Så jag skulle iväg och rida ut med en kompis igår. Jag hade hennes häst och hon hade lånat en.
Hästen beskrevs som lugn men med lite "ponnyfasoner" som t ex att äta en massa och så. Men vid något tillfälle sprattlade han till från ingenstans, och stack iväg mig och började lägga en en bockserie som heter duga. Jag dunsade hårt i marken och tappade luften.
Eftersom jag är överviktig frågade jag först "oj, har han gått med tung ryttare förut?" och hon svarade att han har ridits av folk som är tyngre än jag flera gånger utan problem (stort kallblod).
Hon var jätteförvånad och skämdes för sin häst. Men jag ville bara sjunka genom jorden av skam. Analyserade jag vad gjorde för fel osv. Vi skrittade på långa tyglar när det hände.
Nu är jag fortfarande deppig. Kommer jag aldrig att kunna lära mig rida ordentligt? Man rider ju inte särskilt bra om man inte kan hantera sprattel, menar jag. Just nu känner jag mig som en nybörjare som inte har någon balans alls och som bara kan rida de absolut sömnigaste och lata hästar.
Jag känner helt mig ut sagt skitdålig
Hästen beskrevs som lugn men med lite "ponnyfasoner" som t ex att äta en massa och så. Men vid något tillfälle sprattlade han till från ingenstans, och stack iväg mig och började lägga en en bockserie som heter duga. Jag dunsade hårt i marken och tappade luften.
Eftersom jag är överviktig frågade jag först "oj, har han gått med tung ryttare förut?" och hon svarade att han har ridits av folk som är tyngre än jag flera gånger utan problem (stort kallblod).
Hon var jätteförvånad och skämdes för sin häst. Men jag ville bara sjunka genom jorden av skam. Analyserade jag vad gjorde för fel osv. Vi skrittade på långa tyglar när det hände.
Nu är jag fortfarande deppig. Kommer jag aldrig att kunna lära mig rida ordentligt? Man rider ju inte särskilt bra om man inte kan hantera sprattel, menar jag. Just nu känner jag mig som en nybörjare som inte har någon balans alls och som bara kan rida de absolut sömnigaste och lata hästar.
Jag känner helt mig ut sagt skitdålig