Det är de där svarta fyrkanterna som föreställer fönsterglas, som tynger mig. Svart, svart, svart. Värre än att ha persiennerna nere hela tiden (om jag hade haft några). Att det är som Intet och Oändligheten samtidigt, att "titta ut" genom fönstret, utan att se vare sig det ena eller det andra.
Det är då man tänder en brasa, lite ljus och lägger sig på soffan, läser en bok och njuter av det mysiga inomhus. Vila är inte fel. På helgerna kan man göra nyttigheter...och under den ljusa årstiden.