Janni
Trådstartare
Jag har läst otaliga trådar här på forumet och har ofta sett inlägg där folk ska förklara hur de rider en stel/ knepig häst i form. I stort sett alltid sägs det att allt ska komma bakifrån, med hjälp av sits och skänkel samt diverse lösgörande övningar och att hästen då tillslut, när bakbenen är med, sänker huvudet av sig själv, till en HELT stilla hand. Jag undrar om det verkligen stämmer? Jag räknar då bort välridna hästar och oförstörda unghästar.
När jag sätter mig på en väldigt felriden häst, stjärnkikare med en underhals av järn eller liknande, då använder jag ofta handen (självklart i kombination med allt ovanstående, sits, lösgörande övningar mm) för att hjälpa hästen och visa vägen. Jag upplever det som att det är otroligt svårt att påverka en häst med huvudet uppe bland molnen och en överlinje spänd som en fiolsträng, och att det är mycket lättare att få hästen att slappna av och då kunna komma åt den bättre om man får den att sänka sig lite och söka sig framåt nedåt. För att komma dit hjälper iallafall jag till med handen.
Självklart inget sågande, men ledande tygeltag och rörlig hand, kramningar osv. Har även sett många skickliga ryttare göra det samma på den typen av häst.
Men då blir det ju just så som i stort sett alla säger är fel. Huvudet kommer först och därifrån får man med bakbenen.
Även på lite mer skolade hästar möter man ju ofta upp skänkeln/sitsen med handen på olika sätt så handen är ju jätte viktig.
Men, då till ursprungsfrågan, stämmer det att all "korrekt ridning" sker med sits/skänkel till en helt stilla hand som det beskrivs här på buke även på O/feltränade hästar eller använder ni handen en hel del när det väl kommer till kritan? Och kan man ALDRIG börja med att visa hästen vägen och få den att sänka sig innan bakbenen är med och ändå komma till samma slutmål dvs en lösgjord och mjuk häst som jobbar korrekt bakifrån? Eller är det jag som missuppfattat alltihop
När jag sätter mig på en väldigt felriden häst, stjärnkikare med en underhals av järn eller liknande, då använder jag ofta handen (självklart i kombination med allt ovanstående, sits, lösgörande övningar mm) för att hjälpa hästen och visa vägen. Jag upplever det som att det är otroligt svårt att påverka en häst med huvudet uppe bland molnen och en överlinje spänd som en fiolsträng, och att det är mycket lättare att få hästen att slappna av och då kunna komma åt den bättre om man får den att sänka sig lite och söka sig framåt nedåt. För att komma dit hjälper iallafall jag till med handen.
Självklart inget sågande, men ledande tygeltag och rörlig hand, kramningar osv. Har även sett många skickliga ryttare göra det samma på den typen av häst.
Men då blir det ju just så som i stort sett alla säger är fel. Huvudet kommer först och därifrån får man med bakbenen.
Även på lite mer skolade hästar möter man ju ofta upp skänkeln/sitsen med handen på olika sätt så handen är ju jätte viktig.
Men, då till ursprungsfrågan, stämmer det att all "korrekt ridning" sker med sits/skänkel till en helt stilla hand som det beskrivs här på buke även på O/feltränade hästar eller använder ni handen en hel del när det väl kommer till kritan? Och kan man ALDRIG börja med att visa hästen vägen och få den att sänka sig innan bakbenen är med och ändå komma till samma slutmål dvs en lösgjord och mjuk häst som jobbar korrekt bakifrån? Eller är det jag som missuppfattat alltihop