T
tezt
Sv: Det bästa/finaste ni sätt någon göra vid ridning?
Jag har fallit av ett par gånger förra året, ganska svårt, och har därför senaste året kämpat med rädsla för bl.a. att tappa stigbyglarna. Så red jag häromveckan och tränaren begär att vi ska lägga upp stigbyglarna och öva tempoväxlingar i trav. Jag försöker såklart övertyga tränaren att jag inte ska behöva göra det, men hon insisterar och jag gör som hon säger. Hästen jag rider på är ridskolehäst, inte den mjukaste i världen heller och han verkar på det hela taget ganska ouppmärksam eftersom vi rider ute och han har en massa annat att titta på.
Vi kommer fram i trav, och döm om min förvåning när jag sitter där, spänd och rädd, att han tar så små små steg, fastän jag är som en pinne och förmodligen trycker på med benen! När jag sedan ber om en liten ökning gör han det utan motstånd, och minskar sedan igen, när jag ber om det. Han "såg igenom" alla skiftande hjälper som jag måste ha gett honom. Älskade, älskade häst!
När jag senare hade slappnat av lite mer och fått bättre balans så blev han också lite mer framåt, men inte mer än att jag kunde hantera. Vilken insikt jag nu har fått om hur vänlig och pedagogisk han är! Beröm och klapp fick han massor av.
Jag har fallit av ett par gånger förra året, ganska svårt, och har därför senaste året kämpat med rädsla för bl.a. att tappa stigbyglarna. Så red jag häromveckan och tränaren begär att vi ska lägga upp stigbyglarna och öva tempoväxlingar i trav. Jag försöker såklart övertyga tränaren att jag inte ska behöva göra det, men hon insisterar och jag gör som hon säger. Hästen jag rider på är ridskolehäst, inte den mjukaste i världen heller och han verkar på det hela taget ganska ouppmärksam eftersom vi rider ute och han har en massa annat att titta på.
Vi kommer fram i trav, och döm om min förvåning när jag sitter där, spänd och rädd, att han tar så små små steg, fastän jag är som en pinne och förmodligen trycker på med benen! När jag sedan ber om en liten ökning gör han det utan motstånd, och minskar sedan igen, när jag ber om det. Han "såg igenom" alla skiftande hjälper som jag måste ha gett honom. Älskade, älskade häst!
När jag senare hade slappnat av lite mer och fått bättre balans så blev han också lite mer framåt, men inte mer än att jag kunde hantera. Vilken insikt jag nu har fått om hur vänlig och pedagogisk han är! Beröm och klapp fick han massor av.