Just när det handlar om barn är det för mig solklart att det är ojämställda samhällsstrukturer som ökar det där dåliga samvetet. Kvinnor som antingen får dra tunga lass i hemmet och med barnen eller som kanske har valt heltidsarbete och behöver ha barn mycket på förskola. Vi vet ju alla hur mycket åsikter det faktiskt kan finnas om sånt.
Det är ju en ständig kamp. Där behövs det helt andra förändringar än att kvinnor bara ska jobba med sig själva.
Det jag tänker på är att kraven är ju ställda utifrån vad andra tycker man ska klara av och ha som norm (städat, heltidsjobb, barn, förhållande osv) . Sedan överförs detta på oss individer och så går man och slår sig själv och har dåligt samvete för saker som man kanske inte själv känner att man bryr sig om.
Samma med att ha vänner som ställer motkrav. De har ständiga krav på hur man som motindivid ska agera och lägger mer tyngd på en.