Dejtingtråden 31

[AraSlei]

@AraSlei Vill ju inte vara den som är den, men det där låter väldigt likt den kronologiska utvecklingen i den relationen jag hade, eller försökte ha, nyligen. Jag förstår precis hur du känner just nu, både i att det är skönt att liksom ha lagt bollen där den hör hemma, och ett lugn över att inte kunna göra nåt mer. Men samtidigt en frustration i just det, att det splar ingen roll vad en försöker göra för det är inte upp till en själv.
Jag hoppas det går bättre i ditt fall. Styrkekramar till dig

Ja, kanske?
Jag var nog inte helt med på hur er resa startade men..
Ja, vi får tro att det blir bra. Det blir så klart bra oavsett, så småningom. Jag bollade en del med min chef idag (har världens bästa chef!) och känner mig faktiskt bättre till mods efter det, oavsett hur det blir, men framförallt om utfallet blir att vi fortsätter köra.
Tack

 

[_Taggis_]

Ja, kanske?
Jag var nog inte helt med på hur er resa startade men..
Ja, vi får tro att det blir bra. Det blir så klart bra oavsett, så småningom. Jag bollade en del med min chef idag (har världens bästa chef!) och känner mig faktiskt bättre till mods efter det, oavsett hur det blir, men framförallt om utfallet blir att vi fortsätter köra.
Tack

Den började genom att han sökte upp mig via gemensamma bekanta och sedan började vi umgås alltmer och utvecklade en rätt nära, djup och intensiv kontakt som blev mkt känslor vilket typ inte händer mig. Kändes väldigt lättsamt och rätt. För att sedan bli ganska antiklimax med diverse personliga kriser eller vad man då ska kalla det, då han gick in i sig själv och liksom försvann periodvis. För att sedan poppa upp med ny luft om vartannat under nu flera månaders tid. Jag har gett det tid, förståelse, tid, förståelse och tid. Och nu för kanske en dryg månad sedan sa jag att jag vet inte vart jag har dig i den här on/off-grejen men här står iaf jag, varpå han skulle ta ställning till vart han hade sig själv. Men nu orkade jag inte med nåt mer.

Jag kan ha fel och ha bilden oklar för mig men det känns lite som att det varit väldigt fint och intensivt mellan er och han nu fått kalla fötter. Kalla fötter kan man ju absolut få och sedan gå vidare med relationen när man landat och känner att det fortfarande är rätt. Men jag känner lite att jag hoppas du är vaksam på hans ev velande, det var ju knappast nytt för honom att du är en med många järn i elden. Antagligen är det vad han dragits till? Endel män (rätt många tyvärr) verkar ha problem med oss starka, självständiga kvinnor med ett eget liv och eget driv, när de liksom inser att det är precis så man är och inte kommer sluta med det bara för att man träffat nån som man "borde" anpassa sig mer efter... i deras ögon alltså.

 

[MidnightSoul]

Den började genom att han sökte upp mig via gemensamma bekanta och sedan började vi umgås alltmer och utvecklade en rätt nära, djup och intensiv kontakt som blev mkt känslor vilket typ inte händer mig. Kändes väldigt lättsamt och rätt. För att sedan bli ganska antiklimax med diverse personliga kriser eller vad man då ska kalla det, då han gick in i sig själv och liksom försvann periodvis. För att sedan poppa upp med ny luft om vartannat under nu flera månaders tid. Jag har gett det tid, förståelse, tid, förståelse och tid. Och nu för kanske en dryg månad sedan sa jag att jag vet inte vart jag har dig i den här on/off-grejen men här står iaf jag, varpå han skulle ta ställning till vart han hade sig själv. Men nu orkade jag inte med nåt mer.

Jag kan ha fel och ha bilden oklar för mig men det känns lite som att det varit väldigt fint och intensivt mellan er och han nu fått kalla fötter. Kalla fötter kan man ju absolut få och sedan gå vidare med relationen när man landat och känner att det fortfarande är rätt. Men jag känner lite att jag hoppas du är vaksam på hans ev velande, det var ju knappast nytt för honom att du är en med många järn i elden. Antagligen är det vad han dragits till? Endel män (rätt många tyvärr) verkar ha problem med oss starka, självständiga kvinnor med ett eget liv och eget driv, när de liksom inser att det är precis så man är och inte kommer sluta med det bara för att man träffat nån som man "borde" anpassa sig mer efter... i deras ögon alltså.

Dessvärre förstår jag precis vad du menar med sista meningen.

 

[_Taggis_]

Dessvärre förstår jag precis vad du menar med sista meningen.

Känns ju fel att "gilla" inlägget men ja, du fattar...

 

[Ramona]

Uppdatering på segproppen. Det har gått mycket bättre med kommunikationen sedan jag "klagade" lite på honom. Vi har inte fått till en träff än och det är helt mitt fel som haft golfträning, besök etc när han kunnat. Men vi har bestämt att vi ska ses.

 

[the_connemara]

Uppdatering på segproppen. Det har gått mycket bättre med kommunikationen sedan jag "klagade" lite på honom. Vi har inte fått till en träff än och det är helt mitt fel som haft golfträning, besök etc när han kunnat. Men vi har bestämt att vi ska ses.

Najs! Känns ju ändå bäst att göra en utvärdering när man väl träffats irl kanske

 

[Ramona]

Najs! Känns ju ändå bäst att göra en utvärdering när man väl träffats irl kanske

Ja, så är det ju självklart. Men när jag nämnde att hans sätt att kommunicera var frustrerande vände han det genast till mig och frågade hur jag ville ha det och hur vi skulle lösa det så att vi båda blev nöjda och så följde en chatt på det. Det kändes väldigt bra!

Men det är ju därför jag håller kvar vid honom för vi har så bra konversationer och han skrattar åt mina skämt etc.

 

[the_connemara]

Ja, så är det ju självklart. Men när jag nämnde att hans sätt att kommunicera var frustrerande vände han det genast till mig och frågade hur jag ville ha det och hur vi skulle lösa det så att vi båda blev nöjda och så följde en chatt på det. Det kändes väldigt bra!

Men det är ju därför jag håller kvar vid honom för vi har så bra konversationer och han skrattar åt mina skämt etc.

Så himla skönt! Jag känner mig så ovan vid att folk faktiskt har förmågan att vilja lyssna, förstår och sedan också agerar annorlunda. The Guy klagar ganska ofta på sig själv att han inte gjort som jag ju svarat när han frågat om saker men han gör ju liksom minst 80 % av allt, jag är van vid 0 % och sedan gnäll. Dessutom har han hittills haft typ 1 önskemål själv på mina typ flera hundra såatteh Senast så uttryckligen sa han till mig att nästa gång jag inte kan sova så ska jag väcka honom så kan vi ligga o prata istället om jag skulle må bättre av det tex.

På fredag ska vi börja titta på Bron Min favoritserie jag tjatat om så länge till honom. Vi sågs ju första gången utanför jobbet när vi såg två skräckfilmer pga trist väder. Sedan har det aldrig blivit av att vi tittat på något direkt för vi pratar alltid bort tiden. Men för ett litet tag sedan såg vi serien Lupin och det var så himla mysigt. För att inte ha lärt mig min tv ännu efter smart 2 år så tycker jag egentligen mycket om att titta på serie/film ihop. Jag har ganska svårt att vara tyst annars, kommer alltid på en massa jag vill prata om, så det är lite mer stillsamt för mig.

 

[sorbifolia]

Här har jag lite svårt med polyrelation-grejen just nu. Alltså, DB och jag har haft det jättebra den senaste tiden, vi har setts mycket och pratat mycket och allt har varit fint, han träffar ingen annan IRL just nu men han skriver med några på Tinder. Men bara det räcker för att göra mig svartsjuk..... När han blir tyst ett tag eller känns lite frånvarande, så tänker jag direkt att det är pga att någon annan kvinna är mera interessant att prata med än vad jag är. Samstundes så kan jag ju inte säga ett dyft iom att jag själv "dejtar" PT (polytjejen), vore ju himla orättvist att neka honom att chatta med andra... (Även om jag glatt skulle skippa att träffa henne om han velat det..)

Meh. Jag är nog inte gjort för polyrelationer, lyssnade på en podd i går med en kvinna som berättade att hon tyckte det var så fint att se sin partner bli kär i någon annan och att hon blev glad över att han var glad.... Jag är verkligen inte någonstans i närheten av där.....

 

[_Taggis_]

Här har jag lite svårt med polyrelation-grejen just nu. Alltså, DB och jag har haft det jättebra den senaste tiden, vi har setts mycket och pratat mycket och allt har varit fint, han träffar ingen annan IRL just nu men han skriver med några på Tinder. Men bara det räcker för att göra mig svartsjuk..... När han blir tyst ett tag eller känns lite frånvarande, så tänker jag direkt att det är pga att någon annan kvinna är mera interessant att prata med än vad jag är. Samstundes så kan jag ju inte säga ett dyft iom att jag själv "dejtar" PT (polytjejen), vore ju himla orättvist att neka honom att chatta med andra... (Även om jag glatt skulle skippa att träffa henne om han velat det..)

Meh. Jag är nog inte gjort för polyrelationer, lyssnade på en podd i går med en kvinna som berättade att hon tyckte det var så fint att se sin partner bli kär i någon annan och att hon blev glad över att han var glad.... Jag är verkligen inte någonstans i närheten av där.....

Får väl ett helt drev efter mig nu för att jag är insnöad... vilket jag kanske är då jag inte är poly... men det känns som att det där i många fall (inte alla) är nåt spel för galleriet. Man ska vara så himla open minded osv. Men hur många är det när det kommer till kritan? Hur många är poly på riktigt och hur många "är" det för att det känns storsint att vara modern, öppen och tillåtande? För de senare så skulle mitt tips vara att det funkar bara så länge man inte har några känslor. När känslorna finns där är det plötsligt inte så kul längre. Men som sagt. Jag är nog insnöad.

 

[sorbifolia]

Får väl ett helt drev efter mig nu för att jag är insnöad... vilket jag kanske är då jag inte är poly... men det känns som att det där i många fall (inte alla) är nåt spel för galleriet. Man ska vara så himla open minded osv. Men hur många är det när det kommer till kritan? Hur många är poly på riktigt och hur många "är" det för att det känns storsint att vara modern, öppen och tillåtande? För de senare så skulle mitt tips vara att det funkar bara så länge man inte har några känslor. När känslorna finns där är det plötsligt inte så kul längre. Men som sagt. Jag är nog insnöad.

Jag tror att det som du beskriver är hur det är för mig - med PT så finns inga käslor från min sida, så hon får gärna dejta ett helt fotbollslag om hon vill. Men med DB så är det helt annorlunda... Har försökt prata lite kring det, men måste ta upp det igen och reda ut hur vi kan få det att funka bättre för båda.

Dock så tror jag absolut att vissa människor faktiskt ÄR så storsinnade att de inte har problem med detta trots känslor, men då måste man nog vara rätt trygg på relationen, sig själv, och inte minst vart man har varandra, och det är nog kanske även där det brister i mitt fall...

 

[Tonto]

Får väl ett helt drev efter mig nu för att jag är insnöad... vilket jag kanske är då jag inte är poly... men det känns som att det där i många fall (inte alla) är nåt spel för galleriet. Man ska vara så himla open minded osv. Men hur många är det när det kommer till kritan? Hur många är poly på riktigt och hur många "är" det för att det känns storsint att vara modern, öppen och tillåtande? För de senare så skulle mitt tips vara att det funkar bara så länge man inte har några känslor. När känslorna finns där är det plötsligt inte så kul längre. Men som sagt. Jag är nog insnöad.

Tror att det är vanligare än vad man tror. Men alla är verkligen olika. Trodde själv att det skulle vara svårt och fattade inte grejen. Men nu känns det som det bättre sättet att träffa människor på.

 

[_Taggis_]

Tror att det är vanligare än vad man tror. Men alla är verkligen olika. Trodde själv att det skulle vara svårt och fattade inte grejen. Men nu känns det som det bättre sättet att träffa människor på.

Men blir du kär då i flera samtidigt? Och hur känner du inför att de är kära i andra? Eller menar du konceptet att dejta flera?

 

[Tonto]

Men blir du kär då i flera samtidigt? Och hur känner du inför att de är kära i andra? Eller menar du konceptet att dejta flera?

Bryr mig inte om andra blir kära i andra om det finns bra kommunikation och jag inte blir bortprioriterad. Blir aldrig kär, men kan älska personer typ.

 

[_Taggis_]

Bryr mig inte om andra blir kära i andra om det finns bra kommunikation och jag inte blir bortprioriterad. Blir aldrig kär, men kan älska personer typ.

Då måste det ju vara ganska enkelt tänker jag? Det är ju när man blir kär eller förälskad man blir så jäkla känslig, iaf jag. Jag kan också älska personer utan att vara kär, men då blir jag heller inte sårbar och då bryr jag mig mindre om vad de gör på sidan av så att säga.
Jag undrar om nån uppriktigt kan säga att den är kär/förälskad och samtidigt sådär härligt open minded mot att den person som är föremål för ens förälskelse/kärlek, ägnar andra människor känslor på samma vis. Det är vad jag isf definierar som att vara poly, det är iaf vad jag tänker på som poly. Att ha den förmågan att älska flera på det viset och samtidigt tillåta att de gör samma. Men kanske är det fel definition.

 

[Tonto]

Då måste det ju vara ganska enkelt tänker jag? Det är ju när man blir kär eller förälskad man blir så jäkla känslig, iaf jag. Jag kan också älska personer utan att vara kär, men då blir jag heller inte sårbar och då bryr jag mig mindre om vad de gör på sidan av så att säga.
Jag undrar om nån uppriktigt kan säga att den är kär/förälskad och samtidigt sådär härligt open minded mot att den person som är föremål för ens förälskelse/kärlek, ägnar andra människor känslor på samma vis. Det är vad jag isf definierar som att vara poly, det är iaf vad jag tänker på som poly. Att ha den förmågan att älska flera på det viset och samtidigt tillåta att de gör samma. Men kanske är det fel definition.

Tänker mig att definitionen är olika för alla och att den kan vara mycket bredare än så. Men enkelt för mig? Nja. Inte alltid.

Har ev varit förälskad en gång i mitt liv och då brydde jag mig inte heller om personen var med någon annan med.

 

[Tonto]

Tror mycket handlar om att jag insett att bara för att man är exklusiva så betyder det inte att man blir uppskattad/prioriterad. Spelar ingen roll om personen är kär i någon mer om jag känner mig sedd i relationen/av personen.

Gör personen inte det så tycker den inte om mig oavsett om den är kär/ligger med andra eller inte.

 

[Eurydome]

Jag tror att det som du beskriver är hur det är för mig - med PT så finns inga käslor från min sida, så hon får gärna dejta ett helt fotbollslag om hon vill. Men med DB så är det helt annorlunda... Har försökt prata lite kring det, men måste ta upp det igen och reda ut hur vi kan få det att funka bättre för båda.

Dock så tror jag absolut att vissa människor faktiskt ÄR så storsinnade att de inte har problem med detta trots känslor, men då måste man nog vara rätt trygg på relationen, sig själv, och inte minst vart man har varandra, och det är nog kanske även där det brister i mitt fall...

Jag är helt enig med dig om vad som verkar krävas för en fungerande polyrelation. Angående dig och DB så är det väl inte ett dugg konstigt att det inte känns bra för dig tycker jag i och med att du vill mer än vad han vill så det blir ju ganska ojämlikt på så sätt. Sen skulle jag inte kalla det att ni lever poly utifrån vad du skrivit här om er relation. Att träffa lite olika och vara kk/fwb utan att ha faktiska relationer med engagemang och åtagande är inte poly i min värld utan handlar bara om att en eller båda inte är intresserade av att committa.

I min värld betyder poly att man har en eller flera relationer där man känner sig älskad och trygg och bekräftad och att man därutöver har en eller flera förbindelser eller relationer. Och att man med sin kärlekspartner/ sina kärlekspartners stöttar varandra, finns där för varandra och pratar om det som känns jobbigt.


Läs gärna boken Den etiska slampan, den handlar om polyrelationer och är skriven av två queera supercoola och numera äldre damer.

 

[Eurydome]

Får väl ett helt drev efter mig nu för att jag är insnöad... vilket jag kanske är då jag inte är poly... men det känns som att det där i många fall (inte alla) är nåt spel för galleriet. Man ska vara så himla open minded osv. Men hur många är det när det kommer till kritan? Hur många är poly på riktigt och hur många "är" det för att det känns storsint att vara modern, öppen och tillåtande? För de senare så skulle mitt tips vara att det funkar bara så länge man inte har några känslor. När känslorna finns där är det plötsligt inte så kul längre. Men som sagt. Jag är nog insnöad.

Jag vet att det kan gå utmärkt att leva poly trots känslor. Men det är definitivt inget som passar alla.

 

[EmmaBovary]

Tror mycket handlar om att jag insett att bara för att man är exklusiva så betyder det inte att man blir uppskattad/prioriterad. Spelar ingen roll om personen är kär i någon mer om jag känner mig sedd i relationen/av personen.

Gör personen inte det så tycker den inte om mig oavsett om den är kär/ligger med andra eller inte.

Jag har stött och blött tanken om polyrelationer mycket, inte för att jag någonsin dragits till tanken att jag själv skulle vilja ha en sådan, men för att jag haft att göra med personer som varit mer åt det hållet. Och efter många om och men, där jag tänkt många varv kring om jag skulle vara tryggare i mig själv och i relationen i fråga, och helt enkelt inte bli svartsjuk alls... så skulle jag ändå känna att allt jag delade med primärpartnern skulle vara mindre speciellt (för mig) om det också delades med andra. Jag är helt enkelt inte gjord för det, inte bara för att jag överlag är för skör, utan för att jag upplever att det speciella och intima i en relation försvinner. Men det låter onekligen ganska bra om man skulle vara lagd åt det hållet.