Står lite och väger här... Skaffade ju tinder en sväng för ett bra tag sen, men sen la jag ju ner det pga att jag började träffa x och var nöjd med en helt kravlös ”relation” där vi bara hängde och låg ibland. Men jag hann ju börja prata med en kille där, och vi pratar fortfarande. Jag har dock inte tänk så mycket på det då ingen av oss har kläckt frågan om att ses eller så, utan jag har tänkt att det är en trevlig chatkompis typ där vi slår ihjäl en stund om dagen med varandra på Snapchat.
Senaste veckorna har vi pratat lite djupare och lite mer om livet rent allmänt, och jag gillar vad jag hör. Han verkar vara en väldigt fin och omtänksam människa och vi tycker lika om mycket. Skrivandet har absolut blivit mer och mer, men än så länge så har jag bara tyckt det har varit väldigt trevligt utan minsta känslan av att det blir för mycket, som jag vanligtvis lätt känner annars. Men nu är det bara fint! Riktigt fint.
Igår kom frågan om jag ville ses någon dag. Och jag tackade faktist ja! Jag har ingen aning alls vart jag står med denna man, om jag ses för något mer än bara vänner, eller om det bara är just vänskap. Eftersom vi aldrig har setts så kan jag omöjligt svara på om det finns något pirr eller inte, men det blir helt klart intressant att ta reda på!
Tudelad i det hela, såklart och som vanligt!
På ett sätt så känns det skönt att vi har skrivit så länge utan att det har varit några krav på annat, det har varit trevligt och roligt att kunna prata med någon som faktist som jag är lite av en övertänkare. Vi har kunnat kommunicerat så jäkla bra och vi har pratat om väldigt många saker. Klart det känns lite läskigt att ses, för blir någon av oss besvikna på varandra irl så kommer ju detta kanske gå förlorat. Han har varit skön att ha där då livet varit jobbigt dom senaste månaderna, och jag vill ju ha han kvar! Jag vill ju inte att någon av oss ska träffas med förhoppningar om att det ska bli något mellan oss, sen bli besvikna, sen blir det ingenting. Jag går helt klart in med inställningen att träffa en vän, och jag hoppas att han också gör det, och skulle det mot förmodan klicka på ett annat plan också så är det bara en bonus. Men klart man är lite rädd att när vi väl ses och någon känner ”men neeeej, usch” typ!
Jag är ju väldigt nöjd med livet just nu, med x, att inte behöva tänka så mycket utan bara flyta med. Samtidigt så skulle det ju helt klart vara fint att ha en relation med någon där man kan kommunicera lika bra som jag och denna nu har gjort. Oavsett om vi är vänner eller har en seriös relation i framtiden.
Jag vet ju att han vill ha något seriöst i sinom tid, och jag är nog egentligen rädd att han försvinner helt om någon av oss känner att det inte är rätt...Vad jag vill, det vet jag som sagt inte.
Som vanligt svammel och säkert massa övertänkande från min sida... Egentligen ville jag väll mest säga att jag kanske ska på dejt och bara ska vara glad över det!
För hur det än är, OM jag skulle vilja inleda en relation med någon så är det just detta som jag sett hittills av honom som är så fint. Och sånt jag verkligen uppskattar och faktist behöver. Så det är ju dumt att tacka nej till en dejt då kan jag tycka!
Vi kallar han P än så länge!
Inte kunna ligga och hångla halvnakna i soffan, bara en sån grej hade varit avskräckande för mig.
