Det här med att avgöra om en katt är övergiven eller ej...

[Alexandra_W]

Heh, alla katter kan inte vara som Nikita som går in i sin bur så fort jag tar ner den och sedan vägrar att gå ut, så jag får hälla ut henne (mjuk väska) men ja sedan klagar hon bittert när vi åker ibland, inte rädd, inte arg, bara jam jam jam. Äter godis glatt.

Men som tur är så gillar hon att komma till nya ställen. Kommer travande ut ur buren med svansen rätt upp och spetsade öron och utforskar sedan noggrant hela stället innan hon kräver mat och går på lådan innan hon somnar i knät.

Mamman till min siameshona, som jag tog som omplacering samtidigt men som jag fick omplacera igen som ensamkatt då hon blev arg på andra katter efter kastreringen. Hon ÄLSKADE buren. Fast hon skrek ljudligt. Hela resan. (Hennes dotter får stoppas in med tvång, vrålar i exakt 4 km och är sen tyst). Hanen hatar bur, låter illa och måste åka i rottingbur annars sliter han loss alla klorna i springorna på plastbur i försöken att komma ut ;( Dock inte arg någon av dem.

Jag skulle hellre ha såna som älskar bur

 

[MJLee]

Mamman till min siameshona ÄLSKADE buren. Fast hon skrek ljudligt. Hela resan. (Hennes dotter får stoppas in med tvång, vrålar i exakt 4 km och är sen tyst). Hanen hatar bur, låter illa och måste åka i rottingbur annars sliter han loss alla klorna i springorna på plastbur i försöken att komma ut ;( Dock inte arg någon av dem.

Jag skulle hellre ha såna som älskar bur

Jo, det är absolut mycket enklare att Nikita vandrar in i åkväskan och vägrar komma ut igen . Ibland hojtar hon som en galning ibland är hon knäpptyst medan vi åker. Jag brukar lägga min jacka över buren och det hjälper lite och när jag åker bil och det är mörkt är hon tyst. Hon försöker ibland ta sig ur väskan men om jag öppnar den lite och gosar så är allt bra.

Jag tror det jobbigaste är när jag vet att hon fryser. Vinter i Bollnäs och tvingas vänta utomhus på bussen som aldrig kommer är inte kul för en liten tunnhårig burma. När jag åkte till min pappa förra veckan, kände jag hur hon skakade

 

[IngelaH]

Kanske om han är en snäll och beskedlig herre så strilade han inte. Jag vet att min systers katt var okastrerad ganska länge (även om jag försökte trycka på) och han mognade dessutom ganska sent. Så Teddy kan ha varit inne/utekatt som när han blev könsmogen gav sig iväg och uppenbarligen brydde sig inte hans ägare särskilt mycket om honom.

Min syster id märkte och vaccinerade men kastrerade inte på alldeles för länge enligt mig och jag vet att hennes katt aldrig strilade.

Men lilla söta Teddy. Så skönt för honom att bli av med alla jobbig hormoner och kan hitta ett riktigt hem!

Min européhane strilade aldrig och av hanarna i de tre kullar han blev far åt var det EN av åtta som började strila. Så det är viss ärftlighet i det hela Och vad jag har hört, så har "Pussens" fina linjer gått i arv till barnbarn, barnbarnsbarn osv också...

 

[MJLee]

Min européhane strilade aldrig och av hanarna i de tre kullar han blev far åt var det EN av åtta som började strila. Så det är viss ärftlighet i det hela Och vad jag har hört, så har "Pussens" fina linjer gått i arv till barnbarn, barnbarnsbar osv också...

Yep, jag vet att vissa raskattsuppfödare som du själv (är du fortfarande aktiv?) börjat försöka avla på icke strilande linjer. Mycket förnuftigt tycker jag eftersom det innebär att fler hanar kan gå vidare i aveln och inte behöver kastreras så unga eller leva ett liv i tvättstugan eller något annat begränsat område.

Jag vet en uppfödare som byggde om sin gäststuga till hankatthus, visst fint och vinterbonat med klätterträd, leksaker osv, och hen försökte vara där en längre stund för att leka och gosa, men det kan ändå inte varit en rolig tid för hanen innan han kastrerades. Om man kan avla fram alla möjliga idiotiska avarter så borde det vara möjligt att avla fram strilfria hanar.

 

[IngelaH]

Yep, jag vet att vissa raskattsuppfödare som du själv (är du fortfarande aktiv?) börjat försöka avla på icke strilande linjer. Mycket förnuftigt tycker jag eftersom det innebär att fler hanar kan gå vidare i aveln och inte behöver kastreras så unga eller leva ett liv i tvättstugan eller något annat begränsat område.

Jag vet en uppfödare som byggde om sin gäststuga till hankatthus, visst fint och vinterbonat med klätterträd, leksaker osv, och hen försökte vara där en längre stund för att leka och gosa, men det kan ändå inte varit en rolig tid för hanen innan han kastrerades. Om man kan avla fram alla möjliga idiotiska avarter så borde det vara möjligt att avla fram strilfria hanar.

Nä, S*Alegni's har legat på is ett antal år, det blev dyrt att kajka runt och ställa ut och att registrera och föda kattungar var heller inte så billigt. På den tiden var jag arbetslös, så jag fick inse det hopplösa. Men jag har en innestående svartsköldpadd kattunge från en av Sveriges större och namnkunniga européuppfödare (som på senare år mest haft tur på manx- och cymricsidan ur uppfödningssynpunkt). Så, vi får se... sugen är jag. Vem vet, det kanske blir en med "Pussens" linjer långt långt långt tillbaka så småningom.

 

[Alexandra_W]

Efter att ha fått "nej tyvärr", "fullt" osv och inte ens fått ställa honom på kö hos någon av katthemmen började jag bli uppgiven. Att som privatperson hitta nytt hem till en vuxen, skygg huskatt är ju mellan skitsvårt och omöjligt.

Så när jag imorse öppnar ännu ett svar från ännu ett katthem var det utan större förhoppningar.

Tog ett tag innan hjärnan fattade vad jag läste. Ord som "självklart", "det är ju sådana katter vi är till för" och "fullt just nu men borde inte ta mer än några veckor innan vi kan ta emot den".

Stockholms katthem är min nya idol

 

[mamman]

"Dina" katter påminner lite om våra. Den första hittade vi hungrig i grannens stall en riktigt kall vinterdag. Trots att hon var skygg var hon så slut att hon lät sig bäras hem till oss. Visade sig senare att hon "självmant" valt livet som vildkatt (stallkatt på vintern) flera år tidigare på en annan gård. Hon vägrade gå in i huset. Men när de inte hade hästar längre var det inte längre varmt i det stallet så hon letade upp ett nytt. Hon fick bo hos oss och fann sig väl tillrätta, men var skygg och försiktig, även om det blev mindre och mindre. Vid hastiga rörelser så reagerade hon fortfarande flera år senare. När första sommaren kom försvann hon några månader och vi trodde att vi förlorat henne, men en dag när det började bli kallt på hösten så satt hon på vår trapp igen. Sedan dess stannade hon.
När vi blev tvungna att ta bort henne efter några år så valde vi en katt från ett katthem. Åkte för att titta på en katt som fanns på hemsidan, men den kändes inte rätt. Däremot föll vi för en stor svart hankatt som nu har bott hos oss i snart två år. Han hade blivit dumpad av en tidigare ägare. Båda katterna var märkta och kastrerade.
Jag har tidigare hört att det inte är (var) ovanligt att framförallt hankatter lämnar gården när de är 1-2 år om det finns för många konkurrerande katter. Men vet inte hur vanligt det är att honkatter inte trivs och lämnar.
Katthemmet som vi hämtade på har också sagt att det är svårare att placera svarta katter men att de tror att de är svårare att få bra på bild. Och de bilder som de lägger ut är ju ofta ganska enkla bilder tagna under dåliga förhållanden. Och då är ju det svårare att se anletsdragen på en svart katt jämfört med en som är mönstrad.

 

[mamman]

Hjärtat går i bitar. Den här bilden, på en yngre Teddy, är tagen i maj 2013. På den tiden trodde jag det var grannens katt (som hade svarta katter). Men det arma livet var hemlös redan då

Stilig!

 

[Alexandra_W]

Och nu svarade ännu ett katthem "längre bort" ja.

Helt annan sak. Missen i stallet - som ingen alls verkar känna igen. Fortfarande inget svar. Får mig mer och mer tro den är utefödd.
I alla fall så hen är fortfarande rejält skygg. Går fint betrakta mig på avstånd men närmare än fem meter får jag inte vara när den äter ens - då äter den inte. Kan tillåta mig i vissa situationer vara lite närmare en kort stund, och när den går ut - vilket den nästan alltid gör när den ätit - så kan den passera 1.5-2 meter från mig om jag är stilla och den måste. Men minsta rörelse både när jag är 5 meter ifrån om den äter och när den får förbi skrämmer den. Är jag 10 meter bort är det lugnt och den kan sitta och tvätta sig osv. Men det är väldigt långt kvar tills vara nära ens utan att röra.

Om den är okastrerad vilket jag utgår från tills motsatsen är bevisad - den visar inga eg tecken på att vara tam men borde varit runt människor. Alt tam en gång men ruskigt dåliga erfarenheter som utraderat det. Så hur illa är det över vintern, hur mkt kan det ställa till med? I sak är det inga problem fånga i fälla, kastrera mm och släppa tillbaka. Men jag vill undvika att den sticker. När de gör TNR så finns ju en koloni som är trygghet, det har inte den här.

Samtidigt vill jag inte den ska bli dräktig och få ungar nånstans om det är en hona, eller orsaka några ungar om det är en hane.

Men hur gör man det säkrast? Och när? (Är ju dumt om den är fertil och drar på friarstråt i mars med för all del). Nu vet man aldrig med katter men risken att den i vår är lika skygg känns rätt hög.

 

[Gnapp]

Nu vet man aldrig med katter men risken att den i vår är lika skygg känns rätt hög.

Jag vet inte det, jag - jag tycker det låter som att den gjort enorma framsteg på kort tid här. Det var ju nästan alldeles nyss du inte ens lyckades fånga den på bild för den var så skygg.

När vi fångade in stallets vildkatt fick hon bo hos oss till ungarna var stora nog, sen blev hon kastrerad, och när såret såg fint ut fick hon flytta tillbaks till stallet. Hon var försvunnen ett bra tag, men sen dök hon upp igen, och nu har hon bott där i sex år sen dess. Men då har hon ju stallets andra katter, som hon är kompis med, så hon har ju den tryggheten. Jag skulle nog inte våga lita på att en helvild katt, efter en sån chock som operation, etc är (särskilt om det är en honkatt, och större ingrepp, längre innevistelse, etc) stannar kvar. Fast å andra sidan vill du inte hitta ett knyte söta pyttekatter i vår heller....

 

[TinyWiny]

En katt som bara har sett människor på avstånd kan vara sådär. Hen fattar ju att du inte är farlig när du ger mat och värme men därifrån till att känna sig trygg nära är det långt. Ofta har de precis som din sina säkerhetsavstånd där det går bra när de väl har "lärt känna" en men närmare är svårt att komma. För min vilding tog det nästan tio år innan jag kunde stryka henne över ryggen lite snabbt i förbigående.

I din sits hade jag låtit katten vara över vintern. Visat alla fördelar med att bo hos dig genom mat, vatten och värme och sedan fångat in framåt våren (typ i början av mars eller om du hör marsande så tidigare. Jag tror att hen är en hon) och kastrerat då. Även om hen inte har tryggheten med en koloni ska man inte underskatta tryggheten av att slippa gå hungrig, törstig och att slippa frysa. På de månaderna fram tills dess har hen förhoppningsvis satt så stort värde på att få mat och värme att hen inte flyr. Om du har möjlighet så ha katten instängd, dvs. så hen inte kan fly i dimmorna av narkosen och av smärtan, i några dagar efter kastreringen. Det är då jag upplever att risken är som störst.

En katt som har tillgång till mat, vatten, värme och tillsyn klarar sig normalt sett bra även i ett stall. Jag hade alltså satsat på att få katten så trygg i din närhet att hen aldrig känner sig pressad eller stressad utan bara känner fördelar med att hålla sig hos dig. Det finns ju inga garantier att hen stannar ändå men det är så jag hade gjort.

 

[Alexandra_W]

Jag vet inte det, jag - jag tycker det låter som att den gjort enorma framsteg på kort tid här. Det var ju nästan alldeles nyss du inte ens lyckades fånga den på bild för den var så skygg.

När vi fångade in stallets vildkatt fick hon bo hos oss till ungarna var stora nog, sen blev hon kastrerad, och när såret såg fint ut fick hon flytta tillbaks till stallet. Hon var försvunnen ett bra tag, men sen dök hon upp igen, och nu har hon bott där i sex år sen dess. Men då har hon ju stallets andra katter, som hon är kompis med, så hon har ju den tryggheten. Jag skulle nog inte våga lita på att en helvild katt, efter en sån chock som operation, etc är (särskilt om det är en honkatt, och större ingrepp, längre innevistelse, etc) stannar kvar. Fast å andra sidan vill du inte hitta ett knyte söta pyttekatter i vår heller....

Absolut är det stor skillnad nu mot för en månad sedan. Men jag är inte säker det går "lika lätt" med nästa bit sas. Jag har gärna fel.

Jag kan ju ha den inne ett tag. I gästrummet eller prova ha med övriga zooet. Men beroende på hur den tar det kan det ju bli hemskt stressande för den och den klättra på väggarna och då måste den ju släppas ut ändå.

 

[Alexandra_W]

En katt som bara har sett människor på avstånd kan vara sådär. Hen fattar ju att du inte är farlig när du ger mat och värme men därifrån till att känna sig trygg nära är det långt. Ofta har de precis som din sina säkerhetsavstånd där det går bra när de väl har "lärt känna" en men närmare är svårt att komma. För min vilding tog det nästan tio år innan jag kunde stryka henne över ryggen lite snabbt i förbigående.

I din sits hade jag låtit katten vara över vintern. Visat alla fördelar med att bo hos dig genom mat, vatten och värme och sedan fångat in framåt våren (typ i början av mars eller om du hör marsande så tidigare. Jag tror att hen är en hon) och kastrerat då. Även om hen inte har tryggheten med en koloni ska man inte underskatta tryggheten av att slippa gå hungrig, törstig och att slippa frysa. På de månaderna fram tills dess har hen förhoppningsvis satt så stort värde på att få mat och värme att hen inte flyr. Om du har möjlighet så ha katten instängd, dvs. så hen inte kan fly i dimmorna av narkosen och av smärtan, i några dagar efter kastreringen. Det är då jag upplever att risken är som störst.

En katt som har tillgång till mat, vatten, värme och tillsyn klarar sig normalt sett bra även i ett stall. Jag hade alltså satsat på att få katten så trygg i din närhet att hen aldrig känner sig pressad eller stressad utan bara känner fördelar med att hålla sig hos dig. Det finns ju inga garantier att hen stannar ändå men det är så jag hade gjort.

Då har jag inte tänkt helt galet då. Helst skulle jag såklart hen kom på att jag är en så sjysst prick att jag får vara nära och bas-hantera. Mest ifall hen skadar sig, för att kunna ha på fästingmedel och sånt. Men om det aldrig blir så är jag nöjd med att hen anser att det är här som är hemma och fortsätter hålla sig här.

Så länge hen inte visar mer tecken på att vilja ha med folk att göra/komma in/osv (som den svarta gjorde) så ser jag ingen vinst i att fånga för att ta in (annat än som ev konvalescens). Utan då har den ju ett fullgott liv i stallet med värmelampa (som jag inte vet om den använder än men den fryser knappast ihjäl utan kommer smyga dit när det blir kallt nog), mat, vatten, skydd och tillsyn. Skulle behöva få den flytta in i en koja och bort från halmen bara. Jag behöver använda halmen

Men en kastrering, märkning (jag utgår från att den inte är chippad, öronmärkning har den inte) och vacc mot kattpest bör den ju få vad det lider och det kommer nog kräva fällfångst.

Alt till att ta in den efter kastrering tills den läkt är att ha den i stora hundburen i stallet. Vet inte vilket som skulle vara minst illa för den?

 

[MJLee]

Efter att ha fått "nej tyvärr", "fullt" osv och inte ens fått ställa honom på kö hos någon av katthemmen började jag bli uppgiven. Att som privatperson hitta nytt hem till en vuxen, skygg huskatt är ju mellan skitsvårt och omöjligt.

Så när jag imorse öppnar ännu ett svar från ännu ett katthem var det utan större förhoppningar.

Tog ett tag innan hjärnan fattade vad jag läste. Ord som "självklart", "det är ju sådana katter vi är till för" och "fullt just nu men borde inte ta mer än några veckor innan vi kan ta emot den".

Stockholms katthem är min nya idol

De är jättebra! Min syster fick sin katt därifrån, ganska lik Teddy, svart och vit. Blivit utslängd från ett missbrukarhem med sina syskon. Jag vet att när min syster och systerdotter tittade på deras hemsida gillade de en annan katt, men när de kom dit och beskrev vad de ville ha för katt så presenterades de för Bosse och föll som en stor och en liten fura.

De har också riktig ruljans på sina katter så de inte blir sittande i månader på katthemmet eftersom de är så välkända och har många som kommer för att hitta en katt.

Jag vet att de ibland också lite stillsamt framhåller svart och svartvita katters plus när det kommer hugade spekulanter Plus att de har fräscha trevliga lokaler ute i Nacka. Om de tar hand om Teddy kan du vara säker på att han kommer hitta ett bra foreverhem. Det är han så väl värd efter de hårda åren ute.

 

[TinyWiny]

Då har jag inte tänkt helt galet då. Helst skulle jag såklart hen kom på att jag är en så sjysst prick att jag får vara nära och bas-hantera. Mest ifall hen skadar sig, för att kunna ha på fästingmedel och sånt. Men om det aldrig blir så är jag nöjd med att hen anser att det är här som är hemma och fortsätter hålla sig här.

Så länge hen inte visar mer tecken på att vilja ha med folk att göra/komma in/osv (som den svarta gjorde) så ser jag ingen vinst i att fånga för att ta in (annat än som ev konvalescens). Utan då har den ju ett fullgott liv i stallet med värmelampa (som jag inte vet om den använder än men den fryser knappast ihjäl utan kommer smyga dit när det blir kallt nog), mat, vatten, skydd och tillsyn. Skulle behöva få den flytta in i en koja och bort från halmen bara. Jag behöver använda halmen

Men en kastrering, märkning (jag utgår från att den inte är chippad, öronmärkning har den inte) och vacc mot kattpest bör den ju få vad det lider och det kommer nog kräva fällfångst.

Alt till att ta in den efter kastrering tills den läkt är att ha den i stora hundburen i stallet. Vet inte vilket som skulle vara minst illa för den?

Nej det tycker jag inte. Det är ju det man önskar men inte alla katter tycker att det är okej. Fästingmedel och avmaskning går att göra på avstånd även om det såklart inte blir lika bra som om man kan hålla. Jag avmaskade med profender som är till för att droppa i nacken genom att stå utanför boxväggen och droppa ner på min vilding. Absolut inte optimalt men det hjälpte iallafall. Med fästingmedel kan man ju göra likadant även om det såklart inte heller är optimalt. Avmaskning kanske går att få till genom att du blandar tabletten i maten om du kan ha koll så att hen äter upp det. Det gick inte i mitt fall då det var flera katter så doseringen riskerade att bli helt tokig.

Kan du kanske fixa en mysig upphöjd bädd som alternativ till halmen?

Ja precis. Man får ta allt på en gång och bara hålla tummarna sedan. Min vilding lyckades vi fånga in enbart för att hon råkat bli instängd någonstans och kom tillbaka i uselt skick. Hon sökte då faktiskt upp mig trots att hon var så skygg, som om hon bad om hjälp. Jag ringde min veterinär och sa att det fick bli kastrering på vinst och förlust. Hon kunde ju inte få ungar och lämna dem vind för våg när de var 2-3 veckor resten av livet med allt vad det innebär av risker och en massa kattungar som vi hade fått nappa upp om vi hade tur och hittade dem i tid. Min vilding var liten (hon var ungefär två år då) men när vi kom till veterinären vägde hon bara 1 kg Hon var fullständigt uttorkad så förutom kastrering vätskade veterinären upp henne. Jag hade henne sedan inne i pannrummet i 10 dagar, åkte till veterinären igen för stygntagning som krävde sövning, hon var sedan inne ytterligare några dagar. När jag släppte ut henne var jag livrädd att aldrig få se henne igen och hon höll sig borta några dagar men sedan var hon som vanligt igen och det kändes som att hon trots allt förstod att allt det jobbiga hon fått gå igenom inte var av elakhet från min sida.

Hur stor är hundburen? Jag tror att för en frihetsälskande katt är ju mindre desto sämre men det är helt klart en avvägningsfråga. Det beror också lite på temperaturen ute när kastreringen görs. Katter har ju svårt att hålla värmen när de har varit sövda så uppvärmt utrymme krävs iallafall det första dygnet. Kanske kan du ha hundburen inne och lägga in henne där när ni kommer hem och ta det därifrån utefter hur hon reagerar?

 

[MJLee]

Gå gärna in på Stockholms Katthems hemsida och läs solskenskatter, det gör mig alltid så glad och att det faktiskt är en del svarta och svartvita sötisar där!

 

[MJLee]

Numera kan man ju kastrera genom flanksnitt vilket kanske skulle vara bättre för din lilla vilding. Jag tror att det är viktigt att det inte blir fler, om än söta! kattungar. Plus då att en kastrerad katt ofta brukar vara mer hemmakär och inte ger sig ut på långa utflykter i jakt på en partner:

Kastrering med flanksnitt, honkatt.
Kastrering innebär att könskörtlarna avlägsnas (avs.honkatt:äggstockar avs.hankatt:testiklar). I de allra flesta fall avlägsnas även livmodern. Vid sterilisering tas könskörtlarna inte bort, utan knyts eller klipps av vilket innebär att djurets fortplantningsförmåga tas bort, men att könsdriften är oförändrad. Så gott som uteslutande kastreras våra sällskapskatter då vi förutom deras förmåga att föröka sig vill få bort könsdriften (t.ex utökande av revir, revirmärkning, slagsmål, jamande). Ingreppet kan utföras på olika sätt. Jag kommer här att fokusera på kirurgisk kastrering av honkatt. Rekommendationen är att katten skall vara minst 6 mån. Föreligger särskilda skäl,så är det inga problem att utföra ingreppet på yngre katter. Förutsättningen är då, att den veterinär som utför ingreppet, har vana och resurser att söva och operera unga individer. I Sverige läggs oftast operationssnittet i medellinjen (linea alba) under buken något bakom naveln. Operationssnittet kan även läggas i flanken, en metod som används mycket i bl.a England.

På Djurkliniken Näset har vi sedan cirka 5 år så gott som uteslutande använt den sistnämnda metoden. Vi har funnit att den för kattens del har många fördelar. Katten verkar betydligt mindre besvärad av att ha operationssåret i sidan, vilket innebär att hon inte är lika benägen att slicka på det och således slipper krage. Under förutsättning att katten inte är dräktig är operationssåret inte större än att det sys med endast ett stygn. Skulle katten trots allt bita bort stygnet så läker såret trots detta eftersom det sys i flera lager. Vi upplever även att katten har mindre ont när man opererar på detta sätt.

En "ruta" av pälsen rakas,de långa överhåren sparas och fixeras framåt med tejp ,för att efter operationen lägga sig som ett "skydd" över operationssåret. Ett snitt 5-7 mm läggs i huden. Därefter skall 2 muskler perforeras innan man är inne i bukhålan. Dessa 2 muskler går "i kors" . Inga muskler skärs av utan muskeltrådarna delas och man går ner emellan. Efter operationen kommer musklerna naturligt att täcka "hålet". Med hjälp av ett virknålsliknande instrumet fiskas sedan livmoder och äggstockar upp. För att detta skall fungera krävs stor precision vid anläggandet av hudsnittet. När äggstockar och livmoder knutits av och avlägsnats sys ett par stygn under huden och ett stygn i huden. Katten får självklart smärtlindring i samband med operationen.

Vi ser inga nackdelar med denna operationsteknik, frånsett att det kan vara tekniskt besvärligt om katten är kraftigt överviktig. Det går bra även om katten är dräktig, men självklart blir då operationssåret större. Det finns rapporterat att ljusa katter t.ex birmor kan få en färgförändring i pälsen efter rakning. Att tänka på om man har en utställningskatt! Vi har inte haft någon sådan förändring.

 

[Alexandra_W]

De är jättebra! Min syster fick sin katt därifrån, ganska lik Teddy, svart och vit. Blivit utslängd från ett missbrukarhem med sina syskon. Jag vet att när min syster och systerdotter tittade på deras hemsida gillade de en annan katt, men när de kom dit och beskrev vad de ville ha för katt så presenterades de för Bosse och föll som en stor och en liten fura.

De har också riktig ruljans på sina katter så de inte blir sittande i månader på katthemmet eftersom de är så välkända och har många som kommer för att hitta en katt.

Jag vet att de ibland också lite stillsamt framhåller svart och svartvita katters plus när det kommer hugade spekulanter Plus att de har fräscha trevliga lokaler ute i Nacka. Om de tar hand om Teddy kan du vara säker på att han kommer hitta ett bra foreverhem. Det är han så väl värd efter de hårda åren ute.

Norrtälje svarade också ja. Så ska kolla lite. Båda är ju bra men som du säger har Stockholm större ruljans. Men Norrtälje är också bra - och närmare. Men får se vilket som har det lättast och så, är ju outsinligt behov sas.

 

[Alexandra_W]

Nej det tycker jag inte. Det är ju det man önskar men inte alla katter tycker att det är okej. Fästingmedel och avmaskning går att göra på avstånd även om det såklart inte blir lika bra som om man kan hålla. Jag avmaskade med profender som är till för att droppa i nacken genom att stå utanför boxväggen och droppa ner på min vilding. Absolut inte optimalt men det hjälpte iallafall. Med fästingmedel kan man ju göra likadant även om det såklart inte heller är optimalt. Avmaskning kanske går att få till genom att du blandar tabletten i maten om du kan ha koll så att hen äter upp det. Det gick inte i mitt fall då det var flera katter så doseringen riskerade att bli helt tokig.

Kan du kanske fixa en mysig upphöjd bädd som alternativ till halmen?

Ja precis. Man får ta allt på en gång och bara hålla tummarna sedan. Min vilding lyckades vi fånga in enbart för att hon råkat bli instängd någonstans och kom tillbaka i uselt skick. Hon sökte då faktiskt upp mig trots att hon var så skygg, som om hon bad om hjälp. Jag ringde min veterinär och sa att det fick bli kastrering på vinst och förlust. Hon kunde ju inte få ungar och lämna dem vind för våg när de var 2-3 veckor resten av livet med allt vad det innebär av risker och en massa kattungar som vi hade fått nappa upp om vi hade tur och hittade dem i tid. Min vilding var liten (hon var ungefär två år då) men när vi kom till veterinären vägde hon bara 1 kg Hon var fullständigt uttorkad så förutom kastrering vätskade veterinären upp henne. Jag hade henne sedan inne i pannrummet i 10 dagar, åkte till veterinären igen för stygntagning som krävde sövning, hon var sedan inne ytterligare några dagar. När jag släppte ut henne var jag livrädd att aldrig få se henne igen och hon höll sig borta några dagar men sedan var hon som vanligt igen och det kändes som att hon trots allt förstod att allt det jobbiga hon fått gå igenom inte var av elakhet från min sida.

Hur stor är hundburen? Jag tror att för en frihetsälskande katt är ju mindre desto sämre men det är helt klart en avvägningsfråga. Det beror också lite på temperaturen ute när kastreringen görs. Katter har ju svårt att hålla värmen när de har varit sövda så uppvärmt utrymme krävs iallafall det första dygnet. Kanske kan du ha hundburen inne och lägga in henne där när ni kommer hem och ta det därifrån utefter hur hon reagerar?

Om jag minns rätt så är den nog 124 cm x 76 cm x 80 cm. Så litet jämfört med ett sovrum. Värme går ju ordna med värmelampan (om man har den i stallet alltså).

 

[Alexandra_W]

Äh. Jag filmade missen här ikväll, men filmen tappade massor av kvalitet när jag la upp den på youtube

Nåja, det var kanske inte jättemkt att se. En liten kisse smyger fram och äter. Jag är närmare än den är helt bekväm med men den vågar sig fram och äta och efter typ 1.5 minut reser jag mig försiktigt och backar därifrån.

Har börjat att när jag har tid "vänta med maten" (blötmaten). Innan har jag så fort jag kommit in i stallet fyllt mat, oavsett om jag sett katten där eller inte. Den har greppat det - monstret (människan) går in i stallet. Mat dyker upp. Knackar några gånger med skeden med, vilken den lärt sig betyder att det finns mat.

Så när jag varit i stallet en stund/en stund efter jag gått om jag går direkt så har katten kommit fram från gömstället eller kommit in i stallet och ätit.

Nu har jag när jag har tid börjat stöka runt i stallet utan att fylla mat. Katten dyker upp eftersom monstret betyder att matskålen har innehåll. Men nu vill jag den verkligen ska förknippa mig med mat och äta. Att verkligen är från monstret maten kommer. Och att den ska behöva visa sig för att få maten (den springer och gömmer sig igen när jag går till skålen men det är okej).

Och vissa gånger sitter jag kvar fem meter ifrån (vilket innebär att det tar 5-10 min innan katt smyger fram, och sen är varse och på helspännnär den äter), andra gånger går jag 10 M eller mer bort (då går den direkt och ätet och äter mer avslappnat).

Den är inte ljudskygg. Jag kan prassla, slamra, klättra runt osv bara jag är minst 10 M bort. Men jag är läskig per se

Poängen är att utan att pressa den för mycket få den att sammankoppla min röst (jäklar vad jag pratar strunt) och närvaro med mat och att äta, dvs ganska mysigt.

Riktigt vilken effekt det ger vetesjutton. Om nån alls. Den har slutat nyfiket stalka mig, och brukar äta och sen gå till gömstället eller gå ut. Men i längden kanske det gör skillnad.

Jag måste dra ner på maten dock - den börjar se ganska trind ut. Oups