Jag bryr mig inte särskilt mycket om någon rökar, exmaken var rökare största delen av tiden vi var ihop. Tycker snus är bra mkt äckligare faktiskt!
Största problemet för mig med att ha en relation till en rökare
ar att människan sabbar sin egen hälsa, och om man blir glad i någon så är det ju trist att bevittna.
Ja det är ju såklart en risk. Precis som när man sorterar bort någon pga barn, hund, inte vill ha barn, vill bo på landet, vill bo i stan, jobbar på sjön eller vad som.
Även jag har rökning som dealbreaker. Men, det gäller alla osunda beroenden öht. Jag mår bäst med personer som försöker ta hand om sig, det smittar av sig på mig för det mesta och bildar en positiv spiral av allt.
Jag tar för givet att jag sveper bort mängder av fantastiska personer men nu ska jag ju hitta någon att attraheras av, då räcker det inte att vara "bara" fantastisk i övrigt
Ja, Min astma sägen nej,
Har tydligen lätt att hitta intressanta personer nu för tiden iaf... Meeen den som jag träffat några gånger nu är så jäkla ung! Det stör mig. Han är definitivt inte ointresserad, är jätterolig, lätt att prata med, massor av annat positivt också och när han träffade mina hundar så blev båda tokigt glada. Unga dåren ville sedan inte ens gå ifrån honom när vi skulle åt olika håll, hon körde ner tassarna i marken och tittade efter honom. Så gör hon bara med några få nära vänner, och gjorde aldrig något liknande med klättraren.
@Bison säger åt mig att strunta i att han är ung och att det är bra om det känns bra, ungefär. Jag försöker tänka så, men fan, det ligger där och gnager i bakhuvudet ändå
) så han fick vackert titta klart. Och var lika lugn o glad samma sekund filmen var slut igen. Jag kommer gå i terapi resten av livet om det ger mig minsta chans att få en promille av det tålamodet och jämna humöret 
Men han tyckte redan från början att jag skulle visa mitt intresse (för av de praktiska uppgifterna är jag mycket intresserad) och söka. Jag vägrade såklart. På något vis, utan press och minsta tjat, har tydligen hans pepp och stöttning gjort att jag vant mig vid tanken. Nu ett gäng veckor senare (dagen innan sista ansökan...) hade jag till och med vågat be om hjälp med CV och personligt brev och kände mig nöjd med min ansökan och är knappt alls ångestfylld över att ha skickat in den (okej, jag fick 1 h pepp efter att jag klickar på send också vilket kan ha spelat in ). Det kändes faktiskt väldigt fint och äntligen lite ärligt från min sida att våga börja lita på att min väldigt starka känsla av att han bara vill mig väl stämmer. Hittills har jag mest passivt noterat det men inte vågat typ använda mig av det och börja på någon sorts positiv spiral utan mer skeptiskt väntat på att bli motbevisad. Och jag är väl egentligen portad, dejtar ju inte ens längre 
Hur många år är det vi pratar om? Intellektuellt vet säkert du också att det inte behöver spela någon roll. Men det kanske behövs lite tillvänjning ändåHar tydligen lätt att hitta intressanta personer nu för tiden iaf... Meeen den som jag träffat några gånger nu är så jäkla ung! Det stör mig. Han är definitivt inte ointresserad, är jätterolig, lätt att prata med, massor av annat positivt också och när han träffade mina hundar så blev båda tokigt glada. Unga dåren ville sedan inte ens gå ifrån honom när vi skulle åt olika håll, hon körde ner tassarna i marken och tittade efter honom. Så gör hon bara med några få nära vänner, och gjorde aldrig något liknande med klättraren.
@Bison säger åt mig att strunta i att han är ung och att det är bra om det känns bra, ungefär. Jag försöker tänka så, men fan, det ligger där och gnager i bakhuvudet ändå
Det är så mycket "hur det ska vara" som snurrar i luften, även fast man inte vill. Vad är det som stör? Hon jag träffar är ju 16 år yngre och jag tycker fortfarande efter 5 månader att det är lite jobbigt.Har tydligen lätt att hitta intressanta personer nu för tiden iaf... Meeen den som jag träffat några gånger nu är så jäkla ung! Det stör mig. Han är definitivt inte ointresserad, är jätterolig, lätt att prata med, massor av annat positivt också och när han träffade mina hundar så blev båda tokigt glada. Unga dåren ville sedan inte ens gå ifrån honom när vi skulle åt olika håll, hon körde ner tassarna i marken och tittade efter honom. Så gör hon bara med några få nära vänner, och gjorde aldrig något liknande med klättraren.
@Bison säger åt mig att strunta i att han är ung och att det är bra om det känns bra, ungefär. Jag försöker tänka så, men fan, det ligger där och gnager i bakhuvudet ändå
, inte råka riskera att säga fel namn eller vadå ?Såg på fb igår att min exsambo har ett nytt förhållande, det har jag misstänkt sen i höstas.
Men lite hårt att se det så svart på vitt på fb, även om jag inte vill ha tillbaka honom eller har såna känslor.
Men det som störde mig mest är att hon har samma förnamn som mig
Med danskillen är det som "vanligt" börjar bli mer och mer tveksam på att det är något som kommer fungera i längden. Jag börjar nog distansera mig lite grann...
Jag undrade detsammaVarför stör det dig att ni har samma förnamn?
Blir ju lite knöligt att be den nya byta namn
@ElektronenMina två senaste har aamma namn, träffade även en emellan med samma namn.
Ett tag träffade jag tre samtidigt som alla hette samma sak
Jag väljer inte efter namn, ibland råkar de bara heta samma sak
