Dela sovrum alt. säng med obekant. (Spinoff på gemensamt omklädningsrum.)

  • Äldre
  • Trådstartare Trådstartare avslutat medlemskap
  • Startdatum Startdatum
Kan absolut dela rum, gör det dock helst med enbart kvinnor alt att det är en sovsal med mixad. Dela säng beror nog på omständigheter och personer, oavsett kön. Sover dåligt när jag delar säng med folk jag inte känner så väl, men det bottnar sig nog i att jag rör mig väldigt mycket när jag sover själv och sover jag med andra så ligger jag still, vilket blir en anspänning i kroppen och inte särskilt vilsamt, ibland vaknar jag i någon klaustrofobisk panik. Folk jag känner väl har däremot en lugnande effekt och jag rör mig mindre och kan sova djupt, men det är väldigt jobbigt för mig att lära mig sova med en ny partner...
 
Och i vilket sammanhang skulle det vara?

Att ett hotell har överbokat - händer ofta - och det bara finns ett dubbelrum kvar där man inte kan dra isär sängarna kanske? Inte för att man blir ihoptussad med annan random gäst, men det kan ju vara någon från samma företag men en helt annan avdelning som man hamnar på affärsresa med, eller liknande.
 
Tycker inte om att dela säng med ngn, familj och vänner som främling.
Dela rum kan gå bra men då sover jag inget vidare.
Har fot fobi så är mest det som sätter stopp :/.
Nä egen säng med eget täcke är det bästa ^_^.
Fast på bussen och tåg t ex så somnar jag oavsett vem som sitter bredvid :p, är ofta att man somnar bredvid en och vaknar upp bredvid en annan med :rofl: fast så länge man inte vaknar av sitt eget dregel eller snarkningar så är det inget jag bryr mig om :p
 
Aldrig i livet. Och inte sen heller.

Jag ska vara intim med den jag delar rum med.
Har till och med svårt att sova i samma rum som avkomman nu när hen är vuxen.

Ibland förutsätts man dela rum på konferenser t.ex och då sover jag verkligen inte. Vet egentligen inte varför. Mer än att jag skäms över min kropp och person och dessutom har svårt för andra människors nakenhet om det inte är i omklädnings eller sportsammanhang. Intellektuellt kan jag anse mig själv lite märklig men rår inte för det.

Jag till hör dem som inte skulle klara av att sköta gamla. Jag äcklas av andra människors hud - om det inte är någon jag har varma känslor för. Väldig fysisk med kära och nära, men har lite beröringsskräck inför andra.

Så nej. Jag har tackat nej till aktiviteter för att jag inte kunnat få en egen vrå att sova i.
 
Hej!

När jag precis börjat på mitt jobb åkte hela företaget på resa några dagar. Jag gick inte bara dela rum, utan även säng med en av mina nya (kvinnliga) kollegor. Det fanns inga andra rum på hotellet och heller ingen soffa på rummet, så det var bara att suck it up" och acceptera att dela dubbelsängen.

Jag sover helst själv och är extremt lättväckt så det är rätt jobbigt att dela säng med andra, likaså rum.

/Lavinia
Ja som rubriken lyder, skulle ni kunna tänka er att dela sovrum, tält eller säng med obekanta eller ytligt bekanta av samma eller motsvarande kön? Jag har inga som helst problem med något av fallen och har gjort det flera gånger, ska man sova så får det bli som det blir och man får ta det för vad det är, finns det bara en dubbelsäng tar man den av det skälet att det är förb. hårt att ligga på golvet. Jag har delat säng med både folk och fä och sover som en stock så fort jag lagt mig så att dela säng eller sovrum med mig är totalt ofarligt.
 
Hej!

När jag precis börjat på mitt jobb åkte hela företaget på resa några dagar. Jag gick inte bara dela rum, utan även säng med en av mina nya (kvinnliga) kollegor. Det fanns inga andra rum på hotellet och heller ingen soffa på rummet, så det var bara att suck it up" och acceptera att dela dubbelsängen.

Jag sover helst själv och är extremt lättväckt så det är rätt jobbigt att dela säng med andra, likaså rum.

/Lavinia
Jag har råkat ut för det på en kurs (inom hästeriet) förmodligen för att hålla nere kostnaderna för arrangören.
Jag blev lite häpen. Kvinnan jag delade dubbelsäng med hade jag aldrig sett förut, snarkade och tog stor plats (läs; mig liggandes längst ut på kanten) så det blev inte så mycket sömn.
Dela rum har jag gjort ett par gånger när vi kursat på jobbet och det går ju bättre, även om jag föredrar ett ensamt rum.
Inte alltid man kan sova.
 
Hej!

När jag precis börjat på mitt jobb åkte hela företaget på resa några dagar. Jag gick inte bara dela rum, utan även säng med en av mina nya (kvinnliga) kollegor. Det fanns inga andra rum på hotellet och heller ingen soffa på rummet, så det var bara att suck it up" och acceptera att dela dubbelsängen.

Jag sover helst själv och är extremt lättväckt så det är rätt jobbigt att dela säng med andra, likaså rum.

/Lavinia
Det där tycker jag är märkligt... Att man ska behöva dela dubbelsäng på tex konferens
 
Tydligen var det det billigaste sättet att inkvartera oss och vi "Är ju en startup".

/L, som också tycker det är sjukt märkligt. Det har blivit bättre dock, senaste konferensen hade jag eget rum :-)
Det där tycker jag är märkligt... Att man ska behöva dela dubbelsäng på tex konferens
 
Sovrum och tält - inga problem.
Säng - helst inte. Jag sprattlar så i sömnen.
Sovsäck löser problemet. :up: :p

Jag tror mitt "jag bryr mig inte om var eller med vem jag sover" permanentades i lumpen för där sov vi ju lite hur som helst och var som helst, huvudsaken var ju att kunna sova bekvämt och få en längre tids sammanhängande sömn. Fick man sen ner en bevakningshund i sovsäcken också :love: så spelade det ju ingen roll hur kallt det blev (och då tordes inte befälet komma fram och väcka mig). :devil:
 
Nej.

Inte för att jag är blyg/pryd/rädd eller så; utan för att jag sover så dåligt och är så lättstörd. Om jag skulle dela säng med okänd skulle jag ligga vaken och förmodligen vara förbannad för att vederbörande andas för hårt/snarkar/rör på sig/ osv osv
Jag kan inte ens dela säng med vänner (Oavsett kön) utan att det är såhär. Knappt ens sambon och då är våra sängar totalt 2 meter breda ...
 
Jodå, det har jag gjort. Sovit i stor sovsal på sjukhuset, för att senare sova i rum för fyra resp rum för 2.

Sovit i stor sal på scoutläger med deltagare från hela Sverige, sovit med andra på vandrarhem. Så jo, jag kan sova med andra. Sover riktigt dåligt förvisso, då jag också är lättstörd. Kan inte sova bra när en kompis sover över ens.
 
Jag har delat säng med folk jag inte känner. Sambon hade jag chattat med några minuter samma dag vi träffades, som vänner. Jag blev kvar där den natten trots att det inte fanns några planer på sex från min sida. Han var inte riktigt min typ tyckte jag då :o

När någon skrev något om vandrarhem kom jag att tänka på att jag bodde på vandrarhem en gång. Det var smockfullt pga jippo i stan så när det kom in en människa och frågade om de hade plats skickade de in honom i vårt rum då vi hade en säng ledig, utan att fråga oss först. Det var en skum situation. Vi visste ju att han var där innan vi gick in för det hade de i alla fall berättat. Det funkade ju, vi kom tillbaka ganska onyktra och stupade i säng och han drog långt innan vi vaknade på morgonen. Det gick bra det med :p
 
Jag armbågar min karl när han är för närgången på nätterna. Har aldrig förstått det mysiga i att sova tätt ihop under samma täcke och mysa! Det blir bara trångt, obekvämt och svettigt.
Jag råkade ge ett ex en spricka i revbenet vid ett tillfälle. Den sängen var 210 bred...
Ett annat svarade "på alla sätt. Samtidigt " när jag försökte få honom peka ut en bild på min sovstill för något test...
Det är lite bättre nu när jag både har Sömnmedel och öron proppar. Men det gick upp ett ljus för mig i somras om varför jag varit så trött vissa dagsturer/toppturer på fjällen.Det har varit de nätter vi sovit i fjällstugor (oftast tältar vi) och jag behövt ta dubbel dos medicin och ändå inte sovit tillräckligt väl.
Kön kvittar faktiskt. Problemet Är ju att de existerar överhuvudtaget. J
 
Nej, jag får extrem ångest av att dela sovrum med någon jag inte känner. Om det är självvalt funkar det ibland. Sjukhus är min mardröm, hittills har det lösts med enkelrum eftersom alternativet har varit att jag åkt hem och det har personalen tyckt varit olämpligt så de har kunnat lösa det så jag fått eget rum. Är livrädd för att vara för sjuk för att kunna åka hem istället eller för att få LPT så jag inte har något val, men jag får väl sitta och sova i korridoren eller nåt om det händer. I och för sig tror jag personalen skulle göra allt det kunde för att fixa enkelrum då också eftersom det är lite jobbigt att ha en patient med fullständig panik. Jag delade rum en gång på psyk och då försökte min rumskamrat elda upp mig, så nej tack aldrig mer.
 
Är det någon jag känner väl kan jag oftast dela både rum och säng, men jag hade definitivt inte velat dela säng med en helt obekant människa (med tanken att sova, så att säga). Dela rum funkar väl däremot, om jag måste. Jag sover väl överlag inte särskilt bra om jag bara sover någon natt sådär borta dock, andra i närheten eller inte. (Jag sover väl inte så jädra bra hemma heller för den delen, men lite lättare har jag väl för att slappna av i min egen säng/i en bekant miljö.)
 
Ja som rubriken lyder, skulle ni kunna tänka er att dela sovrum, tält eller säng med obekanta eller ytligt bekanta av samma eller motsvarande kön? Jag har inga som helst problem med något av fallen och har gjort det flera gånger, ska man sova så får det bli som det blir och man får ta det för vad det är, finns det bara en dubbelsäng tar man den av det skälet att det är förb. hårt att ligga på golvet. Jag har delat säng med både folk och fä och sover som en stock så fort jag lagt mig så att dela säng eller sovrum med mig är totalt ofarligt.
Ja. Inga problem.
 
Det underliga är att jag borde vara van. Jag har varit på massvis av läger som barn. I tonåren sov vi alltid huller om buller oftast flera i varje säng. (Rekordet var åtta i samma dubbelsäng) Jag har bott i olika sovsalar på tex vandrarhem. I vindskydd. I tågkuper osv.
Det blir bara värre med åren dessutom.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp