Jag fick en spricka i underarmen långt upp precis vid armbågen, och jag fick inget gips, så det var säkert inte en likadan fraktur som din dotter fått. Läkaren nämnde i förbifarten några övningar jag skulle göra när jag kunde, annars skulle jag inte kunna sträcka ut armen helt igen, och förmodligen skulle den aldrig bli 100% även om jag gjorde övningarna.
Gick till en sjukgymnast, det där med att inte kunna sträcka ut armen helt kändes som en total mardröm. Han gav mig övningar och tyckte att det var helt ok att cykla och gå på en sån där elliptical trainer på gymmet, så jag köpte gymkort.
Han berättade att jag först efter 3 veckor kunde börja hålla i det där handtaget som finns på elliptical trainern i korta perioder, det skulle hjälpa mig att räta ut och hjälpa armen att läka ok. Springa skulle jag inte göra förrän 3 veckor eftersom stötarna från springningen kunde störa läkningen samt göra skitont.
Efter 6 veckor tyckte han jag skulle börja rida igen, för då har skelettet läkt ordentligt och "hårdnat", innan är det så mycket svagare att han inte skulle vilja riskera att ett ryck från hästen i tygeln eller liknande skulle ställa till det. Jag jobbade hårt med de där övningarna, och sjukgymnasten sa att han nog aldrig sett någon faktiskt bli 100% bra från en sådan skada, vilket jag blev.
Nu tog jag ju inte all min smärtlindrande medicin jag fick, men jag hade så pass ont fram till vecka 5 att ett litet ryck när jag halkade på isen gjorde ont-ont. Jag väntade mina 6 veckor med motivationen att just armbågen är en komplicerad, mäkta praktisk grej, som liksom behöver fungera vid ridning (och massor av andra situationer i livet) och jag vill gärna fortsätta rida hela livet.