Blir det för jävligt under helgen, ring psykakuten igen.

Jag vet. Jag vet bara inte var jag ska göra av alla tankar annars. Jag har ju ingen att prata med om sånt. De gånger jag pratar med andra så kan jag på min höjd skrapa lite på ytan och hantera det lite glättigt.

Nu är ju dessutom psykologen på semester så det är flera veckor kvar innan jag kan träffa henne igen.

Psykakuten bryr sig inte om ångestattacker. Det har hänt att jag ringt när jag varit i upplösningstillstånd och de ber mig bara att stå ut. De har inte heller tid att hänga kvar i telefonen utan ber mig ringa jourhavande medmänniska. Haken är att dit kommer jag aldrig fram. När jag frågat dem om jag kunde ta mer lugnande medicin så har de inte velat svara på det. Den som svarar i telefonen är ju inte läkare och de har inte tagit det vidare heller. Nu ringde jag till allmänpsykiatrin i veckan och fick lov att höja dosen från 2 tabletter till max 5 tabletter. Igår tog jag 3 för jag vågade inte ta mer. Jag är rädd för den drogade känsla som blir av medicin. Så det finns helt enkelt inga bra sätt att hantera ångesten.

 

[fijja]

@Magiana Du får för många tips som du inte bett om och det är säkert jobbigt för dig, hoppas du förstår iaf att det är välmenat och du har många som bryr sig om dig här. Även om det inte är samma sak som fysiska personer så hoppas jag att det värmer något. Vi är många som läser dina trådar o blir glada när det hänt dig ngt roligt och vi är många som känner medkänsla när du mår dåligt

 

[mandalaki]

Jag vet. Jag vet bara inte var jag ska göra av alla tankar annars. Jag har ju ingen att prata med om sånt. De gånger jag pratar med andra så kan jag på min höjd skrapa lite på ytan och hantera det lite glättigt.

Nu är ju dessutom psykologen på semester så det är flera veckor kvar innan jag kan träffa henne igen.

Psykakuten bryr sig inte om ångestattacker. Det har hänt att jag ringt när jag varit i upplösningstillstånd och de ber mig bara att stå ut. De har inte heller tid att hänga kvar i telefonen utan ber mig ringa jourhavande medmänniska. Haken är att dit kommer jag aldrig fram. När jag frågat dem om jag kunde ta mer lugnande medicin så har de inte velat svara på det. Den som svarar i telefonen är ju inte läkare och de har inte tagit det vidare heller. Nu ringde jag till allmänpsykiatrin i veckan och fick lov att höja dosen från 2 tabletter till max 5 tabletter. Igår tog jag 3 för jag vågade inte ta mer. Jag är rädd för den drogade känsla som blir av medicin. Så det finns helt enkelt inga bra sätt att hantera ångesten.

Ok, jag förstår. Det är bara så synd att dina trådar alltid slår tillbaka på dig. Jag vet inte om det skulle hjälpa med en disclaimer typ OBS detta är en dagbokstråd där jag vill pysa, inte få praktiska tips.

Om jourhavande medmänniska är alternativet skulle jag pröva igen, vid behov.

 

[Magiana]

@Magiana Du får för många tips som du inte bett om och det är säkert jobbigt för dig, hoppas du förstår iaf att det är välmenat och du har många som bryr sig om dig här. Även om det inte är samma sak som fysiska personer så hoppas jag att det värmer något. Vi är många som läser dina trådar o blir glada när det hänt dig ngt roligt och vi är många som känner medkänsla när du mår dåligt

Och samtidigt är det en del som går på och mosar till mig. Det krävs inte så mycket för det. Personerna som skriver är kanske inte ens medvetna om vad de gör. Men det är jobbigt för mig att hantera och jag skulle själv aldrig göra likadant.

Det är ju bra att internet finns och det finns folk att prata med online, men när jag ligger på kvällarna i mina ångestattacker så finns ingen där. Jag får genomlida dem ensam. Det är dessutom nästan alltid en tid på dygnet då andra sover så jag kan inte ringa någon. En ångestattack snittar på cirka 2 timmar, nu när jag har medicin. Tidigare kunde de vara betydligt längre.

Ok, jag förstår. Det är bara så synd att dina trådar alltid slår tillbaka på dig. Jag vet inte om det skulle hjälpa med en disclaimer typ OBS detta är en dagbokstråd där jag vill pysa, inte få praktiska tips.

Om jourhavande medmänniska är alternativet skulle jag pröva igen, vid behov.

En disclaimer skulle väl kanske vara något. Jag har ibland önskat att det gick att stänga av kommentarsfunktionen, men den finns ju inte längre. Förr har jag för mig att det fanns en funktion för kommentarer.

Jag har suttit i telefonkö till jourhavande medmänniska i flera timmar utan att komma fram. Sist somnade jag ifrån telefonen. Så det alternativet har jag gett upp på. Jourhavande medmänniska fyller ingen funktion när ingen svarar. När jag sitter mitt uppe i en panikattack så är det för mig dessutom viktigt att någon svarar snabbt.

 

[mandalaki]

@Magiana T ex det här finns också:

https://www.1177.se/Skane/om-1177-vardguiden/hjalplinjen--tillfalligt-psykologiskt-stod/

Apropå de som mosar till dig: för var och en av dem finns det väldigt många som stöttar dig också.

 

[Magiana]

@Magiana T ex det här finns också:

https://www.1177.se/Skane/om-1177-vardguiden/hjalplinjen--tillfalligt-psykologiskt-stod/

De stänger tyvärr klockan 22. Mina attacker kommer oftast efter den tiden.

 

[mandalaki]

De stänger tyvärr klockan 22. Mina attacker kommer oftast efter den tiden.

Om du ringer innan kanske du slipper få attacken?

 

[Magiana]

Om du ringer innan kanske du slipper få attacken?

Tveksamt.

 

[mandalaki]

Tveksamt.

Man vet nog inte förrän man prövat.

Kyrkan har jourtelefoner också men jag har för mig att du värjer dig mot det. Dock är människorna där garanterat sådana som lyssnar, inte sjunger psalmer och försöker frälsa dig.

 

[SiZo]

Jag har inget tips kring ångest eller så, men jag har adhd och är mästare på att slarva bort saker!

Jag är ganska duktig på att komma ihåg vart jag har varit, vilken väg jag har gått genom lägenheten. Och genom att följa den vägen och titta mig omkring så kan jag oftast hitta det jag har lagt ifrån mig.

Det fungerar dock inte om jag är stressad, utan jag måste vara ganska lugn när jag följer mina spår baklänges.

Om du är som jag i det avseendet så kanske det sättet kan vara något för dig?

 

[mandalaki]

Om du är som jag i det avseendet så kanske det sättet kan vara något för dig?

Jättebra slut på ett rådinlägg!