Det här med städning

[Aslan]

Jag och min sambo bor på en gård. Vi har ett stort hus (drygt 300 kvm), tre katter och en hund. Jag är en pedantisk människa av mig och absolut HATAR att ha det stökigt hemma (jag blir skitstressad av det också). Jag dör en smula när det fastnar grus eller liknande under fötterna och fullkomligt spyr på dammråttor.

Min sambo, han är en person som har ordning i oredan. Jag kan till exempel komma ut i garaget och behöva en hammare. Det ser ut som ett jäkla bombnedslag med grejjer på varenda fri yta över hela golvet och på varenda bänk och vägg. Allt ser ut som att det bara är inkastat. Men har stenkoll och vet precis vart han har varenda verktyg och skruv. Han skulle kunna rabbla i sömnen vart han har sina prylar.

Inne hos oss kan han vara lika dan. Han lägger prylar överallt, helst där han står för stunden. Han tänker inte på det. Och jag blir galen. Han blir galen. Och mest tokig blir han när jag plockat undan allt som ligger framme och han inte hittar någonting

Vi har helt olika syn på städning. När jag tycker att det är grusigt, hårigt och stökigt hemma så ser han inte alls samma sak som jag. Han tycker vi har det fint, hela tiden. Han kan städa om jag säger till honom, men han själv tar inget initiativ då han som ovan nämnt inte ser det jag ser. Jag känner mig tjatig och han kan vissa dagar bli riktigt sur på mig när jag tycker att vi ska städa och han absolut inte tycker vi behöver det. Då slutar det oftast med att jag städar själv. Och eftersom det aldrig hinner bli (enligt honom) smutsigt här hemma så hinner jag alltid före honom med att städa. Vilket resulterar i att det nästan är enbart jag som städar nu för tiden

Hur har ni det? Är ni pedanter eller kan ni låta saker vara och ändå slappna av? Ni som lever ihop med någon, ser ni städning på samma sätt eller är ni olika?

 

[Red_Chili]

Jag gillar när det är ordning och reda på saker, vill framförallt ha fria bordsytor, tomt på golvet och hyfsat välbäddad säng. Däremot om det är oreda i garderober, bokhyllor osv, det spelar ingen som helst roll för mig. Jag är bra på att ha ordning i kaos och behöver inte ha var sak på sin plats, jag vill bara att det inte ska ligga saker överallt.

Däremot om hammaren ligger i garderoben och vantarna i verktygslådan.. det må väl vara hänt inte heller är jag jättebrydd när det gäller dammråttor och bryr mig inte om att det ska vara kliniskt rent överallt. Däremot vill inte heller jag få grus under fötterna, men går med strumpor/tofflor inomhus och märker ändå inte om det blir lite smutsigt på golvet

Jag har ingen sambo, men de flesta i min bekantskapskrets är ungefär likadana som mig. Vi vill inte leva i ett bombnedslag men är inte pedanter heller.

 

[GoLightly]

Vi är ungefär som ni är, jag gillar att ha det rent och prydligt medan min sambo inte ser oreda/smuts på betydligt längre tid. Jag försöker att tagga ner lite och tänka att det inte är hela världen när det är lite oordning och han försöker tänka på att vara lite mindre stökig. Utöver det sköter jag den mesta städningen, med dealen att jag slipper laga mat, vilket är bland det värsta jag vet.

 

[Amha]

Att du vågar skriva sånt på buke! *inväntar gruppen som säger att sambon är en respektlös gris som borde dumpas*

 

[Elisha]

Jag och min man är helt lika på den fronten städar 1ggn per vecka lite mer noga men dammsuger och plockar varje dag pga mkt djur. Han lagar mest mat o då brukar jag plocka

Jag och min sambo bor på en gård. Vi har ett stort hus (drygt 300 kvm), tre katter och en hund. Jag är en pedantisk människa av mig och absolut HATAR att ha det stökigt hemma (jag blir skitstressad av det också). Jag dör en smula när det fastnar grus eller liknande under fötterna och fullkomligt spyr på dammråttor.

Min sambo, han är en person som har ordning i oredan. Jag kan till exempel komma ut i garaget och behöva en hammare. Det ser ut som ett jäkla bombnedslag med grejjer på varenda fri yta över hela golvet och på varenda bänk och vägg. Allt ser ut som att det bara är inkastat. Men har stenkoll och vet precis vart han har varenda verktyg och skruv. Han skulle kunna rabbla i sömnen vart han har sina prylar.

Inne hos oss kan han vara lika dan. Han lägger prylar överallt, helst där han står för stunden. Han tänker inte på det. Och jag blir galen. Han blir galen. Och mest tokig blir han när jag plockat undan allt som ligger framme och han inte hittar någonting

Vi har helt olika syn på städning. När jag tycker att det är grusigt, hårigt och stökigt hemma så ser han inte alls samma sak som jag. Han tycker vi har det fint, hela tiden. Han kan städa om jag säger till honom, men han själv tar inget initiativ då han som ovan nämnt inte ser det jag ser. Jag känner mig tjatig och han kan vissa dagar bli riktigt sur på mig när jag tycker att vi ska städa och han absolut inte tycker vi behöver det. Då slutar det oftast med att jag städar själv. Och eftersom det aldrig hinner bli (enligt honom) smutsigt här hemma så hinner jag alltid före honom med att städa. Vilket resulterar i att det nästan är enbart jag som städar nu för tiden

Hur har ni det? Är ni pedanter eller kan ni låta saker vara och ändå slappna av? Ni som lever ihop med någon, ser ni städning på samma sätt eller är ni olika?

 

[nyponros]

Jag är en allt eller inget-personlighet i det mesta, även när det gäller städning. Jag mår bra av att ha det rent, städat och ha allt i sin ordning och då går jag gärna till överdrift. "Kan" inte äta om jag inte diskat allt utom tallriken och besticken innan jag sätter mig och äter tex. När jag är i den fasen mår jag bra, men får påminna mig själv ibland om att inte bli för kontrollerande, jag är en person som lätt skulle tippa över i tvångsbeteenden

Den andra fasen är SKITSTÖKIG. Alltså jag fattar inte hur jag gör, men jag kan gå från totalt pedant till bombnedslag på ett dygn. Det är grus från hunden, sand från kattlådan, kläder hänger över varje dörr och stol, sminkbordet är kaos, på soffbordet står 20 nagellack, massor av skolpapper och gamla glas huller om buller. Då kan disken få vänta till det absolut inte finns några gafflar kvar. Det är när jag inte mår så bra som det blir så stökigt, och då mår jag ännu sämre av att det är stökigt men jag orkar inte ta tag i det, ond cirkel .

Jag försöker hitta en balans. Under hösten har jag haft rejäl utrensning i min lägenhet och rensat ut halva garderoben, smycken, skor, smink och prylar (resulterade i 1000 kr i inkomst på en loppis igår, och sminket gav 4500 när jag sålde av det på facebook ). Förut har jag fått lite ångest av att göra mig av med saker och känt lite "Men NÅN gång kanske jag vill använda den/det", men nu är jag tvärtom och det är så skönt! Använder jag det inte, nej men då är det bara en tyngd att ha det hemma hos mig, jag ser inte det jag faktiskt tycker om för alla andra plagg tex. Hellre lite som jag tycker om än massor av billigt skräp som hänger med prislapparna kvar. Innan hade jag även när lägenheten var superren på utsidan KAOS i garderober och skåp, nu ligger allt hyfsat prydligt i högar och var sak på sin plats. Befrielsen i att rensa ut, älskar det! På riktigt gör det gott för själen. Gjorde likadant med min sminkkollektion, jag är sminknörd av rang och har minskat ner min samling så jag bara har kvar det jag verkligen tycker om och använder så det numera ryms i en stor utdragslåda i mitt sminkbord + ovanpå bordet, istället för att ha en byrå med 9 lådor full brevid. Jag har fortfarande 25 rouge, 10 foundations och 10 ögonskuggspaletter tex dvs mer än jag behöver, men förut hade jag det dubbla och då använde jag bara samma saker för att jag inte orkade leta.

Idag ska jag ha städdag för det blev lite kaos iom loppisen, men det räcker nog med en timma-en och en halv så är det fint. Den känslan, av att allt ser prydligt och rent ut och luktar gott, när man sätter sig i soffan och blickar ut över ordningen är ju fantastisk . Och nya lakan och handdukar. Härligt.

Behöver jag säga att jag bor själv?
Jag har varit sambo också och då var jag nog i den rena fasen mest hela tiden för att han aldrig var det

 

[heidi maria]

Jag gillar när det är ordning och reda på saker, vill framförallt ha fria bordsytor, tomt på golvet och hyfsat välbäddad säng. Däremot om det är oreda i garderober, bokhyllor osv, det spelar ingen som helst roll för mig. Jag är bra på att ha ordning i kaos och behöver inte ha var sak på sin plats, jag vill bara att det inte ska ligga saker överallt.

Däremot om hammaren ligger i garderoben och vantarna i verktygslådan.. det må väl vara hänt inte heller är jag jättebrydd när det gäller dammråttor och bryr mig inte om att det ska vara kliniskt rent överallt. Däremot vill inte heller jag få grus under fötterna, men går med strumpor/tofflor inomhus och märker ändå inte om det blir lite smutsigt på golvet

Jag har ingen sambo, men de flesta i min bekantskapskrets är ungefär likadana som mig. Vi vill inte leva i ett bombnedslag men är inte pedanter heller.

Jag är den "städiga" hos mig. Min kille har nyligen flyttat in, och han är lite bekväm av sig. Hos honom tycker han det är helt okej att diskhon är proppfull med disk, och att man dammsuger typ en gång i kvartalet. Jag tycker man plockar bort all disk varje dag, dammsuger 1-2 ggr per vecka och går man tex från punkt a till b i huset och på vägen ser en smutsig kaffekopp, klädesplagg eller en pantburk så kan man ta den direkt och lägga den där den hör hemma. Han märker nog inte ens att jag plockar och städar varje dag och att det skulle bli väldigt stökigt om jag lät bli.

Men han hjälper till när jag ber om det om jag motiverar honom lite. Men skulle gärna se lite initiativtagande på städfronten :P

 

[trazel]

Att du vågar skriva sånt på buke! *inväntar gruppen som säger att sambon är en respektlös gris som borde dumpas*

Oj, och jag som tänkte skriva att om TS tycker att det är stökigt så får väl TS städa.

Jag är den minst pedanta i detta hus. Jag vill ha det rent i köket, sen är det inte så noga med resten av huset. Min sambo ska ha det helröjt hela tiden och dammsuger gärna dagligen typ. Jag låter honom hållas och sköter disk, matlagning och tvätt i stället som jag tycker är viktigare.

 

[Lovisaleonora]

Jag vill ha ordning och hyggligt rent. Lite långa trådar i taket gör mig inget, men inget som fastnar under fötterna och inga hundhårtussar som vandrar runt.

Däremot anser jag att den som vill ha städat över rimlighetsnivån, får ta ansvar för det själv. Det är inte OK att lägga över sitt städdille och tvinga sin sambo/partner att hålla samma nivå. Det får jag själv ta ansvar för.

 

[Aslan]

Jo alltså, jag tar eget ansvar för den kanske överdrivet pedantiska städning, men nån gång i veckan tycker jag är normalt att hjälpas åt (eller om husse släpper hunden rakt in, utan att torka av först. Då får han Fixa det själv. Och inte för det, de gör han.)

 

[Blueberry]

Jag och min sambo bor på en gård. Vi har ett stort hus (drygt 300 kvm), tre katter och en hund. Jag är en pedantisk människa av mig och absolut HATAR att ha det stökigt hemma (jag blir skitstressad av det också). Jag dör en smula när det fastnar grus eller liknande under fötterna och fullkomligt spyr på dammråttor.

Min sambo, han är en person som har ordning i oredan. Jag kan till exempel komma ut i garaget och behöva en hammare. Det ser ut som ett jäkla bombnedslag med grejjer på varenda fri yta över hela golvet och på varenda bänk och vägg. Allt ser ut som att det bara är inkastat. Men har stenkoll och vet precis vart han har varenda verktyg och skruv. Han skulle kunna rabbla i sömnen vart han har sina prylar.

Inne hos oss kan han vara lika dan. Han lägger prylar överallt, helst där han står för stunden. Han tänker inte på det. Och jag blir galen. Han blir galen. Och mest tokig blir han när jag plockat undan allt som ligger framme och han inte hittar någonting

Vi har helt olika syn på städning. När jag tycker att det är grusigt, hårigt och stökigt hemma så ser han inte alls samma sak som jag. Han tycker vi har det fint, hela tiden. Han kan städa om jag säger till honom, men han själv tar inget initiativ då han som ovan nämnt inte ser det jag ser. Jag känner mig tjatig och han kan vissa dagar bli riktigt sur på mig när jag tycker att vi ska städa och han absolut inte tycker vi behöver det. Då slutar det oftast med att jag städar själv. Och eftersom det aldrig hinner bli (enligt honom) smutsigt här hemma så hinner jag alltid före honom med att städa. Vilket resulterar i att det nästan är enbart jag som städar nu för tiden

Hur har ni det? Är ni pedanter eller kan ni låta saker vara och ändå slappna av? Ni som lever ihop med någon, ser ni städning på samma sätt eller är ni olika?

Min man är som du, och jag är som din kille. Jag uppskattar ordning och reda men har svårt att uppnå det på egen hand.

Jag har tre områden som jag däremot aktivt jobbar med: köksbänken, badrummet och soffbordet. Där håller jag ordning efter allra bästa förmåga
Och så dammsuger jag ganska ofta. Det är liksom små, snabba insatser som gör stor skillnad = perfekt för mig.

"Nu ska vi städa!" ger mig panik. Däremot är "Kan du röja och göra fint i matsalen?" en mycket bättre grej att säga, det blir en konkret och mycket överkomlig uppgift. Min man har lärt sig att jag behöver en arbetsledare vid städning.

 

[lady_vip]

Jag är mycket mer för städning än min sambo. Men vi brukar lösa det med att jag som vi ha putsade fönster, rena köksluckor osv, får helt enkelt fixa det själv.

Fixa disk och veckostädningen hjälps vi åt med. Men tvätta gör jag mest, insåg för nån vecka sen att min sambo inte riktigt förstår skillnaden mellan bomull- och syntetstvätt, så jag tror jag fortsätter med det. Han brukar få handla och göra annat jag tycker är tråkigt.

Det roliga med min sambo är att när vi träffades beskrev hans kompisar honom som PEDANT. Även om jag föredrar rena ytor utan stök så är jag inte pedant, så jag tänkte att det blir nog krock. Men han är ju för fasiken inte pedant, långt ifrån. Så jag har dömt ut hans vänner totalt när det gäller städning

 

[MayGrace]

Jag städar här hemma, är nog lite pedantisk hatar när de är stökigt. Vi bor i en 2:a på 68 kvadrat med två katter som drar in smuts via balkongen osv. De är klart de hårar ju lite också! Stor städar en gång i veckan då dammsuger, dammar, torkar av alla ytor och torkar golven men sen små städar jag självklart hela veckan. Hatar också när tvättkorgen är överfull .. Min sambo har inte riktigt lärt sig de där att man städar undan efter sig när man är klar med nått ;-) Han blir ofta väldigt sur för han tycker jag tjatar på honom!

 

[Gnist]

Rent och fräscht är en sak, var sak på sin plats alltid! är en annan sak.

Man kan ha rent, men ändå ordea liksom och är man så pass olika varandra så får man nog kompromissa från båda håll och försöka hitta en mellanväg som båda är nöjda med och trivs med.

 

[zassoo]

Vi är ganska lika vad gäller städningen med skillnaden att sambon inte ser stöket men jag ser och väljer att ignorera Det är oftast jag som tar initiativ till att städa, men när jag väl gör det så städar han riktigt ordentligt och med engagemang. Det är nästan bara jag som tvättar kläder, men å andra sidan lagar han nästan all mat vilket jag tycker är väldigt skönt.

Vårt hus är nästan alltid lite för stökigt, det står lite disk framme osv men jag tycker helt enkelt inte att det är värt det att städa varje dag även om det skulle vara fint med ett städat hus

 

[landet]

Kan ni inte dela upp olika arbetsuppgifter, du tar all vardaglig städning, han sköter tvätt gräsklippning och tex fönsterputsning. Då mår du bra i ett välstädat hem men ni gr ungefär lika mycket fast på olika tider.

Här hemma är jag dålig på att städa men min man är värre.

 

[skiesabove]

Jag kan men "vill" inte städa, är en stökis som fått skäll för det hela uppväxten (och skäll under städningen, och efter) och fick med mig en stark aversion mot diskning och städning.

Jag jobbar dock aktivt med det här problemet och kan nu hålla det på en hyfsat hygienisk nivå utan alltför mkt ångest (diskmaskin ).

Sambon gillar när det är rent men kan ignorera stöket också. Vi delar väldigt lika på städuppgifterna men har inga fasta rutiner än med veckostädning. Det är dock mitt nästa mål, att klara av att ha veckostädningar :-).

 

[norrsol]

Vi har helt olika nivå. Jag pedant, gillar ordning & reda, var sak på sin plats. Men visst jag har fått sänka nivån då vi har tre barn & hund.

När vi träffades för 16 år sedan och inte hade barn så hjälptes vi åt med det mesta, men sedan vi fick barn så blev det mer utesaker=han gör dom, innesaker=jag gör dom. Det i sin tur gör att han kan få gå ut ensam och "pyssla" med sina saker och lämna dom då han går in. Men här inne lever man ju hela tiden och jag känner att jag aldrig kan "fly" från mina "uppdrag".

Jag blir också stressad av detta! Arg blir jag också ibland och vi har sällan diskussioner men har vi någon gång samtal av intensivare slag så är det städning!

JA, jag känner mig ibland som en hushållerska/städerska. :-/

Men jag har ingen lösning på hur man gör för att lösa "städgnabb".

 

[Masqueradee]

Jag tror att min lägenhet har fastnat i något slags "ungkarlslya"-liknande tillstånd där det är kläder på golvet, disk lite varstans och jag borde nog ha gått ut med sopporna typ igår Flyttade hemifrån för några månader sedan och jag tror att jag är lite i rebell/övergångsfas där jag vänjer mig att faktiskt ta eget ansvar. Visst, jag städade hemma också, men nu är det bara jag som kan diska, bara jag som kan gå ut med sopporna osv. Gillar absolut inte att ha det som jag har, så när jag är klar med denna hemtenta ska jag göra en ordentlig storstädning. Enklare att hålla rent om man har en grundlig bas att stå på

 

[Ciindy]

I det här hushållet diskuteras ofta städning och vad som är viktigt där i kring. Vi är totalt olika över hur vi vill ha det och hur vi ser på städning.

Min sambo blir tokig om det ligger framme saker, han kan tycka att hemmet är en enda stor röra om det ligger ett par byxor i soffan, en gryta på bänken och ett par sockar i hallen. Jag själv är precis sån, mitt liv är hektiskt. Jag slänger av mig byxorna vart de passar bäst för stunden och plockar bort dem när jag har bättre med tid. För honom är var sak på rätt plats mycket viktigt, för mig är det helt okej att vissa saker är på tokiga ställen.

Sen kommer vi till det andra. Jag är supernoga med att dammsuga ordentligt en gång i veckan. Då tar man lister, under möbler och soffor och fotöljer. Dessutom ska alla golv skuras. Här tycker min sambo att jag har noja istället och jag kan bli galen på honom när han dammsuger och glömmer hörnen.

Läste tidigare i dag en kommentar på en blogg där det stod i stil med. "Min sambo är slarvig och gör allting halvdant. Efter mycket om och men har jag insett att jag inte har någon rätt att klaga på hur en vuxen människa utför en uppgift". Den kommentaren ska jag ta till mig, blir jag inte nöjd över hur han utför en uppgift är det jag som behöver ändra synsätt, eller göra jobbet själv.