Det där med att "klicka" med mer än en häst

[Martina_m]

Vi har en 6-årig travare som sällskapshäst till halvblodet. Vi har haft honom sedan i somras. En snäll häst kort och gott. Han fungerar väldigt bra med den andra hästen i hagen, han klarar av att vara själv kvar i hagen när den andra rids. Han går att rida på (men är inte utbildad) och kan följa med på ridturen med den andra hästen.
Han har samma storlek som den andra hästen och kan i princip dela all utrustning. Han äter lika mkt som den andra hästen (lr lite mer), de kan alltså gå på sommarbete tillsammans (vilken en liten ponny kanske inte hade klarat av).
Han är väluppfostrad och väldigt lätt att ha och göra med. Kan vara lite skygg. Som OM han har blivit slagen tidigare. Ex kastar sig i hagen eller boxen när man håller på med honom och man tex ska byta sida, alltså ändrar på något. Han gör det ibland, inte alltid. Han kan lika gärna komma fram till en i hagen och vill gosa.

Enligt alla önskemål, en perfekt sällskapshäst. MEN, jag klickar inte med honom. Jag ska ärligt erkänna, att jag lägger verkligen inte lika mkt tid på honom som på halvblodet. Iom att han mest bara går som sällskapshäst och bara blir borstad i princip, så får vi liksom inte någon direkt nära relation.
Nu är min fråga, borde jag lägga manken till och jobba lite mer med honom? Eller är det kört och att vi borde klickat för länge sedan? Och att det kanske är dags att sälja honom och hitta en annan häst?
Sen jämför jag väl med halvblodet, som har tagit hela mitt hjärta och som jag älskar över allt annat! Jag har svårt att tro att någon annan häst någonsin kommer betyda så mkt. Men det betyder väl inte att det inte finns plats för en annan häst också?

Hur har ni andra det? Tycker ni om alla era hästar lika mycket? Hur lång tid tog det för er att "klicka"?

 

[Emor]

Jag kan bara svara för mig, men jag trivs bäst med att lägga min energi på en häst. Detta tyckte jag var jobbigt när jag hade häst hemma i eget stall och därför behövde ha mer än en. Blev nästan så att jag inte gjorde någonting med den ena om jag inte kunde göra det rättvist mot den andra.

Båda ponnyerna var trevliga och okomplicerade men jag klickade bara med den ena och kände ständigt dåligt samvete över den andra. Det slutade med att jag ledsnade och sålde båda. Och idag kan jag bara tänka mig att köpa tillbaka den ena om det skulle behövas. Nu har dock båda ponnyerna fått fantastiska hem där dom blir älskade och uppskattade (och den jag inte klickade med var den flest tyckte om. Jag faller visst mer för fula ankungar och projekt...)

Inte så mycket till hjälp dock.

 

[kolblakkur]

Vi har en 6-årig travare som sällskapshäst till halvblodet. Vi har haft honom sedan i somras. En snäll häst kort och gott. Han fungerar väldigt bra med den andra hästen i hagen, han klarar av att vara själv kvar i hagen när den andra rids. Han går att rida på (men är inte utbildad) och kan följa med på ridturen med den andra hästen.
Han har samma storlek som den andra hästen och kan i princip dela all utrustning. Han äter lika mkt som den andra hästen (lr lite mer), de kan alltså gå på sommarbete tillsammans (vilken en liten ponny kanske inte hade klarat av).
Han är väluppfostrad och väldigt lätt att ha och göra med. Kan vara lite skygg. Som OM han har blivit slagen tidigare. Ex kastar sig i hagen eller boxen när man håller på med honom och man tex ska byta sida, alltså ändrar på något. Han gör det ibland, inte alltid. Han kan lika gärna komma fram till en i hagen och vill gosa.

Enligt alla önskemål, en perfekt sällskapshäst. MEN, jag klickar inte med honom. Jag ska ärligt erkänna, att jag lägger verkligen inte lika mkt tid på honom som på halvblodet. Iom att han mest bara går som sällskapshäst och bara blir borstad i princip, så får vi liksom inte någon direkt nära relation.
Nu är min fråga, borde jag lägga manken till och jobba lite mer med honom? Eller är det kört och att vi borde klickat för länge sedan? Och att det kanske är dags att sälja honom och hitta en annan häst?
Sen jämför jag väl med halvblodet, som har tagit hela mitt hjärta och som jag älskar över allt annat! Jag har svårt att tro att någon annan häst någonsin kommer betyda så mkt. Men det betyder väl inte att det inte finns plats för en annan häst också?

Hur har ni andra det? Tycker ni om alla era hästar lika mycket? Hur lång tid tog det för er att "klicka"?

Man måste inte tycka om sina hästar lika mycket, och släpper du den tanken så tror jag du har den perfekta sällskapshästen

 

[mollyphlox]

Vi har en 6-årig travare som sällskapshäst till halvblodet. Vi har haft honom sedan i somras. En snäll häst kort och gott. Han fungerar väldigt bra med den andra hästen i hagen, han klarar av att vara själv kvar i hagen när den andra rids. Han går att rida på (men är inte utbildad) och kan följa med på ridturen med den andra hästen.
Han har samma storlek som den andra hästen och kan i princip dela all utrustning. Han äter lika mkt som den andra hästen (lr lite mer), de kan alltså gå på sommarbete tillsammans (vilken en liten ponny kanske inte hade klarat av).
Han är väluppfostrad och väldigt lätt att ha och göra med. Kan vara lite skygg. Som OM han har blivit slagen tidigare. Ex kastar sig i hagen eller boxen när man håller på med honom och man tex ska byta sida, alltså ändrar på något. Han gör det ibland, inte alltid. Han kan lika gärna komma fram till en i hagen och vill gosa.

Enligt alla önskemål, en perfekt sällskapshäst. MEN, jag klickar inte med honom. Jag ska ärligt erkänna, att jag lägger verkligen inte lika mkt tid på honom som på halvblodet. Iom att han mest bara går som sällskapshäst och bara blir borstad i princip, så får vi liksom inte någon direkt nära relation.
Nu är min fråga, borde jag lägga manken till och jobba lite mer med honom? Eller är det kört och att vi borde klickat för länge sedan? Och att det kanske är dags att sälja honom och hitta en annan häst?
Sen jämför jag väl med halvblodet, som har tagit hela mitt hjärta och som jag älskar över allt annat! Jag har svårt att tro att någon annan häst någonsin kommer betyda så mkt. Men det betyder väl inte att det inte finns plats för en annan häst också?

Hur har ni andra det? Tycker ni om alla era hästar lika mycket? Hur lång tid tog det för er att "klicka"?

Jag tycker att jag känner ganska direkt om jag klickar med en häst eller inte. Klart att första intrycket kan ändras lite, men i stora drag har det varit så för mej, åtminstone med de hästar jag hanterat/ridit lite mer än nån enstaka gång. Jag har mina favoriter som finns eller funnits väldigt nära hjärtat och alla hästar kommer inte upp till den nivån, även om jag träffat på väldigt många trevliga individer under årens lopp!

Kan inte ge dej något bra tips vad du ska göra, det kan du bara bestämma själv. Men gör det som känns bäst för dej och som gynnar hästen. Det är inte lätt, jag hade svårt att besluta mej för att jag ska sälja min häst. Men det kändes skönt när jag äntligen bestämt mej och det känns rätt fortfarande. Hästen är inte såld ännu men hoppas att vi hittar rätt person så småningom.

 

[kryddelydd]

Vi har en 6-årig travare som sällskapshäst till halvblodet. Vi har haft honom sedan i somras. En snäll häst kort och gott. Han fungerar väldigt bra med den andra hästen i hagen, han klarar av att vara själv kvar i hagen när den andra rids. Han går att rida på (men är inte utbildad) och kan följa med på ridturen med den andra hästen.
Han har samma storlek som den andra hästen och kan i princip dela all utrustning. Han äter lika mkt som den andra hästen (lr lite mer), de kan alltså gå på sommarbete tillsammans (vilken en liten ponny kanske inte hade klarat av).
Han är väluppfostrad och väldigt lätt att ha och göra med. Kan vara lite skygg. Som OM han har blivit slagen tidigare. Ex kastar sig i hagen eller boxen när man håller på med honom och man tex ska byta sida, alltså ändrar på något. Han gör det ibland, inte alltid. Han kan lika gärna komma fram till en i hagen och vill gosa.

Enligt alla önskemål, en perfekt sällskapshäst. MEN, jag klickar inte med honom. Jag ska ärligt erkänna, att jag lägger verkligen inte lika mkt tid på honom som på halvblodet. Iom att han mest bara går som sällskapshäst och bara blir borstad i princip, så får vi liksom inte någon direkt nära relation.
Nu är min fråga, borde jag lägga manken till och jobba lite mer med honom? Eller är det kört och att vi borde klickat för länge sedan? Och att det kanske är dags att sälja honom och hitta en annan häst?
Sen jämför jag väl med halvblodet, som har tagit hela mitt hjärta och som jag älskar över allt annat! Jag har svårt att tro att någon annan häst någonsin kommer betyda så mkt. Men det betyder väl inte att det inte finns plats för en annan häst också?

Hur har ni andra det? Tycker ni om alla era hästar lika mycket? Hur lång tid tog det för er att "klicka"?

Jag tycker att det låter som om du har den perfekta sällskapshästen! Snäll, trevlig, samarbetsvillig, problemfri och okomplicerad.

Vad med hästen är det som du inte trivs med, som gör att du vill byta till en annan?

Nej, jag "klickar" inte lika med alla mina hästar.
Jag tycker om dem allihopa men visst finns det någon som är extra favorit.

Sedan får jag väl erkänna att jag inte riktigt förstår vad det är du lägger i "klickar".

 

[Roheryn]

Om hästen fungerar bra som sällskapshäst och har det bra tillsammans med den andra hästen, så kan det väl få vara bra så? Man har INGEN skyldighet att tycka lika mycket om "alla" sina hästar eller att lägga lika mycket tid på dem. Så länge hästens grundläggande behov är tillgodosedda, så har den det ju bra!

Jag och min dotter har två hästar - en nittonårig valack som jag haft i femton år och ett tioårigt sto som vi köpte för en månad sedan. Självklart är det för mig STOR skillnad i hur jag känner för de båda hästarna. Jag tycker i och för sig mycket om stoet, och hon är nog objektivt sätt den bästa hästen som det är roligast att rida, men valacken är ju MIN häst på ett helt annat sätt. Jag har haft honom sedan han var fyra, har ridit in honom själv, min dotter har lärt sig rida på honom och vi har gjort ALLT tillsammans. Vi känner varandra utan och innan och ibland känns det som om jag kan rida honom med telepati. Att jag skulle ha DEN känslan för någon annan häst känns liksom otänkbart, och det väntar jag mig heller inte - för mig är det något som tar lång tid att bygga upp, och som man kanske får uppleva en eller ett par gånger i livet. Men det hindrar inte att jag kan ha mycket trevligt med och tycka mycket om även andra hästar!

 

[Magnum]

Man måste inte klicka med alla hästar, eller tycka om dom lika mycket.

Passar den som sällskapshäst och trivs med livet skulle jag inte byta ut den. Det är inte alltid superenkelt att hitta -bra- sllskapshästar heller!
Såvida jag inte vill ha hästen till annat ändamål än just sällskap och den inte passar till det.

Själv klickar jag med typ alla hästar (på olika vis) så jag är kanske inte något referenssvar i frågan

 

[sorbifolia]

Jag ser egentligen inte problemet? Måste du "klicka" med sällskapshästen - varför?

Själv har jag lite problem med att jag alltid får en favorit bland mina tävlingshästar, som jag gillar mest o då kan jag tycka att det är tråkigt att hålla på med den/de andra ibland. Men alla blir mycket väl omhändertagna så jag tror inte att hästarna direkt lider av det.

Det är väl ganska mänskligt att man fäster sig lite extra vid en särskild individ? Har även hört föreldrar som säger det samma om sina barn...

 

[Martina_m]

Jag tycker att det låter som om du har den perfekta sällskapshästen! Snäll, trevlig, samarbetsvillig, problemfri och okomplicerad.

Vad med hästen är det som du inte trivs med, som gör att du vill byta till en annan?

Nej, jag "klickar" inte lika med alla mina hästar.
Jag tycker om dem allihopa men visst finns det någon som är extra favorit.

Sedan får jag väl erkänna att jag inte riktigt förstår vad det är du lägger i "klickar".

Med klicka menar jag väl att jag på något sätt fastnar för hästen. Att jag känner det där lilla extra i hjärtat på något sätt.
Jag vet ju inte om jag kommer känna det för någon annan heller. Jag är egentligen en "en-häst-person" och har aldrig känt att jag velat ha en häst till. Men med egen gård och friheten att få göra precis som man vill så behövdes det ju en sällskapshäst. Och jag vet inte om jag är en kall person, men jag förstår inte varför jag inte känner något extra för den här hästen. Jag undrar väl om det finns fler som inte älskar alla sina hästar, eller nåt... Och jag kan inte besluta mig för om jag ska behålla sällskapshästen eller sälja. Som sagt, det kanske inte känns bättre med någon annan heller.

 

[Thrillie]

Vi har en 6-årig travare som sällskapshäst till halvblodet. Vi har haft honom sedan i somras. En snäll häst kort och gott. Han fungerar väldigt bra med den andra hästen i hagen, han klarar av att vara själv kvar i hagen när den andra rids. Han går att rida på (men är inte utbildad) och kan följa med på ridturen med den andra hästen.
Han har samma storlek som den andra hästen och kan i princip dela all utrustning. Han äter lika mkt som den andra hästen (lr lite mer), de kan alltså gå på sommarbete tillsammans (vilken en liten ponny kanske inte hade klarat av).
Han är väluppfostrad och väldigt lätt att ha och göra med. Kan vara lite skygg. Som OM han har blivit slagen tidigare. Ex kastar sig i hagen eller boxen när man håller på med honom och man tex ska byta sida, alltså ändrar på något. Han gör det ibland, inte alltid. Han kan lika gärna komma fram till en i hagen och vill gosa.

Enligt alla önskemål, en perfekt sällskapshäst. MEN, jag klickar inte med honom. Jag ska ärligt erkänna, att jag lägger verkligen inte lika mkt tid på honom som på halvblodet. Iom att han mest bara går som sällskapshäst och bara blir borstad i princip, så får vi liksom inte någon direkt nära relation.
Nu är min fråga, borde jag lägga manken till och jobba lite mer med honom? Eller är det kört och att vi borde klickat för länge sedan? Och att det kanske är dags att sälja honom och hitta en annan häst?
Sen jämför jag väl med halvblodet, som har tagit hela mitt hjärta och som jag älskar över allt annat! Jag har svårt att tro att någon annan häst någonsin kommer betyda så mkt. Men det betyder väl inte att det inte finns plats för en annan häst också?

Hur har ni andra det? Tycker ni om alla era hästar lika mycket? Hur lång tid tog det för er att "klicka"?

Jag har en skogsmullehäst (som jag verkligen älskar!) och köpte en till häst för ca ett år sedan, en som jag kunde träna med då skogsmullehästen inte tycker det är kul att hoppa eller ridas på bana alls.

Den nya hästen var helt perfekt på pappret, lagom stor, lagom utbildad, ja allt var precis som jag ville. Men.. jag tyckte liksom inte om henne.

Det spelade liksom ingen roll hur bra hon var, jag blev liksom inte "glad" av den vardagliga ridningen/hanteringen med henne. Jag gjorde allt jag kunde komma på för att få mig själv att tycka om henne men det gick inte! Var alltid på sämre humör (inte arg eller så, bara "nedstämd") när jag kom in från stallet! Utan att det hade hänt nåt speciellt, allt var bara tråkigt med henne, förutom just träningarna.

Så för ett tag sedan när jag behövde sälja en häst pga. tidsbrist så sålde jag den nya hästen.
Jag vet inte om det är bara för att skogsmullehästen var min första häst som jag tycker om honom så mycket. Är rädd att jag aldrig kommer tycka om en häst så som jag tycker om honom. Trodde verkligen att jag skulle lära mig tycka om den andra hästen lika mycket, men det gjorde jag inte. Jag tyckte inte att det var värt pengarna och tiden det tar att ha två när jag bara tyckte om den ena.

Men i ditt fall när det är en sällskapshäst så tror jag inte man behöver tycka om dom lika mycket, så länge hästarna trivs ihop och är nöjda så är det ju bra

 

[Speedway]

I ditt fall hade jag nog helt enkelt bortsett från mina egna känslor...eller brist på känslor kanske är mer rätt uttryck. Hästen är ju sällskapshäst så fråga istället ditt halvblod vad han tycker om sin kompis. Det är ju dom två som ska ha sällskap av varandra och om det fungerar bra så skulle jag inte ändra något.

 

[TinyWiny]

Vi har en 6-årig travare som sällskapshäst till halvblodet. Vi har haft honom sedan i somras. En snäll häst kort och gott. Han fungerar väldigt bra med den andra hästen i hagen, han klarar av att vara själv kvar i hagen när den andra rids. Han går att rida på (men är inte utbildad) och kan följa med på ridturen med den andra hästen.
Han har samma storlek som den andra hästen och kan i princip dela all utrustning. Han äter lika mkt som den andra hästen (lr lite mer), de kan alltså gå på sommarbete tillsammans (vilken en liten ponny kanske inte hade klarat av).
Han är väluppfostrad och väldigt lätt att ha och göra med. Kan vara lite skygg. Som OM han har blivit slagen tidigare. Ex kastar sig i hagen eller boxen när man håller på med honom och man tex ska byta sida, alltså ändrar på något. Han gör det ibland, inte alltid. Han kan lika gärna komma fram till en i hagen och vill gosa.

Enligt alla önskemål, en perfekt sällskapshäst. MEN, jag klickar inte med honom. Jag ska ärligt erkänna, att jag lägger verkligen inte lika mkt tid på honom som på halvblodet. Iom att han mest bara går som sällskapshäst och bara blir borstad i princip, så får vi liksom inte någon direkt nära relation.
Nu är min fråga, borde jag lägga manken till och jobba lite mer med honom? Eller är det kört och att vi borde klickat för länge sedan? Och att det kanske är dags att sälja honom och hitta en annan häst?
Sen jämför jag väl med halvblodet, som har tagit hela mitt hjärta och som jag älskar över allt annat! Jag har svårt att tro att någon annan häst någonsin kommer betyda så mkt. Men det betyder väl inte att det inte finns plats för en annan häst också?

Hur har ni andra det? Tycker ni om alla era hästar lika mycket? Hur lång tid tog det för er att "klicka"?

Jag tycker egentligen att det är ganska naturligt att man tycker olika mycket om sina hästar. Så är det ju med alla andra individer man träffar på i livet. Vissa får en särskild plats i hjärtat.
Mitt sto är min själsfrände. Ingen kan någonsin ens mäta sig med henne och jag älskar henne av hela mitt hjärta och hela min själ. Min valack tycker jag mycket om och precis som för mitt sto gör jag allt för att han ska må bra och ha ett bra liv men jag älskar honom inte så som jag älskar stoet. Det spelar ingen roll hur mycket jag grejar med honom för han är ändå inte i mitt hjärta såsom stoet är. Han tyr sig till mig när vi är ensamma utan stoet men när hon är med är det som att han vet att jag är hennes människa och han tar nästan lite avstånd. Det här har varit ganska jobbigt för mig och därför är jag väldigt glad att han nu har fått en egen människa som verkligen tycker så mycket om honom och som han verkligen tycker om tillbaka. Det är han så värd! Kanske kan din sällskapshäst också få en egen människa som pysslar om honom några gånger i veckan? Att sälja när det ändå fungerar så bra som det gör tycker jag personligen skulle vara värre.

 

[Jerseyite]

Kan det kanske hjälpa att tänka på sällskapshästen inte som din häst, utan som din hästs häst? Så länge som halvblodet är glatt och trivs med sin kompis, och kompisen är frisk och schysst och kry, och de två hästarna har ett gott liv tilsammans, spelar det ju mindre roll att travaren inte är din bästa vän.

 

[warg]

Kan det kanske hjälpa att tänka på sällskapshästen inte som din häst, utan som din hästs häst? Så länge som halvblodet är glatt och trivs med sin kompis, och kompisen är frisk och schysst och kry, och de två hästarna har ett gott liv tilsammans, spelar det ju mindre roll att travaren inte är din bästa vän.

Det blir alltså TS svärhäst!

 

[Lindsen]

Så där hade jag det oxå, hade en pensionär som sällskap. Han var superrar på alla sätt o vis men jag kände ingenting för honom.
Borstade och tog hand om honom ändå såklart, men hade alltid lite dåligt samvete att han inte fick någon "kärlek", tror hästar känner av sådant.
Löste mitt dåliga samvete med att skaffa en medryttare till honom ett par dagar i veckan. Hon älskade honom så han fick det där lilla extra av henne.

Kan du inte skaffa en skötare eller medryttare till honom?

 

[Equilina]

Vi har en 6-årig travare som sällskapshäst till halvblodet. Vi har haft honom sedan i somras. En snäll häst kort och gott. Han fungerar väldigt bra med den andra hästen i hagen, han klarar av att vara själv kvar i hagen när den andra rids. Han går att rida på (men är inte utbildad) och kan följa med på ridturen med den andra hästen.
Han har samma storlek som den andra hästen och kan i princip dela all utrustning. Han äter lika mkt som den andra hästen (lr lite mer), de kan alltså gå på sommarbete tillsammans (vilken en liten ponny kanske inte hade klarat av).
Han är väluppfostrad och väldigt lätt att ha och göra med. Kan vara lite skygg. Som OM han har blivit slagen tidigare. Ex kastar sig i hagen eller boxen när man håller på med honom och man tex ska byta sida, alltså ändrar på något. Han gör det ibland, inte alltid. Han kan lika gärna komma fram till en i hagen och vill gosa.

Enligt alla önskemål, en perfekt sällskapshäst. MEN, jag klickar inte med honom. Jag ska ärligt erkänna, att jag lägger verkligen inte lika mkt tid på honom som på halvblodet. Iom att han mest bara går som sällskapshäst och bara blir borstad i princip, så får vi liksom inte någon direkt nära relation.
Nu är min fråga, borde jag lägga manken till och jobba lite mer med honom? Eller är det kört och att vi borde klickat för länge sedan? Och att det kanske är dags att sälja honom och hitta en annan häst?
Sen jämför jag väl med halvblodet, som har tagit hela mitt hjärta och som jag älskar över allt annat! Jag har svårt att tro att någon annan häst någonsin kommer betyda så mkt. Men det betyder väl inte att det inte finns plats för en annan häst också?

Hur har ni andra det? Tycker ni om alla era hästar lika mycket? Hur lång tid tog det för er att "klicka"?

På vilket sätt är det ett problem att du inte tycker lika mycket om båda hästarna?

 

[Martina_m]

På vilket sätt är det ett problem att du inte tycker lika mycket om båda hästarna?

Jag förväntar mig inte att tycka lika mkt om båda hästarna, men jag hade ändå hoppats på att tycka om sällskapshästen mer än vad jag gör. Det blir liksom roligare att pyssla med honom isf. Jag tycker inte illa om honom heller.

 

[mackan]

@Martina_m tror du inte det lite handlar om att den just är "sällskapshäst" dvs du umgås inte med den i så många andra lägen än just bara daglig skötsel och att den är just sällskapshäst ?
Lite luddig kort fundering men det jag menar är väl att du kanske inte hittar så mycket personlighet "klick" så att säga just i en sån situation. Det är nog /kan vara samma oavsett individen i sig.

Jag tycker den låter som en väldigt bra just sällskapshäst till din häst . Just när man bara har två hästar ensamma på egen gård och syftet är att de just ska funka bra tillsammans pga att de bara är två, så tycker jag det låter som du hittat en perfekt individ för syftet .

Det kan verkligen bli hur otroligt jobbigt/krångligt som helst med just 2 ensamma individer om de inte funkar / den ena kan inte vara utan den andra /de gillar varann men lever satan i hagen dagligen dax -småskador och skit hela tiden, och alla möjliga scenarion däremellan osv etc etc ....

Jag hade nog varit glad och nöjd utifrån scenariot du beskriver och vad syftet är ang hästen . Att jag tyckt mindre om den än den andra hade jag tyckt varit helt ok utifrån vad du vill att hästen ska ha för huvudsyfte.

 

[Lager]

Vi har en 6-årig travare som sällskapshäst till halvblodet. Vi har haft honom sedan i somras. En snäll häst kort och gott. Han fungerar väldigt bra med den andra hästen i hagen, han klarar av att vara själv kvar i hagen när den andra rids. Han går att rida på (men är inte utbildad) och kan följa med på ridturen med den andra hästen.
Han har samma storlek som den andra hästen och kan i princip dela all utrustning. Han äter lika mkt som den andra hästen (lr lite mer), de kan alltså gå på sommarbete tillsammans (vilken en liten ponny kanske inte hade klarat av).
Han är väluppfostrad och väldigt lätt att ha och göra med. Kan vara lite skygg. Som OM han har blivit slagen tidigare. Ex kastar sig i hagen eller boxen när man håller på med honom och man tex ska byta sida, alltså ändrar på något. Han gör det ibland, inte alltid. Han kan lika gärna komma fram till en i hagen och vill gosa.

Enligt alla önskemål, en perfekt sällskapshäst. MEN, jag klickar inte med honom. Jag ska ärligt erkänna, att jag lägger verkligen inte lika mkt tid på honom som på halvblodet. Iom att han mest bara går som sällskapshäst och bara blir borstad i princip, så får vi liksom inte någon direkt nära relation.
Nu är min fråga, borde jag lägga manken till och jobba lite mer med honom? Eller är det kört och att vi borde klickat för länge sedan? Och att det kanske är dags att sälja honom och hitta en annan häst?
Sen jämför jag väl med halvblodet, som har tagit hela mitt hjärta och som jag älskar över allt annat! Jag har svårt att tro att någon annan häst någonsin kommer betyda så mkt. Men det betyder väl inte att det inte finns plats för en annan häst också?

Hur har ni andra det? Tycker ni om alla era hästar lika mycket? Hur lång tid tog det för er att "klicka"?

Såklart kommer du lära känna den bättre om du faktiskt ägnar med tid åt den. Det är ju inget märkligt, och troligen kommer du tycka bättre om den också - i takt med att du lär dig alla små egenheter som är speciella för just den hästen.

Frågan är väl mer om du tycker det är värt att engagera dig? För hästens del så är ju just Du troligtvis inte så viktig - så länge han har allt han behöver för att må bra fysiskt och mentalt.

VILL du satsa på att utveckla er relation så gör det. Vill du inte så är det inget att ha dåligt samvete för. Så länge hästen sköts.

 

[Efwa]

Jag har haft lånade sällskapshästar. Den ena i ca 6 månader och den andra i ca 5.
Den ena kan jag fortfarande sakna (han är i dag borta) och han var en gentleman uti fingerspetsarna.
Den andra var en minst lika snäll och go´ häst men den saknar jag inte för fem öre. Jag vet inte varför men det var inte en häst som jag "klickade" med.
Vi var aldrig osams, hon var supersnäll och trevlig, men nej.

Jag har inte reflekterat över det alls. Bara att det varit så.

Mina egna hästar älskar jag lika mycket. Båda har kvaliteter jag tycker mycket mycket om men de har helt olika kvaliteter, vilket kanske gör det lättare?
Den senare har tagit lite tid men det har nog berott mer på att han varit bortskickad på inkörning och han varit uppfostrad av andra innan han kom hit. Det har tagit tid att liksom hamna på samma blad.