Petruska
Trådstartare
Samma här . Det är trygghet för mig!
Under mina 14 månader i Norge kände jag mig nästan klaustrofobisk av att vara så långt från ära och redlighet (och då bodde jag ändå i utkanten av en tätort). De mörka månaderna gav mig en känsla av att bli kvävd av den där stora, mörka tystnaden som liksom inte responderade på något . Resten av bygden tycker nog att de bor mitt i den ultimata friheten .
Här i stan är det alltid lite liv och rörelse och jag får inte den där förlamande känslan av ensamhet! Grannens hund som skäller på glassbilen och en unge som kör förbi utanför fönstret på sin kick bike känns avslappnande för mig. Plus att grannarna i huset på andra sidan gatan lyser upp utanför mitt fönster med sina lampor i novembermörkret .
Jag minns att du skrev under din tid i Norge, tror jag. Jag tyckte det verkade fasansfullt!
Mörkret står ju så extremt still! Det är förändringens antites! Tid och förändring hänger ju liksom ihop, och i mörkret sker inget, ingen förändring. Bara samma mörker, evigt stillastående tomhet utan skiftningar.