Den omtalade "könsmognaden".

[TinyWiny]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Självklart kommer hundar i slyngelåldern precis som alla andra däggdjur, det är väl mer vad man själv gör när det inträffar som spelar roll och hur man gör innan det inträffar.

Jag märkte att min hund hade svårare för att koncentrera sig på vad jag sa när han var runt 12-13 månader och jag märkte en klar skillnad i hans mognad när han var 18 månader men att skylla problem på en ålder har aldrig legat för mej.
Jag ser det som en utvecklingsfas precis som när mina barn sa -nej, -kan själv, så ja då var det ju min uppgift att se till att det fungerade och inte förstöra för dem genom att börja tjafsa om att jaja, det går över och släppa allt för att det på någotvis ska gå över av sig själv.

Min hund är snart 3 år nu och från han var 2,5 år har han varit betydligt lugnare och mer klockren på saker och ting. Det beror på att jag äntligen har fått min sambo att lyssna!!! Jag har fått sambon att sluta med sina dumheter och hunden har lärt sig att när sambon är si och så är det ingen ide att lyssna på honom utan då går man till matte och får klara besked.

När husse faller tillbaka i gamla dåliga vanor så gör hunden det delvis med fast bara ihop med husse, med mej sköter han sig

 

[lady_vip]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Åh, jag har missat detta, lite av en hjärtefråga för mig

Jag påstår nämligen att det inte finns. Klart att de blir könsmogna, klart att det händer lite i kroppen, men att de skulel bli automatiskt dräggiga, det köper jag inte.

Jag har aldrig varit med om det själv, aldrig sett någon "kunnig" hundförare vara med om det. Är man med och uppfyller hundens krav på att funka märker man inte det.

Däremot har jag ju märkt att när mitt engagemang slutar då slutar också hundens engagemang för mig - ta Loka ex när Fortune var väldigt sjuk, jag kunde/orkade inte engagera mig så mycket i Loka som jag borde ha gjort och helt plötsligt blev hon "döv", olydig och jobbig. Så det kan nog hända när som helst och behöver inte alls bero på någon könsmognad.

 

[martha]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Ja, eller att man inte har ett naturligt ledarskap från första början. Jag förväntar mig att ha det ledarskapet, vilket det gäller häst eller hund och då är det bara så...ingen av mina hundar har i frågasatt det...hästarna kan göra det , spec unghingstarna men aldrig så dom blir dövstumma o odrägliga ...för det vore detsamma som att vara kamizakeepilot

 

[lady_vip]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Ja, det är ju det som är grundfrågan egentligen. Jag brukar kunna se direkt i en valpkurs vilken hund som kommer hamna i "slyngelåldern", det är de som skyller på allt annat jämt och ständigt alt. skaffat hund för att barnen vill alt. har skaffat en för svår ras alt. inte vet vad en hund kräver öht. Sen går det för det mesta ganska brant utför och hunden ser man aldrig igen efter fortsättningskursen, trots att de behöver det mest.

 

[_Viva_]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Jag tycker inte man ska skylla pa slyngelperioder utan man far rannsaka sig sjalv om man ar tydlig nog. Det ar mycket "Varfor"? fran hundens sida och kan man forklara "Darfor" sa lyssnar de anda.

Kan man inte vara rak nog och ge ett bra svar sa far man en hund som struntar i en.

Men da fortjanar man det med.

 

[Jenka]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Jag har inte känslan av att folk inte försöker, men att de gör det lite halvhjärtat just pga att hunden just är i någon av de omtalade "åldrarna".

/Swat

Halvhjärtat ska man ju inte göra det, men jag sänker kraven lite på min hund under dessa perioder. Han SKA komma på inkallning, men ingångarna behöver inte vara perfekta, tex. På samma sätt som att när han har en dag då han absolut inte vill gå fot tex, jag envisas men dessa dagar kan det räcka med ögonkontakt eller ett steg hyfsat gående, inte 20 steg ordentligt.

Min hund är knappt 11 månader och jag har märkt av flera kortare perioder. 2-3 st då han inte kommer ordentligt på inkallning och en nyss (precis efter den senaste "dövperioden") då han blev förvandlad till 3månadersvalp igen som ska bita i kläder, vara överallt osv.
Spökålder misstänker jag är nu med tanke på att en soptunna igår plötsligt var farlig annars är det bara barn han reagerar mot. Där är jag kluven på hur man ska göra. Jag hoppas på att det är spöken och att det till viss del går över "av sig självt". Träna borde man givetvis göra men brist på barn och lite olämplighet att träna på små barn försvårar det hela.

Långt och lite utsvävande men ja, jag tror att dessa perioder finns och att de är olika starka på olika individer. De går väl över, men jag tror absolut på att man måste jobba sig igenom dem. Kanske vara medveten om dem men inte ha de som en ursäkt för att inte träna.

 

[Annika_L]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

om jag ska vara ärlig så har jag aldrig ens märkt på mina hundar att dom varit i en trotsålder övht, men jag vet ju att en del har problem med sånt....inte ens min son var i nån trotsålder ( Nu 28 år)....jag är väl lyckligt förskonad

Hej Martha!
Jag går och väntar på spökåldrar och könsmognad på min 8-månaders rottistik och allt besvär det skall medföra men det händer inget tokigt!
Det som sker är att hon utvecklas och tar för sig lite mer på en del områden
men å andra sidan så har hon mognat inom andra områden. Att det sker
hormonhopp är väl givet men med en bra grund planterad så får man väl gilla läget ett tag bara när det nu kommer. Jag tror jag tillhör de lyckliga som ser åldrarna som utveckling inte trots. Har inte haft direkt trotsiga ungar heller
och dom är 6 st.
Däremot är det jobbigare, för att gå från det ena till det andra, när stona är dräktiga och blir testeronstinna. Hujedamej när man förväntar sig att ta ut ett milt sto som plötsligt visar sig vara en mullrande, stegrande hingst helt utan förvarning! Bara att gilla läget ett tag sen går det över men det här har vi ju diskuterat förut.

 

[Annika_L]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

.........................

 

[martha]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

OT

Heeej Annika ...för att helt frångå mina egna inlägg så är ofta rottisar liiiiite jobbigare än normala hundar..iallafall dom jag "känner", som shettisar med huggtänder

 

[Annika_L]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Jag känner bara en så jag vet inget annat. Kanke tur det!
Sista hunden jag hade var för 30 år sen så min hunderfarenhat är lika med noll. När vi skaffade henne så självklart var jag rejält påläst om tusen problem.
Allvarligt talat så orkade jag inte ta till mig allt. Lyssna på råd skall man ju alltid och det har vi gjort men mycket handlade/handlar om hur vi själva lever
och verkar inom familjen. Min styrka när det gäller fostran av både hästar och numer hund är mina rutiner och att jag är stenhårt konsekvent inom vissa områden men att jag också är öppen för egna inititiv hos djur.
Tack för alla och de är tillbaka.
Kul att diskutera hund förresten.

 

[Alexandra_W]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

När är det egentligen brist på uppfostran? Hur var era hundar under den här.. perioden? Hur många har fått nya problem?

Inte läst hela tråden.

Men för mig så visar de där perioderna (för det är ju kortare perioder, även om det kan kännas nog så drygt när 'nästa kommer' precis när man tycker man tagit sig igenom den tidigare) de brister som fanns INNAN sas. Kan inte riktigt komma på direkta nya problem vi fått mer än enstaka fall.

Utan när det blir problem med t ex inkallningen, så även om det känns som en 'perfekt inkallning' helt plötsligt raseras, så visar det ju eg bara att inkallningn inte var så himla perfekt innan. Däremot hade inte bristerna visat sig, för hunden hade inte så många anledningar att prova 'säga emot' eller hur man ska säga, eller haft så många distraktioner.

Sen kommer hormonerna, och plötsligt surrar världen av distraktioner - och t ex inkallningen fallerar. Men den var inte distraktionstålig innan heller, men man hade bara inte märkt det.

Annars tycker jag det är koncentrationen eller snarare bristen på den, och flamsigheten som kan vara störande. Jag fuskar ju och har kastrerat, så vi slipper hormondelen (även om det ju finns psykiska könsmognadsfaser), men det är drygt nog med kocentrationsdelen och flamsigheten. När hunden under egen fri lek på gårsplanen är så 'yrig' att den dammar rakt in i en stor kombibil, parkerad på sin vanliga plats, inser man hur överansträngt lilla hjärnkontoret är. Viktor försökte verkligen även under den perioden, men man såg på hela hunden hur han bara inte kunde. Han gick fot, men sen, med en ursäktande blick, när myrorna blev för mycket, var han bara tvungen att fnatta två varv, för att sedan komma tillbaka i fotposition.

Förutom flamset, så har vi som så många andra haft inkallningsproblem, eller snarare störningsproblem. Den första gången han provade att inte lyssna, och insåg att världen ramlade inte ner över honom då öppnade ju helt nya världar för det lilla livet och ett tag kändes han både döv och blind. Det var ju dock inte ett nytt problem, utan bara att en brist i grunden visade sig.

Sen, har man riesen iaf (mognar sent) får man stå ut med diverse perioder inte bara upp till tre års ålder utan även fyra. Men aldrig mött en hund som konstant varit i slyngelålder/mognadsfas i 4 år, utan det kommer ju och går.

Just nu gläds jag över att vi tagit oss igenom den förra, och njuter av lugnet tills nästa kommer (han är 1½ nu)

När det gäller koncentration och flamsighet så jag försöker inte ens lära in nytt då, och försöker anpassa kraven/passen så de ska rymmas inom koncentrationsspannet, men utan att sänka dem. När det gäller knäck i lurarna sliter jag mitt hår och försöker genom sammanbitna tänder traggla vidare och upprepa mantrat 'det går över, stå ut bara, det går över'.

Och så försöker jag allmänt 'skärpa' mig rent generellt, att inkallningen slirar vid en 'period' kaaan ju månne ha ngt att göra med att jag slöat med den, och inte brytt mig om det tagit 'en stund' innan hunden kommit, när jag bara ropat på den för att checka av vad den är. Börjar man rannsaka sig hittar man ju ofta de små sprickorna som fanns redan innan men sen krackelerade.

Sen, tycker dte är HIMLA olika på olika hundar. Ta pappa t ex, samma ras och ett antal individer under 30 år - samma handhavande. TVÅ av individerna har påverkats eller snarare agerat ut under olika faser. I ena fallet pga väldigt stark individ och starka drifter, i ena fallet helt enkelt för att det där samma handhavandet inte passade den hunden. Hade JAG haft den hunden hade vi nog inte märkt slyngelfasen, och hade PAPPA haft min Viktor hade han mest troligt inte märkt slyngelfas. Helt enkelt för 'mitt' sätt passar pappas tik bättre, med pappas sätt passar Viktor bättre.

Tillägg: Spökåldern har jag aldrig eg besvärats av.

 

[martha]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Att fostra hundar är som att fostra hästar i grunden, ledarskap o konsekvens och att man är involverad i deras grundsocialisering...
...o fostra hästar kan du ju...

 

[Annika_L]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Snyggt med grundsocialiseringen.En eloge till uppfödaren som verkligen lade en fin grund hos vår hund och som vi kunde fortsätta med.
Jag är ingen typisk "hundmänniska" och är inte speciellt intresserad av medveten hundfostran. Der och övrig bruksarbete är överlämnat till yngsta dottern. Jag gör lite som dottern säger och nivån på det är väl sitt och ligg.
Men nu kommer det intressanta. Hunden är med mig hela dagarna. Vi mockar, lagar mat, går skogspromenader och jobbar på kontoret tillsammans. Ja hon ligger då och snarkar nedanför mina fötter. Hon vet numera exakt vad som är på gång. Läser av mig hela tiden och kollar på ngt sätt om det är ok att hon följer med. Inkallningen är si så där inne på gården men utanför är det inga problem. Hon är alltid lös på våra promenader. Sist fick hon korn på ett rådjur
och drog efter en bit och det var inte roligt för mig precis men hon stanna upp och vände när hon hörde min ilskna röst. Jag utövar aldrig några ledarskapsövningar för jag vet nog inte riktigt hur man skall göra men vår samvaro fungerar bra ändå och jag förväntar mig att hon helt enkelt sköter sig. Vet inte om det var så intressant för andra men rutiner och konsekvens skapar trygghet och att inte lura hunden på konfekten när det gäller förväntningar så även med hästar.

 

[Jenka]

Sv: Den omtalade "könsmognaden".

Bra skrivet!

Och jag tror du har helt rätt ang. att det är tidigare brister och distraktioner.