Det står still

Allt inom vården står still p.g.a. semester. Så jag sitter här och tankarna snurrar. Enligt den information jag fått så ska jag göra en NP-utredning i höst. Jag känner på mig att det blir åtminstone en add-diagnos, även om det inte är klockrent. Men det är ju en hel del som stämmer med det ändå.

Jag kan ju inte låta bli att undra hur livet kommer att bli med en bekräftelse på att jag permanent "defekt", att jag liksom inte kan vissa saker och aldrig kommer att lära mig heller. Kommer jag alltid att sitta med en rastlös känsla i kroppen? Kommer jag alltid sitta med beslutsångest över vilken uppgift jag ska ta tag i och blir det alltid svårt att ta tag i tråkiga uppgifter och slutföra dessa? Kommer mitt liv alltid kännas kaotiskt?

Som vuxen så borde jag ju klara mig på egen hand och tanken att jag inte kan lösa saker själv känns jobbig.

Sen funderar jag på det här med mina föräldrar. Att farsan var knäpp insåg jag tidigt. Tyvärr verkar morsan också vara det. Vad är då sannolikheten att jag själv har klarat mig från att vara knäpp? Lika med noll skulle jag tro. Jag kan nog inte riktigt låta bli att vara lite bitter över mina gener, men tyvärr går det inte att göra något åt.

Och med de förutsättningarna så kan jag inte se särskilt positivt på framtiden.

 

[fijja]

Psykologen har semester.

Hade jag kunnat lös det här själv hade jag inte behövt någon psykolog. Men som rubriken säger så står allt still just nu.

Självklart kan det vara så att du behöver hjälp med att lösa dina knutar, men en psykolog är inte den enkla lösningen. En psykolog är guld värt med det är ändå du som måste göra jobbet.
Det är du som måste ändra ditt mindset.
Du har ju mycket bra saker! Du äger ju ditt eget lilla hus! Du har ju tagit tag i en dröm att skaffa bin. Du har en medryttarhäst.
Du har ett arbete.
Det ser inte jag som att bara existera iaf

Du skrev svar till mig att du för några år sedan mådde bra och kände dig oövervinnerlig och allt var möjligt, tänk tillbaka på att du kände så, inte alltför länge sen, då är det möjligt att komma tillbaka till det.

 

[Magiana]

Självklart kan det vara så att du behöver hjälp med att lösa dina knutar, men en psykolog är inte den enkla lösningen. En psykolog är guld värt med det är ändå du som måste göra jobbet.
Det är du som måste ändra ditt mindset.
Du har ju mycket bra saker! Du äger ju ditt eget lilla hus! Du har ju tagit tag i en dröm att skaffa bin. Du har en medryttarhäst.
Du har ett arbete.
Det ser inte jag som att bara existera iaf

Du skrev svar till mig att du för några år sedan mådde bra och kände dig oövervinnerlig och allt var möjligt, tänk tillbaka på att du kände så, inte alltför länge sen, då är det möjligt att komma tillbaka till det.

Jag har på inget sätt trott att jag inte måste göra jobbet, så jag vet inte varför jag informeras om det hela tiden. Haken är att jag inte kan göra det själv.

Jag sitter av mina dagar. Jag uträttar ingenting som gör skillnad i den här världen. Om jag försvann skulle världen se exakt likadan ut som innan.

Och vad gäller mitt jobb så lär jag inte komma tillbaka dit. Mitt huvud har lagt av. Utan den klarar jag inte mitt jobb.

Jag kan inte gå tillbaka till att tro att jag är oövervinnerlig för jag vet att det inte är sant. När jag trodde det så gick jag in i väggen. Ingen människa kan och orkar hur mycket som helst. Numera vet jag att där finns gränser. Jag kan inte bara kötta på som förut. Om jag går över de gränser som finns så går det åt helvete. När det går åt helvete så finns det ingen backup. Jag har ingen vän eller familjemedlem som kan snacka med vården åt mig när jag inte klarar det själv. Det tog mig nästan två månader innan jag fick träffa en läkare när jag blev sjuk. Jag behövde bryta ihop fullständigt först, innan jag fick hjälp. Man är jävligt utsatt när man inte klarar saker själv.

 

[WhoIsItAgain]

Jag har på inget sätt trott att jag inte måste göra jobbet, så jag vet inte varför jag informeras om det hela tiden. Haken är att jag inte kan göra det själv.

Jag sitter av mina dagar. Jag uträttar ingenting som gör skillnad i den här världen. Om jag försvann skulle världen se exakt likadan ut som innan.

Och vad gäller mitt jobb så lär jag inte komma tillbaka dit. Mitt huvud har lagt av. Utan den klarar jag inte mitt jobb.

Jag kan inte gå tillbaka till att tro att jag är oövervinnerlig för jag vet att det inte är sant. När jag trodde det så gick jag in i väggen. Ingen människa kan och orkar hur mycket som helst. Numera vet jag att där finns gränser. Jag kan inte bara kötta på som förut. Om jag går över de gränser som finns så går det åt helvete. När det går åt helvete så finns det ingen backup. Jag har ingen vän eller familjemedlem som kan snacka med vården åt mig när jag inte klarar det själv. Det tog mig nästan två månader innan jag fick träffa en läkare när jag blev sjuk. Jag behövde bryta ihop fullständigt först, innan jag fick hjälp. Man är jävligt utsatt när man inte klarar saker själv.

Jag tror du har en övertro på att alla andra har det så bra? Du målar upp en idealbild av livet som få lyckas ha. Världen skulle se precis likadan om många av oss försvann. Få människor är så viktiga att världsbilden förändras liksom.

Vi är många som jobbar och inte orkar med så mycket mer. Vem orkar jobba heltid och ha tusen olika projekt igång? Säkert ett par men mertalet gör det inte. De flesta jobbar och kanske tränar/rider/går ut med sin hund och sen sitter man resten av kvällen i soffan för man orkar inte göra så mycket mer. Du har så höga krav på dig själv och det är synd för du trycker ner dig själv helt i onödan. Jag hoppas du kan få hjälp med att inse att ditt liv faktiskt inte är så himla kasst och att det faktiskt är det liv mertalet av oss lever.

Det är många av oss som har drömar som vi inte kan förverkliga helt enkelt därför att så är livet. Man kan då välja att gå runt och vara missnöjd över det eller att inse att man kan inte kan få till allt man vill och försöka hitta något man kan vara nöjd över utan att för det tycka livet är totalt misslyckat. Om jag hade kunnat välja fritt hade jag garanterat inte levt som jag gör nu. Men jag har kanske tur och kan tycka, shit happens och jag gör det bästa av det jag kan. Sen vad andra kan är inte något jag kan hänga upp mig på.

 

[vallhund]

Jag har på inget sätt trott att jag inte måste göra jobbet, så jag vet inte varför jag informeras om det hela tiden. Haken är att jag inte kan göra det själv.

Jag sitter av mina dagar. Jag uträttar ingenting som gör skillnad i den här världen. Om jag försvann skulle världen se exakt likadan ut som innan.

Och vad gäller mitt jobb så lär jag inte komma tillbaka dit. Mitt huvud har lagt av. Utan den klarar jag inte mitt jobb.

Jag kan inte gå tillbaka till att tro att jag är oövervinnerlig för jag vet att det inte är sant. När jag trodde det så gick jag in i väggen. Ingen människa kan och orkar hur mycket som helst. Numera vet jag att där finns gränser. Jag kan inte bara kötta på som förut. Om jag går över de gränser som finns så går det åt helvete. När det går åt helvete så finns det ingen backup. Jag har ingen vän eller familjemedlem som kan snacka med vården åt mig när jag inte klarar det själv. Det tog mig nästan två månader innan jag fick träffa en läkare när jag blev sjuk. Jag behövde bryta ihop fullständigt först, innan jag fick hjälp. Man är jävligt utsatt när man inte klarar saker själv.

Dags att skaffa en god man?

 

[vallhund]

Jag tror du har en övertro på att alla andra har det så bra? Du målar upp en idealbild av livet som få lyckas ha. Världen skulle se precis likadan om många av oss försvann. Få människor är så viktiga att världsbilden förändras liksom.

Vi är många som jobbar och inte orkar med så mycket mer. Vem orkar jobba heltid och ha tusen olika projekt igång? Säkert ett par men mertalet gör det inte. De flesta jobbar och kanske tränar/rider/går ut med sin hund och sen sitter man resten av kvällen i soffan för man orkar inte göra så mycket mer. Du har så höga krav på dig själv och det är synd för du trycker ner dig själv helt i onödan. Jag hoppas du kan få hjälp med att inse att ditt liv faktiskt inte är så himla kasst och att det faktiskt är det liv mertalet av oss lever.

Det är många av oss som har drömar som vi inte kan förverkliga helt enkelt därför att så är livet. Man kan då välja att gå runt och vara missnöjd över det eller att inse att man kan inte kan få till allt man vill och försöka hitta något man kan vara nöjd över utan att för det tycka livet är totalt misslyckat. Om jag hade kunnat välja fritt hade jag garanterat inte levt som jag gör nu. Men jag har kanske tur och kan tycka, shit happens och jag gör det bästa av det jag kan. Sen vad andra kan är inte något jag kan hänga upp mig på.

Det tog mig många år av psykoanalys för att inse.

 

[Magiana]

Dags att skaffa en god man?

Nej tack. Någon översittare behöver jag inte.

Ett personligt ombud hade varit bra att ha men det finns inte i den här kommunen.

Jag tror du har en övertro på att alla andra har det så bra? Du målar upp en idealbild av livet som få lyckas ha. Världen skulle se precis likadan om många av oss försvann. Få människor är så viktiga att världsbilden förändras liksom.

Vi är många som jobbar och inte orkar med så mycket mer. Vem orkar jobba heltid och ha tusen olika projekt igång? Säkert ett par men mertalet gör det inte. De flesta jobbar och kanske tränar/rider/går ut med sin hund och sen sitter man resten av kvällen i soffan för man orkar inte göra så mycket mer. Du har så höga krav på dig själv och det är synd för du trycker ner dig själv helt i onödan. Jag hoppas du kan få hjälp med att inse att ditt liv faktiskt inte är så himla kasst och att det faktiskt är det liv mertalet av oss lever.

Det är många av oss som har drömar som vi inte kan förverkliga helt enkelt därför att så är livet. Man kan då välja att gå runt och vara missnöjd över det eller att inse att man kan inte kan få till allt man vill och försöka hitta något man kan vara nöjd över utan att för det tycka livet är totalt misslyckat. Om jag hade kunnat välja fritt hade jag garanterat inte levt som jag gör nu. Men jag har kanske tur och kan tycka, shit happens och jag gör det bästa av det jag kan. Sen vad andra kan är inte något jag kan hänga upp mig på.

Jag kan inte vara nöjd med att sitta av livet framför datorn. Det är där jag sitter timme ut och timme in. Jag lyckas inte ens renovera min lillstuga så den går att hyra ut.

För övrigt jämför jag mig inte med alla andra. Jag utgår från mig själv, vad jag vill.

 

[fijja]

Jag har på inget sätt trott att jag inte måste göra jobbet, så jag vet inte varför jag informeras om det hela tiden. Haken är att jag inte kan göra det själv.

Jag sitter av mina dagar. Jag uträttar ingenting som gör skillnad i den här världen. Om jag försvann skulle världen se exakt likadan ut som innan.

Och vad gäller mitt jobb så lär jag inte komma tillbaka dit. Mitt huvud har lagt av. Utan den klarar jag inte mitt jobb.

Jag kan inte gå tillbaka till att tro att jag är oövervinnerlig för jag vet att det inte är sant. När jag trodde det så gick jag in i väggen. Ingen människa kan och orkar hur mycket som helst. Numera vet jag att där finns gränser. Jag kan inte bara kötta på som förut. Om jag går över de gränser som finns så går det åt helvete. När det går åt helvete så finns det ingen backup. Jag har ingen vän eller familjemedlem som kan snacka med vården åt mig när jag inte klarar det själv. Det tog mig nästan två månader innan jag fick träffa en läkare när jag blev sjuk. Jag behövde bryta ihop fullständigt först, innan jag fick hjälp. Man är jävligt utsatt när man inte klarar saker själv.

Jag kan känna mig oövervinnerlig men det menas inte att jag kan kötta på hur som helst. Jag känner mig själv, vet mina gränser och accepterar dom. Jag har accepterat hur livet är och försöker göra mitt bästa av det.
Hur många orkar massor efter jobbet? Hur många har en bra ’normal’ familj?
Jag tror du har en övertro på hur livet borde vara, du har mkt som många inte ens har. Önskar du kunde fokusera på det du har ist för vad som saknas dig o arbeta där ifrån

 

[MiaMia]

Nej tack. Någon översittare behöver jag inte.

Du är så fruktansvärt fördomsfull ibland.

Det finns säkert en och annan mindre trevlig människa bland gode män, som på alla andra ställen. Men garanterat är det ett fåtal och inte alla.

Jag börjar undra om det inte finns ett samband mellan ditt sätt att döma och förakta andra människor och att du har så nedvärderande tankar om dig själv.

 

[bettysmatte]

Jag uträttar ingenting som gör skillnad i den här världen. Om jag försvann skulle världen se exakt likadan ut som innan.

Det stämmer med all säkerhet inte. Men, nej, det du har gjort hittills är heller ingenting som kommer att generera stora tidningsrubriker. Så du är - med andra ord - precis som 99% av befolkningen. Man gör små goda gärningar i livet. Man glädjer någon närstående ibland. Man glädjer sig själv med att göra något man tycker om.

Men inte kommer jag (eller 99% av alla andra) att vara den person som uppfinner något/löser ett problem som man vinner ett nobelpris för. Så om det är på den nivån du vill ligga så kommer du nog att bli besviken är jag rädd.

 

[bettysmatte]

Jag kan inte vara nöjd med att sitta av livet framför datorn. Det är där jag sitter timme ut och timme in.

Varför? Exakt vad är det som gör att du blir sittande där? (Med det sagt sitter jag också mycket framför datorn nu på semestern när jag har tiden - släktforskar, läser recept, osv.)

Göm undan datorn i ett skåp, om den lockar dig för mycket.

 

[Magiana]

Varför? Exakt vad är det som gör att du blir sittande där? (Med det sagt sitter jag också mycket framför datorn nu på semestern när jag har tiden - släktforskar, läser recept, osv.)

Göm undan datorn i ett skåp, om den lockar dig för mycket.

För att jag inte orkar ta tag i sånt jag borde göra i stället. Det är en verklighetsflykt.

Jag äger f.ö. inget skåp där den får plats och inte fan orkar jag koppla loss alla kablar bara för att stoppa in den i ett skåp. (Datorn är stationär.)

 

[Magiana]

Jag kan känna mig oövervinnerlig men det menas inte att jag kan kötta på hur som helst. Jag känner mig själv, vet mina gränser och accepterar dom. Jag har accepterat hur livet är och försöker göra mitt bästa av det.
Hur många orkar massor efter jobbet? Hur många har en bra ’normal’ familj?
Jag tror du har en övertro på hur livet borde vara, du har mkt som många inte ens har. Önskar du kunde fokusera på det du har ist för vad som saknas dig o arbeta där ifrån

Jag måste alltid ta i om något ska göras. Allt kan vara över gränsen.

 

[bettysmatte]

Det är en verklighetsflykt.

Precis. Det är därför jag tycker att du ska låta bli den, och se vad som händer om du gör det.

 

[Magiana]

Precis. Det är därför jag tycker att du ska låta bli den, och se vad som händer om du gör det.

Det som händer är att jag då antingen ligger i sängen eller sitter i fåtöljen och stirrar framför mig. Eller så är jag i köket och äter.

 

[Magiana]

Du är så fruktansvärt fördomsfull ibland.

Det finns säkert en och annan mindre trevlig människa bland gode män, som på alla andra ställen. Men garanterat är det ett fåtal och inte alla.

Jag börjar undra om det inte finns ett samband mellan ditt sätt att döma och förakta andra människor och att du har så nedvärderande tankar om dig själv.

Jag är tyvärr allför van vid folk som sätter sig över mig och jag är livrädd för situationer som bjuder in till det. Jag är myndig och vill bestämma över mitt liv själv. Ingen ska få diktera för mig hur jag ska leva mitt liv. Hjälp måste ske på mina villkor. Annars går det inte.

 

[Lovisaleonora]

Du är så fruktansvärt fördomsfull ibland.
...
Jag börjar undra om det inte finns ett samband mellan ditt sätt att döma och förakta andra människor och att du har så nedvärderande tankar om dig själv.

Jag fick en rejäl tankebeta av att laborera med tanken på att det jag tänker om andra är mina tankar om mig själv. Tycker jag synd om andra, tycker jag synd om mig själv. Är jag hård mot andra, är jag hård mot mig själv. Jag upptäckte för egen del att det inte är en enkelriktad gata.

Jag måste alltid ta i om något ska göras. Allt kan vara över gränsen.

Här har du roten till många icke-påbörjade projekt. Det blir övermäktigt. Att ha en plan för hur slutföra är inte samma sak som att allt måste bli klart direkt. Även jag blir frustrerad när det drar ut, som t ex årets byte av terrassplank. Det tog 6 veckor, mot planerade 2 dagar. Jag hatar stök.

Ingen ska få diktera för mig hur jag ska leva mitt liv.

And how does that work for you? för att citera dr Phil. Jag menar inte att du ska springa iväg och skaffa en god man, men det kan vara all idé att öppna för tanken att prova nya vägar. Det är nog sannolikt vad som kommer att diskuteras i samtal med psykolog/psykoterapeut el. liknande. Gör du inga ändringar, får du inga ändringar. Det har jag lärt mig den hårda vägen.

Einstein lär ha sagt “Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat.” Det är tyvärr sant. Min skärmsläckare på telefonen är numera "No change, no change". Vilket jag behöver påminnas om när jag blir frustrerad över att samma sak händer igen och igen (jag inte kommer från kontoret för jag fastnar med något annat än klippa rosorna)

 

[mandalaki]

And how does that work for you? för att citera dr Phil. Jag menar inte att du ska springa iväg och skaffa en god man, men det kan vara all idé att öppna för tanken att prova nya vägar. Det är nog sannolikt vad som kommer att diskuteras i samtal med psykolog/psykoterapeut el. liknande. Gör du inga ändringar, får du inga ändringar. Det har jag lärt mig den hårda vägen.

Einstein lär ha sagt “Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat.” Det är tyvärr sant. Min skärmsläckare på telefonen är numera "No change, no change". Vilket jag behöver påminnas om när jag blir frustrerad över att samma sak händer igen och igen (jag inte kommer från kontoret för jag fastnar med något annat än klippa rosorna)

Allt det här håller jag med om, kan lätt applicera det på mig själv. Jag kan sitta på röven och voja mig tills det börjar växa mossa på mig, gör jag själv ingen förändring blir det ingen förändring. De flesta förändringar måste nog börja hos en själv.

Däremot tycker jag att förslaget om god man inte är något alls för Magiana.

 

[Trissa]

Einstein lär ha sagt “Definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat.” Det är tyvärr sant. Min skärmsläckare på telefonen är numera "No change, no change". Vilket jag behöver påminnas om när jag blir frustrerad över att samma sak händer igen och igen (jag inte kommer från kontoret för jag fastnar med något annat än klippa rosorna)

Väldigt sant. Det är ju bara det att ofta är det läskigt och/eller jobbigt med förändring, man vet vad man har men inte vad man får osv. Men nödvändigt för att gå framåt.

 

[Saeta]

Jag är tyvärr allför van vid folk som sätter sig över mig och jag är livrädd för situationer som bjuder in till det. Jag är myndig och vill bestämma över mitt liv själv. Ingen ska få diktera för mig hur jag ska leva mitt liv. Hjälp måste ske på mina villkor. Annars går det inte.

Men en god man/liknande är inte någon som sätter sig över dig. Hen är ju anlitad av dig, för att du ska få hjälp med att underlätta i vardagen. Det är ju helt upp till dig vad du vill ha hjälp med och egentligen kan en ju se det helt tvärtom. Att du är över den personen, eftersom det är du som bestämmer vad hen ska hjälpa dig med. Men jag förstår samtidigt din känsla kring det.

 

[MiaMia]

Jag är tyvärr allför van vid folk som sätter sig över mig och jag är livrädd för situationer som bjuder in till det. Jag är myndig och vill bestämma över mitt liv själv. Ingen ska få diktera för mig hur jag ska leva mitt liv. Hjälp måste ske på mina villkor. Annars går det inte.

Men det beror ju i så fall på de personerna och är inget skäl att generalisera hela den samlade god mans-kåren till att vara översittare, eller ens potentiella sådana.

Sen har inte gode män någon makt att köra över personer som själva kan uttrycka sin vilja och förstå innebörden av de beslut som fattas som om de var enväldiga diktatorer.

Det är helt okej att vara rädd och att reagera på sina tidigare erfarenheter. Men översätt inte det till att det är en faktisk realitet att (nästan alla?) okända människor är hemska.

Oavsett så tror jag av flera skäl att god man inte är aktuellt för dig.