Det där med att "klicka" med mer än en häst

Jag tycker om mina egna hästar, den ena har jag haft i 15 år och den andra är ett riktigt charmtroll. Jag har däremot haft massor av hästar hemma, som inackorderade som jag inte alls har klickat med eller knappt ens gillat. Typ ingen förutom mina egna faktiskt. Islänningen som vi har hemma nu har bott hos oss i 6-7 år, men jag gillar inte honom. De får fortfarande god omvårdnad och lider inte på något sätt, jag har inte dåligt samvete för det.

Jag hade inte haft dåligt samvete i din sits heller. Jag tänker att om du hade haft en häst till som du verkligen hade velat göra massa grejer med, hade du hunnit det?
 
Vi har en 6-årig travare som sällskapshäst till halvblodet. Vi har haft honom sedan i somras. En snäll häst kort och gott. Han fungerar väldigt bra med den andra hästen i hagen, han klarar av att vara själv kvar i hagen när den andra rids. Han går att rida på (men är inte utbildad) och kan följa med på ridturen med den andra hästen.
Han har samma storlek som den andra hästen och kan i princip dela all utrustning. Han äter lika mkt som den andra hästen (lr lite mer), de kan alltså gå på sommarbete tillsammans (vilken en liten ponny kanske inte hade klarat av).
Han är väluppfostrad och väldigt lätt att ha och göra med. Kan vara lite skygg. Som OM han har blivit slagen tidigare. Ex kastar sig i hagen eller boxen när man håller på med honom och man tex ska byta sida, alltså ändrar på något. Han gör det ibland, inte alltid. Han kan lika gärna komma fram till en i hagen och vill gosa.

Enligt alla önskemål, en perfekt sällskapshäst. MEN, jag klickar inte med honom. Jag ska ärligt erkänna, att jag lägger verkligen inte lika mkt tid på honom som på halvblodet. Iom att han mest bara går som sällskapshäst och bara blir borstad i princip, så får vi liksom inte någon direkt nära relation.
Nu är min fråga, borde jag lägga manken till och jobba lite mer med honom? Eller är det kört och att vi borde klickat för länge sedan? Och att det kanske är dags att sälja honom och hitta en annan häst?
Sen jämför jag väl med halvblodet, som har tagit hela mitt hjärta och som jag älskar över allt annat! Jag har svårt att tro att någon annan häst någonsin kommer betyda så mkt. Men det betyder väl inte att det inte finns plats för en annan häst också?

Hur har ni andra det? Tycker ni om alla era hästar lika mycket? Hur lång tid tog det för er att "klicka"?
Att känna lika mycket för båda är nog svårt, däremot så tycker jag man bör liksom känna något för hästen, tycka om den även ifall det inte är på samma sätt som för en annan. Vill du tycka mera om hästen, känna något för den så ge det ett försök. Umgås mera med den, gör något med den. Träna den lite eller vad som helst som är erat så att säga. Min erfarenhet så är det jättesvårt att klicka med en häst utan att ha lärt känna den lite mera. Det är bara en häst som jag känt så för och jag anser mig ha träffat och haft hand om en hel del hästar.

Har du dåligt samvete för det och känner att hästen inte får den kärlek och omtanke som den ska ha så skaffa en medryttare. Hästen är trots allt bara 6 år och har många år kvar att ge mycket till någon.
 
Jag har tre hästar nu, och jag tycker om dem väldigt mycket, men på olika sätt. Självklart blir alla pysslade med och jag älskar dem allihop men i hjärtat har de olika platser. Jag har nog rätt svårt för att "klicka" med en häst, och att klicka lika mycket med tre samtidigt lär liksom inte ske. Jag har en halvt medveten plan om att nån gång i framtiden sälja både fölet och unghästen, medan den svarta blir kvar, jag skulle aldrig i mitt liv klara av att skiljas från henne.

Jag har accepterat att mina hästar betyder olika för mig, och jag vet att de mår bra ändå och är älskade, så för mig är det inget problem. Alla tre pysslas med och sköts om men det blir naturligt att den som rids får mer av den varan, även om det varierar över tid också.
 
Kan det kanske hjälpa att tänka på sällskapshästen inte som din häst, utan som din hästs häst? Så länge som halvblodet är glatt och trivs med sin kompis, och kompisen är frisk och schysst och kry, och de två hästarna har ett gott liv tilsammans, spelar det ju mindre roll att travaren inte är din bästa vän.

Så tänker jag med mina kaniner. Sylvester är mitt hjärtebarn :love: och jag gillar Swayze massor men hon verkar inte lika intresserad av mig. Det går bra, hon är främst för hans skull, faktiskt.
 
Äsch, dels är det klart att en har favoritbarn och dels gör det väl ingenting att du inte är superkär i din sällskapshäst Det är värt mycket bara att den är enkel att ha med att göra. Tycker att kärleken till hästarna är så olika, Barbie verkligen växte sig på mig medan Indra blev jag hopplöst förälskad i. Den prickiga som jag red både mycket och mer sporadiskt under tre års tid tycte jag själv att jag hade ett ganska avmätt förhållande till. Men nu nästan ett år efter att han sålts inser jag att jag verkligen saknar honom. Det trodde jag aldrig.
 
Det handlar ju om personkemi, vissa (hästar/hundar/personer...) gillar man mer än andra, helt enkelt.


Av mina tre nuvarande hästar älskar jag en, gillar en annan och faktiskt ogillar den tredje. Men min övriga familj vill inte att vi gör oss av med den som jag ogillar, därför är den kvar ändå. Har haft tre andra hästar tidigare, samtliga är numera döda, och av dem älskade jag två och ogillade den tredje...


Personkemin kan man inte bestämma över, tror jag. Antingen finns den, eller så finns den inte. Sedan kan det ju funka med en häst ändå, bara det att man inte älskar den av hela sitt hjärta. Men man kan ju inte älska alla.

Om jag har en häst för mig själv, så vill jag att personkemin ska stämma, annars kan det kvitta känns det som. Men nu har vi även två hästar som "tillhör" familjen, och då är det inte lika viktigt för mig att jag älskar dem lika mycket som min egen, trots att det är mest jag som tar hand om dem. :)
 
Om hästen på något vis skulle ha ont av någon av dina känslor tror jag mer på att det dåliga samvetet är skyldigt faktiskt. Hade helt klart velat behålla en så bra sällskapshäst, själv försökt släppa de negativa tankarna och nöjt mig med att hästarna gillar varandra. Det har absolut störst inverkan på hästens (hästarnas) välmående :)
 
Vi har en 6-årig travare som sällskapshäst till halvblodet. Vi har haft honom sedan i somras. En snäll häst kort och gott. Han fungerar väldigt bra med den andra hästen i hagen, han klarar av att vara själv kvar i hagen när den andra rids. Han går att rida på (men är inte utbildad) och kan följa med på ridturen med den andra hästen.
Han har samma storlek som den andra hästen och kan i princip dela all utrustning. Han äter lika mkt som den andra hästen (lr lite mer), de kan alltså gå på sommarbete tillsammans (vilken en liten ponny kanske inte hade klarat av).
Han är väluppfostrad och väldigt lätt att ha och göra med. Kan vara lite skygg. Som OM han har blivit slagen tidigare. Ex kastar sig i hagen eller boxen när man håller på med honom och man tex ska byta sida, alltså ändrar på något. Han gör det ibland, inte alltid. Han kan lika gärna komma fram till en i hagen och vill gosa.

Enligt alla önskemål, en perfekt sällskapshäst. MEN, jag klickar inte med honom. Jag ska ärligt erkänna, att jag lägger verkligen inte lika mkt tid på honom som på halvblodet. Iom att han mest bara går som sällskapshäst och bara blir borstad i princip, så får vi liksom inte någon direkt nära relation.
Nu är min fråga, borde jag lägga manken till och jobba lite mer med honom? Eller är det kört och att vi borde klickat för länge sedan? Och att det kanske är dags att sälja honom och hitta en annan häst?
Sen jämför jag väl med halvblodet, som har tagit hela mitt hjärta och som jag älskar över allt annat! Jag har svårt att tro att någon annan häst någonsin kommer betyda så mkt. Men det betyder väl inte att det inte finns plats för en annan häst också?

Hur har ni andra det? Tycker ni om alla era hästar lika mycket? Hur lång tid tog det för er att "klicka"?
Jag kan klicka med flera. Men inte med vilken häst som helst. Spelar ingen roll hur bra hästen är, det är inte det som avgör för mig om jag klickar med en häst eller inte. Sen behöver inte alla ens hästar betyda lika mycket för en, sålänge man ser på dem som lika mycket värda.
 
Jag har fyra egna hästar, alla står mig otroligt nära hjärtat och är mina små älsklingar hela bunten liksom, även om herrn som pryder min avatar tar absolut störst plats i mitt hjärta och förmodligen alltid kommer göra det.

Kan jämföra med när jag jobbade på ridskolan och umgicks med 30 hästar dagligen, tycker såklart jättemycket om alla hästar på sina vis när man väl umgås med dem och ger dem tid att visa vilka fina individer de är. Men det var många av dem som jag aldrig hade viljat ha som mina egna hästar för det var inte min typ av häst alls på samma sätt som mina här hemma. Medans några få hade jag kunnat ta med hem när som :D

En häst som är enbart sällskap är det väl nästan lika bra att man inte står lika nära kan jag istället tycka. Jag har aldrig riktigt varit i den sitsen men haft hästar jag behövt handskas med varje dag som jag helst låtit bli att umgås med. Så sålänge hästen är trevlig i den dagliga hanteringen hade jag inte behövt ha ett speciellt band till den.
 
Vi har en 6-årig travare som sällskapshäst till halvblodet. Vi har haft honom sedan i somras. En snäll häst kort och gott. Han fungerar väldigt bra med den andra hästen i hagen, han klarar av att vara själv kvar i hagen när den andra rids. Han går att rida på (men är inte utbildad) och kan följa med på ridturen med den andra hästen.
Han har samma storlek som den andra hästen och kan i princip dela all utrustning. Han äter lika mkt som den andra hästen (lr lite mer), de kan alltså gå på sommarbete tillsammans (vilken en liten ponny kanske inte hade klarat av).
Han är väluppfostrad och väldigt lätt att ha och göra med. Kan vara lite skygg. Som OM han har blivit slagen tidigare. Ex kastar sig i hagen eller boxen när man håller på med honom och man tex ska byta sida, alltså ändrar på något. Han gör det ibland, inte alltid. Han kan lika gärna komma fram till en i hagen och vill gosa.

Enligt alla önskemål, en perfekt sällskapshäst. MEN, jag klickar inte med honom. Jag ska ärligt erkänna, att jag lägger verkligen inte lika mkt tid på honom som på halvblodet. Iom att han mest bara går som sällskapshäst och bara blir borstad i princip, så får vi liksom inte någon direkt nära relation.
Nu är min fråga, borde jag lägga manken till och jobba lite mer med honom? Eller är det kört och att vi borde klickat för länge sedan? Och att det kanske är dags att sälja honom och hitta en annan häst?
Sen jämför jag väl med halvblodet, som har tagit hela mitt hjärta och som jag älskar över allt annat! Jag har svårt att tro att någon annan häst någonsin kommer betyda så mkt. Men det betyder väl inte att det inte finns plats för en annan häst också?

Hur har ni andra det? Tycker ni om alla era hästar lika mycket? Hur lång tid tog det för er att "klicka"?
Jag har klickat med de flesta jag fått hem. Har två idag och de är oerhört olika men fantastiska på sitt sätt. Bara ett halvblod som jag skickade tillbaka efter ett par år till ägaren för den hästen höll på att döda mitt intresse totalt med alla nycker hon hade för sig. Tog ett tag för mig att erkänna att hon inte var rätt häst för mig...
 
Jag har nog aldrig klickat med någon häst. Jag har nog inte ens tänkt att man kan det. Eller ens funderat på vad det innebär. Jag anser mig inte vara någon sämre hästperson för det.

Däremot finns det absolut hästar jag aldrig skulle skaffa mig på grund av att jag skulle slita mitt hår av att ha dem. Men det har jag lärt mig med åren. Jag har haft en som jag idag aldrig skulle köpa och en annan som jag skulle tänka mig noga för innan jag tog hem. De två har dock lärt mig väldigt mycket och mitt hästspektra är nog bredare idag än vad det var då.

Kort sagt så tycker jag inte att man behöver klicka med någonting alls om man bara tar hand om sina djur.
 
Jag tycker om alla mina hästar så att det värker i hjärtat, alla som lever nu och alla som har levt. Sen går det lite upp och ner, ibland är nån av dom lite extra och nån av dom lite mindre men alla 5 gör mig löjligt glad och varm.
1 av dom har det tagit tid att känna känslor för, lång tid faktiskt, medans 2 andra var himlastormande kärlek vid första ögonkastet.
Prova lägga lite tid på honom kanske och se om det kan klicka.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
11
· Visningar
771
Senast: Sassy
·
Utrustning Är medryttare och hästen jag rider går barfota. Ägaren kommer inte att sko hästen, såvida hovslagaren inte propsar på det, och hästen...
Svar
12
· Visningar
613
Senast: Miingla
·
Ekonomi & Juridik Jag har försökt googla, men hittar inget riktigt tillämpligt och tänker att här inne finns ganska mycket erfaret hästfolk som brukar ha...
2 3 4
Svar
79
· Visningar
8 748
Hästmänniskan Jag red som barn, men slutade efter en olycka i tidiga tonåren och satt inte på en häst på 15 år. Nu har jag ridit i vuxen ålder igen i...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 955

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp