Som barn till invandrare=flykting från Hitler, och även invandrare i tidigare generationer så kan jag kanske bidra med lite historia runt hur det gick till att bli medborgare "för länge sedan", typ 70 år sedan, eller sisådär 120 år sedan.
Det tog alltså över 10 år för min pappa att få en chans att bli medborgare. Det kopplades till tid, men också bl.a. till att han som man var skyldig "att göra lumpen". Så han fick vackert göra värnplikten som drygt 35-åring, tillsammans med svenska ungdomar i 18-19-20 år-såldern. Som nyanländ internerades han ett tag, sattes i "tvångsarbete" för att täcka upp för inkallade svenskar, och hade stora restriktioner runt vad han fick göra, och hur han fick röra sig inom landet.
När min morfars far kom till Sverige, som arbetskraftsinvandrare med speciella kunskaper inom sitt yrkesområde i slutet av 1800-talet (fransk finkock, rekryterad direkt till en av dåtidens finaste restauranger i Stockholm), så fick han absolut inte bli svensk medborgare förrän han konverterat till svensk statsreligion, och uppvisat att han kunde uppfylla en hoper samhällsregler och dessutom talade svenska. Det tog 20 år för honom att uppfylla kraven, och därmed få lov att gifta sig med sitt livs kärlek som var svensk. När de gifte sig kring 1910, så hade de redan sju barn tillsammans.