"Det ständigt dåliga samvetet".

[Ray]

Vad har du för något som måste göras i vardagen för att få ihop den?

I min vardag: måste fodra och vattna hästarna. Mocka beroende på årstid.
Måste ge katterna mat och vatten, samt tömma kattsandlåda.
Laga mat: gör många portioner i ugn när det börjar bli tomt på färdig mat i frysen. Inte varje vecka. Tar med matlådor till jobbet.
Handla: jo, men det går ju fort.

Görs ibland: tvätta (tar inte så lång tid pga bor i egen stuga och har därmed egen tvättmaskin).
städa. görs väl egentligen "för sällan" men det är ju ingen annans problem.
Vattna blommor - ska väl göras någon gång ibland om inte växterna ska dö.

På sommaren: klippa gräsmattan. inte så kul men behöver heller inte göras jätteofta, inget som behöver göras för att vardagen ska gå ihop.

Så vad har du för måsten?

Igen- plussa på att du måste se till att barnen får mat, rena kläder, kommer till och från skola, gör läxorna, sköter hygienen och har nåt vettigt att göra på fritiden.
Så blir det en massa mer tvätt och mat ich handla...

 

[Ray]

Bara 4 stycken hemmavarande. Har de höga krav på något, får de fixa det själva.

Då är det nog rätt stora. Annars måste man ju se till att det finns mat, att de får mat, har kläder, tvätta kläder....

 

[kryddelydd]

Igen- plussa på att du måste se till att barnen får mat, rena kläder, kommer till och från skola, gör läxorna, sköter hygienen och har nåt vettigt att göra på fritiden.
Så blir det en massa mer tvätt och mat ich handla...

Tja.
Om man har barn tillkommer ju en del. Därav min fråga till @Lingon .

 

[sjoberga]

Då är det nog rätt stora. Annars måste man ju se till att det finns mat, att de får mat, har kläder, tvätta kläder....

Ja, det står på kravlistan, men går ju att anpassa nivån på efter ork. Men vad mer gör att 2 vuxna har svårt att fixa baskraven? Eller en vuxen för den delen?

Fixa mat för 2 eller 6 eller tvätta för 2 eller 6. Inte så stor skillnad.

Men visst ensamstående med flera barn så kan det säkert vara tufft ibland. Got that.

 

[Lingon]

Men vad är det?

Städa, behövs väldigt sällan.
Mat, går att anpassa efter ork.
Tvätta basplagg, visst måste göras ibland.

?

Barnet måste ha mat på rimliga tider. Barnet måste också ha någon som håller det sällskap/passar det. Ska också helst slippa vara på fritids till kl. 18 på kvällen även om jag måste jobba över. För att kunna laga mat (som jag ju också behöver, blir supergrinig om jag inte äter regelbundet) så måste man åka och handla. Jobbet måste göras även de dagar då det kör ihop sig med allt samtidigt. Om barnet går på fritids vanliga tider dvs hämtas kl 16 är barnet ofta för trött för att orka göra läxorna om läxorna är lite svåra (vilket är de tillfällen som läxorna är som viktigast att göra), vilket sätter press på mig att komma ifrån jobb så tidigt som möjligt så att barnet hinner göra läxorna innan hon blir för trött. Osv. Någon gång måste man städa även om man som jag är stökig av mig (borde absolut städa oftare, är alltid väldigt stökigt hemma tyvärr) och har hög tolerans för stök och grusiga golv. Tvätta måste göras på specifika tider då vi inte har egen tvättmaskin. Kan alltså inte bara tvätta basplagg när helst jag känner för det.

 

[Lingon]

Vad har du för något som måste göras i vardagen för att få ihop den?

I min vardag: måste fodra och vattna hästarna. Mocka beroende på årstid.
Måste ge katterna mat och vatten, samt tömma kattsandlåda.
Laga mat: gör många portioner i ugn när det börjar bli tomt på färdig mat i frysen. Inte varje vecka. Tar med matlådor till jobbet.
Handla: jo, men det går ju fort.

Görs ibland: tvätta (tar inte så lång tid pga bor i egen stuga och har därmed egen tvättmaskin).
städa. görs väl egentligen "för sällan" men det är ju ingen annans problem.
Vattna blommor - ska väl göras någon gång ibland om inte växterna ska dö.

På sommaren: klippa gräsmattan. inte så kul men behöver heller inte göras jätteofta, inget som behöver göras för att vardagen ska gå ihop.

Så vad har du för måsten?

Lägg till att jag har barn som måste tas om hand på ett bra sätt. En konstant press från mig själv och samhället i stort. Att bolla pressen från jobbet med pressen att ta hand om sitt barn på det sätt man anser vara det bästa och samtidigt vara en bra partner och själv få det man behöver för att må bra så har du där receptet på ett konstant dåligt samvete. Dygnet har bara 24 timmar och alltför många måste spenderas sovandes.

Tvätta: Måste hos mig göras i tvättstuga och tiden måste bokas ungefär 1 vecka i förväg. Då måste jag vara hemma (eller väldigt nära hemmet med möjlighet att vara hemma minst 15 min varje timme) i 4-5 timmar i sträck plus tiden efteråt det tar att packa upp apmycket tvätt. Att det blir mycket tvätt är så det är när man tvättar i tvättstuga max 1 gång per vecka en hel familj.

 

[durachiny]

Det här kommer jag väl få oändligt med skit med men nåväl det är fortfarande min åsikt. Jag ser en lite annan anledning och därmed lösning till problemen med normer, samvete och skuldkänslor.

Jag ser inte den stora skillnaden i hur saker skuldbeläggs eller pressen som läggs på individerna. Jag ser den stora skillnaden i hur man hanterar att alla inte gillar det man gör. Att hantera att alla inte kommer att vara överens och tycka om det du gör är lösningen på problemet. Att få alla att acceptera allt är delvis direkt orimligt och även högst effektivt att lösa det personligt eftersom du då kommer få lida fram tills man uppnår utopia.

Att lära sig acceptera att alla inte kommer att tycka om allt man gör och att folk alltid kommer ha åsikter och synpunkter, det påverkar din egen situation direkt. Ganska fort lär man sig att i det stora hela så förändras inte så mycket av det heller när man bara lever sitt eget liv istället för att försöka tillfredställa andra. Det enda som ändras är att man slipper stressen av att försöka tillfredställa andra.

 

[Lingon]

Det här kommer jag väl få oändligt med skit med men nåväl det är fortfarande min åsikt. Jag ser en lite annan anledning och därmed lösning till problemen med normer, samvete och skuldkänslor.

Jag ser inte den stora skillnaden i hur saker skuldbeläggs eller pressen som läggs på individerna. Jag ser den stora skillnaden i hur man hanterar att alla inte gillar det man gör. Att hantera att alla inte kommer att vara överens och tycka om det du gör är lösningen på problemet. Att få alla att acceptera allt är delvis direkt orimligt och även högst effektivt att lösa det personligt eftersom du då kommer få lida fram tills man uppnår utopia.

Att lära sig acceptera att alla inte kommer att tycka om allt man gör och att folk alltid kommer ha åsikter och synpunkter, det påverkar din egen situation direkt. Ganska fort lär man sig att i det stora hela så förändras inte så mycket av det heller när man bara lever sitt eget liv istället för att försöka tillfredställa andra. Det enda som ändras är att man slipper stressen av att försöka tillfredställa andra.

Lätt att säga. Svårt att göra när folk, samhället och ens eget samvete säger vad som är bäst för ens barn när verkligheten är att det är svårt att uppnå.

Att folk inte håller med om vad jag gör när det gäller mig själv kunde jag inte bry mig mindre om men när det gäller mitt barn blir det väldigt mycket känsligare.

 

[durachiny]

Lätt att säga. Svårt att göra när folk, samhället och ens eget samvete säger vad som är bäst för ens barn när verkligheten är att det är svårt att uppnå.

Att folk inte håller med om vad jag gör när det gäller mig själv kunde jag inte bry mig mindre om men när det gäller mitt barn blir det väldigt mycket känsligare.

Jag förstår det men i slutändan så hamnar ändå i att det är rimligare att hantera det som det är snarare än att hoppas eller förvänta sig att allt ska förändra sig till precis så som man önskar. Det kommer alltid finnas normer och åsikter om hur folk tycker att saker ska vara.

 

[Lingon]

Jag förstår det men i slutändan så hamnar ändå i att det är rimligare att hantera det som det är snarare än att hoppas eller förvänta sig att allt ska förändra sig till precis så som man önskar. Det kommer alltid finnas normer och åsikter om hur folk tycker att saker ska vara.

Jo, men en del saker tycker man ju själv också. En del saker önskar man att man hade kunnat ge sitt barn (och man hade kanske också kunnat göra det bara man offrar sig själv tillräckligt mycket) och att då höra från andra att man är dålig och absolut borde offra sig själv för att ge sitt barn det där vad det nu är ger dåligt samvete. "Hade jag varit en bättre förälder så hade jag offrat mig själv för att mitt barn ska få det där jag skulle vilja ge det". Ex: sommarlovet. Om jag och min man har semester vid helt olika veckor så får barnet längre sommarlov. Men det skulle jag absolut inte trivas med eftersom då får vi inte vara lediga tillsammans hela familjen och bara vara lediga tillsammans utan tider att passa. Men ändå gnager samvetet att vi kanske borde göra det ändå och själv må sämre för att barnet ska få 8 veckor ledigt istället för 4. Men så väljer man de där 4 veckorna tillsammans och sen hör man folk som gnäller och tycker att man är en kass förälder för att man inte offrar allt för barnet.

 

[Ray]

Ja, det står på kravlistan, men går ju att anpassa nivån på efter ork. Men vad mer gör att 2 vuxna har svårt att fixa baskraven? Eller en vuxen för den delen?

Fixa mat för 2 eller 6 eller tvätta för 2 eller 6. Inte så stor skillnad.

Men visst ensamstående med flera barn så kan det säkert vara tufft ibland. Got that.

Jag tycker tvätten är redigt stor skillnad. När jag var singel tvättade jag 2 maskiner i veckan typ...
Men annars är det ju summan av kardemumman. Alltså att basgrejerna tar så mycket energi att man inte gör nog av det där sakerna man vill göra men som inte är livsnödvändiga.

 

[durachiny]

Jo, men en del saker tycker man ju själv också. En del saker önskar man att man hade kunnat ge sitt barn (och man hade kanske också kunnat göra det bara man offrar sig själv tillräckligt mycket) och att då höra från andra att man är dålig och absolut borde offra sig själv för att ge sitt barn det där vad det nu är ger dåligt samvete. "Hade jag varit en bättre förälder så hade jag offrat mig själv för att mitt barn ska få det där jag skulle vilja ge det". Ex: sommarlovet. Om jag och min man har semester vid helt olika veckor så får barnet längre sommarlov. Men det skulle jag absolut inte trivas med eftersom då får vi inte vara lediga tillsammans hela familjen och bara vara lediga tillsammans utan tider att passa. Men ändå gnager samvetet att vi kanske borde göra det ändå och själv må sämre för att barnet ska få 8 veckor ledigt istället för 4. Men så väljer man de där 4 veckorna tillsammans och sen hör man folk som gnäller och tycker att man är en kass förälder för att man inte offrar allt för barnet.

Ja de projicerar sina åsikter på dig. Barn mår bäst med föräldrar som mår bra i sig själva och i familjeformatet inte med föräldrar som offrar allt inkl sig själva för barnet.

 

[Lingon]

Ja de projicerar sina åsikter på dig. Barn mår bäst med föräldrar som mår bra i sig själva och i familjeformatet inte med föräldrar som offrar allt inkl sig själva för barnet.

Barn mår bäst med föräldrar som älskar att offra sig själva för sina barn och som mår bäst när de offrar sig som mest för sina barn. Föräldrar vars största intresse här i livet är att finnas till för sina barn. Och om man inte älskar att offra sig för sina barn så gör man inte sitt bästa = dåligt samvete. Ja, jag hårddrar det men det är så det känns när man pratar med en del människor. Ja, jag har surat till på folk några gånger och förklarat för dem att alla är olika och gör på olika sätt men det hjälper inte det dåliga samvetet alltid...

 

[Red_Chili]

Det ständigt dåliga samvetet, saker man ska hinna med i livet, människor man ska kontakta, relationer att underhålla, praktiska grejer att fixa.

Hur tacklar ni det? Ni kanske rent utav inte lider av det? Hur gör ni om ni lever i en relation där den ena parten inte ser vissa saker som speciellt viktiga att fixa och därför lägger över ansvaret på det till er?

När blev vårt samhälle så här? Känns som alltför många går in i väggen bara av att överleva den vanliga vardagen.

Jag lider inte av det. Det enda jag lider av är ångest som kommer när jag gått långt(!) över deadline med något, vilket kan hända ibland pga prestationsångest (och det jobbar jag med att få ordning på).

Relationer vägrar jag "underhålla". De jag har någon typ av relation med är sådana som jag inte vill vara utan. Vissa personer har jag daglig kontakt med, vissa bara kontakt med någon gång i månaden osv. Vi hörs av när det passar och lever däremellan våra egna liv. Det kan även variera hur mycket vi har kontakt. En av mina närmsta vänner har just nu otroligt fullt upp med saker att göra och känner ett behov av att prioritera det för tillfället. Då backar jag och säger att vännen gärna får höra av sig för att ses, när det passar, men jag lägger ingen press på när det ska bli och frågar inte heller om att ses (för att inte bidra till någon stress). Om mina vänner inte gjort likadant mot mig i sådana situationer, kunnat backa undan eller peppa/stötta mer osv, då hade det inte varit intressant att ha någon vänskapsrelation.

När det gäller vanliga parrelationer och barn osv så vägrar jag sådant, just för att inte hamna i ett läge där jag blir stressad och anpassar mig efter andra så mycket att jag glömmer bort mig själv.

Städning i hemmet sköts efter vad jag tycker är rimligt, för mig som ska bo där. De som kommer hit på besök kommer förhoppningsvis inte för att inspektera hemmet utan för att umgås med mig. När jag hälsar på vänner så är det åtminstone för att träffa vännerna, inte för att titta på deras hem

Sedan blir det inte så mycket hemskötsel att fixa i lägenhet. Istället har jag hundar, men jag har då valt att skaffa hundar av en ras som passar mig utmärkt, med ett för mig passande aktivitetsbehov och de mår bäst av den typ av aktivitet jag kan erbjuda.

Med fel bostad, fel parrelation och fel hundras, då hade mitt liv varit otroligt stressigt/jobbigt.

 

[Modest]

Lägg till att jag har barn som måste tas om hand på ett bra sätt. En konstant press från mig själv och samhället i stort. Att bolla pressen från jobbet med pressen att ta hand om sitt barn på det sätt man anser vara det bästa och samtidigt vara en bra partner och själv få det man behöver för att må bra så har du där receptet på ett konstant dåligt samvete. Dygnet har bara 24 timmar och alltför många måste spenderas sovandes.

Tvätta: Måste hos mig göras i tvättstuga och tiden måste bokas ungefär 1 vecka i förväg. Då måste jag vara hemma (eller väldigt nära hemmet med möjlighet att vara hemma minst 15 min varje timme) i 4-5 timmar i sträck plus tiden efteråt det tar att packa upp apmycket tvätt. Att det blir mycket tvätt är så det är när man tvättar i tvättstuga max 1 gång per vecka en hel familj.

Finns det ingen möjlighet att investera i en egen tvättmaskin? Är det bara du som tvättar? Känner din partner samma inre stress angående barnets skötsel?

 

[Lingon]

Finns det ingen möjlighet att investera i en egen tvättmaskin? Är det bara du som tvättar? Känner din partner samma inre stress angående barnets skötsel?

Vill absolut inte ha egen tvättmaskin! Har ingen plats för torkmöjligheter. Tvätten är en liten del i vardagsstressen.

 

[sjoberga]

Barn mår bäst med föräldrar som älskar att offra sig själva för sina barn och som mår bäst när de offrar sig som mest för sina barn. Föräldrar vars största intresse här i livet är att finnas till för sina barn. Och om man inte älskar att offra sig för sina barn så gör man inte sitt bästa = dåligt samvete. Ja, jag hårddrar det men det är så det känns när man pratar med en del människor. Ja, jag har surat till på folk några gånger och förklarat för dem att alla är olika och gör på olika sätt men det hjälper inte det dåliga samvetet alltid...

Nej, sådana föräldrar skapar en tillvaro som kraschar hårt mot verkligheten senare. Långt ifrån idealiskt, tycker jag.

 

[sjoberga]

Om du har en partner bör lösningen finnas där någonstans. Att dela ansvar för 1 barn i vardagen på 2 vuxna, är inte något oändligt svårt.

 

[sjoberga]

Jag tycker tvätten är redigt stor skillnad. När jag var singel tvättade jag 2 maskiner i veckan typ...
Men annars är det ju summan av kardemumman. Alltså att basgrejerna tar så mycket energi att man inte gör nog av det där sakerna man vill göra men som inte är livsnödvändiga.

Fast då får man ju sänka kraven och fördela arbetet tills man är nöjd. En nöjd och glad förälder är den bästa föräldern.

 

[Modest]

Vill absolut inte ha egen tvättmaskin! Har ingen plats för torkmöjligheter. Tvätten är en liten del i vardagsstressen.

Ah, jag förstår. Jag tänkte eftersom du skrev så mycket om det att egen maskin kanske kunde underlättat.