Det kan bli krig i Sverige

[gulan]

Varför är det så viktigt att känna tillhörighet till en nation?

Jag frågade Chat GPT som svarar så här:
Frågan om tillhörighet till en nation är komplex och berör olika aspekter av mänsklig identitet och samhälle. Här är några skäl till varför det kan vara viktigt för människor att känna tillhörighet till en nation:

1. Gemensam identitet och kultur: Tillhörighet till en nation kan skapa en gemensam identitet och en känsla av samhörighet. En del av denna gemenskap kan vara delad historia, kultur, språk och värderingar, vilket bidrar till att forma en starkare och mer enhetlig samhällsstruktur.
2. Trygghet och stabilitet: Nationen fungerar som en grundläggande enhet för samhällsstabilitet. När människor känner att de tillhör och identifierar sig med en nation, kan det skapa en känsla av trygghet och stabilitet. Detta är särskilt viktigt i tider av oro och förändring.
3. Solidaritet och samarbete: Känslan av att tillhöra en nation kan främja solidaritet och samarbete bland dess invånare. Det kan skapa en gemensam plattform för att lösa gemensamma problem, främja ekonomisk tillväxt och hantera utmaningar som påverkar hela samhället.
4. Politisk organisation och medborgarskap: Nationen är ofta den politiska enheten där medborgarskapet är förankrat. Detta ger människor möjlighet att delta i beslutsfattandet, rösta och påverka politiken på nationell nivå.
5. Känsla av stolthet och lojalitet: Människor kan känna stolthet och lojalitet gentemot sin nation, vilket kan vara en stark motivationsfaktor för att bidra positivt till samhället. Det kan även främja en starkare enhet och gemenskap.
6. Gränsöverskridande samarbete: Nationer fungerar som aktörer i internationella relationer. Genom att känna tillhörighet till en nation kan människor delta i och stödja internationellt samarbete och diplomati för att adressera globala utmaningar.

Samtidigt är det viktigt att notera att uppfattningen av nationell tillhörighet kan variera beroende på kulturella, historiska och individuella faktorer. Dessutom har diskussioner om nationalism och tillhörighet ibland kopplats till utmaningar som exkludering, konflikter och segregation. Således är det en ämnesområde som kräver nyans och förståelse för olika perspektiv och erfarenheter.

Det är väl ingen nyhet att människor som är födda här av föräldrar som kommer från annat land och inte låter sina barn få identifiera sig med landet de nu bor i -känner sig inte hemma någonstans. Varken i landet de föddes i eller i sina föräldrars hemland.

 

[Inte_Ung]

Varför är det så viktigt att känna tillhörighet till en nation?

Det handlar om att tillhöra ett kollektiv där man inom kollektivet har solidaritet med varandra och tar hand om varandra.

Många som skriver här verkar bara intresserade av att få förmåner från kollektivet och inte att vara med och bidra.
Individualismen har segrat.
Där individen söker en plats som är bäst för den själv utan tanke på att ordna upp platsen där man befinner sig tillsammans med andra åt alla i gruppen.

 

[Cambrie]

Alltså vilken töntig sandlåda den här tråden är...Vad är det för fel på er människor som "jag tänker fly istället för att försvara mitt land" För min del kan ni som inte vill försvara vårt land packa era väskor redan nu och ta era förvanskade ideer med er. Varför ska ni ha alla "fördelar" med vårt land som uppenbarligen ändå inte är värt att försvara.
Det är så uselt så jag kan tänka mej att kalla er både det ena å de andra men då blir jag säkert bannad.

Personer som undrar vad alla "icke krigsplacerade" ska göra ?
Om en myndighet har 14000 anstälda borde ju rimligen RÄTT MÅNGA ha gjort värnplikten av dessa så dessa åker således till sina MILITÄRA ändamål och inte tillbaka till sin "myndighet".
Detta gäller ju ALLA yrken. De som har gjort värnplikten kommer ju helt sonika inte till jobbet.
Vi som är kvar som inte har gjort värnplikten är de som ska fortsätta jobba som vanligt och upprätthålla den "standarden" som kan hållas för att civilbefolkningen som inte krigar ska ha ett fungerande samhälle.
Har ni helt missat att även i Ukraina så är det ju ändå städer som INTE drabbas av kriget på samma sätt som tex de i frontzonerna. De jobbar på "som vanligt". Tex räknar jag iskallt med att min nya lilla ort inte direkt kommer hamna i skottlinjen. Inga stora industrier eller annat som "drar till sej uppmärksamhet". Dvs kommer ju kunna "fortsätta" mer som vanligt. Men där det självklart kommer försvinna en hel drös med människor som blir krigsplacerade. Så jag som tex arbetar på distans kanske inte kommer kunna göra det, beror på hur internetuppkoppling kommer fungera. Men kan jag då jobba på som innan kommer ju mina arbetsuppgifter inte försvinna i händelse av krig. Men annars kommer jag ju hjälpa till på andra områden där jag behövs. Min sambo som inte gjort värnplikten kommer fortsätta med sitt arbete iom att det säkerligen försvinner personer som gjort värnplikten.

Snygga ni är som dessutom hoppar på dem som VILL stanna och försvara sitt land om så bara mark.
Jösses när man hoppar på de som VILL försvara sitt land har man nåt en rätt låg nivå kan jag säga..

Mina 5 öre är att de sa "Sverige kan hamna i krig" är ju för att påvisa för oss att "ja det kan hända" men även iom det visa de krafter som är ute efter att "förstöra Sverige" att vi kommer inte gå med på att bli "tagna på sängen" utan att vi nu mer ska försöka ha ett tänk som gör att OM ni tänker ge er på Sverige så har vi medvetenheten och mer koll på var å en ska göra än om vi satt och blev tagna på sängen. Dvs det kommer bli svårare när alla i form av krig vet vad de ska göra, Ungefär som VMA "kollen" var 3e månad, som brandövningarna på jobbet, som Hjärt-lungräddnings utbildning mm. OM nåt händer så har vi kanske LITE MER koll än bara "öh vad hände"

Och nej jag tänker då inte krypa ur landet som en råtta. Jag stannar å slåss på det sättet som behövs !

Hellre råtta än död. Du gör vad du vill, jag skiter i vilket ärligt talat.

 

[pajaztar]

Det handlar om att tillhöra ett kollektiv där man inom kollektivet har solidaritet med varandra och tar hand om varandra.

Många som skriver här verkar bara intresserade av att få förmåner från kollektivet och inte att vara med och bidra.
Individualismen har segrat.
Där individen söker en plats som är bäst för den själv utan tanke på att ordna upp platsen där man befinner sig tillsammans med andra åt alla i gruppen.

Men måste gruppen/ kollektivet vara en nation? Kan man inte känna tillhörighet på ett annat sätt?

Jag tror absolut att man behöver känna gemenskap och samhörighet. Men ogillar konceptet ”du föddes här och ska vara tacksam och lojal”. Kollektiv och solidaritet, ja tack. Nationsgränser och tvångslojalitet? Nej tack.

 

[Inte_Ung]

Men måste gruppen/ kollektivet vara en nation? Kan man inte känna tillhörighet på ett annat sätt?

Det är ju en administrativ uppdelning på nivån över Region.
Jag är Globalist och ser det i nivåer av geografisk närhet.
Kommun.
Region.
Nation eller Stat eller vad man nu vill kalla det.
Sammanslutning typ EU eller USA och kanske NATO.
För att sedan landa på Globalt.

Och så får man liksom jobba för sina ideal inom rätt nivå.

 

[pajaztar]

Det är ju en administrativ uppdelning på nivån över Region.
Jag är Globalist och ser det i nivåer av geografisk närhet.
Kommun.
Region.
Nation eller Stat eller vad man nu vill kalla det.
Sammanslutning typ EU eller USA och kanske NATO.
För att sedan landa på Globalt.

Och så får man liksom jobba för sina ideal inom rätt nivå.

Ja rent administrativt är det ju praktiskt med nationer. Det är när man liksom förväntas tycka att ens egen nation är bäst och alltid stötta den som det skaver för mig.

 

[Inte_Ung]

Ja rent administrativt är det ju praktiskt med nationer. Det är när man liksom förväntas tycka att ens egen nation är bäst och alltid stötta den som det skaver för mig.

Man skall ju stötta det kollektiv som man önskar vara en del av.
Det duger inte att bara vilja ha fördelarna i kollektivet utan att vara beredd att bidra med det som kollektivet behöver.
Så att vara lojal med sitt kollektiv är ju viktigt för kollektivet.

 

[pajaztar]

Man skall ju stötta det kollektiv som man önskar vara en del av.
Det duger inte att bara vilja ha fördelarna i kollektivet utan att vara beredd att bidra med det som kollektivet behöver.
Så att vara lojal med sitt kollektiv är ju viktigt för kollektivet.

Absolut. Synd att många politiker verkar ha missat delen med att bidra och bara förväntar sig att folk ska ställa upp med kropp och själ samtidigt som den allmänna välfärden stadigt nedmonteras.

 

[sjoberga]

Absolut. Synd att många politiker verkar ha missat delen med att bidra och bara förväntar sig att folk ska ställa upp med kropp och själ samtidigt som den allmänna välfärden stadigt nedmonteras.

Jag tycker istället att många politiker är de som verkligen ställer upp och bidrar till kollektivet, både med och utan arvoden för sina insatser. Det är väldigt få politiker som engagerar sig enkom för sitt eget höga nöjes eller vinnings skull (men jag har träffat såna också). Sen får man ha respekt för att inte alla ideologier har som mål att maximera ambitionerna för den allmänna välfärden, utan det finns både olika mål och idéer om hur man kommer ditåt.

 

[Inte_Ung]

Absolut. Synd att många politiker verkar ha missat delen med att bidra och bara förväntar sig att folk ska ställa upp med kropp och själ samtidigt som den allmänna välfärden stadigt nedmonteras.

Här så tänker du fel.
Politikerna är inte de som egentligen bestämmer utan det är kollektivet i form av väljarna.
Politikerna förvaltar kollektivets tillgångar efter de riktlinjer som de har redovisat när de kandiderar i valet.

Det är faktiskt så illa att man får de politiker som man förtjänar.

Ett Kollektiv måste ju drivas på något sätt och representativ demokrati är vad vi alla har kommit överens om som styrning. Det är snarast de andra medlemmarna i kollektivet som du inte är överens med. Om du ser det som att välfärden monteras ner så är det ju de enskilda väljarna som inte vill bidra mer med sina egna pengar till välfärden i form av skatt. Så de röstar på riktlinjer som medför en lägre kostnad för skattebetalarna.

 

[Nobody]

Har inte läst hela tråden och inte orkat följa alla diskussioner i övrig media men jag tycker det finns tydliga tecken på att många levt i en väldigt privilegierad bubbla.
Det kan inte komma som en chock att vi lever i en orolig tid.
Oavsett krig eller klimatförändringar; alla har ett eget ansvar- vi kan inte lita på att "någon annan" ska rädda oss och världen.
Vi måste dra vårt strå till stacken tillsammans, allihop.
Blir det krig så är det bättre att vara så mentalt och materielt förberedd som möjligt.
Personligen tycker jag att det här landet är värt att kämpa för. Det är inte perfekt på något vis, få saker är det, men det är definitivt värt att ge en chans.

 

[Vastgota]

Varför är det så viktigt att känna tillhörighet till en nation?

Läs om " imagined community", ett begrepp av sociologen Benedict Andersson.

 

[Kilauea]

Klurar fortfarande på hur jag ska kunna värma min lägenhet om elen försvinner. Men så slog det mig. Som krigsplacerad på jobbet borde jag väl kunna sova där också? Dvs försvinner elen en längre period stannar jag kvar på jobbet istället?

Hm... Kanske dags att börja bunkra med snickers och nutella i kontorslådorna.

Jag är krigsplacerad på jobbet. I händelse av krig får sambon dra med ungarna och jag tar med mig hunden till jobbet och stannar kvar där.

 

[pajaztar]

Läs om " imagined community", ett begrepp av sociologen Benedict Andersson.

Tack, intressant!

 

[vilde]

Vi var aldrig allierade med Tyskland även om vi tillät transporterna.

Diskussionen om huruvida Finland var allierat med Tyskland eller ifall man förde ett separat krig har fortgått ända in på 2000-talet i Finland. En någorlunda officiell åsikt är (bl.a. framförda av president Tarja Halonen) att Finland och Tyskland inte var i förbund. Bland utländska historieforskare är dock den allmänna förhållningen att Finland var allierat med Tyskland och även en del av de finländska forskarna anser att Finland var de facto allierat med Tyskland. Markku Jokisipiläs disputation "Aseveljiä vai liittolaisia?" (Vapenbröder eller allierade?) ändrade på den förhärskande finländska tolkningen. Enligt Jokisipiläs forskning började man tala om separatkrig först då krigslyckan började vända och när Tysklands förlust i kriget började bli allt klarare.

De som stödjer alliansåsikten har försökt att peka på att vissa högre officerare fick förhandsuppgifter om de tyska Barbarossaplanerna och att fortsättningskriget var en naturlig del i denna operation. Man har även sagt att fortsättningskriget inte kunnat utkämpas utan den betydande hjälpen från Tyskland i fråga om materiel och strategiskt stöd. Finland var de jure inte allierat med Tyskland eftersom inget sådant avtal ingåtts mellan staterna trots att tyskarna flera gånger tryckte på för en sådan förklaring men Finland var de facto allierat med Tyskland eftersom landet utkämpade ett krig med tyska resurser och vapen. Därtill stred de finländska trupperna tillsammans med tyska trupper speciellt under fortsättningskrigets inledningsskeden och de finländska operationerna var helt beroende av de tyska. Separatkrigets speciella egenskaper började främst framkomma när krigslyckan vände.

Du blandar ihop olika skeden av kriget, jag skrev frivilliga till vinterkriget 1939-40, texten ovan handlar om fortsättningskriget när Finland försökte ta tillbaka de områden Sovjet ockuperade sen vinterkriget.

Finland försökte dessutom få hjälp av UK och Frankrike under slutet av vinterkriget men Sverige och Norge gav inte tillstånd för transit. Så Finland hade i stort två val att välja mellan: Sovjet eller Tyskland och jag kan förstå at de gjorde som de gjorde.

Sen, S verige gjorde mer än transporterad tyska soldater genom landet, en stor del av järnet Tyskland behövde för sin krigsmaterielindustri kom från Sverige, SKF sålde kullager, vi sålde livsmedel osv. Det var först mot slutet av kriget när man insåg att Tyskland kommer förlora som man drog ned på hjälpen.

 

[EmmaBovary]

Det är väl ingen nyhet att människor som är födda här av föräldrar som kommer från annat land och inte låter sina barn få identifiera sig med landet de nu bor i -känner sig inte hemma någonstans. Varken i landet de föddes i eller i sina föräldrars hemland.

Är det vanligt?

 

[Cambrie]

Är det vanligt?

Det finns mycket forskning inom det, och ja, det är vanligt att andrahandsinvandrare inte kan identifiera sig med varken svensk eller sina föräldrars kultur. Men handlar definitivt mer om ett samhällsproblem med den segregation vi som samhälle har byggt upp än att föräldrar inte låter sina barn integrera. Det är svårt att integrera om man bor i ett segregat samhälle helt enkelt. Och där är det naturligtvis det svenska samhället som misslyckats.

Tillägg: Enligt forskningen på området (ffa sociologi och interkulturella studier) är det lika vanligt att ungdomar kan identifiera sig med båda utefter de sammanhang de deltar i.

 

[Fruentimber]

Är det vanligt?

När jag pluggade kallades fenomenet mellanförskap. Intressant ämne.

 

[EmmaBovary]

Det finns mycket forskning inom det, och ja, det är vanligt att andrahandsinvandrare inte kan identifiera sig med varken svensk eller sina föräldrars kultur. Men handlar definitivt mer om ett samhällsproblem med den segregation vi som samhälle har byggt upp än att föräldrar inte låter sina barn integrera. Det är svårt att integrera om man bor i ett segregat samhälle helt enkelt. Och där är det naturligtvis det svenska samhället som misslyckats.

Tillägg: Enligt forskningen på området (ffa sociologi och interkulturella studier) är det lika vanligt att ungdomar kan identifiera sig med båda utefter de sammanhang de deltar i.

Ja alltså, jag ställde mig mest frågande till delen om att föräldrar inte låter sina barn integreras.

 

[Fruentimber]

Ja alltså, jag ställde mig mest frågande till delen om att föräldrar inte låter sina barn integreras.

Den delen missade jag. Tror inte det är särskilt vanligt?