Det är ok att vilja vara bättre

Jag tittade snabbt igår på ett program på tv med Caroline Klüft och fastnade vid ett uttalande som jag grunnar på idag.
Man är bra som man är. Jag är jag och jag är värdefull. Bara för den jag är helt enkelt.
Jag blir inte mer värdefull för att jag har en perfekt kropp, springer maraton eller är framgångsrik på tävlingsbanan.
Jag kan heller inte bli mindre värdefull om jag har putmage, dålig kondis och rider ruttet. Jag är jag i alla lägen och mitt värde har inget att göra med mina prestationer.

MEN- det är helt ok att tycka om att sträva mot mål och vilja göra sitt bästa! Om jag gör det för kicken som själva ansträngningen är. Om jag kämpar och når ett mål så vet jag att det känns bra- men jag vet också att det inte gör mig lyckligare.
Den vetskapen kan lätt göra att det känns lite meningslöst att kämpa och göra sitt bästa. Det kommer ju ändå inte göra mig lyckligare.
Men själva arbetet, när jag har siktet på något- det känns ju meningsfullt. Resultat är frukten av hur klokt och bra jag arbetat. Om resultatet inte blir som jag tänkt så är det egentligen inget misslyckande och jag är fortfarande lika värdefull.

Jag har nog ofta hamnat i ett limbo mellan känslan att det inte är lönt att vara "bäst " för man är inte lyckligare för det. Och det är så tufft mentalt att misslyckas.
Men samtidigt är man inte en sämre människa för att man försöker. Troligen är man lyckligare eftersom just den där känslan att jobba mot något är det som ger livet mening. Oavsett resultatet så mår man bra av att göra sitt bästa.

Tänker på detta nu som förälder. Jag vill ju att mitt barn ska veta att jag älskar det lika mycket oavsett prestationer. Men samtidigt vill jag ju att de ska våga sträva framåt och göra sitt bästa.
Det ger lite insikt mot en själv. Att jag är som ett av mina barn. Värd att älska oavsett. Men det är helt ok att vilja nå högre mål. Det gör varken till eller från för hur bra människa jag är. Men ger meningen i livet!

 

[Ray]

Att vara nöjd... jag håller med i stort, men i någon mån är det väl motsatsen till drivkraft och strävan, rent generellt?
Jag ser det liknande men aningen annorlunda, och önskar att jag är nöjd när det är över. När det börjar bli dags att lämna tillvaron, om det nu sker i en mer eller mindre utdragen process, skulle jag vilja kunna säga från hjärtat att "Ja, nu är jag nöjd. Nu räcker det. Jag har upplevt mycket och haft roligt, men nu är jag trött och är redo att lämna det här."
Den känslan vore något att sträva efter tycker jag, litet grann som jag uppfattar Nirvana - att kunna/vilja släppa begär, driv och önskningar när det är dags. Min farmor uttryckte sig ungefär så, eller hade egentligen gjort det under många år, när hon lämnade jordelivet runt 85 års ålder. "Nu räcker det, jag är nöjd." Själv tror jag dock på goda grunder att jag inte kommer att nå det stadiet - min nyfikenhet på livet, på upplevelser, på människor, visar inga tecken på att mattas och kommer antagligen att fortsätta in i kaklet.

Lite så ja....
Att risken med nöjd är att det stagnerar. Å andra sidan. Man är ofta inte nöjd om man inte är på väg mot något. Om man inte jobbar mot något i livet. Då blir ju livet meningslöst och lite att vänta på slutet. Och det är ok om man är gammal och väntar på döden.

Men om man aldrig är nöjd blir livet jäkligt jobbigt å andra sidan. Och kan man inte vara nöjd men ändå vilja mer?

 

[kryddelydd]

Att vara nöjd... jag håller med i stort, men i någon mån är det väl motsatsen till drivkraft och strävan, rent generellt?
Jag ser det liknande men aningen annorlunda, och önskar att jag är nöjd när det är över. När det börjar bli dags att lämna tillvaron, om det nu sker i en mer eller mindre utdragen process, skulle jag vilja kunna säga från hjärtat att "Ja, nu är jag nöjd. Nu räcker det. Jag har upplevt mycket och haft roligt, men nu är jag trött och är redo att lämna det här."
Den känslan vore något att sträva efter tycker jag, litet grann som jag uppfattar Nirvana - att kunna/vilja släppa begär, driv och önskningar när det är dags. Min farmor uttryckte sig ungefär så, eller hade egentligen gjort det under många år, när hon lämnade jordelivet runt 85 års ålder. "Nu räcker det, jag är nöjd." Själv tror jag dock på goda grunder att jag inte kommer att nå det stadiet - min nyfikenhet på livet, på upplevelser, på människor, visar inga tecken på att mattas och kommer antagligen att fortsätta in i kaklet.

fast är det egentligen motsatsförhållanden mellan nöjd och nyfikenhet?

Jag tänker mer att "jag är nöjd med det jag har, jag mår bra. Och jag vill ändå se mer, lära mig mer, göra nya upptäckter och erfarenheter."

Jag tänker för egen del att jag är nöjd med det liv jag kunnat ordna för mig själv. Skulle jag dö imorgon så behöver jag inte gräma mig för något jag "missat".
Men det betyder ju inte att jag har tröttnat och inte vill mer.

 

[kryddelydd]

Och kan man inte vara nöjd men ändå vilja mer?

Jo.
Tycker jag.

 

[Seabaz]

Det som är så härligt, faktiskt, är att man kan göra om val och man kan göra nya val.

Jag var en gång - för ungefär 20 år sedan - på en föreläsning där föreläsaren (en psykiater) konstaterade att vi faktiskt bara har två "måsten".
Det ena är att dö.
Lever vi så måste vi dö. Förr eller senare.'
Det andra är att välja.
Intressant när man tänker på saken.

Att inte välja, är ju också ett val. Då låter man andra göra valet åt sig.

Jag tycker att det är spännande hur mycket vi faktiskt kan påverka vårt välbefinnande genom att förändra sätt att tänka, och genom att reflektera.
Visst är det svårt att välja, för det finns så många val.
Men man kan ju försöka identifiera vilka val som är viktiga i just mitt liv.
Och om det är något jag inte gillar i mitt liv, så får jag fundera på alternativen.
För det finns alltid olika alternativ och val - även om det kan vara så att alternativen är sämre än det jag har, av olika skäl. Och då kan man ju eventuellt bli lite mer nöjd med att välja att stanna kvar i det man har (eller så blir man bara missmodig...).

Jag tror att det är väldigt viktigt för de flestas välbefinnande att så att säga ta makten över sitt eget liv.
Vissa saker kanske inte går att välja: har jag barn, så har jag barn. Dem går det inte att välja bort. Valet att skaffa barn går ju inte att göra ogjort.

Men även personer med barn kan ju välja hur man använder sin fritid: till vad och i hur stor utsträckning.

Välja vad i mitt liv som är viktigast just nu: är det att barnen ska få spela fotboll eller är det att jag ska få rida? (dåligt exempel, kanske, men ändå)

Är det viktigast för mig att få gå på konsert (min farmor, då 84 år, ville gå på konsert med Rod Stewart; hon har dålig pension och sade när jag skulle beställa biljetten att "det var dyrt, men jag ska gå om jag så ska leva på gröt resten av året"; hon valde att konserten var viktig och rolig och valde att prioritera ner annat), så får jag kanske välja att köpa billigare mat eller avstå från att köpa nya kläder under en period.
eller något annat val.

Japp, jag reflekterar mest utifrån vår möjlighet till val och att ta makt över livet, men det handlar ju också om att var och en av oss faktiskt har makten att välja vad som är tillräckligt bra, vilka mål vi har.
Jag har inte samma mål som min kompis. Eller min syster eller mina föräldrar eller mina arbetskamrater.
Jag prioriterar inte samma saker på samma sätt.

Jag väljer bort en hel del saker som andra människor tycker är självklara basic-saker som TV, "padda", byta mobiltelefon (OK, nu har jag faktiskt skaffat en relativt ny smartphone, men första smartphonen som jag köpte var nu i januari så man får väl anse att jag var väldigt sent ute, och den köptes enbart pga att den gamla knapptelefonen inte fungerade längre) och andra teknik-grejer.
Jag väljer bort utlandssemstrar och andra resor.
Jag väljer bort att köpa nya möbler; handlar begagnat eller får mycket till skänks.
Jag behöver inte samma materiella standard i de frågorna, som många andra anser sig behöva.
Men jag är väldigt nöjd med mitt liv.
Och jag vill utvecklas, för närvarande huvudsakligen inom hästsporten. När jag lär mig något nytt eller märker en förbättring - ja, då blir jag nöjd.
en stund.
för sedan vill jag utvecklas mer och hittar nya utmaningar.
Det är väldigt roligt!

Vilket feel good inlägg

Fick mig att tänka på min tatuering som er ett citat ur en film dock, men ändå

"Get busy living or get busy dying"

För mig handlar det om att är man inte nöjd med var man är i livet, boende, jobb mm så kan man alltid ändra på det.

Att var nöjd med sig själv och sin vardag tror jag är jätteviktigt. Övriga klapp på axeln är bonus

Lyckan bör vara att själv vara tillfreds, inte att tillfredsställa andra (även om man oftast känner sig bra när man gör det. Men man ska känna sig bra annars med tycker jag)

 

[Ray]

Vilket feel good inlägg

Fick mig att tänka på min tatuering som er ett citat ur en film dock, men ändå

"Get busy living or get busy dying"

För mig handlar det om att är man inte nöjd med var man är i livet, boende, jobb mm så kan man alltid ändra på det.

Att var nöjd med sig själv och sin vardag tror jag är jätteviktigt. Övriga klapp på axeln är bonus

Lyckan bör vara att själv vara tillfreds, inte att tillfredsställa andra (även om man oftast känner sig bra när man gör det. Men man ska känna sig bra annars med tycker jag)

Det finns alltid val. Sen är livet grymt och det finns mycket som kan hända helt utanför vår kontroll. Men val finns fortfarande kvar och det är aldrig bra när man känner sig som ett offer! Jag vet att jag å ena sidan har noll kontroll över mitt liv. Samtidigt så var det bra sagt med val... För även om jag inte har kontroll så har jag valmöjligheter.
Hamnar man i offerkoftan blir man ju passiv och använder inte de val man har.

Just det stora i leva och dö har jag haft anledning att grunna på mycket senaste åren.
Och accepterar man att mitt liv ser ut som det gör på grund av val jag faktiskt gjort så blir man nöjdare!
Jag har ingen egen gård. Det är inte så att jag inte har möjlighet till det. Men jag har valt att inte ha det så. Jag vill kunna åka på semester och när jag inte jobbar vill jag vara ledig. Mitt val. Men ändå kan jag drömma om det positiva sidorna med att ha en gård och då undrar jag om jag prioriterat rätt.

Har massa sånna val som jag ifrågasätter ibland. Jag gillar mitt jobb. Men samtidigt så är det inte vad jag drömde en gång i tiden. Och jag sneglar på drömjobb och inser att det fungerar inte med mitt liv. Jag har valt att inte ha det....
Man kan ju inte ha allt tyvärr...

 

[kryddelydd]

Det finns alltid val. Sen är livet grymt och det finns mycket som kan hända helt utanför vår kontroll. Men val finns fortfarande kvar och det är aldrig bra när man känner sig som ett offer! Jag vet att jag å ena sidan har noll kontroll över mitt liv. Samtidigt så var det bra sagt med val... För även om jag inte har kontroll så har jag valmöjligheter.
Hamnar man i offerkoftan blir man ju passiv och använder inte de val man har.

Just det stora i leva och dö har jag haft anledning att grunna på mycket senaste åren.
Och accepterar man att mitt liv ser ut som det gör på grund av val jag faktiskt gjort så blir man nöjdare!
Jag har ingen egen gård. Det är inte så att jag inte har möjlighet till det. Men jag har valt att inte ha det så. Jag vill kunna åka på semester och när jag inte jobbar vill jag vara ledig. Mitt val. Men ändå kan jag drömma om det positiva sidorna med att ha en gård och då undrar jag om jag prioriterat rätt.

Har massa sånna val som jag ifrågasätter ibland. Jag gillar mitt jobb. Men samtidigt så är det inte vad jag drömde en gång i tiden. Och jag sneglar på drömjobb och inser att det fungerar inte med mitt liv. Jag har valt att inte ha det....
Man kan ju inte ha allt tyvärr...

Det är ju väldigt sunt att ifrågasätta sina val.
För då kan man ju antingen välja om, eller konstatera att "just nu är detta fortfarande det mest rätta valet".

För mig handlar det mycket om att inte känna mig låst eller fängslad.
Vissa val, som exempelvis att köpa gård, känns ju ganska slutgiltiga.
Men det är klart att det går att välja om.
Trivs jag inte, så kan jag sälja gården och flytta in till en lägenhet i stan igen.

De där vinterdagarna som det verkligen, verkligen suger att gå ut och greja stallet.
Du vet, när det är minus tio grader och ligger en meter snö.
När man måste skotta för att komma fram till logdörren, stalldörren, garaget.
Allt bara tar emot.

Då tänker jag "ja, men då får jag ju sälja hästarna och gården."
Då brukar nästa tanke bli "nej, men det vill jag ju inte." och så går jag ut och gör det jag ska, med betydligt lättare hjärta och mindre inre muttrande.
Och är rätt nöjd med mitt val, även om det för stunden är lite motigt.

 

[Ray]

Precis så!
Jag njuter lite av sånna skit dagar för då lever man verkligen.... Och det är så skönt att slappa sen....

Men vänd det från att du @kryddelydd måste välja bort hästarna för att slippa skotta snö till att jag måste skotta snö, laga Traktor, hagar, rida i mörker, ordna gårdsvakt när jag vill åka till stugan- för att ha min gård. Du gör allt det för annars väljer du bort något du har.
Från min sida väljer jag bort något jag har för att slippa göra sånt jag inte tycker mig ha tid med. Det gör att jag känner mig lat. Jag prioriterar att softa framför att leva en dröm. Som iofs nog inte riktigt ens är min dröm? Men det borde vara om inte jobbet avskräckte?

 

[karamelldrottningen]

Man blir per automatik inte lyckligare av framgång. Det kan göra en lyckligare men är absolut inte synonymt med lycka även om det finns lyckokänslor så är de ofta kortvariga.
För mig är inte drivet som mål just att finna lyckan, eller mer lycka.

Lycka för mig är de små sakerna. Stunderna. Tex en kopp nybryggt kaffe och sitta ute i trädgården bland fågelkvitter.
En häst som varit lite motsträvig som det plötsligt lossnar för.
Professorn när han kommer på morgonen och ser så bedårande ut. Katten när hon ligger och sover, eller gosar.
Prata med en kär gammal vän osv osv.

 

[Mabuse]

Jo det blir man ju. Men forskning visar att man snabbt återgår till sin normala lyckonivå. Så det är ju en snabb lycka och ibland dessutom lite tomhet efteråt.

Beror kanske också lite på målet?

Det måste ju bero på viken typ av mål det handlar om. Mål som i att lyckas med en viss prestation, typ vinna en tävling - ja, kanske, för det är ju över sen.

Men mål som i vad man vill ha i sitt liv? Ett av mina mål har t ex varit att bo som jag bor. Det tog trettio år, men till slut gick det. Nu har jag bott där i snart tre år, men det gör mig fortfarande lycklig varje dag att jag lyckades. Jag är mycket lyckligare idag än jag var för tjugo år sen, när jag inte visste om jag skulle lyckas med målet att få jobb, familj och lägenhet. Såna saker fortsätter ju finnas när man väl har fått dem, de är inte över.

 

[kryddelydd]

Precis så!
Jag njuter lite av sånna skit dagar för då lever man verkligen.... Och det är så skönt att slappa sen....

Men vänd det från att du @kryddelydd måste välja bort hästarna för att slippa skotta snö till att jag måste skotta snö, laga Traktor, hagar, rida i mörker, ordna gårdsvakt när jag vill åka till stugan- för att ha min gård. Du gör allt det för annars väljer du bort något du har.
Från min sida väljer jag bort något jag har för att slippa göra sånt jag inte tycker mig ha tid med. Det gör att jag känner mig lat. Jag prioriterar att softa framför att leva en dröm. Som iofs nog inte riktigt ens är min dröm? Men det borde vara om inte jobbet avskräckte?

Det beror ju på hur man vänder tankarna, ja.

Jag menar ju att jag har valt att få det positiva med att ha gård, och då har jag valt bort vissa saker som inte är lika viktiga för mig (resor har jag valt bort; de är inte lika viktiga för mig som trivseln i att bo på gård).

Nej, jag ser faktiskt inte att det följer så hemskt många "måsten" med att ha gård.
Det jag tycker att du gör i detta inlägg är att lägga fram en massa "måsten" som ingår i att ha gård.
Man kan titta på de av dig föreslagna "måstena" och komma fram till att de inte är måsten och inte särskilt jobbiga.

Jo, lite snöskottning behövs ibland. Fast rätt lite och rätt sällan. Eftersom det finns annat folk som har maskiner och kan ploga, bara man ringer och ber dem.
Samma sak med traktor: jag ser inget behov av en traktor hemma på min lilla gård. Pappa föreslog det en gång, men det finns andra människor som har traktor de få gångerna en sådan faktiskt behövs.
Måste rida i mörker? Nej, jag måste inte rida alls. Jag rider för att jag tycker att det är roligt. Ibland är det mörkt och då har jag på mig en pannlampa och ordentligt med reflexer och då är det inte ett problem att det är mörkt.

Men det är väl lite det som är kärnan, på något sätt.
Om man tycker att det följer en massa "måsten" så blir det ju inte roligt.
Väljer man att fokusera på "måsten" och hinder - tja, då blir ju grundtanken rätt negativ.
Väljer man att bryta ner de där eventuella "måstena" så kan man många gånger inse att de inte är "måsten".

 

[Ray]

Det beror ju på hur man vänder tankarna, ja.

Jag menar ju att jag har valt att få det positiva med att ha gård, och då har jag valt bort vissa saker som inte är lika viktiga för mig (resor har jag valt bort; de är inte lika viktiga för mig som trivseln i att bo på gård).

Nej, jag ser faktiskt inte att det följer så hemskt många "måsten" med att ha gård.
Det jag tycker att du gör i detta inlägg är att lägga fram en massa "måsten" som ingår i att ha gård.
Man kan titta på de av dig föreslagna "måstena" och komma fram till att de inte är måsten och inte särskilt jobbiga.

Jo, lite snöskottning behövs ibland. Fast rätt lite och rätt sällan. Eftersom det finns annat folk som har maskiner och kan ploga, bara man ringer och ber dem.
Samma sak med traktor: jag ser inget behov av en traktor hemma på min lilla gård. Pappa föreslog det en gång, men det finns andra människor som har traktor de få gångerna en sådan faktiskt behövs.
Måste rida i mörker? Nej, jag måste inte rida alls. Jag rider för att jag tycker att det är roligt. Ibland är det mörkt och då har jag på mig en pannlampa och ordentligt med reflexer och då är det inte ett problem att det är mörkt.

Men det är väl lite det som är kärnan, på något sätt.
Om man tycker att det följer en massa "måsten" så blir det ju inte roligt.
Väljer man att fokusera på "måsten" och hinder - tja, då blir ju grundtanken rätt negativ.
Väljer man att bryta ner de där eventuella "måstena" så kan man många gånger inse att de inte är "måsten".[/Q
Javisst är det bara ursäkter. Jag kan komma på fler också! Det är ju för att trycka på att mitt val är rätt....
Från min synvinkel är det positivt för jag har ingen gård. Om jag tänker att det är jobbigt så känner jag mig nöjd som det är.
Och igen- är det bra?
Eller begränsar man sig?

 

[kryddelydd]

Jag tror att det är bra att titta på detaljerna kring sina val - både de positiva och negativa sidorna.

Och lite tänker jag att vilket som överväger beror på hur gärna man vill ha något, i vårt exempel gården.

Jag vill bo på gård. Då är det väldigt klokt att inte se "måstena" som måsten utan som något som egentligen inte är så besvärligt.
Om man kanske egentligen inte vill bo på gård, kan det vara väldigt klokt att se "måstena" som de tillbehör de är till gården.
Att bo på gård innebär också att man måste lösa snöröjning, stängsel med mera. Det innebär svårigheter i att resa.
Det innebär att man måste ha en reservplan vid elavbrott, vid reparationer och så vidare.

Och beroende på, så kan man antingen se "måstena" som de svårigheter de faktiskt är, eller så kan man se att "ja, de sakerna hör till och dem kan jag lösa si eller så".

Den impact som "måstena" har i mitt liv är en annan än de har i ditt liv.
(och delvis också utifrån att min pappa kan det mesta som handlar om en gård och alltid ställer upp när jag ber honom; och de bekanta jag skaffat sedan jag flyttat till gården också ställer upp och erbjuder hjälp med bland annat snöröjning, grävmaskinsjobb och liknande).

 

[Ray]

Grejen är ju att man ofta vänder saker till sin fördel. Vilket är bra.
Men... oxå lite begränsande. För det är lätt att sätta upp hinder framför sig för att rättfärdiga att man inte gör vissa saker.
För att man är bekväm liksom.
Att välja något att sträva mot innebär ju alltid uppoffringar. Och jag tycker mig ha erfarenheten att man oftast inte ångrar det man gör. Det blir alltid en erfarenhet.
Men man kan ångra sånt man inte gör. Just om man känner att man inte gjorde det för att man var feg, bekväm och begränsande.

 

[kryddelydd]

Grejen är ju att man ofta vänder saker till sin fördel. Vilket är bra.
Men... oxå lite begränsande. För det är lätt att sätta upp hinder framför sig för att rättfärdiga att man inte gör vissa saker.
För att man är bekväm liksom.
Att välja något att sträva mot innebär ju alltid uppoffringar. Och jag tycker mig ha erfarenheten att man oftast inte ångrar det man gör. Det blir alltid en erfarenhet.
Men man kan ångra sånt man inte gör. Just om man känner att man inte gjorde det för att man var feg, bekväm och begränsande.

Jo, man offrar väl antagligen lite bekvämlighet och trygghet.

Men det där att det är begränsande: jo, om man gör hindren/nackdelarna större än de verkligen är. Jag tänker snarare att det där med att realistiskt se nackdelarna ger möjligheter att se hur man kan hantera dem.
(väljer exemplet gård, igen, för det är så konkret...
när jag var på visning på min gård, tittade vi förstås i stallet. Inredningen där var - inte praktisk. Stallgången var ca en meter bred, sedan var det betonginredning med fastgjutna metallrör, hade varit typ en griskätte. Och så var det ett par gödselrännor som gjorde att tillgänglig stallgång var mycket smal.
Jag tyckte att det diskvalificerade från aktuellt för köp.
Pappa, som var med, sade att "det där fixar jag på en dag med en bilningsmaskin". Det var också vad som hände: pappa - som då tillfälligt var arbetslös - hyrde en bilningsmaskin och åkte upp till min gård, bilade bort betongen, skar av metallrören med sin vinkelslip, göt ny betong där det behövdes inklusive att fylla igen rännorna, det tog honom en dag och jag fick en fyra meter bred stallgång...)
Jag såg hinder, pappa såg en dags jobb.

Men om man bortser från minussidorna, kan det ju bli så att man ger sig i kast med något som är helt orealistiskt. Fallet kan bli ganska djupt om man har otur. Och vägen kan bli onödigt knagglig.

 

[Ray]

Jo, man offrar väl antagligen lite bekvämlighet och trygghet.

Men det där att det är begränsande: jo, om man gör hindren/nackdelarna större än de verkligen är. Jag tänker snarare att det där med att realistiskt se nackdelarna ger möjligheter att se hur man kan hantera dem.
(väljer exemplet gård, igen, för det är så konkret...
när jag var på visning på min gård, tittade vi förstås i stallet. Inredningen där var - inte praktisk. Stallgången var ca en meter bred, sedan var det betonginredning med fastgjutna metallrör, hade varit typ en griskätte. Och så var det ett par gödselrännor som gjorde att tillgänglig stallgång var mycket smal.
Jag tyckte att det diskvalificerade från aktuellt för köp.
Pappa, som var med, sade att "det där fixar jag på en dag med en bilningsmaskin". Det var också vad som hände: pappa - som då tillfälligt var arbetslös - hyrde en bilningsmaskin och åkte upp till min gård, bilade bort betongen, skar av metallrören med sin vinkelslip, göt ny betong där det behövdes inklusive att fylla igen rännorna, det tog honom en dag och jag fick en fyra meter bred stallgång...)
Jag såg hinder, pappa såg en dags jobb.

Men om man bortser från minussidorna, kan det ju bli så att man ger sig i kast med något som är helt orealistiskt. Fallet kan bli ganska djupt om man har otur. Och vägen kan bli onödigt knagglig.

Begränsande i meningen att jag i detta exempel säger "det är för mycket jobb " och inte provar...
Jag vet egentligen inte varför utan tror det är för att jag är nöjd som det är.

 

[kryddelydd]

Begränsande i meningen att jag i detta exempel säger "det är för mycket jobb " och inte provar...
Jag vet egentligen inte varför utan tror det är för att jag är nöjd som det är.

Ja, och är nu nöjd som det är så behövs ju inte just den förändringen.
Visst, begränsande i meningen "men tänk om det hade blivit ännu bättre" men också sunt i meningen "du är nöjd som du är, varför ta risken att göra ett val som faktiskt inte är så bra"...

Nej, jag tänker att det är väldigt bra för själen att vara nöjd.

 

[Ray]

Ja, och är nu nöjd som det är så behövs ju inte just den förändringen.
Visst, begränsande i meningen "men tänk om det hade blivit ännu bättre" men också sunt i meningen "du är nöjd som du är, varför ta risken att göra ett val som faktiskt inte är så bra"...

Nej, jag tänker att det är väldigt bra för själen att vara nöjd.

Haha!
Klok!