Dejtingtråden 31

[Migo]

En kall väntan utanför rådhuset, en kort men trevlig liten ceremoni och varsin kråka i vigselboken. Ett papper rikare och nu är vi VI ❤

 

[Modest]

En kall väntan utanför rådhuset, en kort men trevlig liten ceremoni och varsin kråka i vigselboken. Ett papper rikare och nu är vi VI ❤

Grattis!

 

[pepp]

En kall väntan utanför rådhuset, en kort men trevlig liten ceremoni och varsin kråka i vigselboken. Ett papper rikare och nu är vi VI ❤

Grattis ❤

 

[Kilauea]

En kall väntan utanför rådhuset, en kort men trevlig liten ceremoni och varsin kråka i vigselboken. Ett papper rikare och nu är vi VI ❤

Grattis!

 

[Tranan]

Vet inte varför jag gör såhär mot mig.
Gick med i FBs dejting app.
har svept höger på 200 tjejer.
inte en enda matching.
Inget vidare för humöret eller självförtondet.

 

[MidnightSoul]

En kall väntan utanför rådhuset, en kort men trevlig liten ceremoni och varsin kråka i vigselboken. Ett papper rikare och nu är vi VI ❤

Grattis woho

 

[Tranan]

En kall väntan utanför rådhuset, en kort men trevlig liten ceremoni och varsin kråka i vigselboken. Ett papper rikare och nu är vi VI ❤

Grattis!

 

[athena_arabians]

En kall väntan utanför rådhuset, en kort men trevlig liten ceremoni och varsin kråka i vigselboken. Ett papper rikare och nu är vi VI ❤

Grattis!

 

[fryckan]

S skulle sova över här för första gången, det slutar med att hans hund kräks och gnäller och har sig halva natten så han åkte hem med henne. Det går bra nu

 

[pepp]

J skrev tidigare och frågade om vi skulle ses. Jag badade och fixade mig, han skulle iväg och käka pizza.
Nu skrev han att han "blev seg efter pizzan", vi tar det en annan dag.
Tack för den liksom.

Tror jag ska lägga ner detta nu, mår ju uppenbarligen inte bra av det. Det blir så uppenbart att jag bara är nåt "slit och släng"..
Ska dock sova på saken, fick ångestpåslag som heter duga.

 

[pepp]

J skrev tidigare och frågade om vi skulle ses. Jag badade och fixade mig, han skulle iväg och käka pizza.
Nu skrev han att han "blev seg efter pizzan", vi tar det en annan dag.
Tack för den liksom.

Tror jag ska lägga ner detta nu, mår ju uppenbarligen inte bra av det. Det blir så uppenbart att jag bara är nåt "slit och släng"..
Ska dock sova på saken, fick ångestpåslag som heter duga.

Jag gjorde det ikväll istället. Känns inte toppen, fick ta en rask promenad för jag höll på krypa ur skinnet. Men nu är det gjort!

 

[Tonto]

Hade det som vanligt jättemysigt med O. Känner en fin och lite vacker typ av kärlek och närhet som kommer av trygghet och öppenhet i vår kommunikation även om jag inte är kär.

 

[Modest]

Jag gjorde det ikväll istället. Känns inte toppen, fick ta en rask promenad för jag höll på krypa ur skinnet. Men nu är det gjort!

Bra gjort att avsluta när du inte mådde bra utav det! Hoppas du mår bättre snart.

 

[Modest]

Bra gjort att avsluta när du inte mådde bra utav det! Hoppas du mår bättre snart.

(Och vem vet. Jag hade en sådan relation för typ ett år sedan och det gav mig ganska mycket ångest. Så din ångest kanske ger med sig lite pga detta @pepp )

 

[pepp]

(Och vem vet. Jag hade en sådan relation för typ ett år sedan och det gav mig ganska mycket ångest. Så din ångest kanske ger med sig lite pga detta @pepp )

Jaa, jag hoppas också det. Mådde ju bra när vi sågs och emellan det, förutom nu när han var borta längre och allmänt off.
Blev liksom droppen när han ställde in i sista stund.

Det blir nog bra

 

[_Taggis_]

Jaa, jag hoppas också det. Mådde ju bra när vi sågs och emellan det, förutom nu när han var borta längre och allmänt off.
Blev liksom droppen när han ställde in i sista stund.

Det blir nog bra

I hear you

Känner också nåt liknande men jag är helt handlingsförlamad. Har tänkt flera ggr att jag behöver avsluta den här kontakten, för det känns verkligen inte som att det leder nån vart. Det är klockrent när vi ses, där och då känner jag inga som helst tvivel. Och sen däremellan är det mer eller mindre ingenting, och det är det som ger mig ångest. Jag får verkligen inte ihop detta med hur han var under hösten, superkommunikativ, tydlig, kontaktsökande osv. Sen blev han ju förvisso sjuk, men ändå. Jag har så svårt att förstå mig på sånt beteende även om jag fattar att folk reagerar olika på att vara sjuk... Sen började han ju höra av sig igen och var sig ganska lik, och vi sågs i några veckor mer eller mindre ofta. Förra veckan kändes det dessutom verkligen som att vi började vara tillbaka där vi var innan han försvann i sin ohälsa och såklart började mina känslor komma tillbaka. Nu har det varit rätt så off igen i en vecka. Vi hördes av igår men sågs inte för det funkade inte att ses.
Jag känner bara att all tid som hinner gå mellan dess att vi ses dödar mig i mitt övertänkande och jag vet att det inte är sunt. Jag klarar inte av att bära allt sånt själv, men jag tänker inte bli hysterisk mot honom heller så länge jag har nån sorts självaktning kvar. Och när vi ses och det kulle vara smart om jag tog upp det, så är det istället så himla bra så det känns som inga problem i världen existerar... jag blir knäpp. Jag uppfattar honom som en överlag ärlig person och så länge varken han eller jag blivit totalt personlighetsförändrade sedan i höstas så lär det ju fortfarande gälla vad vi sa då om vad vi ville. Men jag orkar inte med den här berg- och dalbanan som det blir när det är jättebra då vi ses och däremellan ingenting alls eller jättelite. Jag har väl bara inte kommit fram till ännu, om det är värt dalarna för att topparna är bra. För mentala hälsan är det garanterat inte det.

 

[SaraXX]

I hear you

Känner också nåt liknande men jag är helt handlingsförlamad. Har tänkt flera ggr att jag behöver avsluta den här kontakten, för det känns verkligen inte som att det leder nån vart. Det är klockrent när vi ses, där och då känner jag inga som helst tvivel. Och sen däremellan är det mer eller mindre ingenting, och det är det som ger mig ångest. Jag får verkligen inte ihop detta med hur han var under hösten, superkommunikativ, tydlig, kontaktsökande osv. Sen blev han ju förvisso sjuk, men ändå. Jag har så svårt att förstå mig på sånt beteende även om jag fattar att folk reagerar olika på att vara sjuk... Sen började han ju höra av sig igen och var sig ganska lik, och vi sågs i några veckor mer eller mindre ofta. Förra veckan kändes det dessutom verkligen som att vi började vara tillbaka där vi var innan han försvann i sin ohälsa och såklart började mina känslor komma tillbaka. Nu har det varit rätt så off igen i en vecka. Vi hördes av igår men sågs inte för det funkade inte att ses.
Jag känner bara att all tid som hinner gå mellan dess att vi ses dödar mig i mitt övertänkande och jag vet att det inte är sunt. Jag klarar inte av att bära allt sånt själv, men jag tänker inte bli hysterisk mot honom heller så länge jag har nån sorts självaktning kvar. Och när vi ses och det kulle vara smart om jag tog upp det, så är det istället så himla bra så det känns som inga problem i världen existerar... jag blir knäpp. Jag uppfattar honom som en överlag ärlig person och så länge varken han eller jag blivit totalt personlighetsförändrade sedan i höstas så lär det ju fortfarande gälla vad vi sa då om vad vi ville. Men jag orkar inte med den här berg- och dalbanan som det blir när det är jättebra då vi ses och däremellan ingenting alls eller jättelite. Jag har väl bara inte kommit fram till ännu, om det är värt dalarna för att topparna är bra. För mentala hälsan är det garanterat inte det.

Men är det inte vettigt att ta upp hur du känner mellan gångerna ni ses?

 

[_Taggis_]

Men är det inte vettigt att ta upp hur du känner mellan gångerna ni ses?

Ja det är klart att det är.

 

[_Taggis_]

@SaraXX

Grejen är väl dels att när vi väl ses finns inga problem alls i hela världen. Och jag har galet svårt för att ta upp sånt här, ännu svårare när det plötsligt känns inaktuellt. Jag kan helt enkelt inte bena ut det och det har varit enklare att låta tiden gå och se om nåt förändras. Det kanske det gör. Eller inte. I den bästa av världar hinner jag väl komma över honom under tiden så jag slipper ta upp det alls.
Nej min hjärna funkar bevisligen inte och därför gör jag inte det som är vettigt utan istället det som i stunden är enklast... Det är därför jag gömt mig under en sten i alla år, för jag kan inte tycka om nån på riktigt och samtidigt hålla ihop kaoset. Alla mina relationer har bevisligen existerat just för att jag inte haft rätt känslor. Jag tänker på karma och då tänker jag att den här karln har jag fått för mina synder. Han är antagligen för mig vad jag varit för alla mina pojkvänner jag haft. Not ment to be.

 

[Linta]

Kort liten uppdatering från mig: det närmsta jag kommer en dejt är att exets bästis vill dricka öl med mig och där förutsätter jag/hoppas jag verkligen att det är rent vänskapligt. träffar ingen och känner inget större behov av att träffa någon, men börjar komma till insikt(dvs jag blev förtjust i en tjej och det sparkade igång en lååång självreflekterande process) om att jag nog är bi? Vilket är rätt revolutionerande i allmänhet kan jag känna Är just nu mest glad att jag verkar ha brutit loopen av att ramla från ett förhållande till ett annat, har varit singel 1,5 år nu och det är fan ett 14 år gammalt rekord som sprängts.