Har bokat en fika jag inte känner för, på tisdag. Ska sova på saken och se om jag fortfarande inte känner för imorgon.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Läste en del om just det på instagram nu, Cissi Wallin och andra har skrivit väldigt bra om det. Fick mig helt klart att fundera lite, och än en gång konstatera att jag aldrig mer tänker ligga med någon som det inte går att kommunicera bra med och som vill samma som mig. Känns som om jag kommer bli mer och mer kräsen för varje dag som går, men det kanske är bra.
Jag håller med om det där med okomplicerade, en ska ha öppet sinne och vilja prova på nya saker, men det är ju aldrig männen som ska prova på ngt som skulle kunna innebära att de känner sig osäkra? Typ analsex, eller ngt liknande...Alltså jag orkar inte ens läsa allt, jag känner mig så jävla långt ifrån att ens vilja våga ha sex med en man igen. Jag saknar det inte ett dugg men följden blir ju att jag inte ens vill lära känna någon eftersom det känns som att "målet" alltid för dem/ska var ett sexuellt heteronormativt förhållande.
Jag tänker ofta på att det känns rätt konstigt att det förväntas (upplever jag) av oss kvinnor att vi ska vara okomplicerade att ha sex med. När det ändå är rätt allmänt känt åtm efter metoo att sexuella övergrepp i olika grad är så utspridda?
Älskade din presentation Men skulle också spara att börja använda Tinder till min nya plats som någon nämnde
Samma här. För mig blir det dessutom ännu motigare att försöka lära känna nya män eftersom jag har mina kollegor. De är ju inte på något sätt intresserade av något mer än att vara vän med mig, och just det där att slippa känna förväntningar på hur något ska vara och slippa känna att de har något "mål" med vår relation gör att det blir så underbart enkelt att umgås med dem. Dessutom är de fantastiska personer på alla sätt och vis, sådär så att jag trivs bättre med dem och känner mig tryggare med dem än vad jag någonsin gjort med någon partner. Så tja, då måste jag träffa någon som är minst lika bra som de där två, och hur det ska vara möjligt fattar jag verkligen inte. Det vore ju kul om det gick dock...Alltså jag orkar inte ens läsa allt, jag känner mig så jävla långt ifrån att ens vilja våga ha sex med en man igen. Jag saknar det inte ett dugg men följden blir ju att jag inte ens vill lära känna någon eftersom det känns som att "målet" alltid för dem/ska var ett sexuellt heteronormativt förhållande.
Jag tänker ofta på att det känns rätt konstigt att det förväntas (upplever jag) av oss kvinnor att vi ska vara okomplicerade att ha sex med. När det ändå är rätt allmänt känt åtm efter metoo att sexuella övergrepp i olika grad är så utspridda?
Jag tänker inte säga att jag har en bra kille, för en kille blir inte bra av att bara respektera en i det man säger. Det borde alla killar göra. Jag säger istället att vi har en bra kommunikation och ömsesidig respekt, där jag känner mig trygg i att han aldrig någonsin skulle göra något jag inte vill eller känner mig obekväm i. Han vill absolut inte göra mig illa eller få mig att må dåligt över något, och skulle aldrig pressa eller tjata. Och det är likadant från mitt håll. Sex ska vara något positivt, något härligt, något roligt, och är det inte det längre så har någon blivit väldigt fel.
Det här med bra kille!
Det borde ju liksom vara standard, men vi är så jävla vana vid att vi inte respekteras att åtminstone min först reaktion är ”Ohh, bra kille detta”. Sjukt!!!
Eller hur. Det gör mig också anti, jag blir sur redan innan när jag funderar på om detta skulle kunna vara en "bra kille" eller inte. Hopplöst utgångsläge
Eller hur. Det gör mig också anti, jag blir sur redan innan när jag funderar på om detta skulle kunna vara en "bra kille" eller inte. Hopplöst utgångsläge
Nu har jag tänkt mycket och bestämt mig för att prova tinder! (jag märker ju ändå inte av de som inte gillar mitt yttre) Däremot undrar jag om det är värt att vänta tills jag ska studera i en annan stad om några veckor? Hinner ändå inte träffa någon just nu. Bör jag vänta till skolan börjar igen v 34?Jag tänkte fokusera på min humoristiska sida och ha både lite roliga (inte där jag fånar mig, men ex från en maskerad) men såklart någon seriös bild på mig också. Låter detta som en bra presentation? Gjorde om grunden i det första!
Mjukisbyxor
Hästar
Hogwarts,
Marvel och spel
Ett par trevliga rader är aldrig fel!
Saker jag vill lära mig: Klättra (klättervägg), Dyka från en brygga, cykla enhjuling
Saker jag inte ens överväger att testa: Äta världens starkaste chili, Hoppa Bungyjump eller gå och se Håkan Hällström
blir det för mycket? Tänkte det kanske kunde ge roliga samtalsämnen att lista upp saker man vill och inte vill prova också!
Mitt senaste ex var dålig på många sätt, men jag tror en del att vi ens blev ihop var att han på detta var en ”bra kille”. Aldrig tidigare hade jag varit med om en man som kollade av att det var okej, som backade vid minsta osäkerhet, backade om något gjorde ont och som aldrig tjatade om att göra saker jag inte ville när det gäller sex. Det är rätt sjukt att jag blev så positivt överraskad över detta och säkert en del i att jag blundade för en del andra varningsklockor.. jag kan lätt räkna på en hand männen jag varit med som inte tjatat om saker jag sagt nej på eller som helt sonika kört över min vilja och gjort som de velat i alla fall. Sjukt tragiskt när man tänker på det. Och det är väl en del i att jag inte dejtar eller ligger längre. Jag orkar inte försvara mina gränser som nonchaleras konstant att det är bättre att hålla sig ifrån. Känns skönt att det är flera som har samma upplevelse, samtidigt som det är ledsamt att det är så utbrett också.Det här med bra kille!
Det borde ju liksom vara standard, men vi är så jävla vana vid att vi inte respekteras att åtminstone min först reaktion är ”Ohh, bra kille detta”. Sjukt!!!
Samma här. Jag funderar på om inte det är en av anledningarna till att jag bara blir intresserad av folk "online". Det är lite tryggt att veta att man aldrig kommer ses och behöva uppleva den jävla besvikelsen och kränkningen det är när en människa man litar på visar sig vara en gris som kliver över alla gränser.Mitt senaste ex var dålig på många sätt, men jag tror en del att vi ens blev ihop var att han på detta var en ”bra kille”. Aldrig tidigare hade jag varit med om en man som kollade av att det var okej, som backade vid minsta osäkerhet, backade om något gjorde ont och som aldrig tjatade om att göra saker jag inte ville när det gäller sex. Det är rätt sjukt att jag blev så positivt överraskad över detta och säkert en del i att jag blundade för en del andra varningsklockor.. jag kan lätt räkna på en hand männen jag varit med som inte tjatat om saker jag sagt nej på eller som helt sonika kört över min vilja och gjort som de velat i alla fall. Sjukt tragiskt när man tänker på det. Och det är väl en del i att jag inte dejtar eller ligger längre. Jag orkar inte försvara mina gränser som nonchaleras konstant att det är bättre att hålla sig ifrån. Känns skönt att det är flera som har samma upplevelse, samtidigt som det är ledsamt att det är så utbrett också.
Samma här. Jag funderar på om inte det är en av anledningarna till att jag bara blir intresserad av folk "online". Det är lite tryggt att veta att man aldrig kommer ses och behöva uppleva den jävla besvikelsen och kränkningen det är när en människa man litar på visar sig vara en gris som kliver över alla gränser.
Jag hänger en hel del i extremt grabbiga kretsar via spelandet, och det är verkligen skrämmande hur enkelspåriga och egocentriska de flesta är när det kommer till deras relation till kvinnor/sex.
Också ett av skälen till att jag verkligen lade märke till Stolpskottet. Han må vara skadad, men jävlar anåda så galet respektfull och mån om att inte kliva över någon tröskel utan uttryckt samtycke. Och ja, vi pratar fortfarande massor. Nej, vi flirtar inte längre.
Jag försöker tänka att de allra flesta nog är "bra" killar i utgångspunktet, som är mer eller mindre påverkade av förväntningar och samhällsstrukturer. Och det gäller ju även oss, vi är utan tvekan påverkade av saker vi läser/hör och de miljöer vi rör oss i.
Men det blir liksom fel att kategorisera folk som bra eller dåliga utifrån hur de svarar upp till ens förväntningar. Folk, och specielt unga människor, kan ju dessutom förandra sig rätt mycket om de får nya inputs eller byter umgänge t. ex.
Jag brukar istället tänka mer neutralt - är han (ev. hon) en bra match för mig/det jag är ute efter, eller inte? Då kanske man blir lite mindre anti människor sådär generelt.
Ja. Jag har ett tjugotal som är trevliga, men kanske tre-fyra som jag räknar som vänner. Av de typ 500 jag spelat med senaste månaderna...Det är extremt sällan man stöter på något annat än incels eller ”nice guys” genom spelandet.