Sv: Dela med er av era värsta HÄST/RYTTARE-upplevelser!
Åh, mycket läskigt har man varit med om!
Bland annat så skulle jag och en vän prova att rida ut en liten sväng, jag på min häst och hon på en häst som just var inriden. Allt hade gått mycket bra under inridningen, så vi tänkte att det skulle väl inte vara några problem att skritta ut lite, dessutom på en för hästen välkänd väg. Väl ute börjar hon stanna och resa sig lite smått ibland, men vi tänker att vi fortsätter tills hon går snällt så vänder vi sen. I en nedförsbacke ställer hästen sig plötsligt rakt upp och slår runt, så min vän hamnar under hästen med en stor sten inunder sig
.
Jag hoppar snabbt av och fångar hästen samtidigt som jag försöker säga åt min vän att ligga kvar (hon försökte resa sig, men utan lycka och var alldeles askgrå i ansiktet) Jag står där med bägge hästarna i handen, beordrar min vän ideligen att ligga kvar då jag var livrädd för att hon skadat nacke/rygg, samtidigt som jag försöker fiska upp telefonen för att ringa efter hjälp. Då börjar hennes häst stegra mot mig och är så farligt nära med frambenen att jag till slut blir tvungen att släppa henne, varpå hon börjar springa hemåt. Jag tänkte bara att det inte kommer att sluta bra, då vi dels befinner oss på en sandväg där travtränarna kör sina hästar i ett rasande tempo så de kommer säkert krocka om hon möter dem, och dels för att man måste korsa en trafikerad väg för att komma till stallet.
Jag ringer febrilt till stallägaren som befinner sig långt ute på gården utan mobil, så att hans son måste gå och hämta honom. Den andra ryttaren lyckas iaf sätta sig upp, trots mina förmaningar, och jag frågar om jag ska ringa efter ambulans, men det ville hon inte alls. Efter en stund ser jag dock stallägaren komma gåendes med den lösa hästen över backkrönet. Han hade mött henne på vägen med bilen och lyckats hoppa ut och fånga henne.
Medan jag stått där och väntat hade det kommit en ung kille i bil från andra hållet, så vi ber honom ta med den skadade ryttaren i bilen ner till stallet, där stallägarens fru, som passande nog arbetar som akutsjuksköterska och just var på väg in till jobbet, väntade.
Som tur var slutade historien väl får både häst och ryttare. Ryttaren var visserligen rejält blåslagen och fick en mindre hjärnskakning, men inget brutet, och hästen hade bara fått ett litet skrubbsår på ena benet. Hon blev en fin ridhäst till slut också!
Det var verkligen en läskig händelse, men jag kan skratta lite åt min egen häst såhär i efterhand. Under tiden allt det här utspelade sig, och den andra hästen stod och stegrade bara någon meter ifrån mig och min häst, så stod han lugn som en filbunke och käkade löv från träden
.
En annan händelse var när jag och en kompis red ut på våra medryttarhästar. Jag red barbacka för hästen hade ingen passande sadel för tillfället, men han var ju så otroligt snäll så jag var inte så orolig. Vi travade på en liten grusväg och så skulle vi passera ett par hus, varav det ena hade en sån där stor studsmatta i trädgården med ett gäng ungar som hoppade på den. Jag saktade av innan vi kom fram för jag märkte att hästen tyckte att det var lite läskigt. Jag bad barnen lite försiktigt att sluta hoppa, men då var det för sent. Min häst hade sett nog av det där stora, blåa monstret och skulle bara därifrån.
Han kastade sig åt sidan så att jag hamnade på sned och klängde för allt jag var värd i hans man och hals. Hästen sätter av i galopp och gör några krumsprång så att jag till sist tappar balansen och dråsar i grusvägen. Fan, tänkte jag, även den här vägen slutade ju med att man kom upp på en trafikerad väg, så jag ser bara för mitt inre hur han blir påkörd. Som tur var hade jag ju min kompis och hennes häst en bit framför mig, så hon hinner fånga hästen innan han kommer upp på vägen. När jag tittar upp ifrån gruset ser jag att jag fortfarande krampaktigt håller i en stor tofs av hästens man
. Jag kände då att det gjorde väldigt ont i handlederna, men upptäckte inte förrän senare att den ena handleden även hade en väldigt konstig vinkel
... Däremot tänkte jag på hur ont det skulle göra att få ut allt grus ur skrapsåren på handflatorna och att mina handskar hade gått sönder..
Jag går fram till min kompis, och just då kommer mamman till barnen på studsmattan utspringades och frågade hur det gick och om jag ville ha hjälp upp igen. "Nää tack" svarar jag "jag går hem". Väl hemma i stallet fick jag med stor möda upp boxdörren (så fort jag spände handlederna ilade det av smärta), men när jag skulle börja fippla upp spännena på tränset gick det inte längre. Jag bad en annan kvinna i stallet att komma in och hjälpa mig, men så fort hon kom in i boxen och fick syn på min handled skrek hon till och beordrade mig genast att gå ut och sätta mig, för jag måste till sjukhus! Först då tittade jag ordentligt på handleden och jo, den var faktiskt lite sned
. De hjälper mig att ta fram telefonen så att jag kan ringa mina föräldrar så att de kan ta mig till akuten.
Lustigt nog så var jag mest ledsen just då över att jag inte hunnit mocka och fixa mat åt hästen, så att hästägaren nu skulle behöva åka till stallet och göra det. När hon fick höra det av de andra senare, blev hon nästan arg på mig för att jag var så ordentlig, och så kom hon med massor av choklad och tidningar
och var jätteledsen för att jag skadat mig.
Efter ett antal timmar på akuten kunde de till sist konstatera att jag fått en spricka i den vänstra handleden och brutit ett stort ben i den högra handleden samt några mindre ben i själva handen. Veckorna som följde behövde jag hjälp med allt; jag blev matad, påklädd, duschad - ja allt! Det var lite jobbigt måste jag säga..
Det är dock den enda gången som jag faktiskt brutit något under alla mina avsittningar! Jag blev inte särskilt rädd för att rida efteråt heller, jo det dröjde nog nåt år innan jag red barbacka på riktigt igen, men redan ett par veckor efter olyckan krävde jag att bli uppslängd på hästryggen igen och de ledde runt mig på ridbanan, lyckligast i världen och med den gipsade armen i högläge
. Av någon konstig anledning så var jag däremot jätterädd för att cykla en lång tid efteråt, jag tyckte hela tiden att jag var på väg att ramla och var tvungen att stanna när en bil passerade mig. Mycket märkligt!
Sedan har jag gjort några ordentliga omkullridningar också, den läskigaste av dem var när jag var ute och red min andra medryttarhäst. Det var vinter och mörkt, men vi hade en plogad bana runt gården där vi kunde rida. Jag kom travandes lite smått när hästen plötsligt halkar och går omkull, så att vi glider på sidan, med mitt ena ben under hästen. Jag tappade som tur var stigbyglarna så att jag kan ligga kvar på marken när hästen reser sig upp och springer iväg en bit. Men gentleman som han är stannar han och väntar på att jag ska komma på fötter och kan halta in med honom i stallet. Hästen klarade sig oskadd, men jag fick ett helt blått underben och en rejält stukad tumme.
Har fler läskigheter på lager, men nu börjar inlägget bli så långt så det är väl ingen som orkar läsa det här ens
.
