Alltså, jag läser alltid denna tråden från mitt icke-anonyma konto och är så aviiiis, jag vill också dejta!
Eller snarare, jag har varit singel länge nu och trivs bra med det. Ett par riktigt horribla relationer gör att tanken på att ha någon nära inpå ger mig lite klaustrofobi... Men jag saknar ändå liksom att ha någon. Ibland. I lagom mängd.
Men jag kan ju inte vara ensam om att vilja ha någon som inte nödvändigtvis sitter fast i min höft...
Men hur gör man ens? Jag
avskyr att dejta! Jag är introvert på ett sätt som gör att det tar galet mycket energi av mig att lära känna någon, och jag är så genuint ointresserad av personer jag inte känner även om jag försöker. Dessutom känner jag inte fysisk attraktion till personer jag inte känner och tycker bra om. Tinder är ju då verkligen inte min grej, heh.
Lägg till att jag inte vill ha barn, och antagligen inte kommer vilja vara någons sambo igen. Är dessutom i en ålder där man förväntas skaffa barn, eller redan har smått. Jag tror inte jag vill dejta någon som har (små?) barn, även om tanken på en deltidspartner tilltalar mig... Av någon anledning tror jag dock den inställningen gör mig ointressant för nån som har barn.
Jag orkar inte gå på miljoner förstadejter, det är det värsta som finns. Jag vill bara hem igen innan jag ens kommit fram. Skulle vilja hoppa över de första två dejterna, och gå direkt på tredje - vill jag träffa någon en tredje gång finns det definitivt något där liksom.
Just nu roar jag mig med att vara lite förtjust i en otillgänglig vän. Det är om inte annat mysigt att ha lite pirr igen.
Men det är kul att följa alla er!
