Det är så MÖRKT! Fråga om utomhusbelysning.

[Petruska]

Även om man går upp mot en hundralapp styck så lyser de inte så himla länge, tyvärr.

Jag befarar det.

 

[Gnist]

Jag fattar inte hur folk kan leva med en svart tomhet som utsikt!

Det kommer snart jag att göra och jag längtar

Fast å andra sidan har jag ju bott så större delen av mitt liv, så jag är rätt van

 

[Hyacinth]

Det kommer snart jag att göra och jag längtar

Fast å andra sidan har jag ju bott så större delen av mitt liv, så jag är rätt van

Ska du ut i ödemarken igen?!

 

[Gnist]

Ska du ut i ödemarken igen?!

Japp, fast en annan ödemark än förra ödemarken

Vy från altanen en tidig vårkväll

 

[Hyacinth]

Japp, fast en annan ödemark än förra ödemarken

Vy från altanen en tidig vårkväll

Grattis jag skulle få akut lappsjuka

 

[Gnist]

Grattis jag skulle få akut lappsjuka

Ähh, det går finfint att skutta omkring ute helnaken om man så vill under sommartid = optimalt läge

Skämt å sido så är det faktiskt inte helt ute i skogen även om det är avskilt läge. Tar bara 20 minuter in till nån av småstäderna och typ 10 minuter in till nått av samhällena som finns i närheten. Går inte att bosätta sig hur ödeligt som helst när man har en 14-åring

 

[Petruska]

Det kommer snart jag att göra och jag längtar

Fast å andra sidan har jag ju bott så större delen av mitt liv, så jag är rätt van

Jag har haft den här sommarbostadsorten (plus helger och lov etc) i hela mitt liv och jag tycker tyvärr att mörkret blir tyngre och tyngre.

 

[Hyacinth]

Jag har haft den här sommarbostadsorten (plus helger och lov etc) i hela mitt liv och jag tycker tyvärr att mörkret blir tyngre och tyngre.

Ett snott bidrag från Facebook:

En vanlig dag i Facebook-gruppen "Hammarby Sjöstad":

Anders: Hej alla Sjöstadsbor.Jag tycker det är fint med alla vackra ljusslingor som sätts upp på balkongerna vid jul, MEN SNÄLLA, kan vi inte skippa alla fula och smaklösa julslingor här i Sjöstan. Kan vi inte undvika de julbelysningar som mer liknar discobelysningar än stämningshöjande julbelysning. Jag hade tyvärr förra vintern utsikt från soffan över en en julbelysning som blinkade helt hysteriskt i olika tempon och på olika sätt och jag hoppas verkligen att jag ska slippa det i år. Den satt på utsidan av en balkongen så de som hade den slapp själva lida av den, medan jag inte kunde undvika att se den.

Anni: I skogen är det blinkfritt.

Tanja: Men tänk på alla barn som gillar blinkande och roliga slingor. TÄNK PÅ BARNEN!

Micke: Med tanke på vad som händer i världen just nu kan väl ändå inte nån enstaka blinkande ljusslinga vara nåt större problem ... SUCK!

Christoffer: Så med din oerhört haltande logik så skall ingen någonsin få anmärka på något om det pågår något värre någon annanstans?

Micke: ALLTING är väl värre än en ljusslinga?

Niklas: Kan vi inte också införa en Sjöstadsuniform när vi ändå är i farten? Så slipper man se människor med taskig klädsmak gå runt på bryggorna. Du kanske kan komma med ett förslag hur denna uniform kan se ut.

Peter: Ett oerhört märkligt inlägg så här dagen efter attentaten i Paris. Känns svårt att ta det på allvar. Är det VERKLIGEN ett problem?

Arash: Pray for Anders.

Lena: Om jag skulle sitta på er arbetsplats och leka med ljusknappen, vad skulle ni tycka om det?

Niklas: Att undanbe "fula och smaklösa belysningar" känns så ogenomtänkt att det är något Åsa Romson skulle kunna Twittra om.

Christian: Kan ni vänta med kommentarerna i ett par minuter så hinner jag poppa lite popcorn?

Bonnie: Vi hade blinkande multifärgad ljusslinga på vår balkong för att mina barn ville det och gissa vad ... Den kommer snart upp igen.

Lena: Snälla, alla fixar inte pulserande ljus … som jag, som tar in för mycket … eller andra med funktionshinder ... snälla kan ni vara lite mer förstående.

Anna: Allergisk mot ljusslinga (y)

Christian: Jag tycker att hela diskussionen om ett par blinkande ljusslingor är så otroligt patetisk och meningslös. Det är väl bara att finna sig i att folk gillar olika, vill jag ha blinkande balkongbelysning så har jag det. Dra igen gardinerna om det är så jobbigt. Det löjligaste är fortfarande att man sitter och gnäller på en sorglig Facebooksida om det, om det stör folk så jävla mycket att grannen har blinkande belysning, varför går man inte och knackar på och för en dialog om "problemet"? Istället för att sitta här och gråta och söka medhåll.

Lena: Förstår genom inläggen att det finns personer som inte vill ha ett samhälle där man bryr sig om varandra, att behandla varandra med respekt. Hur ska det då bli i världen när vi inte ens klarar det på hemmaplan, i.e. Sjöstan.

Niklas: Nåt för dig, Anders? (länk till atomsäkert bergsrum)

Daniel (admin): Då tar vi alla det lite lugnt. Diskutera gärna vidare utanför gruppen.

 

[tanten]

Jag fattar inte hur folk kan leva med en svart tomhet som utsikt!

Det var en otroligt intressant mening.

Det är inte tomt. Allt finns ju där vare sig det är mörkt eller ljust. Går du ut är det dessutom väldigt få av årets nätter som är helt mörka. Du ser. Men du måste vänja ögat.

Att ha allt runt sig upplyst är förunnat den som har el och en modern standard. Det kräver resurser, bara för en känslas skull.

Jag har vid mitt hus - där inga grannar är inom synhåll, bara hörhåll - sällan helt mörkt, oavsett om jag tänder belysning eller inte. Himlen är inte svart eftersom jag har ungefär en mil till både större tätorten och till en större industri. Bägge lyser upp natthimlen. Få nätter är också helt utan månljus. Blir det snö så lyser även den upp.

För övrigt är tanken att behöva ha en utsikt dygnet runt väldigt främmande för mig. Det känns mer som .... turism?
En undran - ärlig sådan - har du tänt i de rum där du inte är? Eller tänder du när du går in i rummet?

 

[Petruska]

Det var en otroligt intressant mening.

Det är inte tomt. Allt finns ju där vare sig det är mörkt eller ljust. Går du ut är det dessutom väldigt få av årets nätter som är helt mörka. Du ser. Men du måste vänja ögat.

Att ha allt runt sig upplyst är förunnat den som har el och en modern standard. Det kräver resurser, bara för en känslas skull.

Jag har vid mitt hus - där inga grannar är inom synhåll, bara hörhåll - sällan helt mörkt, oavsett om jag tänder belysning eller inte. Himlen är inte svart eftersom jag har ungefär en mil till både större tätorten och till en större industri. Bägge lyser upp natthimlen. Få nätter är också helt utan månljus. Blir det snö så lyser även den upp.

För övrigt är tanken att behöva ha en utsikt dygnet runt väldigt främmande för mig. Det känns mer som .... turism?
En undran - ärlig sådan - har du tänt i de rum där du inte är? Eller tänder du när du går in i rummet?

Nu tycker inte jag att en känsla direkt är "bara". Känslor - om än inte enbart känslor - ligger bakom allt från att civilisationer uppstår och innovationer till att familjer bildas och nya generationer föds.

Jag uppfattar iofs den här och flertalet andra typ natursköna utsikter som rätt tomma även i dagsljus. De påminner om tomhet, dämpar och lägger locket på, upplever jag. Bromsar idéflödet.

Ute är det ju inte alls lika mörkt som det ser ut inifrån och ute är inte heller mitt problem. Det är det instängande mörkret utanför fönstren som gör att jag gäspar redan vid femtiden som är tungt.

Nu har jag sällan bott ensam så andra än jag har ofta tänt i andra rum. Själv är jag drillad i dansk oljekris som barn, så jag släcker av gammal vana i rum jag går ut från, vilket nog är osmart med dagens lampor, iofs.

Utanför hemmet och i hemmet, har jag genomgående ganska olika förhållande till, men för att knyta an till den FANTASTISKA diskussion som @Hyacinth citerar, så är jag faktiskt mer fästad vid grannarnas (i stan) julbelysning än min egen. Jag har därför adventsstjärna vid jul för grannarnas skull. Hoppas att de gillar den!

 

[tanten]

Nu tycker inte jag att en känsla direkt är "bara". Känslor - om än inte enbart känslor - ligger bakom allt från att civilisationer uppstår och innovationer till att familjer bildas och nya generationer föds.

Med risk för att verka vara världens torrboll och känslolösa praktiker... Känslor kan man styra genom att analysera vad de kommer ifrån och vad de representerar etc etc.

Hade jag sådana känslor för en så naturlig sak som mörker - som följt oss genom årmiljoner - så hade jag nog jobbat på dem?

 

[tott]

Ursäkta men... du vill alltså ödsla energi för att det är fel årstid?

Ha tänt inomhus och använd pannlampa de få gånger du behöver bara ute kvällstid. Landsbygden ÄR mörk halva året. Naturligt mörk.

(själv tycker jag dessutom att det är rätt läskigt att ha upplysta fläckar där alla kan se mig, men jag inte kan se dem som är utanför ljuskäglan.)

Håller med tanten. På landsbygden är det mörkt och skönt, och ska så vara. Vill man ha ljust får man hålla till bland gatubelysning

 

[Hyacinth]

Är det inte naturligt att föredra ljus? Jag kan inte se att några ljusslingor i ett äppelträd är så konstigt.
Nu börjar vi låta som sjöstadsborna.

 

[Snubbelfot]

Finns det andra enkla lösningar? Att sätta upp stolpar med seriösa strålkastare och så vidare är under omständigheterna inte aktuellt.

Om tomten och omgivningarna känns jobbigt mörka så är det inte helt säkert att enstaka ljuskällor skapar en ljusare känsla. Det kan tvärtom lätt bli så att definierade ljuspunkter eller -områden bidrar till att övriga ytor och siktvinklar känns ännu mörkare, så länge som man inte belyser precis hela området och det är kanske inte aktuellt. Mörkerseendet kommer aldrig att fungera ordentligt; ögat kommer inte att "blända upp" så länge det finns tydliga ljuspunkter. Om det var min fastighet skulle jag kanske se om det gick att öppna litet bland växtlighet och träd för att släppa in det diffusljus som trots allt oftast kommer från himlen. Skulle jag titta på ljuskällor för att lysa upp specifika platser eller områden på fastigheten så skulle jag välja så brett och diffust strålande ljuskällor som möjligt, och ganska svaga. Väldefinierade ljuskäglor och starkt upplysta stråk kan vara jättefint rent estetiskt, men för att bekämpa en jobbig känsla av mörker kan det alltså lätt bli kontraproduktivt.

 

[Petruska]

Med risk för att verka vara världens torrboll och känslolösa praktiker... Känslor kan man styra genom att analysera vad de kommer ifrån och vad de representerar etc etc.

Hade jag sådana känslor för en så naturlig sak som mörker - som följt oss genom årmiljoner - så hade jag nog jobbat på dem?

Jag är helt med på ditt resonemang om känslor, och jag tillämpar det hyggligt ofta på ganska många situationer, tycker jag. Jag brukar snarast få kritik för att jag gör som du rekommenderar för ofta, dock inte av dig.

Men jag får erkänna att jag dagligen och stundligen förbryter mig mot årmiljonerna. Kyla har följt oss, men jag klär på mig och jag går in och jag bor inte i en grotta utan ett hus av en typ som inte har funnits särskilt stor del av årmiljonerna. Dessutom är jag beroende av jordbruket, denna nymodighet, jag samlar inte in nötter, rötter och sniglar att leva av. Och, kanske värst av allt, jag förbryter mig mot årmiljoner av långsamma människors vandrande över savannen med att inte bara cykla utan rätt frekvent köra bil, åka tåg, åka buss och ibland rentav flyga!

Mot bakgrund av detta har jag svårt att se det moraliska problemet i min önskan om lite ljus. Det är ju inte alls så att enbart jag gärna ser lite ljus, tvärtom är många hus väldigt mycket mer upplysta än mitt. Jag har för all del blandade känslor även kring det - både ensliga grällt belysta hus och ensliga hus som vilar i mörkret, ser ju lite ensamt ut, inte minst vintertid.

 

[Petruska]

Om tomten och omgivningarna känns jobbigt mörka så är det inte helt säkert att enstaka ljuskällor skapar en ljusare känsla. Det kan tvärtom lätt bli så att definierade ljuspunkter eller -områden bidrar till att övriga ytor och siktvinklar känns ännu mörkare, så länge som man inte belyser precis hela området och det är kanske inte aktuellt. Mörkerseendet kommer aldrig att fungera ordentligt; ögat kommer inte att "blända upp" så länge det finns tydliga ljuspunkter. Om det var min fastighet skulle jag kanske se om det gick att öppna litet bland växtlighet och träd för att släppa in det diffusljus som trots allt oftast kommer från himlen. Skulle jag titta på ljuskällor för att lysa upp specifika platser eller områden på fastigheten så skulle jag välja så brett och diffust strålande ljuskällor som möjligt, och ganska svaga. Väldefinierade ljuskäglor och starkt upplysta stråk kan vara jättefint rent estetiskt, men för att bekämpa en jobbig känsla av mörker kan det alltså lätt bli kontraproduktivt.

Intressant! Det här har jag funderat på.

Ta ner träd, kommer inte att påverka. Det är påfallande öppet just runt mitt hus. Lite fruktträd och så där, bara, och de är ju ganska låga.

Någon sorts strålkastare vill jag inte ha. Det känns helt fel.

Jag har funderat kring att lite ljus här och var skulle kunna skapa något slags djup eller liksom avstånd/distanser i den där enhetliga svärtan utanför fönstret. Bäst vore säkert om grannarna lyste upp lite, för då kom ju distanserna på köpet. Men som husen ligger hjälper tyvärr inte det.

När jag väl är ute, är mörkret inga problem. Det är det mycket mörkare mörker jag ser inifrån som tynger mig.

 

[Petruska]

Håller med tanten. På landsbygden är det mörkt och skönt, och ska så vara. Vill man ha ljust får man hålla till bland gatubelysning

Jag förbehåller mig nog ändå rätten att själv välja min vistelseort.

 

[Monstermom]

De påminner om tomhet, dämpar och lägger locket på, upplever jag. Bromsar idéflödet.

Det här är så intressant, jag känner mig kvävd och trängd när jag ser ut genom fönstren och bara ser grannar överallt. När jag är i stugan och jag bara har (mörka ) naturen runtomkring så känner jag hur ett konstant tryck jag inte var helt medveten om släpper och jag kan tänka och andas helt fritt. Det är spännande hur djupt präglad man blir på sin miljö!

 

[Pudlan]

Jag har också ett vägguttag ute som jag inte vet om jag vågar använda. Alla installationer är lite hejsan för det här är en släktgård där jag inte vågar lita på att viktiga saker har gjorts ordentligt.

Det ju dumt förstås om det inte är ok.
Mvh
Pudlan

 

[Petruska]

Det här är så intressant, jag känner mig kvävd och trängd när jag ser ut genom fönstren och bara ser grannar överallt. När jag är i stugan och jag bara har (mörka ) naturen runtomkring så känner jag hur ett konstant tryck jag inte var helt medveten om släpper och jag kan tänka och andas helt fritt. Det är spännande hur djupt präglad man blir på sin miljö!

Ja. I början av hösten i år då alla kom tillbaka till jobb och möten osv och jag flyttade in från landet och en kollega åter började sova i sin övernattningslägenhet i stan i veckorna, förvånade jag kollegan med att mitt inne i centrum med folk överallt utbrista något om det lugn man bara kan känna i stan.

Kollegan hängde inte riktigt med.

Nu tycker jag att det finns kvaliteter med på-landet-grejen också, men mörkret är inte en av dem, och jag blir snarare lite passiv än just lugn. Passiviteten är å andra sidan en del av poängen inte minst i början av semestern.

Jag är uppvuxen både i en småstad, just i det här lantliga mörkret och i Köpenhamn, så min prägling är splittrad, antar jag. Det är dock helt klart stadslivet som är det som präglat mig som det som är samtidigt lugnande och stimulerande.

Jag är nästan lite rädd för den där önskan att inte ha en enda människa/byggnad inom synhåll som många svenskar ger uttryck för. Inte ohanterligt rädd såklart, men liksom lite rädd. Vad står det för, tänker jag.