Mirre
Trådstartare
Hade ett samtal med min äldsta son nu ikväll, han pratade om en kompis i skolan som visade sig vara mobbad av andra pojkar i hans klass. Tydligen är det ett helt gäng som mobbar en tjej i en annan klass. Hon och min son har varit vänner sedan dagis, men han har även vänner i det här gänget som han umgås rätt mycket med i skolan. Men han står upp för flickan och säger ifrån till sina vänner när de beter sig illa 
*Stolt mamma*
Tydligen har de här pojkarna någon lek (hmm "lek") som går ut på att jaga tjejerna på skolgården och binda fast dem i träden med hopprep
Sonen tyckte själv att det var fel och verkade väldigt orolig över att tjejerna inte alls var med på det hela. Vi kom överens om att prata med lärarna var en god ide och att han var väldigt modig och empatisk som inte faller för grupptrycket och vågar säga ifrån.
Innan han lade sig och sov tackade han för goda råd och sade att nu kunde han sova.
Jag kände mest "Vad hände? När blev han så stor och mogen?"
Var som att sitta och diskutera med en 15 åring. Vad fasen, på förmiddagen var det som att försöka prata med en 2 åring på dåligt humör ju.
*Stolt mamma* Tydligen har de här pojkarna någon lek (hmm "lek") som går ut på att jaga tjejerna på skolgården och binda fast dem i träden med hopprep
Sonen tyckte själv att det var fel och verkade väldigt orolig över att tjejerna inte alls var med på det hela. Vi kom överens om att prata med lärarna var en god ide och att han var väldigt modig och empatisk som inte faller för grupptrycket och vågar säga ifrån.
Innan han lade sig och sov tackade han för goda råd och sade att nu kunde han sova.
Jag kände mest "Vad hände? När blev han så stor och mogen?"
Var som att sitta och diskutera med en 15 åring. Vad fasen, på förmiddagen var det som att försöka prata med en 2 åring på dåligt humör ju.
