Dejtingtråden 31

[cirkus]

Det är en klurig gräns! Att vara hänsynsfull men ändå inte att det bli komplicerat och osäkert. Känner jag iaf på andra sidan. Jag är själv inte så värst hänsynsfull tyvärr

Jag är för gammal för att försöka tänka på vad jag pratar om och ta ansvar för vad en som har fem katter känner. Det är så sjukt befriande eller kanske hänsynslöst men han tar ansvar i sin ände på samma sätt - hittills har det varit extremt uppskattat att inte väja får något. Vi pratar om jobbiga saker och det ska gudarna veta att på dessa månader har det mesta lyckats hända. Dödsfall av nära anhörig, cancerbesked och tillhörande behandling hos nära, återfall av jävla cancer, älskade djur som dör, psykisk ohälsa hos barn you name it. Vi tycker båda det är så konstigt att det fanns en liten glitch i universum när båda hade balans i livet och just precis då lyckades vi hitta varandra, nu skulle det definitivt varit stängt pga elände. Istället blev vi något att luta sig emot.

Jag tror dessutom att dejtingtrådarna på buke och alla ni som verkligen luftat era funderingar här på olika sätt har hjälpt mig massor att hitta ett sorts jag i en relation som jag (iallafall just nu) verkligen kan stå för och gillar.

 

[Masqueradee]

Jag vågade i alla fall fråga om han vill ses igen, och det vill han. Lite osäkert om det kan bli redan nu till helgen igen, men det är mindre viktigt när jag fick ett positivt svar

 

[Modest]

Vilket bra inlägg!
För jag är ju sådär, men jag hör väl till undantagen som inte kommer från en emotionellt dysfunktionell familj. Snarare tvärtom kommer jag från en familj som är skitbra på att prata om sina känslor, lösa konflikter, har högt i tak för känslor etc. Jag har dessutom haft en mamma som inte jobbade eftersom hon var hemmafru, så jag har alltid haft tillgång till en stabil vuxen i hemmamiljö. Ändå är jag sådär! Men det stämmer att jag har jättelätt för stämningar och vet precis hur många i ett rum mår. Jag vet inom 5 minuter från att ha kommit in i ett rum med många människor vilka som legat med varandra, vilka som är sams och vilka som har någon konflikt eller tagg i sidan. Fast jag har ingen inre 3-åring med trauma, men jag verkligen hatar när andra människor inte tycker om mig. Mår skitdåligt över det.

Förstår helt hur du menar! Som sagt, Linnéas klokskap har hjälpt mig massor, har jobbat med mig själv i snart två år. Glömde förresten nämna att det finns massa lättillgängligt på instagram också. Man måste inte övertänka, överanpassa sig och må som en bergodalbana när det kommer till relationer och känslor!

 

[EmmaBovary]

Förstår helt hur du menar! Som sagt, Linnéas klokskap har hjälpt mig massor, har jobbat med mig själv i snart två år. Glömde förresten nämna att det finns massa lättillgängligt på instagram också. Man måste inte övertänka, överanpassa sig och må som en bergodalbana när det kommer till relationer och känslor!

Jag klickade på länken som du postade i ett annat inlägg, och jag förstår naturligtvis att det hjälpt många. Men alltså, är hon något slags coach? Psykologisk coach kan väl inte vara en skyddad titel? Och lyckoforskning, jag antar att det är ett forskningsfält, men hur stort är det? Det skaver lite för egen del när saker presenteras som vedertagna sanningar, utan tydlig grund.

 

[Nahar]

Det är en klurig gräns! Att vara hänsynsfull men ändå inte att det bli komplicerat och osäkert. Känner jag iaf på andra sidan. Jag är själv inte så värst hänsynsfull tyvärr

Hänsynsfull behöver en nog inte vara så mycket. En ska ju vara som en är så att en vet att relationen fungerar, hänsynsfull eller inte!

Jag är för gammal för att försöka tänka på vad jag pratar om och ta ansvar för vad en som har fem katter känner. Det är så sjukt befriande eller kanske hänsynslöst men han tar ansvar i sin ände på samma sätt - hittills har det varit extremt uppskattat att inte väja får något. Vi pratar om jobbiga saker och det ska gudarna veta att på dessa månader har det mesta lyckats hända. Dödsfall av nära anhörig, cancerbesked och tillhörande behandling hos nära, återfall av jävla cancer, älskade djur som dör, psykisk ohälsa hos barn you name it. Vi tycker båda det är så konstigt att det fanns en liten glitch i universum när båda hade balans i livet och just precis då lyckades vi hitta varandra, nu skulle det definitivt varit stängt pga elände. Istället blev vi något att luta sig emot.

Jag tror dessutom att dejtingtrådarna på buke och alla ni som verkligen luftat era funderingar här på olika sätt har hjälpt mig massor att hitta ett sorts jag i en relation som jag (iallafall just nu) verkligen kan stå för och gillar.

Men precis så menar jag. Vi måste kunna prata om jobbigare saker också utan att jag ska behöva gå på äggskal runt henne, annars blir det aldrig bra. Så jag får ha is i magen när jag skriver något som hon kanske tycker är jobbigt, och kan hon inte hantera det så är det ju en röd flagg. Jag har dejtat för många vars känslor behövts lullas med så nej tack på den fronten.

 

[Eurydome]

Förstår helt hur du menar! Som sagt, Linnéas klokskap har hjälpt mig massor, har jobbat med mig själv i snart två år. Glömde förresten nämna att det finns massa lättillgängligt på instagram också. Man måste inte övertänka, överanpassa sig och må som en bergodalbana när det kommer till relationer och känslor!

och @EmmaBovary jag kollade också lite och blev lite fundersam. Visst sätter hon fingret på det som kan vara jobbigt med (internet)dejtande för väldigt många, men jag tror inte att det främst har att göra med att man skulle ha trauman med sig från barndomen, snarare då att internetdejtande i sig är så pissigt på många sätt. Alla är så utbytbara, det är så mycket yta, man blir sedd (och ser andra) snarare som varor än som personer, osv.

Det vill säga även om man kan jobba med sig själv för att kunna hantera det bättre så ligger enligt in mening inte grunden till problemet hos individen utan i själva upplägget. Där tycker jag personligen att hon sätter fingret på fel sak.

 

[Modest]

Jag klickade på länken som du postade i ett annat inlägg, och jag förstår naturligtvis att det hjälpt många. Men alltså, är hon något slags coach? Psykologisk coach kan väl inte vara en skyddad titel? Och lyckoforskning, jag antar att det är ett forskningsfält, men hur stort är det? Det skaver lite för egen del när saker presenteras som vedertagna sanningar, utan tydlig grund.

Förstår din skepsis! Jag hatar coacher som begrepp men det hon presenterar har vetenskaplig grund i psykologisk forskning som jag förstår det. Refererar till mycket litteratur, TED-talks, osv. "Lyckoforskning" låter som ett populärvetenskapligt begrepp men forskningen som presenteras handlar mycket om motivation, relationer och emotioner skulle jag säga.

Naturligtvis får man ta till sig det man vill men för mig så är igenkänningsfaktorn så pass hög och det hon presenterar låter så pass rimligt så att jag har valt att testa (och som hon själv säger, man kan alltid gå tillbaka till sitt dysfunktionella sätt om det fungerade bättre). När man har lyssnat/läst ett tag så inser man att det inte handlar om dejting i första hand utan om relationen till sig själv och hur viktig den är för allt i livet, inklusive relationer till andra.

Det som gör att man faktiskt kan kika och testa med lite mindre skepsis är ju att det mesta är gratis. Det finns hur mycket material som helst. Läs och lyssna litegrann, så kan man ju förkasta sedan om man vill. Det som kostar pengar är ju boken och coaching, inget annat. Att lyssna på podcastavsnitten innebär ju att man får vara med på coachingsamtal och det är verkligen häftigt hur mycket man känner igen sig.

 

[ii-ssa]

Har iaf träffat herrn varje dag sen i fredags han har sovit över fre-sön. Vi har lagat mat, varit ute o promenerat, kollat film/serier och allt känns fortsatt bra ^^ sen sov han över mån-tis och igår-idag

 

[Modest]

och @EmmaBovary jag kollade också lite och blev lite fundersam. Visst sätter hon fingret på det som kan vara jobbigt med (internet)dejtande för väldigt många, men jag tror inte att det främst har att göra med att man skulle ha trauman med sig från barndomen, snarare då att internetdejtande i sig är så pissigt på många sätt. Alla är så utbytbara, det är så mycket yta, man blir sedd (och ser andra) snarare som varor än som personer, osv.

Det vill säga även om man kan jobba med sig själv för att kunna hantera det bättre så ligger enligt in mening inte grunden till problemet hos individen utan i själva upplägget. Där tycker jag personligen att hon sätter fingret på fel sak.

Men vad ska man göra åt internetdejting som upplägg? På individbasis kan du ju bara jobba med dig själv eller strunta i att nätdejta.

För övrigt nämns inget specifikt om nätdejting i hennes blogginlägg om dejtingpanik ju? Dejtingpanik kan man få i alla typer och stadier av dejting.

 

[Eurydome]

Men vad ska man göra åt internetdejting som upplägg? På individbasis kan du ju bara jobba med dig själv eller strunta i att nätdejta.

För övrigt nämns inget specifikt om nätdejting i hennes blogginlägg om dejtingpanik ju? Dejtingpanik kan man få i alla typer och stadier av dejting.

Nej, nätdejting som upplägg är ju vad det är och är inte så mycket att göra åt förutom att lära sig hantera det. Men jag reagerade på att hon lägger grunden till problemet hos individen och jag tycker som sagt inte att det hör hemma där.

Om man inser ser att grunden till problemet inte ligger hos en själv (däremot gör ju lösningen det) slipper man kanske den extra bördan att tänka att det är man själv som har känslomässiga problem och issues och kanske lägga för mycket ansvar och skuld på både sig själv och sin familj och problematisera och grubbla kring sin uppväxt, när det inte alls är där skon klämmer.

Hon kanske inte nämnde något särskilt om nätdejting men det är ju ändå det allra vanligaste sättet att dejta och träffa folk nuförtiden.

 

[EmmaBovary]

Förstår din skepsis! Jag hatar coacher som begrepp men det hon presenterar har vetenskaplig grund i psykologisk forskning som jag förstår det. Refererar till mycket litteratur, TED-talks, osv. "Lyckoforskning" låter som ett populärvetenskapligt begrepp men forskningen som presenteras handlar mycket om motivation, relationer och emotioner skulle jag säga.

Naturligtvis får man ta till sig det man vill men för mig så är igenkänningsfaktorn så pass hög och det hon presenterar låter så pass rimligt så att jag har valt att testa (och som hon själv säger, man kan alltid gå tillbaka till sitt dysfunktionella sätt om det fungerade bättre). När man har lyssnat/läst ett tag så inser man att det inte handlar om dejting i första hand utan om relationen till sig själv och hur viktig den är för allt i livet, inklusive relationer till andra.

Det som gör att man faktiskt kan kika och testa med lite mindre skepsis är ju att det mesta är gratis. Det finns hur mycket material som helst. Läs och lyssna litegrann, så kan man ju förkasta sedan om man vill. Det som kostar pengar är ju boken och coaching, inget annat. Att lyssna på podcastavsnitten innebär ju att man får vara med på coachingsamtal och det är verkligen häftigt hur mycket man känner igen sig.

Jag tror inte på något vis att det skulle vara skadligt, och att många säkert upplever det som matnyttigt material. Det här blir nog lite OT, men det jag reagerade mest på (utöver att vara skeptisk mot coacher överlag ) är att förklaringen tycks finnas i barndomen. Har funderat en del över det generellt senaste åren, att det tycks ploppa upp fler och fler barndomsrelaterade förklaringar som för tankarna till psykoanalys och Freud, vilket jag fått uppfattningen av att man inte direkt använder inom psykologutbildningar etc. Liksom, jag själv har använt mig en del av Freuds texter i litteraturvetenskapliga/filosofiska sammanhang men jag vet också psykologistudenter som tycker att det är festligt att man använder Freud inom littvet för att det är så pass daterat för deras egen utbildning. Inte för att just Freud väl nämns här, men ändå, haha. Mina egna erfarenheter som patient hos psykiatrin skiljer sig också ganska markant från detta.

 

[Modest]

Nej, nätdejting som upplägg är ju vad det är och är inte så mycket att göra åt förutom att lära sig hantera det. Men jag reagerade på att hon lägger grunden till problemet hos individen och jag tycker som sagt inte att det hör hemma där.

Om man inser ser att grunden till problemet inte ligger hos en själv (däremot gör ju lösningen det) slipper man kanske den extra bördan att tänka att det är man själv som har känslomässiga problem och issues och kanske lägga för mycket ansvar och skuld på både sig själv och sin familj och problematisera och grubbla kring sin uppväxt, när det inte alls är där skon klämmer.

Hon kanske inte nämnde något särskilt om nätdejting men det är ju ändå det allra vanligaste sättet att dejta och träffa folk nuförtiden.

Oj, jag har inte alls upplevt att hon lägger någon slags skuld på individen? Jag kanske läser texten med andra ögon eftersom jag "kan" hennes filosofi men minns också att denna text var något av det första jag läste. Vi kanske tolkar den olika helt enkelt och jag har valt att inte se det så. Jag tycker om att det är lösningsfokuserat.

Att inte bara nätdejta utan förändra sitt liv för att ha mer roligt, träffa fler människor naturligt (obs, innan covid) och öka sina sociala färdigheter är en rätt viktig del som hon förmedlar. Dvs utgångspunkten är att nätdejting inte passar alla men att vi har lätt att tänka att det är det enda alternativet idag.

 

[Modest]

Jag tror inte på något vis att det skulle vara skadligt, och att många säkert upplever det som matnyttigt material. Det här blir nog lite OT, men det jag reagerade mest på (utöver att vara skeptisk mot coacher överlag ) är att förklaringen tycks finnas i barndomen. Har funderat en del över det generellt senaste åren, att det tycks ploppa upp fler och fler barndomsrelaterade förklaringar som för tankarna till psykoanalys och Freud, vilket jag fått uppfattningen av att man inte direkt använder inom psykologutbildningar etc. Liksom, jag själv har använt mig en del av Freuds texter i litteraturvetenskapliga/filosofiska sammanhang men jag vet också psykologistudenter som tycker att det är festligt att man använder Freud inom littvet för att det är så pass daterat för deras egen utbildning. Inte för att just Freud väl nämns här, men ändå, haha. Mina egna erfarenheter som patient hos psykiatrin skiljer sig också ganska markant från detta.

Just i denna text nämner hon barndomen och det är väl för att den ofta formar oss ganska tydligt. Men jag tycker att man kan sammanfatta filosofin ungefär som "det du har varit med om i livet, formar dig". Om saker händer i barndom, tonår eller i 30-årsåldern spelar mindre roll. Det handlar om att hitta relationen till sig själv och stärka den. Känna sina känslor istället för att undvika dem. Undersöka vad man själv vill istället för att hela tiden anpassa sig till andra. Osv

Att ens dra in psykiatri i det här blir helt fel! Det här handlar inte om psykisk sjukdom på något sätt. Om det har uppfattats som att jag menar att psykisk sjukdom har något med detta att göra så vill jag förtydliga att det INTE har det. Det här handlar om personlig utveckling.

 

[Kerry]

Just i denna text nämner hon barndomen och det är väl för att den ofta formar oss ganska tydligt. Men jag tycker att man kan sammanfatta filosofin ungefär som "det du har varit med om i livet, formar dig". Om saker händer i barndom, tonår eller i 30-årsåldern spelar mindre roll. Det handlar om att hitta relationen till sig själv och stärka den. Känna sina känslor istället för att undvika dem. Undersöka vad man själv vill istället för att hela tiden anpassa sig till andra. Osv

Att ens dra in psykiatri i det här blir helt fel! Det här handlar inte om psykisk sjukdom på något sätt. Om det har uppfattats som att jag menar att psykisk sjukdom har något med detta att göra så vill jag förtydliga att det INTE har det. Det här handlar om personlig utveckling.

Hahaha jeez alltså
Tyckte det var en bra sida med råd man säkerligen kan ha nytta av och schysst av dig att lägga in den för att tipsa fler även om den inte är stämplad av psykologförbundet, man kan ju t.ex kryssa ner sånt man inte anser hjälper en..

 

[Eurydome]

Oj, jag har inte alls upplevt att hon lägger någon slags skuld på individen? Jag kanske läser texten med andra ögon eftersom jag "kan" hennes filosofi men minns också att denna text var något av det första jag läste. Vi kanske tolkar den olika helt enkelt och jag har valt att inte se det så. Jag tycker om att det är lösningsfokuserat.

Att inte bara nätdejta utan förändra sitt liv för att ha mer roligt, träffa fler människor naturligt (obs, innan covid) och öka sina sociala färdigheter är en rätt viktig del som hon förmedlar. Dvs utgångspunkten är att nätdejting inte passar alla men att vi har lätt att tänka att det är det enda alternativet idag.

Jag varken menade eller skrev att hon skuldbelägger individen, men i princip hela artikeln som du länkar till går ut på att starka emotionella reaktioner i dejtingsituationer beror på bristande emotionell intelligens i barndomen.

Jag menar att en person som känner sig nere och otillräcklig i dejtingsituationer inte utöver detta behöver höra att det beror på en brist i personens uppväxt och i förlängningen hos personen själv. Det blir ju skuld på börda och dessutom utan att det är sant (enligt mig då).

Jag tycker också om lösningsfokus och det är ju jättebra att hennes funderingar och lösningar fungerar för dig!

 

[Modest]

Jag varken menade eller skrev att hon skuldbelägger individen, men i princip hela artikeln som du länkar till går ut på att starka emotionella reaktioner i dejtingsituationer beror på bristande emotionell intelligens i barndomen.

Jag menar att en person som känner sig nere och otillräcklig i dejtingsituationer inte utöver detta behöver höra att det beror på en brist i personens uppväxt och i förlängningen hos personen själv. Det blir ju skuld på börda och dessutom utan att det är sant (enligt mig då).

Jag tycker också om lösningsfokus och det är ju jättebra att hennes funderingar och lösningar fungerar för dig!

Men faktumet att ens barndom formar en och därmed kan ställa till det för en är för mig motsatsen till att skuldbeläggning. Det finns ju inget vi har så lite kontroll över som vilken familj vi föds in i och vilken barndom vi får. Om du medger att hon inte skuldbelägger, så antar jag att det är du som anser att det faktumet är skuldbeläggande? Då får vi enas om att vi tycker olika.

 

[cirkus]

Hänsynsfull behöver en nog inte vara så mycket. En ska ju vara som en är så att en vet att relationen fungerar, hänsynsfull eller inte!

Men precis så menar jag. Vi måste kunna prata om jobbigare saker också utan att jag ska behöva gå på äggskal runt henne, annars blir det aldrig bra. Så jag får ha is i magen när jag skriver något som hon kanske tycker är jobbigt, och kan hon inte hantera det så är det ju en röd flagg. Jag har dejtat för många vars känslor behövts lullas med så nej tack på den fronten.

Ja verkligen. Att behöva gå på äggskal är väldigt energikrävande. Jag har nog blivit mer rakt på sak. Vill du/pallar du prata om det här jobbiga - när det är hans jobbigheter. Mina egna jobbigheter är ju mina och jag räknar med att de tas emot varsamt - skulle han väja för dom så är det jag som gjort en missbedömning av personen och då är han inget för mig, jag behöver nån som kan se och ta emot både bra och dåliga känslor i mig.

 

[Eurydome]

Men faktumet att ens barndom formar en och därmed kan ställa till det för en är för mig motsatsen till att skuldbeläggning. Det finns ju inget vi har så lite kontroll över som vilken familj vi föds in i och vilken barndom vi får. Om du medger att hon inte skuldbelägger, så antar jag att det är du som anser att det faktumet är skuldbeläggande? Då får vi enas om att vi tycker olika.

Det jag ställer mig mot är ju som jag har skrivit främst att jag inte anser att hon har rätt i det hon skriver, nämligen att de problem och svårigheter med dejting som många upplever skulle bero på brister i barndomen. Jag menar att grundproblemet istället ligger utanför individen själv, och har med internetdejtingens förutsättningar att göra.

 

[AraSlei]

Vi fick äntligen till en dejt igår och det kändes så välbehövligt att få ses efter den senaste tidens känslomässiga berg-och-dal-bana och telefonsnack. En bekräftelse på att det var rätt att ge det en chans till.

Att ses i veckorna är en av grejerna vi haft lite olika syn på, så det var fint att se att det faktiskt fungerade för oss båda att göra så. Absolut inte varje dag, kanske inte ens varje vecka, men i alla fall de gånger det är svårt att få till att ses på helgen. Eller som igår, när man får total jagsaknarihjälmigochmåsteträffahonomnu-känsla i hela kroppen Det var väl värt att gå upp i ottan i morse!

 

[Modest]

Det jag ställer mig mot är ju som jag har skrivit främst att jag inte anser att hon har rätt i det hon skriver, nämligen att de problem och svårigheter med dejting som många upplever skulle bero på brister i barndomen. Jag menar att grundproblemet istället ligger utanför individen själv, och har med internetdejtingens förutsättningar att göra.

Men åter igen, hon pratade inte ens om internetdejting i inlägget jag länkade till??

Sedan att nätdejting lätt kan trigga ens osäkerheter mm håller jag helt med dig om.