Det bästa med ”din” ras

[geting]

Tycker det är så mysigt att läsa om folk som verkligen hittat ”sin” ras som de passar så bra med så tänkte vi kunde ha en liten positiv tråd där man får göra lite reklam, berätta vad det är man tycker är så extra bäst!!

 

[Tajger]

Kul! Vi har pumi, fyra stycken Tycker det är mycket hund i liten förpackning. De är roliga, energiska och lättlärda. Har stort användningsområde, lydnad, rallylydnad, nose work, vallning, spår, agility, vet t o m några som jagar med dem. En av våra valpar är besöks/skol/terapihund. Gillar kvickheten hos dem Gillar att de inte fäller.

 

[Linda_A]

Jag har två stycken boxerhanar och det är boxer nr #6 och #7 som funnits i familjen. Älskar deras utseende, från ansiktsuttrycken till den härligt atletiska kroppen. Perfekt storlek och även om de fäller en massa små hår som kan leta sig in i fötter så är det min typ av päls, gillar inte långhår eller strävhår.

Växte upp med dem som aktiva familjehundar där det gicks mycket i skog och mark och de flesta svenska boxrar klarar sig på det. Idag har jag hundar från mer arbetande linjer och de är precis lagom mycket brukshund för mig. Inte särskilt mycket skärpa och oftast inte arbetsnarkomaner, även om min yngsta har drag av det och kan bli jobbig när matte ibland inte orkar träna tillräckligt mycket. De har sällan särskilt mycket jaktlust och brukar gå bra att ha lösa och de är sällan skälliga.

 

[MML]

Jag har alltid tänkt på mig själv som någon som vill ha mindre hundar, runt cocker spaniel-storlek som störst. Mer "seriös" hundträning har heller inte känts intressant för mig.

Så blev min dotter helt såld på retrievers. Det började med att hon lärde känna en alldeles underbar äldre goldenhane, och när hon sedan skulle skaffa egen hund blev vi rekommenderade en flatcoated retriever. Eftersom dottern inte kunde ha en liten valp hos sig, fick valpen bo hemma hos mig den första tiden, och jag fick ansvara för grundläggande träning. Sedan har jag naturligtvis lärt känna fler flat-ägare, och nu är jag helt såld och väntar på min egen lilla valp!

Varför flat? Ja, till att börja med är de oerhört vackra! Jag kan sitta och titta på dotterns hund hur länge som helst, och bara beundra honom!

Och så är de riktiga glädjepiller! En flat är alltid positiv och på bra humör. Vad man än vill träna, så är flatten på och tycker att det låter jättekul. De delar sin glädje, kärlek och entusiasm med alla omkring sig. Allt är kul att träna med en flat!

De är intelligenta, lättlärda och sociala. Och alldeles genomsnälla! Jag tror aldrig att jag sett en flat på dåligt humör, eller någon som uppvisat minsta antydan till aggressivitet. Jag säger inte att det inte finns, men jag har i alla fall aldrig mött någon sådan.

Storleken då? Ja, så här med facit i hand är det ganska praktiskt med en lite större hund. Man behöver till exempel inte gå dubbelvikt för att ge den godis

 

[_Zacke_]

Jaktlabbe- oändligt med arbetsvilja i kombination med världens bästa familj/barnhund

 

[animalasia]

Wachtelhund, har i nuläget tre som jagas med flitigt. Jag gillar dem för att de har en bra på och av-knapp. Är underbara sällskapshundar om de får regelbundet med stimulans. Mina är otroligt vänliga, positiva och vill vara med. De är kontakt sökande och läser av människor och omgivningen bra.

 

[Bulldoozer]

Har inte bara en ras, så att:

Corgi (haft cardigan men nu har vi en pem hemma) .

Piggga, alerta, robusta och träningsvilliga! Följsamma och har will to please och vill hänga på på allt. Gått lösa ute till största del.

Mycket hund i liten förpackning .

Negativt är skäll och fäll, skäll har inte varit något problem med mina men de har lätt till ljud och jag kan tänka mig att en understimulerad hund då lätt blir ljudande. Fäll, ja det är det värt då pälsen i övrigt är lättskött (= gör absolut inget med den).

Lägger in Border Collie också:

Fantastiska vallegenskaper! Lätta att jobba med, föriga, will to please och bra avknapp när de fått den träning de behöver. Lättlärda, träningsvilliga och avlas efter arbetsegenskaper till skillnad från många andra raser (sen hur stor vikt olika uppfödare lägger vid det är en annan femma).
Våra har rejäl off knapp inne och är på i träning.

Upplever inte alls att de är så mycket träning som behövs utan får de valla så är de superenkla hundar i vardagen som ligger som döda sillar hemma. Larmar inte, utan folk kliver innanför dörren utan att hundarna vaknar.

Negativt är "neuroser " och att de är som sagt snabblärda och lär sig också snabbt fel om man inte fångar upp det. För mig finns det inte på kartan att ha border collie om jag inte skulle valla, dels känns det som om man skulle göra hunden en otjänst och dels finns det lättare raser att ha isåfall. De är som sagt superenkla i vardagen när de får valla men den ena hunden blir asjobbig och reaktiv om han inte får valla på ett tag oavse4r hur mycket annan träning han får. Den andra skulle klara sig utan vallning men det är det absolut bästa han vet så det skulle kännas taskigt.

 

[Elisha]

Min ras: malinois. Det bästa är helt klart deras otroliga uthållighet, jag kan träna lydnad och nöta hur mycket som helst och viljan tar inte slut. I kombination med hur frisk rasen ändå är. Sund kropp, byggd som en hund ska vara (enligt mig), klarar att jobba i alla temperaturer, funktionell, väldigt smart.

 

[Roheryn]

Ja, jag har ju isländsk fårhund Min dotter kom hem med en helt bedårande liten valp efter att ha jobbat i ett år på gården där valpen föddes, och på den vägen är det... Jag är helt såld på den här rasen nu, kommer inte frivilligt att skaffa någon annan så länge jag bor på gård. Perfekta gårdshundar - alerta, vakna, larmar om någon kommer, håller undan räv, rovfågel och annat som inte ska vara på gården. Kapabla vallhundar också, även om jag inte använder dem till det (Slyngeln har vid något tillfälle fått hjälpa mig att flytta hästarna och det gör han bra, men det är inget vi gör regelbundet). Verkligen älskar att få vara med i allt vi gör på gården, dessutom otroligt kärleksfulla, glada och lekfulla. Jag har nog aldrig blivit så älskad av en hund, tror jag Därtill är de friska och sunda (många blir väldigt gamla), lättlärda och har en kombination av självständighet och will to please som jag verkligen gillar (både spets- och vallhundsegenskaper, liksom)! Bra avknapp inomhus, men kräver aktivering ute (hittar annars lätt på egna små arbetsuppgifter som inte alltid är de man vill...). Världens bästa att ha med på promenader, vandringar, ridturer... måttligt viltintresse, så funkar att ha lös med träning (men kräver då också en uppmärksam förare - blir det tråkigt kan man ju vandra iväg på egna äventyr liksom). Lagom stora - Slyngeln väger som stor hane ca 18 kg - och i mina ögon ett väldigt tilltalande utseende

Som spetsar så skäller och fäller de Skällandet vill jag till viss del ha då jag bor ensligt och gärna vill bli varnad om någon rör sig runt gården, men fällandet hade jag ju kunnat vara utan. Blir dock bättre om man borstar ur pälsen då och då (kräver annars typ ingen pälsvård). Pälsen är annars väldigt funktionell och håller hunden varm i alla väder - jag äger inga täcken! Litet minus dock för att det blir väl varmt med den där pälsen på sommaren.

 

[Nepenthe]

Jag vet inte om jaktlabbe är ”min” ras då jag bara haft/har en.
Men han är verkligen helt perfekt! Han är glad, nyfiken, up for anything, lär sig fort, orädd, vacker, atletisk, frisk. Helt enkelt den optimala hunden

Varit så himla lättlärd och enkel

 

[Jeps]

Borderterrier.
Liten robust hund som inte går sönder om man tittar på den samtidigt som den går att ta under armen om det behövs. Men framför allt, mentaliteten! Stabil, glad och positiv. Gillar när det händer saker men kan även chilla ett par dagar om matten blir sjuk. Går att göra det mesta med.

 

[Red_Chili]

Jag älskar att leva med salukis.
Att vakna på morgonen och se något så vackert som en saluki är fantastiskt. Det är fantastiskt att sedan fortsätta dagen utan att direkt behöva ge instruktioner/kommandon, utan att behöva höra hundskall, utan att ha något trassel... Bara lugnt samarbete kring dagens alla rutiner (eller brist på sådana) där de är så duktiga på att läsa av varandra och mig att allt bara flyter på.

Jag älskar hur mysiga de är. Hur de älskar närhet och mer än gärna spenderar en heldag i soffan om vädret är dåligt eller jag är sjuk. Att de så tydligt älskar att vara med vad man än gör, och att de är så mån om att hålla ihop sin familj och visa omtanke kring familjemedlemmar samtidigt som de knappt tittar på främlingar utomhus.

Att de blir helt tillfreds och lyckliga av skogspromenader och regelbundet lösspring är positivt för mig, för även om vi har jättekul när vi tränar tricks så är det där med att träna i grupp med andra (som oftast behövs vid tex bruks och liknande) inte något för mig. Det går dessutom dåligt ihop med mitt jobbschema och det är väldigt skönt att kunna ta en promenad till jobbet, släppa i en rastgård på vägen och sedan ha glada hundar den dagen.

Självklart är det också underbart att de generellt sett är friska och trevliga. Jag behöver inte oroa mig för att de får problem i olika temperaturer (så länge jag har täcke på när det är kallt) eller olika sjukdomar och liknande. Jag kan ta med dem i alla tänkbara situationer och miljöer utan att träna på det först. Ta en lantis-omplacering som i vuxen ålder för första gången åker pendeltåg eller passerar en stor, högljudd byggarbetsplats? Inga problem. Ta med en unghund till nya jobbet där det byggs upp en helt ny butikslokal där det är massor av spring och konstiga ljud och människor som beter sig udda? Inga problem. Eller åka in till stan för att vara med på något konstigt event + föreläsning. Eller bli undersökt av veterinär när det väl råkar behövas. Sitta i montrar på hundmässor, vara ute på tävlingar, samåka med främmande hundar i en bil till nämnda event... Jag behöver inte oroa mig, annat än för hur eventuella andra hundar beter sig. Mina egna hundar "bara fungerar".

Jag älskar också hur smidiga de är, hur snabba de är, hur vackra och fascinerande de är när de springer. Hur snabba reaktioner de har och hur otroligt intelligenta de är. I mina ögon finns det inget vackrare än en stark, välbyggd saluki.

Att de sedan inte kräver någon direkt pälsvård, inte fäller överdrivet mycket, inte "luktar hund" och inte stökar runt hemma är såklart också väldigt praktiskt.

 

[tanten]

Jag är i grunden flatmänniska. Den allra vackraste och härligaste rasen
De jag haft har mest varit gårdahundar med lite träning inblandat.
På 80-talet föll jag pladask för phalener efter att ha träffat ett dussin hos en underbar lite galen familj. Satte jag mig ner fick jag omedelbart Kanel i famnen och ett gäng till. Så många som fick plats utan att ramla av. Ett litet phalene-berg

Efter sjukdom och skröplighet kan jag inte ha stora hundar längre och har en phalene-kamrat i livet. Liten vacker spaniel som inte fälller så mkt med sin päls utan underull.

 

[Filura]

Jag har haft aussie i 22 år och kan inte tänka mig någon annan ras. Mångsidig, arbetsvillig, lättlärd, lagom social, problemlösare, lojal, frisk, robust, atletisk och lagom storlek.

 

[Nepenthe]

Min ras är nog mer irländsk setter, då det är en ras jag växt upp med och haft flertalet.
Men det är ju en specialiserad ras för jakt. Så den är såklart perfekt i det avseendet

Vackra, atletiska, lagom storlek, bra temprament fina familjehundar utöver jaktbiten.

 

[Stergo]

Jag vet inte om Bichon Frisé är min ras, det känns ibland som det vore lättare med en hund som verkligen vill jobba och lyda och inte ofta kollar på en med blicken "måste jag verkligen, jag vill ju gå och hänga med den där främligen och tigga klappar istället". Men jag kan konstatera att det verkligen är den perfekta första hunden bara man får dem att förstå att det är roligt att anstränga sig ibland. Dessutom verkar de bättre anpassade till livet i det moderna samhället än jag är

Sjukt bussiga hundar med en positiv syn på livet och världen samtidigt som de är lugna och små vilket gör att de fungerar i alla miljöer. Kontoret, restaurang, stallet, släktmiddag, träning och tävling, mys i soffan eller långvandring. Allt är superkul och toppen bara man får hänga med sina människor. "Sina människor" är dessutom ett brett spann av husse, matte, närmaste släkten och mänskliga vänner som lekt med en regelbundet. Vilket gör livet enkelt om man behöver hundvakt. I och med att de är intelligenta, välvilliga och positiva hundar så är de lättränade, och jätteroliga att testa på olika hundsporter med som förstagångshundägare samtidigt som i varje fall jag inte känner att jag måste träna fokuserat flera gånger i veckan för att inte få dåligt samvete.

I och med att de är i princip utan jaktinstinkt och tycker att världen är befolkad av kompisar så fungerar de ju med alla djurslag. Möjligtvis lite för glada, men katter, hästar, människor, kaniner och kor, allt är poteniella vänner! Det är enligt uppgift tom ok när fårtackor misstar en för ett lamm på våren.

 

[Migo]

Jag har ju en ras som inte direkt behöver reklam. Tvärt om tycker jag att det skulle kunna födas typ hälften så många och ändå ligga i överkant (speciellt eftersom de i sverige inte registreras i den internationella organisationen och därmed inte alls bidrar till rasens genetiska mångfald).

Border collie

En vallhund med en förståelse för arbete med djur utan dess like. En vilja att samarbeta som gör att det går att lära dem de mest fantastiska saker. En kvickhet och energi som gör att de i princip aldrig säger nej till arbete, oavsett vad man ber om. En förmåga att bygga rapport med andra djur som, när man beskriver det för utomstående, låter som rena sagorna. Som trots klantiga människor och kass träning lyckas förstå vad vi vill ha ut av dem, och löser praktiska problem som vi inte kunnat lösa utan dem.

Arbetsfokuset gav oss en superspecialiserad hund som passar till mycket. De är dock inte alltid helt välrustade för en tillvaro med massor av intryck, och tar sig lätt an arbetsuppgifter de hittat på själva om de inte styrs upp och får jobba med djur. Avel på extremt energiska och explosiva sporthundar som saknar självbehärskning har gett väldigt mycket manier och tyvärr mekaniska hundar som inte kan arbeta med djur utan konstant styrning/stöd.

Så länge jag har praktiskt arbete med djur kommer jag ha border collies. Det finns ingen annan ras som kommer i närheten av användbarheten de har.

På bilden två år gamla Tam, som samlar villsau på fjället för första gången i sitt liv. Samma hund ska om en vecka ut på fjället igen för att hämta hem 4 förvildade köttraskor som vägrar komma hem efter säsongens fjällbete. Djur i fjällskog som försvarar sig mot rovdjur, aldrig mött vallhund och som ska drivas en timme genom hemsk terräng för att komma till lastplats? Inte alls omöjligt jobb för en bra border collie.

 

[Fetaost]

Jag har Dvärgschnauzer. Detta är min andra. Jag gick från stor hund till liten. Och jag ville ha rubustheten från en stor hund men var less på själva storleken. Och fällandet. Dvärgschnauzer är fällfri. Den är också allsidig, alert, sund, vädertålig och har mycket personlighet. Och det är lätt att hitta mentalt stabila och friska individer då många uppfödare utvärderar även mentaliteten. Där föll många andra småraser bort när jag funderade över ras.

I det liv jag lever just nu är det en perfekt ras. Galet smidig att ha med sig överallt oavsett om det är i skogen, på resa, restaurang träningsbanan eller i soffan.
Minuset är pälsvården (trimras).

 

[Jollanlollan]

Jag vet inte om en ESS är ”min ras” men det är min ras just nu! Hade något sagt till mig för några år sedan att jag skulle skaffa en ESSare hade jag inte trott på den personen. Jag tycker de flesta hundar är fina och söta men det var aldrig en ras som jag la märke till särskilt mycket. Min dröm sen barnsben har alltid varit att ha en collie, jag hade äran att jobba som dagmatte till en collie och varit kär i rasen så länge. Tyvärr så gillar jag inte aveln av den rasen, väldigt svajiga psyken, mycket fokus på utställningen istället för de fina bruksegeskaper som rasen besitter etc. Kände så mycket osäkerhet kring vart jag skulle kunna hitta den collien jag sökte efter. Så efter mycket research och krav från sambon på att hunden inte fick vara ”för stor” landade vi på en engelsk springer spaniel och det känns hur bra som helst! Jag ville ha en aktiv hund så vi fick den hunden som har mest framåt i kullen och nog är han aktiv! vi brukar skämta ibland att vi fick en BC istället för engelsk springer då han verkligen kan hålla på hela dagen. Vad jag gillar med rasen är hur vänlig den är mot allt och alla, barn, katter, hundar, främlingar. Alltid en glad svans i vädret. Gillar hur smarta de är, lär sig saker fort. Gosiga till max, lekfulla, och älskar alla väderförhållanden. Det är så kul att vara ute tillsammans och verkligen se den glädje som de får av en vattenpöl, pinne eller en hög med löv. Det är som ett litet barn på julafton! Jag som aldrig hållit på med hundsport och något jag vill göra är så tacksam också att det är en hundras som är ”ok” med att man lär något fel osv, inga frustrationer utan bara ”jaha då kör vi på detta sätt denna gången, kul!!!”. Det har gett mig otroligt mycket självförtroende som hundägare. Bonus är ju också hur söta dem är! ☺

 

[Holdyourhorses]

Jag har två ESS. Jag ville ha en hund som jag kunde träna och tävla lydnad och bruks med i de lägre klasserna men som samtidigt skulle fungera som familjehund. Min bild av ESS var präglad av hur rasen var på 90-talet då man fortfarande krävde en jaktmerit för att hunden skulle bli utställningschampion. Tyvärr har avskaffandet av det kravet gjort att rasen blivit väldigt uppdelad och det finns i dag många snygga hundar som inte duger mycket till när det gäller arbete.

Min äldsta ESS är tämligen ointresserad av att arbeta. Han är supertrevlig, en riktig pärla som älskar allt och alla men han tycker det är öken när jag ställer krav på honom. Det är inget fel på hans förmåga, han vill bara inte.

Min yngste är däremot ett riktigt kvicksilver och tycker att allt jag föreslår är kul. Han är så som jag föreställde mig att en ESS skulle vara och om jag utgår från honom så är ESS min ras.

Fördelarna med (en rastypisk) ESS är att de, trots att de är jakthundar i grunden, är ganska enkla att lära att vara lösa, de kommer i regel överens med andra levande varelser utan problem och de ställer glatt upp på allt man föreslår oavsett väder. Den stora nackdelen är pälsen. Hade evolutionen fungerat som den skulle hade ESS haft ett skal av goretex. De älskar vatten och lera och det är ingen bra kombo med vit, lång päls. Och de fäller som as.