Dejtingtråden 31

[AraSlei]

Här har vi fått en rejäl fnurra på tråden.

Jag har alltid varit en ganska uppbokad person och har en hel del inbokat på helgerna framöver. Det stressar min dejt, och efter att ha varit lite kort i veckan klämde han till slut ur sig igår att han tycker att det dödar gnistan, att vi inte kommer kunna ses så mycket de närmsta veckorna. Även funderingar om hur hösten kommer bli, när vi båda är uppbokade på varsitt håll och det kan bli tight att ses i veckorna. Han kände sig uppgiven och tycker att det känns mest hopplöst nu.
Jag sa att jag tycker att det är lite drastiskt att i princip vilja sluta ses för något som uppkommit så snabbt, enligt honom kom det ikapp honom i veckan. Vi bestämde att vi ska ge det några dagar, så får han känna efter lite mer. Jag sa också att jag verkligen gillar honom och att jag gärna vill fortsätta ses.

Just nu känns det rätt kämpigt, men jag får så klart respektera hur han känner, även om jag tycker att det är ganska drastiskt...

 

[the_connemara]

@AraSlei Jag hade nog också tyckt det känts lite drastiskt. Speciellt som jag uppfattat att ni träffats väldigt intensivt utifrån era scheman? Hade det ens varit hållbart i längden som era situationer är nu eller är det här egentligen kanske bara ett steg åt ett lite mer långsiktigt hållbart sätt att umgås? För mig hade det också skavt lite att det är just han som reagerar på detta sättet, det är väl tyvärr lite normativt. Men det är såklart bara vad som poppar upp i mitt huvud utifrån att ha följt dig här bara, kanske inte stämmer alls! Fall inte i fällan att prioritera bort dig själv bara, hoppas det löser sig till det bästa ❤

 

[Modest]

Här har vi fått en rejäl fnurra på tråden.

Jag har alltid varit en ganska uppbokad person och har en hel del inbokat på helgerna framöver. Det stressar min dejt, och efter att ha varit lite kort i veckan klämde han till slut ur sig igår att han tycker att det dödar gnistan, att vi inte kommer kunna ses så mycket de närmsta veckorna. Även funderingar om hur hösten kommer bli, när vi båda är uppbokade på varsitt håll och det kan bli tight att ses i veckorna. Han kände sig uppgiven och tycker att det känns mest hopplöst nu.
Jag sa att jag tycker att det är lite drastiskt att i princip vilja sluta ses för något som uppkommit så snabbt, enligt honom kom det ikapp honom i veckan. Vi bestämde att vi ska ge det några dagar, så får han känna efter lite mer. Jag sa också att jag verkligen gillar honom och att jag gärna vill fortsätta ses.

Just nu känns det rätt kämpigt, men jag får så klart respektera hur han känner, även om jag tycker att det är ganska drastiskt...

Vad tråkigt att läsa, ni verkar ju ha haft det så fint. Men har ni inte setts i princip varje helg, hela helgen, och har en del avstånd emellan er? Hur skulle ni kunna ses mer än så? Det är ju det tråkiga med distansförhållande, got the t-shirt osv.

 

[athena_arabians]

Här har vi fått en rejäl fnurra på tråden.

Jag har alltid varit en ganska uppbokad person och har en hel del inbokat på helgerna framöver. Det stressar min dejt, och efter att ha varit lite kort i veckan klämde han till slut ur sig igår att han tycker att det dödar gnistan, att vi inte kommer kunna ses så mycket de närmsta veckorna. Även funderingar om hur hösten kommer bli, när vi båda är uppbokade på varsitt håll och det kan bli tight att ses i veckorna. Han kände sig uppgiven och tycker att det känns mest hopplöst nu.
Jag sa att jag tycker att det är lite drastiskt att i princip vilja sluta ses för något som uppkommit så snabbt, enligt honom kom det ikapp honom i veckan. Vi bestämde att vi ska ge det några dagar, så får han känna efter lite mer. Jag sa också att jag verkligen gillar honom och att jag gärna vill fortsätta ses.

Just nu känns det rätt kämpigt, men jag får så klart respektera hur han känner, även om jag tycker att det är ganska drastiskt...

Jag är krass. Är han intresserad av något långsiktigt är det inte speciellt seriöst av honom att göra så här. Jag har som sagt startat upp ett distansförhållande där vi i allmänhet kanske ses fyra månader per år om vi har tur. Vill man det ska funka och är kär går det.

Det är ju inte som om det kommer som en överraskning för honom att du har många järn i elden.

 

[AraSlei]

@AraSlei Jag hade nog också tyckt det känts lite drastiskt. Speciellt som jag uppfattat att ni träffats väldigt intensivt utifrån era scheman? Hade det ens varit hållbart i längden som era situationer är nu eller är det här egentligen kanske bara ett steg åt ett lite mer långsiktigt hållbart sätt att umgås? För mig hade det också skavt lite att det är just han som reagerar på detta sättet, det är väl tyvärr lite normativt. Men det är såklart bara vad som poppar upp i mitt huvud utifrån att ha följt dig här bara, kanske inte stämmer alls! Fall inte i fällan att prioritera bort dig själv bara, hoppas det löser sig till det bästa ❤

Ja, det har vi verkligen gjort. Jag har inte haft så mycket bokat i vår, Corona osv, men nu börjar utomhusträningarna komma igång på allvar och då blir det så klart mera uppbokat.
Nja, det hade väl knappt varit det, vi har ju verkligen lyckats ta tillvara på alla lediga helger ihop och planerat för det.
Vi skaffade gemensam kalender för några veckor sedan för att lättare ha koll på hur vi ska planera att ses, och det tydliggjorde väl att mitt schema är ganska späckat en tid framåt. Jag tror att det kanske gav en liten flash om hur det kommer bli till hösten, när alla jakterna kommer igång. Då kommer det bli kärvt att få mycket tid ihop, de helger vi inte jagar tillsammans

Tack snälla du

Vad tråkigt att läsa, ni verkar ju ha haft det så fint. Men har ni inte setts i princip varje helg, hela helgen, och har en del avstånd emellan er? Hur skulle ni kunna ses mer än så? Det är ju det tråkiga med distansförhållande, got the t-shirt osv.

Ja, det har verkligen varit fint. Nu i helgen var det toppen och det var så himla fint när vi somnade ihop sista kvällen. Därför blev det också lite av en chock med en sådan vändning.
Vi hade nog inte kunnat ses mera, och det är nog inte där det skaver för honom heller, utan mer en insikt om att det kommer bli svårare att ses mycket en liten tid framöver.
Han krisar ju uppenbarligen, och jag tror att det även beror på en del andra saker, men jag tänker att jag får ge honom en del tid och stötta, jag vill ju ändå vara med honom. Så får vi se vad utgången blir.

Jag är krass. Är han intresserad av något långsiktigt är det inte speciellt seriöst av honom att göra så här. Jag har som sagt startat upp ett distansförhållande där vi i allmänhet kanske ses fyra månader per år om vi har tur. Vill man det ska funka och är kär går det.

Det är ju inte som om det kommer som en överraskning för honom att du har många järn i elden.

Nej, visst är det så. Vi har ju inte alls de avstånden som ni har emellan er, så kanske har det funnits en förväntan om att kunna ses en hel del ändå tänker jag?

Att jag har många järn i elden kom nog inte som någon överraskning, men han var kanske inte fullt beredd på hur många järn jag brukar ha i elden...

Vi kan i alla fall prata om det på ett konstruktivt och rakt sätt, men jag blir lite knäckt av att det dels vänt så sjukt fort och dels för att han får det att låta så definitivt.

 

[Modest]

Ja, det har verkligen varit fint. Nu i helgen var det toppen och det var så himla fint när vi somnade ihop sista kvällen. Därför blev det också lite av en chock med en sådan vändning.
Vi hade nog inte kunnat ses mera, och det är nog inte där det skaver för honom heller, utan mer en insikt om att det kommer bli svårare att ses mycket en liten tid framöver.
Han krisar ju uppenbarligen, och jag tror att det även beror på en del andra saker, men jag tänker att jag får ge honom en del tid och stötta, jag vill ju ändå vara med honom. Så får vi se vad utgången blir.

Jag tänkte precis på om det skulle kunna vara "svepskäl" för något annat. Inte att han inte tycker om dig såklart, för så låter det ju verkligen. Själv brukar jag agera precis som han när jag kommit tillräckligt nära någon för att paniken över att förlora dem sätter in. Hoppas det löser sig för er på ett eller annat sätt!

 

[AraSlei]

Jag tänkte precis på om det skulle kunna vara "svepskäl" för något annat. Inte att han inte tycker om dig såklart, för så låter det ju verkligen. Själv brukar jag agera precis som han när jag kommit tillräckligt nära någon för att paniken över att förlora dem sätter in. Hoppas det löser sig för er på ett eller annat sätt!

Han säger i alla fall att han tycker om mig, och det tror jag han gör. Han har investerat massor med tid och energi i detta, och jag har svårt att tro att han skulle gjort det annars.
Ja, jag tror att det kanske kan vara så. Och då blir det lite jobbigt, eftersom han ser framför sig att hösten kommer bli kämpig och då är det enklare att skita i det.
Hur skulle du vilja bli bemött i situationen?


Det finns som sagt andra saker som jag tror bidrar till krisen, och att det här är en liten del av det, egentligen. Vi får se hur det utvecklar sig helt enkelt.
Tack snälla!

 

[athena_arabians]

Han säger i alla fall att han tycker om mig, och det tror jag han gör. Han har investerat massor med tid och energi i detta, och jag har svårt att tro att han skulle gjort det annars.
Ja, jag tror att det kanske kan vara så. Och då blir det lite jobbigt, eftersom han ser framför sig att hösten kommer bli kämpig och då är det enklare att skita i det.
Hur skulle du vilja bli bemött i situationen?


Det finns som sagt andra saker som jag tror bidrar till krisen, och att det här är en liten del av det, egentligen. Vi får se hur det utvecklar sig helt enkelt.
Tack snälla!

Jag ska berätta något jag tror jag inte berättat här tidigare. När jag åkte hem från särbon efter vi blivit ihop ringde jag min bästa vän från parkeringen utanför Max i Birsta och störtgrinade. Jag visste inte vad jag gett mig in på (och jag har ett ganska dåligt track record vad gäller män) och visste inte om jag älskade honom osv. Samtidigt visste jag ju att det kan bli så när man haft skyddsmurarna uppe länge så jag satt still i båten.

Senare den veckan blev jag inlagd på lasarettet pga magen. Han frågade om han skulle komma ner men jag visste han hade häcken full med jobb så jag sa åt honom att stanna. Det var då han sa att han älskar mig för första gången och jag hade inga problem att säga det tillbaka.

Det jag vill komma till är att kommunikation är så viktigt men också att äga sina spöken själv, inte vältra över dem på sin partner.

 

[Modest]

Han säger i alla fall att han tycker om mig, och det tror jag han gör. Han har investerat massor med tid och energi i detta, och jag har svårt att tro att han skulle gjort det annars.
Ja, jag tror att det kanske kan vara så. Och då blir det lite jobbigt, eftersom han ser framför sig att hösten kommer bli kämpig och då är det enklare att skita i det.
Hur skulle du vilja bli bemött i situationen?


Det finns som sagt andra saker som jag tror bidrar till krisen, och att det här är en liten del av det, egentligen. Vi får se hur det utvecklar sig helt enkelt.
Tack snälla!

För min del var det viktigt att personen var närvarande (per telefon/text då) och visade att hen inte tänkte avsluta för att jag "krisade" och gjorde/sade lite konstiga och dramatiska saker. Det bemötandet minns jag med värme än idag och det bidrog väldigt mycket till ökad trygghet för mig. Mina hjärnspöken lade sig efter en tid. Så kort och gott: att inte bli avståndstagande tillbaka, vilket ju inte är så konstigt om man skulle bli.

 

[sorbifolia]

@AraSlei vad ledsamt och oväntat att han plötsligt känner så.... Hoppast verkligen att han ändrar sig!

Påminner mig dock tyvärr litegrann om mig och exet; då vi blev ihop hade jag endast en häst, som var halvpensionär, och åkte till stallet 4-5 dar i veckan. När jag sedan ville ha 2-3 tävlingshästar och vara i stallet mer eller mindre hela dagarna var han inte helt med på noterna, kan man säga, och det blev en ständig konflikt - trots att han själv hade häst och red och körde, men inte alls med samma lidenskap som mig....

Ni har väl ochså interesset gemensamt, det går inte att se till så ni får träna och jaga tillsammans så mycket som möjligt? Är det helt uteslutet att någon av er flyttar (ihop eller närare varandra) på längre sikt?

 

[AraSlei]

Jag ska berätta något jag tror jag inte berättat här tidigare. När jag åkte hem från särbon efter vi blivit ihop ringde jag min bästa vän från parkeringen utanför Max i Birsta och störtgrinade. Jag visste inte vad jag gett mig in på (och jag har ett ganska dåligt track record vad gäller män) och visste inte om jag älskade honom osv. Samtidigt visste jag ju att det kan bli så när man haft skyddsmurarna uppe länge så jag satt still i båten.

Senare den veckan blev jag inlagd på lasarettet pga magen. Han frågade om han skulle komma ner men jag visste han hade häcken full med jobb så jag sa åt honom att stanna. Det var då han sa att han älskar mig för första gången och jag hade inga problem att säga det tillbaka.

Det jag vill komma till är att kommunikation är så viktigt men också att äga sina spöken själv, inte vältra över dem på sin partner.

Nej, det håller jag verkligen med om. Jag tror och hoppas inte att jag vältrar över några spöken på honom.

 

[AraSlei]

För min del var det viktigt att personen var närvarande (per telefon/text då) och visade att hen inte tänkte avsluta för att jag "krisade" och gjorde/sade lite konstiga och dramatiska saker. Det bemötandet minns jag med värme än idag och det bidrog väldigt mycket till ökad trygghet för mig. Mina hjärnspöken lade sig efter en tid. Så kort och gott: att inte bli avståndstagande tillbaka, vilket ju inte är så konstigt om man skulle bli.

Tack för att du delar med dig!
Det är nog typ så jag tänkt att jag ska göra. Jag försökte vara tydlig med att jag tycker om honom väldigt mycket, att jag inte vill avsluta något som vi knappt påbörjat och att jag väntar här medan han tar sin tid. Sedan kan jag ju så klart inte ge honom all tid i världen att fundera, men jag känner verkligen att jag vill ge det en ärlig chans.
Vi hördes inget mer igår efter att vi hade snackat på eftermiddagen, men jag tänkte att jag skulle ringa honom ikväll.

 

[AraSlei]

@AraSlei vad ledsamt och oväntat att han plötsligt känner så.... Hoppast verkligen att han ändrar sig!

Påminner mig dock tyvärr litegrann om mig och exet; då vi blev ihop hade jag endast en häst, som var halvpensionär, och åkte till stallet 4-5 dar i veckan. När jag sedan ville ha 2-3 tävlingshästar och vara i stallet mer eller mindre hela dagarna var han inte helt med på noterna, kan man säga, och det blev en ständig konflikt - trots att han själv hade häst och red och körde, men inte alls med samma lidenskap som mig....

Ni har väl ochså interesset gemensamt, det går inte att se till så ni får träna och jaga tillsammans så mycket som möjligt? Är det helt uteslutet att någon av er flyttar (ihop eller närare varandra) på längre sikt?

Tack, det hoppas jag också.
Ja, vi har ju både hund- och jaktintresset gemensamt. Det var ju planen att försöka jaga så mycket som möjligt ihop, men eftersom jag även håller på med fågeljakt är min säsong lite längre och börjar redan i slutet av augusti, medan klövviltsjakten (som är det han främst håller på med) börjar i oktober.
Nej, det är det nog inte. Jag har varit tydlig med från början att jag inte är flyttbar (stor familjegård osv), och att det var en av premisserna från början. Han har sagt att han kan tänka sig att flytta i framtiden, om det är vad som krävs för att vara med rätt person.

 

[athena_arabians]

Nej, det håller jag verkligen med om. Jag tror och hoppas inte att jag vältrar över några spöken på honom.

Jag tänkte mest på att det kanske var hans spöken som kom fram i hans reaktion

 

[AraSlei]

Jag tänkte mest på att det kanske var hans spöken som kom fram i hans reaktion

Ja, så är det nog
Han kan vara ganska fyrkantig i sina resonemang ibland, vi är tyvärr ganska lika på den punkten, och jag tror att det ibland är lättare att bara skita i saker i stället för att jobba med det som känns lite kämpigt.

 

[athena_arabians]

Ja, så är det nog
Han kan vara ganska fyrkantig i sina resonemang ibland, vi är tyvärr ganska lika på den punkten, och jag tror att det ibland är lättare att bara skita i saker i stället för att jobba med det som känns lite kämpigt.

För att överhuvudtaget kunna leva har jag slagits och jobbat med mig själv rätt länge och lärt mig vilka skelett jag har i garderoben (de finns där men det betyder inte att de styr mig). Det är tufft att jobba med sig själv men så värt det. Det underlättar enormt i relationer till andra människor när man gjort det också. Sedan kanske man inte behöver göra allt på krångligast och tuffast möjliga sätt som jag har en tendens att göra

 

[startpompe]

@AraSlei Tråkig situation! Jag vill bara lyfta det @the_connemara skrev, om att vara uppmärksam på att inte falla i fällan om att nedprioritera sitt eget, det är tyvärr lättare sagt än gjort.

 

[_Taggis_]

Kan glädja buke med att jag avslutade det som föranlett mitt deltagande i tråden öht. Så nu behöver jag inte sitta här och klaga över att vara fast i tråkiga mönster med nån likasinnad danspartner. Ska däremot fortsätta mitt ensamhetsmönster såsom det såg ut innan, och aldrig mer tacka ja till att bli uppbjuden till dans. Jag kan ju faktiskt inte ens dansa.

 

[AraSlei]

@AraSlei Tråkig situation! Jag vill bara lyfta det @the_connemara skrev, om att vara uppmärksam på att inte falla i fällan om att nedprioritera sitt eget, det är tyvärr lättare sagt än gjort.

Ja, absolut är det lätt!
Jag försöker vara vaksam på det och har vänner som lovat att säga till om så skulle bli fallet också, men tack för omtanken Jag är egentligen inte så orolig för det, jag har en stark passion i mitt intresse, men det är så klart en risk som inte ska förringas.

——

Vi pratade lite igår, men han var tydlig med att han behöver få vara ifred och tänka en tid, vilket jag så klart får respektera. Han hör av sig när han har landat i något.

Jag vet inte riktigt hur jag ska känna i allt. På ett sätt känns det som att jag har gjort allt jag kan, nu ligger bollen hos honom. Och det är både lite skönt, och samtidigt så himla svårt att acceptera att det inte finns mer jag kan göra.
Och jag behöver fundera på hur jag tror att jag kommer reagera på utfallet, oavsett hur det blir. Kommer jag ens kunna lita på honom och hans känslor igen, om han vill fortsätta?
Det är så många tankar som snurrar, och jag pendlar just nu mellan knäckt och asförbannad. Medlidande i hans kris och en så stor frustration över att han inte släpper in mig, även om det så klart inte är alls logiskt att känna så. Han har ju ingen skyldighet att släppa in mig någonstans.

Han lät helt knäckt på telefon igår, och jag är ganska övertygad om att det här kanske egentligen är en liten del i krisen, men som är det som fått bägaren att rinna över.

 

[_Taggis_]

@AraSlei Vill ju inte vara den som är den, men det där låter väldigt likt den kronologiska utvecklingen i den relationen jag hade, eller försökte ha, nyligen. Jag förstår precis hur du känner just nu, både i att det är skönt att liksom ha lagt bollen där den hör hemma, och ett lugn över att inte kunna göra nåt mer. Men samtidigt en frustration i just det, att det splar ingen roll vad en försöker göra för det är inte upp till en själv.
Jag hoppas det går bättre i ditt fall. Styrkekramar till dig