Dejtingtråden 31

[Roheryn]

Så här var det för oss.

Första dejten var 1 februari. I slutet av maj bjöd vi hem honom på rabarberpaj. Då presenterades han som min kompis, de hade sett bild på honom innan och jag hade nämnt honom lite då och då, berättat om vi hade gjort något speciellt osv. Mina barn är i fsk/lågstadieålder. Nu vet de såklart att vi är kära i varandra, men i början tog vi det lugnt med den biten.

En viktig del för mig var att vi är båda överens om att vi inte ska flytta ihop. Han kommer alltså inte inverka särskilt mycket på mina barns vardag. Hade målet vara att flytta ihop hade "takiken" kanske varit annorlunda, jag vet inte.

Nu har det gått 2 år och barn och särbo saknar varandra om det går för många dagar mellan de ses. Vi har varit på semester ihop, han har varit barnvakt och sover över här nån gång i veckan när barnen är hos mig. Väldigt lagom tycker jag!

Blir lite glad av att höra att det är fler som tänker som jag - att INTE flytta ihop med en eventuell ny kärlek! Jag och dotterns far separerade när hon var 13, och jag kände ganska omgående att jag inte ville "tvinga på henne" en ny person som hon helt eller delvis skulle bo tillsammans med. Delvis för hennes skull och delvis för min, faktiskt. En av fördelarna med separationen var, tycker jag, att få tillbringa mycket tid tillsammans med dottern, bara hon och jag. Det kändes väldigt mycket viktigare än att skaffa ny sambo!! Och nu, när jag har bott ensam och med dottern i 7 år så vill jag aldrig bli sambo igen!

 

[SaraXX]

Blir lite glad av att höra att det är fler som tänker som jag - att INTE flytta ihop med en eventuell ny kärlek! Jag och dotterns far separerade när hon var 13, och jag kände ganska omgående att jag inte ville "tvinga på henne" en ny person som hon helt eller delvis skulle bo tillsammans med. Delvis för hennes skull och delvis för min, faktiskt. En av fördelarna med separationen var, tycker jag, att få tillbringa mycket tid tillsammans med dottern, bara hon och jag. Det kändes väldigt mycket viktigare än att skaffa ny sambo!! Och nu, när jag har bott ensam och med dottern i 7 år så vill jag aldrig bli sambo igen!

Särbo är det bästa av två världar! Förutom ekonomin då möjligen.

 

[cirkus]

Blir lite glad av att höra att det är fler som tänker som jag - att INTE flytta ihop med en eventuell ny kärlek! Jag och dotterns far separerade när hon var 13, och jag kände ganska omgående att jag inte ville "tvinga på henne" en ny person som hon helt eller delvis skulle bo tillsammans med. Delvis för hennes skull och delvis för min, faktiskt. En av fördelarna med separationen var, tycker jag, att få tillbringa mycket tid tillsammans med dottern, bara hon och jag. Det kändes väldigt mycket viktigare än att skaffa ny sambo!! Och nu, när jag har bott ensam och med dottern i 7 år så vill jag aldrig bli sambo igen!

Jag som är hyffsat nyseparerad känner exakt samma sak. Aldrig sambo igen. Jag är så glad att han som har fem katter bor 35 mil bort och har helasitt liv där, sambo kommer aldrig ens vara på tapeten, så skönt.

För övrigt så har jag känt så under hela tiden jag bodde med exet - aldrig mer sambo, visserligen var han en ganska lätt människa att leva med för han var typ aldrig hemma

 

[Dorinda]

Har en fundering, har ju aldrig dejtat någon som har barn tidigare.
Om man märker att de är seriöst intresse från båda att fortsätta ses och inleda något, hur länge hade ni velat vänta med o träffa barnen?

För oss gick det snabbt, men det var oplanerat. Vi hade dejtat ett par veckor när hans ex och barn körde förbi oss med bilen, vi gick och höll om varandra så rätt uppenbart att vi inte bara var kompisar. Så barnet frågade nästa gång de sågs om vi var tsm.
Annars hade vi nog väntat någon månad.

Han jag var tillsammans med innan så väntade vi typ 2-3 månader. Sen berättade pappan för barnen en och en innan vi träffades och lagade middag tillsammans. De barnen var jättegullig och tog allt med ro, vi var på lite semestrar tsm och det var enkelt och okomplicerat.

 

[Martin72]

Ja vad ska man säga , att min man va otrogen kan nog va det bästa som hänt migkänner nästan för att skicka honom ett tackkort Flyttat till mitt ny place och jag och MR Andersson kan inte må bättre
Dejten visar mer och mer att han vill ha något seriöst men jag tar det ändå lugnt . Just nu mår jag så bra så varför göra saker komplicerat

 

[Tonto]

Blir ett spontanbesök till O ikväll för att han hörde av sig och frågade om jag ville komma över efter jobbet. Brukar inte umgås med folk jag dejtar såhär ofta men det känns mysigt och bra, så ser fram emot det!

 

[ii-ssa]

Tack för alla era svar ^^ hans barn är 5 och 8, och och vi har ju inte setts så mycket ännu.
Men känns ändå skönt o veta hur ni har gjort så jag har något och referera till ^^

 

[Eurydome]

Tack för alla era svar ^^ hans barn är 5 och 8, och och vi har ju inte setts så mycket ännu.
Men känns ändå skönt o veta hur ni har gjort så jag har något och referera till ^^

Och alla som svarar verkar ha gjort olika

 

[ii-ssa]

Och alla som svarar verkar ha gjort olika

Ja verkligen ^^ men som sagt inte träffat herrn supermkt ännu även om vi iofs skrivit bra mkt längre, men båda var sega och ta tag i att ses så lär ju dröja ett tag till innan de är aktuellt ^^

 

[sorbifolia]

Tack för alla era svar ^^ hans barn är 5 och 8, och och vi har ju inte setts så mycket ännu.
Men känns ändå skönt o veta hur ni har gjort så jag har något och referera till ^^

DB's barn är i den åldern och lite äldre, han var tydlig från början med att ingen dejt fick träffa dom med mindre förhållandet började kännas som 'något permanent'.

Förstår inte alls det där allmängiltiga tyckandet att man måste (!!!) PRATA med varandra IRL för att inte skapa missförstånd, reda ut saker osv. 3 meddelanden totalt (2 från mig och ett från honom) så var det helt ur världen för mig. Gillar verkligen vår kommunikation!

Håller helt med! (men så har jag med rätt tydliga autistiska drag, så gills kanske inte... )

Med exet så hände det flera ggr under en diskution att jag bröt av och sa "det här måste vi reda ut skriftligt".

 

[the_connemara]

Alltså gud vad jag gillar att vi är helt avslappnade på jobbet! Satt bredvid varandra i fikarummet (jag scrollade på mobilen och deltog inte i samtalet som vanligt ) och en annan kollega (som känner till oss men det gjorde inte alla andra i rummet) pratade med The Guy om hans sena kvällstider, att man ju hinner mycket innan jobbet då. Han pratade på som vanligt och jag rörde inte en min.

Senare messade vi och skrattade åt att man hinner ju ligga i alla fall

Också så himla gulligt när jag SOM VANLIGT var skitsen med att komma dit efter stallet (han hade gymmat och handlat frallor innan jag ens tagit mig ur sängen ) så blev lite ont om tid innan han skulle sticka till jobbet och jag skulle hem o sova innan mitt nattjobb. Då står han och kramas medan jag tvättar händerna och ska ge mig lika många pussar som vanligt medan vi käkar frallor haha. Andra gånger har han också suttit inne i badrummet när jag varit förbi där mellan stall och jobb och duschat för att hinna prata mera. Maximera tiden liksom haha. Så himla kärt ❤

 

[the_connemara]

Och appropå kollegor som vet om att man träffas privat. Typ hela min närmsta grupp känner till det nu men aldrig att de öht hintar om något varken till mig eller till The Guy. Han är lite förvånad över det för flera av dem är väldigt råa i sin humor och kan vara väldigt "gränslösa" (fel ord men lite för sent för att komma på rätt) i att driva med varandra. Men den där grundläggande respekten för vad som är privat och inte har jag aldrig en sekund oroat mig för och det känns ändå gött att kunna vara trygg i.

Det är något jag tycker väldigt mycket om med min arbetsplats och mina kollegor. Speciellt efter vad man kunnat läsa här på buke och alla som direkt avråder att träffa folk på jobbet av de anledningarna.

 

[ii-ssa]

Ska träffa herrn både imorgon fredag och på lördag iaf ^^ imorgon blir de iaf middag och filmkväll och på lördag ska vi bowla och sen får vi väll se vad vi hittar på ^^

 

[Malibu_Stacy]

Och appropå kollegor som vet om att man träffas privat. Typ hela min närmsta grupp känner till det nu men aldrig att de öht hintar om något varken till mig eller till The Guy. Han är lite förvånad över det för flera av dem är väldigt råa i sin humor och kan vara väldigt "gränslösa" (fel ord men lite för sent för att komma på rätt) i att driva med varandra. Men den där grundläggande respekten för vad som är privat och inte har jag aldrig en sekund oroat mig för och det känns ändå gött att kunna vara trygg i.

Det är något jag tycker väldigt mycket om med min arbetsplats och mina kollegor. Speciellt efter vad man kunnat läsa här på buke och alla som direkt avråder att träffa folk på jobbet av de anledningarna.

Vi jobbar också på samma arbetsplats och det är inga problem, varken oss emellan eller hur kollegor eller chefer beter sig. De är också tillmötesgående vad gäller helg- och semesterschema så att vi får samma. Vi är inte heller de enda som är ihop på jobbet, det har varit lite olika par genom åren och ingen höjer direkt på ögonbrynen.
Jag har inte heller några problem att jobba med min sambo, vi är oftast på olika avdelningar men ibland jobbar vi tillsammans i team och det fungerar jättebra
Jag hade tyckt att det varit mycket tråkigare på jobbet utan henne

 

[Masqueradee]

Ska på dejt på lördag! Blir osäker på om jag skrivit det i tråden tidigare eller ej..
Hoppas på trevligt väder för vi tänkte oss en promenad och sen vet jag en restaurang som ligger lite avsides som förhoppningsvis inte har för mycket besök så att vi kan sätta oss ned och tjöta lite

 

[lizan]

Tack för alla era svar ^^ hans barn är 5 och 8, och och vi har ju inte setts så mycket ännu.
Men känns ändå skönt o veta hur ni har gjort så jag har något och referera till ^^

Min pojkväns barn var 4 och 6 när vi började ses tror jag. Och de fick veta om mig väldigt tidigt för de tyckte att pappans säng luktade parfym + att de hittade långa blå hårstrån som uppenbarligen inte tillhörde någon i familjen.

Sen är jag inte så förtjust i barn och själv barnfri, så jag var inte så intresserad av att träffa hans barn. Däremot var de väldigt intresserade. Tog 3 mån innan jag träffade dem (och barnens mor) väldigt snabbt bara för att säga hej när pojkvännen behövde lämna över något han glömt. Då hade vi inte haft något snack om vi var ett par, exklusiva eller något sånt.

Det dröjde kanske uppåt 9 månader innan jag faktiskt väldigt smått började umgås med pojkvän + barn. Och nästan ett år tills jag började göra det mer regelbundet och mer vara en del av familjen. Men det berodde nog mest på mig. Jag och pojkvännen kommer inte heller skaffa gemensamma barn.

 

[AraSlei]

Min dejt kommer i morgon och stannar i helgen
Igår frågade han om jag ville äta påskmiddag hos hans föräldrar. Jag har träffat dem innan, men då mera för att vi svängt förbi och lämnat något och sagt hej typ. De är himla trevliga och inbitna hund- och hästmänniskor, så det blir nog roligt. De är inte så svårpratade

Gällande barnfrågan är jag väldigt glad över att han inte har barn. Han är 10 år äldre än mig, så det hade ju inte varit så konstigt om han hade haft det, men då hade det nog aldrig varit ett alternativ att börja ses från början.
Däremot vill jag gärna ha barn och jag är dessutom 30 nu vilket gör att jag inte vill vänta hur länge som helst, vilket jag varit tydlig med sedan start. Det, och att jag inte är flyttbar. Flyttbarheten tror jag inte är några problem, men vi behöver nog prata om barnfrågan om vi ska bli mer seriösa. Innan har vi snackat löst om det, och då har han sagt att han inte träffat någon som det känts rätt med, men att han inte är helt oäven. Vi är båda helt överens om organisationen runt omkring ev barn, att ingen av oss vill ha barn med någon som inte vill det lika mycket, med hur vi tycker föräldraledighet osv ska vara uppdelad, så det känns som ett bra utgångsläge ändå.

 

[enough]

Tack för alla era svar ^^ hans barn är 5 och 8, och och vi har ju inte setts så mycket ännu.
Men känns ändå skönt o veta hur ni har gjort så jag har något och referera till ^^

Finns nog inget rätt och fel där heller, men viktigt att ingen av er känner att det går för fort, att respektera varann.
Är själv förälder, och med killen jag träffade förra vintern gick det fort att han och barnet sågs. Presenterade honom då som en kompis. Det funkade, men jag kan i efterhand känna att det blev lite oärligt mot barnet, som ju ändå förstod och märkte att det var nåt mer än så.

Nu med min nuvarande partner Z tar vi det lugnare, de har inte träffats än fast vi varit tillsammans i ett halvår. Jag har i stället tidigt involverat barnet på andra sätt, berättat att jag är kär och har en pojkvän, pratar ganska mycket om honom. Det har gjort barnet nyfiket och jag är rätt säker på att det kommer gå fint när de börjar träffas. Känns bra! Framför allt är det Z som fortfarande vill vänta lite, pga tidigare erfarenhet av att ha blivit tight med en partners barn och att det blev jobbigt när relationen tog slut. Jag känner heller ingen brådska men vi har snackat om att börja hänga alla tre till sommaren.

 

[ii-ssa]

Än har han bara barnen varannan helg och dessutom på mina jobbhelger, så just där är det ju ingen stress ^^

 

[SaraXX]

Än har han bara barnen varannan helg och dessutom på mina jobbhelger, så just där är det ju ingen stress ^^

Det är ju däremot något som skulle få mig att dra öronen åt mig lite. Men det kanske är ur ett föräldraperspektiv. Varför har han bara baren varannan helg liksom? (du behöver inte svara)
Jag träffade på några sådana när jag dejtade, och det var inte särskilt attraktivt i mina ögon, även om det såklart skulle ha varit praktiskt ur en dejtingsynvinkel.