- Svar: 3
- Visningar: 571
Det ÄR bra saker i mitt liv nu. Somexempel att jag ska få en hund DENHÄR VECKAN! Och endel andra saker också som är mycket mera possitivt nu motför förut. Så det ÄR bättre egentligen men det är så jävla svårt att känna det. Och dom dåliga sakerna är ändå lika dåliga.
Så tillexempel så gör det exakt lika ont att bli på mind om dom som jag trodde att dom var mina vänner. Även fast dom inte är värda en sekund till av mitt liv men det gör ändå ont bara att se deras namn.
Och att jag har denhär fucking jävla rullstolen hatar jag exakt lika mycket. Även fast det händer bra saker också så är ju själva jag samma och det är det STÖRSTA problemet.
Och jag vet att det finns personer som säkert läser dethär och är skit nöjda att jag ändå mår dåligt fast jag ska få en egen hund och fast andra bra saker också händer. För jag vet att vissa här tycker att det aldrig kommer bli bättre för att jag tänker fel. Men jag försöker helatiden att tänka rätt och så men det hjälper inte för allt.
Och jag VET att det nog är mycket att jag själv måste ändra hur jag tänker och allt sånt. Men kan säga att det är SVÅRT! Som det med hund valpen och att jag är jätte o rolig för hur det kommer gå med våran ena vuxna hund. Och vissa här verkar tycka att man är helt dum i huvudet om man skaffar en valp då och endel tycker att jag inte kan ha en valp och sånt. Men jag tänker typ en miljon gånger om dagen att jag ska välja att tro att det kommer gå bra. För att jag jobbar HELATIDEN med hur jag tänker men såklart så kommer det att ta tid.
Och även bra saker som med valpen och att jag har börjat rida en gång i veckan och skolan går bättre oftast och andra saker men allt sånt är ju jobbigt för hjärnan också även fast det är bra saker. Men då känns det ändå jätte jobbigt och att hjärnan är helt helt slut och då blir jag att jag börjar gråta mera och får mera ångest och allt sånt.
Så därför bara känns det så jobbigt att även fast det händer bra saker och det kanske kommer hjälpa på lång tid. Men justnu så känns det ändå jobbigt. Och då får jag dåligt sam vete också att jag INTE mår bättre liksom.
Så tillexempel så gör det exakt lika ont att bli på mind om dom som jag trodde att dom var mina vänner. Även fast dom inte är värda en sekund till av mitt liv men det gör ändå ont bara att se deras namn.
Och att jag har denhär fucking jävla rullstolen hatar jag exakt lika mycket. Även fast det händer bra saker också så är ju själva jag samma och det är det STÖRSTA problemet.
Och jag vet att det finns personer som säkert läser dethär och är skit nöjda att jag ändå mår dåligt fast jag ska få en egen hund och fast andra bra saker också händer. För jag vet att vissa här tycker att det aldrig kommer bli bättre för att jag tänker fel. Men jag försöker helatiden att tänka rätt och så men det hjälper inte för allt.
Och jag VET att det nog är mycket att jag själv måste ändra hur jag tänker och allt sånt. Men kan säga att det är SVÅRT! Som det med hund valpen och att jag är jätte o rolig för hur det kommer gå med våran ena vuxna hund. Och vissa här verkar tycka att man är helt dum i huvudet om man skaffar en valp då och endel tycker att jag inte kan ha en valp och sånt. Men jag tänker typ en miljon gånger om dagen att jag ska välja att tro att det kommer gå bra. För att jag jobbar HELATIDEN med hur jag tänker men såklart så kommer det att ta tid.
Och även bra saker som med valpen och att jag har börjat rida en gång i veckan och skolan går bättre oftast och andra saker men allt sånt är ju jobbigt för hjärnan också även fast det är bra saker. Men då känns det ändå jätte jobbigt och att hjärnan är helt helt slut och då blir jag att jag börjar gråta mera och får mera ångest och allt sånt.
Så därför bara känns det så jobbigt att även fast det händer bra saker och det kanske kommer hjälpa på lång tid. Men justnu så känns det ändå jobbigt. Och då får jag dåligt sam vete också att jag INTE mår bättre liksom.