Tack för alla svar hittills, uppskattar era tankar och kunskaper enormt!
Jag var helt övertygad om att bakom hand och bakom lod var samma sak, så det kanske blev lite förvirrande men jag menade alltså bakom lod, men det verkade ni förstå tror jag.
Att strunta i om hästen går lite bakom lod under början av dens utbildning låter för mig som att man lär den fel redan från början, men efter vad jag läst nu så kanske det inte är så dumt ändå, så länge hästen söker kontakt med bettet?
Och det där med att hästen omöjligt kan jobba med bakben och rygg när den går bakom LOD är alltså fel, men bakom HAND kanske stämmer då, har jag förstått rätt då?
En annan sak jag tänkt på är just när man ska rida hästen lång och låg, där vill jag ju se en häst med näsan väl framme. Men de flesta jag ser rida sin häst lång och låg typ när de travar av hästen, får en häst med lång hals och sänkt huvud, men nosen ganska rejält bakom lod, ofta mycket mer än när de rider hästen i "normal" form. Är det då helt ok eller har man där en häst som inte orkar bära sig ordentligt?
Grejen är att man måste se utbildningen som en flerstegsraket.
Nej, bakkärran kan inte arbeta a la samling om hästen går låg och rund. Det kan den heller inte på en häst som är så att säga välvd åt fel håll/huvud upp, hals åt fel håll och ryggen sänkt.
Där får man kolla på vad kommer leda vidare och skapa mindre problem på sikt. Man kan alltid se hur många problem som helst att jobba med. Man måste då vara rutinerad nog när man väljer vilket problem som är näst på listan att lösa. Och för att välja rätt måste man veta hur det påverkar på sikt.
För mig handlar första steget i utbildningen om att hitta avspänning, börja runda sig och aktivera bålen till att bära oss. Om näbben då hamnar bakom lod en period så gör det inget iom att så länge hästen själv inte backat av och släppt kontakten så går det lätt att gradvis tänja på gränserna.
Om vi ska göra situps själva tex så börjar vi ju inte som otränade soffpotatisar att göra situps med armarna sträckta över huvudet. Det orkar vi inte iom att det blir för tungt och vi blir för öppna i buk/bål och orkar inte dra ihop magmusklerna nog för att orka göra situpen.
En häst ska bära oss med bålen/buken. Då måste vi ge dem möjlighet till det. Om de får vara lite runda och låga blir det mindre styrkekrävande att aktivera buken. Gör man det dessutom i böjning så kan de aktivera en sida i taget. Och lära sig korta en sida i taget.
Då har man en grund att bygga på. I det här läget då man har en aktiv buk och en avspänd överlinje kan man börja jobba med att länga och höja formen samt iom det kunna belasta mer bak, jobba mot samling.
Får man spänningar i överlinjen så kommer hästen tappa buken och då inte komma till samling/bärighet.
Sen är det inte så att hästen automatiskt slappnar av för att man har den låg. Det finns ju tyvärr en hel del hästar som inte skolats till att avspänt och i eftergift vara låg eller låg och rund. De kampar och spänner överlinjen när de går emot handen för att de inte riktigt skolats till att förstå och förmå sin uppgift.
Så när folk travar av låg med rund kan det vara så att de antingen inte vet bättre, hästen inte är skolad än att gå så pass låg etc.
Ska man kolla på hur lång och låg en häst kan vara utan att tappa bärighet så är det ju så att en Gran Prix-häst ska orka gå längre än en outbildad. Men då får man se till mer än bara var näbben är. Man måste se till vad som händer bak/genom bålen etc.
Och med vad som sker bak menar jag inte hur långt den trampar in under sig etc. Det verkar folk fastna kring utan att se hur mycket den vinklar bäckenet och faktiskt bär. Det är det som är det viktiga.