S
Sjunior202
Jag fick hem en häst för ca 1 års sedan, ett varmblod.
Jag räddade honom från en elak travtränare som bara spöade sina hästar för minsta lilla dom gjorde fel.
Nu har jag kommit till det jobbigaste beslutet jag måste göra.
Jag har fått ett heltidsjobb och måste dra ner på hästantalet jag har 5 hästar och kommer inte ha tid till dom
Nu till saken.
Hästen har svåra problem med sitt ena framben, jag har inte kunnat rida eller köra honom sen april månad. Han blir halt till och från var och varannan dag, sväller i benet. Har haft ut veterinär till honom flera gånger och även varit till klinik och gjort både ultraljud och röntgen på benet. Men ingen kan säga vad det är för fel på hästen, och med det så kan han inte få annat än smärtstillande av dom.
Så jag har beslutat mig för att han ska få vandra vidare till dom evigt gröna ängarna.
Jag vågar inte skänka bort honom till någon heller som sällskaps häst då jag är rädd för att han ska bli illa behandlad pg av att han väldigt lätt blir rädd när man håller på med honom pg av att han har fått SÅ mycket spö där jag hämtade honom. Det räcker med att du hostar till så kastar han sig bakåt och försöker fly. Han har börjat fått förtroende för mig nu och är inte lika rädd för mig. Men så fort någon annan ska sätta på honom täcke eller borsta honom så börjar han vandra på gången och se rädd ut.
Så jag tycker att det känns bäst att låta honom vandra vidare för hans eget bästa! Hur roligt är det för en häst att kanske behöva gå på smärtstillande resten av sitt liv. Dom dagar han är halt så ser han alldeles matt ut hela hästen och det verkar som om han bara vill lägga sig ner och slippa undan.
Jag är inte den människa som tar bort hästar för minsta lilla. Utan jag har nog gjort nästan allt som står i min makt för att hjälpa honom.
Känner att jag behöver skriva av mig lite så ni får ursäkta om det blir långt och lite svamligt :S Men jag har försökt prata med folk om detta och det går inte då jag bara börjar gråta och inte får fram några ord.
Vissa tycker säkert att jag är helt dum i huvudet som har beslutat detta och andra kanske inte tycker det..
Finns det någon mera som vart i samma situation :S
Jag räddade honom från en elak travtränare som bara spöade sina hästar för minsta lilla dom gjorde fel.
Nu har jag kommit till det jobbigaste beslutet jag måste göra. Jag har fått ett heltidsjobb och måste dra ner på hästantalet jag har 5 hästar och kommer inte ha tid till dom
Nu till saken.
Hästen har svåra problem med sitt ena framben, jag har inte kunnat rida eller köra honom sen april månad. Han blir halt till och från var och varannan dag, sväller i benet. Har haft ut veterinär till honom flera gånger och även varit till klinik och gjort både ultraljud och röntgen på benet. Men ingen kan säga vad det är för fel på hästen, och med det så kan han inte få annat än smärtstillande av dom.
Så jag har beslutat mig för att han ska få vandra vidare till dom evigt gröna ängarna.
Jag vågar inte skänka bort honom till någon heller som sällskaps häst då jag är rädd för att han ska bli illa behandlad pg av att han väldigt lätt blir rädd när man håller på med honom pg av att han har fått SÅ mycket spö där jag hämtade honom. Det räcker med att du hostar till så kastar han sig bakåt och försöker fly.
Han har börjat fått förtroende för mig nu och är inte lika rädd för mig. Men så fort någon annan ska sätta på honom täcke eller borsta honom så börjar han vandra på gången och se rädd ut. Så jag tycker att det känns bäst att låta honom vandra vidare för hans eget bästa! Hur roligt är det för en häst att kanske behöva gå på smärtstillande resten av sitt liv. Dom dagar han är halt så ser han alldeles matt ut hela hästen och det verkar som om han bara vill lägga sig ner och slippa undan.
Jag är inte den människa som tar bort hästar för minsta lilla. Utan jag har nog gjort nästan allt som står i min makt för att hjälpa honom.
Känner att jag behöver skriva av mig lite så ni får ursäkta om det blir långt och lite svamligt :S Men jag har försökt prata med folk om detta och det går inte då jag bara börjar gråta och inte får fram några ord.
Vissa tycker säkert att jag är helt dum i huvudet som har beslutat detta och andra kanske inte tycker det..
Finns det någon mera som vart i samma situation :S
